Vilken chock att en kär vän kan ryckas bort så oerhört snabbt...

Oj, vad oerhört tungt det är att skriva detta blogginlägg... I eftermiddag tändes ännu en stjärna på hästhimlen när min fina, fina lycko-Lára fick galoppera vidare till de evigt gröna ängarna... Allt har gått så fort och jag är som i chock... I fredags eftermiddag fick hon lite tungt att andas och blev snorig,  kontakt med Agrias telefonveterinär gav den troliga prognosen bronkit p g a reaktion på pollen och om hon inte blev sämre skulle vi avvakta till måndag morgon med att kontakta veterinär. Lördag och söndag var läget ganska oförändrat och när jag på måndag morgon fick kontakt med kliniken i Boden och löfte om att komma dit med henne kl 16.15 samma dag kändes allt ganska tryggt. 

Strax efteråt fick jag ett sms från Sylvia som berättade att Lára hade slutat äta, fått 39 graders feber och var vitskummig i näsborrarna... Och när jag ringde upp hade hon varit i kontakt med kliniken som tyckte att vi inte skulle vänta till klinikbesöket på eftermiddagen utan skulle ringa ut distriktsveterinären på en gång. 

När jourhavande kom till Mariebäck hade febern gått upp ytterligare. Bedömningen blev att det var en luftvägsinfektion som troligen orsakat svullnad i luftvägarna och därav den ansträngda andningen. Lára fick antibiotika och smärtstillande/febernedsättande - piggnade på sig lite och började åter äta. 

Snart kom dock nästa bakslag -  det började komma ut mat genom näsborrarna på henne... Distriktsveterinären trodde inte på foderstrupsförstoppning utan att det måste vara något annat. Hon konsulterade en hästexpert inom deras organisation att penicillinet förhoppningsvis skulle minska den förmodade svullnaden i luftvägarna. Men att jag nästa morgon kontakta kliniken igen och boka tid för en endoskopi för att förhoppningsvis kunna utröna vad som orsakade den ansträngda andningen och att maten kom fel väg. 

Som tur var lät sig Sylvia inte lugna med detta - med sin oerhört långa erfarenhet och goda "hästöga" kände hon att något var väldigt fel... En ny kontakt med kliniken gav också beskedet: "Kom hit med hästen GENAST!!!" Deras bedömning var att allt tydde på foderstrupsförstoppning och då var det bråttom att få bort den mat som troligen proppat igen strupen. På kliniken kom sedan chockbeskedet: endoskopin visade att stackars Lára hade en stor tumör som i princip proppade igen hela luftstrupen.  Endast med yttersta möda kunde hon ännu pressa lite luft förbi. Tumören måste vara oerhört snabbväxande och klinikveterinären konstaterade att Lára inte skulle överleva kvällen... hon höll i princip på att kvävas framför ögonen på oss... 

Det fanns bara en sak att göra - att förkorta Láras lidande... Så min fina, fina gumma fick somna in... Hela dagen hade jag kastats mellan hopp och förtvivlan - och så detta hemska avslut... Men när det var över och jag satt kvar en stund hos Lára kunde jag konstatera att hon låg med spetsade öron och jag tog det som ett tecken på att hon nu hade det bra och inte behövde plågas längre. Min fina, fina tjej som i hela sitt liv spridit sådan glädje till alla som haft förmånen att rida henne - och som var så tapper ända till slutet... Hon hjälpte mig genom sorgen efter min Feykir och nu lämnar hon ett sådant ENORMT tomrum efter sig... TUR att jag har min fina Hamingja kvar ändå!!!

"I nöden prövas vännen" heter det ju och det kan jag verkligen skriva under på! Utan Sylvia och Carro vet jag inte hur jag hade tagit mig igenom denna hemska dag... Och alla tröstande ord från vänner och bekanta - samt alla som delat sina fina minnen av Lára värmer verkligen! Klinik-veterinären t ex, som red Lára vid ett par tillfällen för ca 10 år sedan har ända sedan dess kallat henne "sin häst" och varje gång jag träffat henne i något sammanhang nämnt vilken oerhört ridglädje Lára gav. Och detsamma har så många andra också sagt!

