En ny ridväg!!!

Vad har vi väl här om inte en NY ridväg??!!!!

Idag var första dagen på resten av mitt liv - när jag ska bli lite bättre på att lyssna på kroppen! Och jag hade faktiskt lyckats med att INTE bestämma i förväg att jag skulle rida, utan väntade till dess och för att känna efter vad jag egentligen orkade. Till Mariebäck brukar jag ju åka direkt från jobbet, men i Höbäcken har jag ingenstans att enkelt byta kläder och f f a behövde jag åka hem för att byta till "sadelkammarbilen". Det blev en tepaus hemma också, men sedan kände jag så tydligt: "JAG VILL RIDA!!!"

Jag har ju aldrig inbillat mig att jag är den VIKTIGA människan i Hamingjas liv - men idag var en sådan dag då det blev EXTRA tydligt...! Sylvia kom nämligen till Höbäcken samtidigt som mig och visserligen struntade vallackflocken först i att hon visslade - men Hamingja & Co kom direkt farande i full galopp och gnäggade! Bara några minuter senare kom även grabbarna galopperande. När Sylvia kollade hästarna konstaterade hon skrattande att "Hamingja är tjockast av dem - trots att du är den enda av oss som rider under betet!" Hm... hon har en ganska ONÖDIG tendens att vara "brutal-ärlig"...! :-O

Innan Sylvia åkte igen tipsade hon om Hultetvägen - en för mig helt ny ridväg! För att komma till den behöver man bara rida en kortare sträcka längs den asfalterade Seletvägen, tillbaka mot Mariebäck och sedan in till vänster. Det är en låååååång och alldeles rak grusväg - möjligen en av Sveriges längsta raksträckor?!? På ett ställe går det in en väg till höger som fortsätter in till Avan ifall och då kan man även rida runt även om det då blir en hel del längs asfaltväg genom byn.

Det kändes som en väldigt lämplig uppgift för mig och Hamingja att börja utforska denna väg idag! En av oss har ju dock onödigt livlig fantasi, så utifrån perspektivet lösgjordhet blev det väl inte den helt optimala ridturen... Inte lätt att vara avslappnad när det helt oväntat dyker upp allt möjligt JÄTTEFARLIGT på sidan om vägen...! Typ fällda träd, ett gammalt traktordäck, en träbro, en inplastad höbal, osv... Ja, ni hör ju själva vilka prövningar stackars Hamingja fick utstå! Det är verkligen TUR att hon är så modig!!! ;-)


På många ställen längs vägen gick det in mindre vägar åt sidorna, oftast längs med åkrar. Men jag bestämde mig för att spara utforskandet av de flesta av dem till en annan dag. Så vi följde grusvägen  ända till dess den övergick i en stig som uppenbarligen är skoterled på vintern. Vi red en liten bit längs denna också och så långt jag kunde se verkade skogen där den gick torr och fin - annars är det ju så mycket sankmarker i dessa trakter - så den kan säkert vara fin att rida om man vill ha en riktig långtur!

Under hemvägen var Hamingja lite mer avslappnad och jag gjorde också mitt bästa för att distrahera henne genom att rida samlad skritt och övergångar till samlad tölt. Vi provade också ett par av de mindre vägarna och red även en bit längs den som uppenbarligen går in mot byn (Avan). Ser verkligen fram emot att fortsätta utforska dessa småvägar! Och att Hamingja dessutom vänjer sig vid "dikestrollen" och kan våga slappna av bättre! Att vi dessutom bara behövde rida en kort sträcka längs den asfalterade Seletvägen var ju ingen nackdel!