Hamingja trivs verkligen med att arbeta!!!

Hur man hämtar en hel flock hästar med bara en grimma och ett grimskaft...!

När jag kom till Mariebäck idag befann sig stoflocken borta på betet nedanför kyrkan. De verkade ha "siesta" för lilla Hulda låg ner medan de övriga stod runtomkring och dåsade. När jag satt grimman på Hamingja och började gå tillbaka mot stallet piggnade de dock alla kvickt till och följde med!

Det var inte bara kallt och regnigt idag, utan det blåste dessutom ganska kraftigt. Hård vind brukar inte vara någon höjdare när man rider - t o m Lára som annars var så trygg blev rejält "på tårna" vid sådana tillfällen. Jag har fått förklarat för mig att det beror på att hästarna normalt till väldigt stor del litar på sin skarpa hörsel för att undvika faror. Men när det blåser störs denna ut (öronens form gör ju dessutom att de tar in mycket vind) och därför blir mycket mer på sin vakt och därmed "skvätträdda". 

Hamingja är faktiskt den första häst jag träffat på som inte verkar bli påverkad av vinden. Fast när jag nämnde det för Sylvia tidigare sa hon: "Det är väl för att hon är så´n jämt så det blir ingen skillnad!" Hm... måste människan ALLTID vara så brutalt ärlig??!!

Hamingja tycker verkligen att det är ROLIGT att ge sig ut på ridtur - det är med VÄLDIGT raska steg hon trampar iväg ut från gården! Jag valde att rida längs bilvägen mot Avan och försökte fortsätta på samma "spår" som här om dagen - d v s att hitta ett drivande säte i tölten och använda detta för att bibehålla samlingen. 

Jag har ju en så oerhört ambitiös häst och när vi vände hemåt började hon direkt "ladda" för samlad skritt och blev lite spänd och hög i formen... Vi har ju som tur är en bra "slappna av och länga halsen-signal" och när hon svarade på den red jag "tävlingsskritt" en lång sträcka för att hon verkligen skulle "tagga ner" igen. 

När vi galopperat uppför backen till jägarnas fikaställe bröt hon av till tölt istället för trav och jag passade på att låta henne tölta i ett högre tempo en stund. Insåg plötsligt att det är VÄLDIGT länge sedan jag senast provade att rida ökat tempo i tölten utan allt mitt fokus har legat på samlingen i  arbetstempo... Strax innan senaste Atlikursen i början av sommaren testade jag att "gasa på" rejält för att se om hon fortfarande tog i ojämnt bak (vilket hon inte gjorde). Men sedan jag fick sådana aha-upplevelser kring samlingen i tölt på den kursen har jag HELT snöat in på detta... Note to self: man KAN rida fort i tölt också!!! 

Under resten av hemvägen varvade jag skrittpauser med samlad tölt - och Hamingja bar upp sig riktigt, riktigt bra! Under en sådan sekvens med arbetstempo satte hon igång att frusta så belåtet, gång på gång! Hon trivs verkligen med att få arbeta och ta i ordentligt - man KAN ju inte annat än älska denna häst!