För alla oss som älskade henne var detta en oerhörd chock - men för Láras egen del var det egentligen ett förhållandevis bra slut. Visst hade det varit bäst om vi redan på fredag kväll vetat hur allvarligt det var och låtit henne somna in redan då. Men min lilla "arbetsnarkoman" behövde i alla fall aldrig tillbringa lång tid i sjukbox eller sjukhage utan fick vara aktiv och ridas ända till sin sista vecka i livet. Sylvia har flera gånger sagt om Láras ENORMA energi och arbetsglädje att "Det kommer att vara full fart på henne fram till den dag hon faller död ner!" Och så blev det ju nästan...!

Oj, vad du fattas mig underbara häst...!!! Undrar hur länge jag ska vara kvar i detta tillstånd av chock...?! Men jag är SÅ tacksam för de år vi fick tillsammans och alla fantastiska upplevelser du gav!!! Mitt i sorgen är jag glad att det aldrig blev av att jag sålde henne - hon behövde inte flytta utan  fick hon bo kvar i Mariebäck där hon tillbringat nästan hela sitt liv och trivdes så bra! The Queen of Mariebäck styr nu i Trapalanda - och där är det garanterat rejält "drag under galoscherna" fr o m nu! Vila i frid min underbara, finaste vän!!!

Tävlingsdebut med Hamingja!

Idag var det dags för min och Hamingjas (riktiga) tävlingsdebut! (Vi var ju på en träningstävling för några veckor sedan - men den här gången var det tävling på riktigt!) Och min fina tjej var SÅ DUKTIG!!! Lilla fröken var riktigt fokuserad och kommunicerbar hela dagen - det går framåt!!!

Det var en lokal tävling i Midurs regi, med uttagningar och finaler samma dag. Eftersom vi så nyss har fått börja om med samling och böjda spår, efter en lång periods rehab (både p g a skada i korset och en infektion med hög feber) då vi bara red tölt i lång, låg form hade jag anmält oss till den lättaste töltklassen T8. Då rider man valfritt tempo tölt i båda varven.

I uttagningen var det tydligt att vi inte hunnit komma igång tillräckligt med samlingen... Hon är fortfarande ovillig att ta i tillräckligt med sina bakben - det är ju JOBBIGT - så hon gick emot bettet, spände sig och blev passaktig i tölten... och allt detta drog förståss ner poängen. MEN dessa räckte ändå till en plats i eftermiddagens A-final!

När det sedan var dags för finalen var hon ju lite trött och man kunde ha förväntat sig att hon då skulle ha gått emot handen ÄNNU mer... men istället var hon faktiskt med mig på ett HELT annat sätt och kändes riktigt fin! Ett par gånger blev hon visserligen rädd för något på banan och kastade sig iväg, vilket förståss inte är bra för poängen... Men båda gångerna var hon snabbt tillbaka i den trevliga känslan igen - definitivt ett STORT framsteg att hon kunde återfå sitt fokus efter en sådan händelse! Det känns som att vi har betydligt större marginaler än tidigare när ett sådant missöde inte behöver innebära att allt är "kört"!!!

Vi behöll vår femteplats från uttagningen, vann överlägset gjorde Sylvia med lillebror Hector. Båda syskonen fick beröm vid utrustningskontrollen för väldigt fina munnar! Vi använder samma sorts bett (se bilden ovan) och strax innan hade huvuddomaren gjort sig lustig över att det var så många ekipage som red med detta bett... Men när han sedan konstaterade att både Hector och Hamingja var "perfekta i munnen" kunde vi ju kontra med att vi ju använder ett bett som är väldigt snällt och inte kan råka nypa dem i mungiporna!

