To the end of the world - and beyond...!

"Matte sa något om Ryttar-EM och sedan gick hon HELT "bananas" med man- och pälsglansen...!!!"

Ännu en dag med njutridning på min underbara häst!!! Idag red vi ut längs bilvägen bort till "världens ände". Jag hade sedan tänkt fortsätta för att galoppera uppför backen in till byn (Alviksträsk) men väl där tyckte jag gruset såg ut att kunna vara lite vasst... så jag valde istället kanten på ängen vid korsningen - där vi brukar träna galoppintervaller.

Men innan dess hade vi först hunnit mjuka upp med att korsa bakbenen i skritt och sedan även hunnit tölta en hel del medan jag försökte analysera min sits för att, förutom att vinkla mitt bäcken rätt, även få till ett följsamt men vid behov ändå drivande säte. Tänk att det - efter 40 år i sadeln - fortfarande finns så oerhört mycket att utveckla i ridningen! Jättekul!!! 

Efter några galoppintervaller med riktigt fina fattningar och många runda, fina galoppsprång vände vi hemåt igen. Hamingja är verkligen med på noterna när jag ber om samlad skritt nu! Hon kan visserligen bli lite överambitiös och därmed kort i nacken, men om jag bara påminner lite med vår "länga halsen-signal" (enl lätt kramning på resp tygel) så slappnar hon av och "väcklar ut" halsen igen! 

Jag gjorde först ett par töltövergångar från detta läge och fick uppleva riktigt trevlig tölt! Sedan "höjde jag insatserna" genom att smacka ett par gånger under samlingen i skritt och när Hamingja hämtat sig från det traumat började det verkligen hända saker! Bogarna kom upp och det blev riktigt häftig känsla i tölten!!! Det verkade dessutom som att jag faktiskt lyckades få till ett mer drivande säte när jag behövde tillföra mer energi för att bibehålla samlingen och bärigheten. ÄNNU mer JÄTTEKUL!!! 

Och så här efteråt kan jag konstatera att jag är trött och öm i några muskler "mellan rumpa och lår" där jag tidigare bara fått träningsvärk efter en Atlikurs när jag fick jobba mycket med sitsen och han tillslut tyckte att jag började göra rätt. Ett mycket gott tecken alltså!!! Även Hamingja verkade ha jobbat rätt med sin kropp, för när jag tillslut lyckades behärska mig tillräckligt för att frivilligt avbryta  töltträningen genom att ge henne långa tyglar i tölten reagerade hon PRECIS som jag hoppades! D v s hon tog inte detta för en signal om att det var fri fart som gällde, utan sträckte ut hela långa överlinjen och töltade vidare i lugnt nedvarvningstempo!

Nu är planen att ge min kropp en vilodag från ridningen i morgon - om jag lyckas behärska mig...!