Så lycklig jag blir av denna häst!!!

Denna vackra syn mötte mig i Mariebäck idag!!!

Det är på många sätt väldigt trevligt att vi får ha hästarna i Höbäcken på sommaren, med de STORA, härliga hagarna och allt bete! Och med bilen som sadelkammare har jag inte ens behövt avstå ridningen under den perioden heller. Men det är också skönt att nu vara tillbaka i Mariebäck igen! Även här har hästarna stora ytor att röra sig på - särskilt nu när det bara är stoflocken som är hemma och Sylvia därför öppnat upp så att alla hagarna bildar en enda jättestor!

Dessutom känns det roligt att åter ha tillgång till ridbanan - så det var knappast något skräll att jag bestämde att det skulle bli ett ridpass där idag! Lite spännande skulle det ju också bli att få stämma av Hamingjas "status" - hade jag klarat av att hantera sommarens "rakt fram-ridning" (utan ridbanans volter) eller skulle hon vara väldigt stel och kännas som att hon lämnat bakbenen kvar i stallet..?!

Upplägget för träningspasset kändes lika självklart: som första lektionen på en Atlikurs, när fokus ligger på lösgörande och att förbereda hästen inför de kommande dagarnas träning. "Hur du rider idag beror på hur hästen var när du red igår samt hur du vill att hästen ska vara när du rider i morgon!" har Atli sagt någon gång - och jag har även läst ett citat av Jens Fredricsson med samma kloka andemening. 

Vi inledde därför med att flytta ut bakdelen i skritt på volt och redan där fick jag ett mycket positivt besked när Hamingja utan problem eller protester korsade ordentligt med inner bak, längde sin överlinje och slappnade av! Jag har ju verkligen försökt ha mycket fokus på detta under våra "rakt fram längs vägen-ridpass" i sommar och uppenbarligen har det haft önskad effekt! 

Sista gången jag red i Höbäcken kunde det ju t o m ha blivit för mycket av den varan - när närkontakten med en älg gjorde att jag behövde rida sidförande i två kilometer för att distrahera Hamingja så att hon inte skenade hem. Det fanns ju viss risk att hon skulle ha fått träningsvärk av det... men om det var fallet hade den i så fall gått över till idag!

När vi övergick till uppvärmning i tölt kändes hon fortsatt väldigt lösgjord och fin så jag kunde ganska snart lämna volten och tölta längs spåret istället. "Du ska inte rida på volt mer än du behöver!" är ju ett annat Atlicitat - för samtidigt som volten ofta är det "verktyg" man behöver för att lösa vissa problem så innebär den ju också en belastning på hästen så om man kan få samma resultat längs spåret är det bättre att rida där. (Vilket i o f s nästan aldrig är fallet...men ibland så!) 

Även i traven kändes Hamingja så lösgjord att vi även där kunde lämna volten och trava längs spåret med bibehållen låååååång överlinje! Jag har uppenbarligen gjort något rätt i ridningen denna sommar!

Efter detta var det dags att träna samling i skritt och tölt och redan i den samlade skritten fick jag minnas ytterligare ett Atlicitat. "Lyssna på hästen - den talar om vad den behöver träna på!" För när jag bad Hamingja om samling - samlade hon sig riktigt fint - men blev också lite stressad och ville genast komma iväg i tölt. M a o behövde hon varva samlad skritt med skritt på lång tygel för att inte stressa upp sig. Och efter det fick jag sedan njuta av riktigt trevliga sekvenser i samlad tölt! 

Jag började som vanligt töltridningen i vänster varv eftersom det brukar gå lättare. Och uppenbarligen lyckades jag faktiskt bibehålla samlingen ganska bra för Hamingja började genast flåsa och svettades ordentligt trots att vi inte red så långa sekvenser. Och när jag sedan bytte till höger varv gick det faktiskt ÄNNU bättre att få henne mellan hand och skänkel! Vid nästa träningspass ska jag nog testa att varva mer mellan de båda varven och se om jag kan "få med mig" en bra känsla mellan dem!

När min duktiga häst sedan fick sträcka ut i tölt på långa tyglar frustade hon så belåtet - uppenbarligen var hon lika nöjd som sin matte! Och även den avslutande traven på volt blev avslappnad och fin! Sommarens avsaknad av voltmöjlighet för nedvarvningen har i alla fall inte inneburit att träningen byggt in spänningar i henne. Jag har annars varit lite rädd för det eftersom hon aldrig känts riktigt lika avslappnad under nedvarvningen längs Seletvägen... Men efter alla dessa positiva besked LÄNGTAR jag verkligen till vårt nästa ridpass!!! Tala om att Hamingja är vad hon heter: LYCKA!!!