För min del - som varit riktigt risig i kroppen hela veckan - kändes det alldeles tillräckligt att bara rida en klass idag. Särskilt som det var både uttagning och final samma dag så jag red ju ändå två starter. I morgon är det en ny tävling - då Midur anordnar SM-kval med enbart uttagningar. Som motvikt till dagens start i den lättaste klassen ska vi då ge oss på en av de mest krävande: Fyrgång V1. Men eftersom det inte är några finaler blir det istället bara en start för oss.

Anledningen till att jag inte anmält mig till någon lättare fyrgångsgren är att man i V1 rider ensam på banan. Jag är nämligen inte säker på att jag kan kontrollera Hamingja i galoppen om en annan häst kommer ikapp oss bakifrån... Så för att få en så positiv upplevelse som möjligt för oss båda och inte heller riskera att förstöra för andra väljer jag att bortse ifrån sådana "detaljer" som att vi inte hunnit lära oss vare sig arbetstempo tölt eller ökat tölt ännu... Vi får helt enkelt göra vårt bästa och hoppas att vi fixar skritt, trav och galopp på ett bra sätt i alla fall! Så det är bara att ni håller tummarna för oss i morgon!!!

Tar det "chill"...

"Den enes smärta, de andras möjlighet till fri utevistelse..." är ordspråket för dagen. Kroppen har tyvärr havererat rejält... men jag har orkat sitta kycklingvakt i alla fall så de stora har fått vara lösa ute en lång stund! Riktigt så rofyllt som bilden ger intryck av var det dock inte... det pågår nämligen ett vägarbete i korsningen Framlänningsvägen-Stadsövägen (d v s på andra sidan ängen) så ljudvolymen har varit onödigt hög hela dagen.

Fick även besök av en granne som tyckte det var roligt att jag fått tillstånd till höns - och det redan INNAN hon fick se "mini-chicksen" som ju verkligen kan sälja in sig själva!!! Jättekul att de flesta här runt omkring är så positiva!!! Det här var dessutom en granne som jag inte pratat så mycket med tidigare och inte någon av dem som jag sedan förut vet är positiva till höns.

Hade hoppats att jag ändå skulle orka åka ut en sväng och klappa hästarna i alla fall - men det verkar inte så... Vid mitt senaste läkarbesök fick jag träffa en ny läkare, som när hästarna och ridningen kom på tal betonade (precis som mina tidigare läkare har gjort) hur viktigt rörelse är för mitt välmående på sikt och att det därför är jättebra att jag har hästarna! Och i morgon kanske...!

Doktorspromovering!

I december disputerade Johan med sin avhandling om hur livsgnista förlänger livet hos de allra äldsta. Därmed var han inte längre bara läkare utan också (medicine) doktor. Och idag var det dags att få doktorshatten, vid Umeå Universitets promoveringshögtid! Hatten är densamma som hans far fick när han promoverades och frackens slag kommer från Johans farfars frack - inte bara läkaryrket som gått i arv i tre generationer alltså! 

Jättekul att verkligen få "klä upp sig till tänderna" en gång för att fira detta - och ganska långt från de  stalloutfits som normalt förekommer här i bloggen, får man ju säga...!!! 

Jag tror inte alla inser hur oerhört mycket som krävs för att man ska nå ända fram till att bli promoverad... Johan fick t o m gå en videokurs för att kunna fixa mina lösögonfransar!!!

Medan matte varit i Umeå och roat sig hela helgen (universitetets rektor hade dessutom en bjudning fredag kväll) har Hamingja av naturliga skäl haft ledig helg. Jag hoppas hon ägnat den åt att noga begrunda våra framsteg under senaste träningen för Sylvia! Lára har däremot haft turen att inte alls behöva vila! På lördag reds hon av Eva och presterade antagligen nytt personbästa i grenen ökad skritt i uppförsbacke (genom snårskog), samt njöt av ett flertal härliga galopper. Och på söndag var det Josefins tur att glädja lilla arbetsmyran med ett träningspass på ridbanan då hon blev riktigt genomgymnastiserad! Tror faktiskt att vi alla (Hamingja, Lára, Eva, Josefin och jag) skulle beskriva detta som en toppenhelg!

Tränat för Sylvia!

Idag fick jag rida lektion för Sylvia igen - jättekul och jättenyttigt!!! Bilden ovan är dock från senaste Atlikursen - därav att det fortfarande ligger snö på marken. Till skillnad från då hade vi dessutom viktboots idag - för TREDJE gången - vi börjar ju bli riktigt rutinerade Hamingja och jag!!!

Uppvärmingen fick ett lite annorlunda upplägg idag, än vad vi är vana vid. Visserligen började vi som alltid i skrölt med låååång hals, men efter bara en liten stund på volten fick jag övergå till att rida "kringelikrokar" över ridbanan och hela tiden byta riktning för att stämma av att hon var riktigt följsam. Och istället för att flytta ut bakdelen i skritt på volt fick jag på motsvarande sätt byta skänkel som hon skulle gå undan för  - även här för att träna upp följsamheten. 

Efter uppvärmningen fick vi rygga, rida samlad skritt för att sedan "smyga iväg" i arbetstempo tölt. Och när jag lyckades sitta på rumpan, hålla om med skänklarna, hålla armbågarna vid midjan och händerna stilla nere vid manken så blev det faktiskt riktigt, riktigt bra!!! "Precis så där långsamt ska du rida arbetstempot på tävlingen!" sa Sylvia. Jag hade ju kunnat njuta av detta hur länge som helst, men Sylvia såg genast till att "förstöra" för oss genom att be mig vända in och rida skänkelvikning i tölt över diagonalen - och då stökade det till sig direkt... 

Jag skulle flytta undan för vänster skänkel först och det ville Hamingja INTE så först blev det tvärstopp, sedan testade hon att vräka sig i handen och fortsätta rakt fram och när jag tillslut fick henne att gå undan för skänkeln så skickade hon bakdelen före (i skänkelvikning är det framdelen som ska "leda" rörelsen)... Ja, om det finns fler fel man kan göra i en skänkelvikning så gjorde vi säkert dessa också...! Men Sylvia fick sig ju ett gott skratt i alla fall...!

När vi nästa gång vände in på diagonalen skulle jag flytta henne undan högerskänkeln istället och där var hon inte lika motvillig så det gick bättre. När vi jobbat med detta en stund och skänkelvikningarna för högerskänkeln hade börjat gå bra fick jag övergå till att rida in längs medellinjen för att sedan hela tiden flytta undan för vänster skänkel. Efter att jag dessutom förstärkt hjälperna genom att lägga pisken mot vänsterbogen en gång kom Hamingja plötsligt på att det kanske inte var helt ogenomförbart ändå...! 

Nu fick vi övergå till att träna på ökat tempo. Och där behöver jag - som alltid annars - komma ihåg att hålla om med skänklarna och DRIVA, vinkla fram bäckenet (också framåtdrivande), hålla armbågarna mot midjan och händerna stilla nere vid manken... Men DESSUTOM måste jag hitta en bättre "balans" i mina tygelhjälper. Jag har tyvärr en tendens att bara ha två lägen i tölten: antingen bromsar jag upp henne för mycket eller också släpper jag för mycket på tyglarna så att hon blir lång... Jag måste hitta både läget där jag kan göra förhållningar utan att bli allt för bromsande och sedan göra eftergifterna mindre så att jag ändå behåller viss tygelkontakt. Jag kommer alltså att behöva fortsätta rida lektioner i MINST 20 år till. Vilken TUR - för det är ju så ROLIGT!!!

Efter detta fick vi rygga igen - och idag gjorde Hamingja det med riktigt trevlig längd på halsen! Däremot vill hon inte gärna vinkla in bakbenen under kroppen - utan går helst med dem bakom sig. Tydligen gör storasyster Hremsa på samma sätt... För att komma åt detta fick vi dels rygga långa sträckor och dessutom tipsade Sylvia mig om att tänka att hon hela tiden skulle ta STORA steg bakåt. Ett ytterligare knep var att efter en stund övergå till att växla mellan två steg framåt-två steg bakåt-två steg framåt-två steg bakåt... När jag lyckades göra dessa växlingar snabbt trampade hon under sig bättre.

Från det läget fick jag göra övergång till tölt - och det blev en riktigt trevlig tölt med "mycket bakben"! Från detta fick jag sedan öka drivningen och tempot. "DRIVA, fånga upp, slappna av, DRIVA, fånga upp, slappna av..." påminde Sylvia och när jag tyckte att jag drev som en galning kom det: "Nu måste du börja DRIVA också!!!" Men det gav resultat - och det var alldeles tydligt att Hamingja tyckte det var roligt när hon märkte att hon faktiskt fick springa fort! 

Vi bytte till höger varv och efter mer ryggning skulle jag rida samlad skritt, men Hamingja ville inte riktigt ta drivningen... Tillslut kom jag på att jag kunde peta till med pisken på hennes rumpa en gång - och plötsligt hade jag minst dubbelt så många bakben som alldeles nyss! "Det där skulle du ha gjort för LÄNGE sedan...!!!" konstaterade Sylvia. Nu blev det också en HELT annan bärighet i den långsamma tölten och när vi sedan ökade tempot fick vi till vårt bästa hittills! Efter massor av ytterligare: "DRIV och SITT PÅ RUMPAN!!! DRIV och SITT PÅ RUMPAN!!!" från Sylvia kom det tillslut: "Nu börjar ni faktiskt närma er något som kan kallas ökad tölt!" 

Jag fick vända runt med ytterhjälperna i bibehållet tempo och fortsätta i vänster varv. Där har hon svårare att tölta fort och rollade endel i kurvorna. "Bara SITT, DRIV och håll henne lös i nacken och låt henne rulla på  - det är mycket bättre att hon rollar än att hon blir styv och passtaktig!" sa Sylvia. 

Efter nytt varvbyte fick jag först göra en övergång från ganska snabb tölt med mycket bakben till trav - och det blev en riktigt häftig trav!!! "Tänk framåt, tänk framåt, tänk framåt i traven!" instruerade Sylvia. Från traven gjorde vi en övergång till höger galopp. "SITT på rumpan, DRIV och tänk att du ska LYFTA henne uppåt i varje galoppsprång - armbågarna mot midjan och en rörlig högerhand så att hon inte styvnar i innersidan!" "Nu måste du VERKLIGEN driva!!!" 

Från galoppen skulle vi göra en övergång till ökad tölt - vilket vi misslyckades totalt med... Hamingja gick istället över i trav... När jag växlat över till tölt hade vi tappat all fart vi haft med oss från galoppen men det gick faktiskt riktigt, riktigt bra att få henne att "gasa på" igen! "Nu är ni RIKTIGT duktiga!!! berömde Sylvia. "Och det märks att Hamingja trivs när hon får ta i och springa på ordentligt!!!

När jag styrde in på en volt var det en mycket belåten Hamingja som sträckte ut överlinjen riktigt ordentligt i "avslappningstölt" - och hela hon utstrålade verkligen harmoni efter detta rejäla träningspass! Jag mindes att Atli brukar säga det också: "Hon är konstruerad för att jobba ordentligt, hon BEHÖVER få jobba ordentligt för att må bra både fysiskt och psykiskt!" Och om Hamingja utstrålade harmoni så utstrålade matte eufori! Vilken FANTASTISK häst jag har!!! Tänk när jag någon gång i framtiden DESSUTOM lärt mig rida ordentligt - så BRA det kommer att bli!!!

En Láraspekulant provrider

När jag letade bild till dagens inlägg hittade jag denna - från när Lára och jag red uppvisning i "safttölt" under det första "Hästens dag-evenemanget" som arrangerades vid Havremagasinet i Boden. När vi samlats inför uppvisningen och frågan kom om vem som kunde visa safttölt (man skulle tölta en sträcka fram och tillbaka, med ett glas saft i ena handen) anmälde jag mig genast som frivillig trots att jag aldrig provat tidigare. Men jag visste ju att det inte skulle vara något problem att rida lycko-Lára med bara en hand. Och kontrollmätningen som avslutade uppvisningen visade också att all saft fanns kvar i glaset!

Jo, jag erkänner, jag är lite nostalgisk i kväll... men det är för att det varit en spekulant och provridit Lára idag... Mitt hjärta VILL ju inte sälja någon häst, även om hjärnan är helt på det klara med att jag inte har tid och ork till två. Och Lára vill ju verkligen JOBBA - till skillnad mot många andra hästar är hon inte alls nöjd med att bara gå i hagen. Och det underlättar definitivt när man ser att spekulanten och Lára skulle passa bra ihop - vilket var fallet idag! Hon vill komma och provrida fler gånger och det tycker jag är jättebra - min fina Lára ska vara hos någon som verkligen gillar och känner att hon är RÄTT - annars säljer jag inte!

Hamingja och jag tränade ett kort pass på ridbanan och precis som i söndags hade jag boots på. Jag får erkänna att jag inte hade någon riktigt genomtänkt plan för dagens ridning, mitt mesta fokus var på Lára idag... Men då tog Hamingja saken i egna händer och visade vad vi skulle träna på! I slutet av uppvärmningen i tölt med låååång hals började hon nämligen höja tempot. Och till min glädje gjorde hon detta helt utan att bli spänd - och det tillfället ville jag ju utnyttja!

Alltså ökade jag successivt drivningen och kortade tyglarna - allt medan Hamingja fortsatte att tölta på i ett ganska friskt tempo! Jag har förstås fortfarande mycket kvar att jobba med när det gäller min sits och därmed blev inte heller formen optimal. Men att hon hela tiden behöll den lösgjorda känslan trots tempoökningen kändes som ett härligt framsteg! Att få "rulla på" längs ovalbanan gjorde henne uppenbarligen mycket gott!!!

Eftersom vi har en lektion för Sylvia inbokad i morgon - då vi definitivt kommer att få jobba REJÄLT - tyckte jag att vi kunde nöja oss med dagens prestation! Så Hamingja fick varva ner i tölt resp trav trots att vi bara ridit ca 20 minuter. Och jag får leva kvar i den trevliga känslan från idag och njuta av den!

Vi tjuvtränar på ovalbanan!!!

Som tur var hade vi en "ponnymamma" (Carro) med som kunde föreviga oss!

I eftermiddag åkte vi till Midurs ovalbana på Bodentravet för att "tjuvträna" lite inför tävlingen om knappt två veckor! Hamingja fick sällskap i transporten av storasyster Hremsa, så att Sylvia kunde få med alla tre hästar hon ska tävla. (Hremsa, Hector samt Carros fina Freyr!) Vädrets makter var verkligen med oss idag - strålande sol och bara ljumma vindar! Tidigare i veckan fick jag upp en sådan där Facebookpåminnelse om vad jag gjorde för tre år sedan. Det stod: "Finaldag på Midurs SM-kval! 5 plusgrader är i alla fall varmare än igår - och inget snöblandat regn ännu i alla fall...!" Brrrr - hoppas tävlingsvädret i år blir mer som idag!!!

Det märktes väldigt stor skillnad på Hamingja idag jämfört med vid träningstävlingen - vilket också var hennes första besök på travet detta år. Nu var hon oerhört mycket lugnare när jag lastade ut henne och väl inne i gäststallet stod hon lugnt och avslappnat medan jag gjorde i ordning henne - istället för att spänt trampa runt och gnägga. Och detta höll i sig när vi sedan skrittade bort till banan - trots att vi inte hade sällskap av någon av de andra Mariebäckhästarna. Men så var hon ju så oerhört RUTINERAD nu!!!

Inför träningstävlingen fokuserade jag ju på att avdramatisera vistelsen på ovalbanan och ägnade nästan hela vår uppvärmning till att först promenera runt med henne där och sedan rida. Då låg det fortfarande många snöhögar (de flesta dessutom med livsfarligt grus på) runt banan så det var mycket väl använd tid! Men tyvärr hade vi sedan för lite tid till att på samma sätt avdramatisera vistelsen utanför ovalen - så när jag red ut för att värma upp "på riktigt" så blev hon jättespänd igen.

Denna gång inledde jag därför med att skritta en lång sträcka längs travbanan för att sedan värma upp på volter. Först i skritt då jag kom ihåg Sylvias instruktion att noga stämma av att hon verkligen svarade på en flyttande skänkel genom att korsa bak UTAN att först gå emot handen. Och tack vare detta fick vi samma effekt med oss till tölten! Dagen till ära hade vi föresten hennes nya viktboots på! Sylvia hade ju beordrat boots på till nästa lektion, så jag tyckte det var lika bra att ta tag i saken redan idag.

På ovalen började vi sedan med lite "joggingtölt" då jag försökte fokusera MASSOR på alla komponenterna i min sits - precis som när jag red på ridbanan senast. Efter några varv övergick jag till att successivt försöka höja tempot i tölten - utan att hon blev spänd - och tack vare träningshjälpen vi fått av Sylvia gick det i alla fall hyfsat. Nu var vi rejält varma både Hamingja och jag så vi fick ta en längre skrittpaus innan det var dags för allvaret!

Jag har ju anmält oss till V1 - alltså SM-kvalklass - på söndagens tävling när man nu har möjlighet att göra det trots att man inte uppnått de kvalpoäng som annars krävs. Känns ju ganska galet eftersom vi inte har tränat någon ökad tölt alls... men jag vill ju som sagt än så länge helst rida ensam på banan när det är dags för galopp. Då kan man ju inte fastna i så små "detaljer" som att man inte har någon ökad tölt ännu...! Därför visste jag verkligen inte vad jag skulle vänta mig när vi nu skulle göra vårt första försök att rida ett V1-program...

Det är fri gångartsföljd och jag har valt att hålla mig till ordningen: arbetstempo tölt, trav, skritt, galopp, ökad tölt. Vårt första försök gick ändå efter omständigheterna rätt OK - övergångarna fungerade hyfsat och trav, skritt samt galopp flöt på rätt bra. När vi passerade Sylvia och Hector i det som skulle förställa ökad tölt ropade jag till henne att jag var tacksam att de skrittade för tillfället, så såg vårt tempo i alla fall liiiiiite högre ut... "Jaha, du rider arbetstempo tölt nu?!" retades Sylvia!

När Hamingja och jag flåsat färdigt - vilket tog en bra stund - gjorde vi ett nytt försök att rida samma program. Nu flöt det på betydligt bättre - t o m i ökade tölten! Dels klarade jag att göra övergången från galopp till ökad tölt med (nästan) bibehållen fart och dessutom klarade vi att hålla ett högre tempo hela varvet. Men hon blev lite spänd och hög i formen, så efteråt tipsade Sylvia om att jag skulle passa på att  "böja loss" i det ökade tempot nu när jag kunde göra mer sådant än vad man kan på tävlingen, för att hon skulle slappna av bättre och därmed bli renare i takten.

Att rida ett helt V1-program till kändes dock väl ansträngande - i alla fall för mig - så jag valde att bara ta slutet: ett halvt varv galopp och sedan hela varvet ökad tölt. Det skadade verkligen inte att få träna övergången en gång till - ännu en gång "tuffade hon på" i ett ganska bra tempo och med mer böjning blev också takten bättre!

"After work" i stohagen!

Nu var jag jättenöjd med vår insats för dagen, så vi skrittade tillbaka till stallarna där jag passade på att ge Hamingja det första stora "vårbadet"! När även Hremsa var avduschad lastade jag de två fina systrarna och styrde hem till Mariebäck igen. Där såg de förståss genast till att de obehagliga "rena områdena" de råkat få i pälsen blev återställda!

Det var föresten ganska många Miduriter som passade på att träna på banan i eftermiddag - KUL!!!