Man dör faktiskt INTE av ledande tygeltag!!!

Sedan mer än en vecka har jag haft en oerhört selektiv förkylning som bara suttit i bihålorna - jag har inte ens varit snuvig. Trodde att den hade börjat ge med sig men gårdagens svettiga konditionsträning (f f a för min del) med travträning på Hamingja var tydligen inte så bra... Under eftermiddagen och kvällen började det allt mer spränga i bihålorna trots två sorters nässpray. Genom att andas in varm ånga fick jag det tillslut att släppa, men konstaterade att jag borde ta det lugnt och avstå ridningen idag.

Fast jag skulle ändå till stallet i o m att jag hade morgonfodringen och när jag vaknade i morse mådde jag BETYDLIGT bättre så jag kunde förståss inte vidhålla min förståndiga (=trååååkiga) inställning från igår. Fast jag lovade mig själv att satsa på ett lugnare ridpass med skrölt och tölt - och det löftet lyckades jag hålla i alla fall! Och det blev bara Hamingja som fick komma ut, Lára drabbades av vilodag. Men The Queen har ju blivit riden av Carro tre dagar i rad nu (och dessutom av mig tidigare under veckan) så jag hoppas hon förlåter mig!

Hami och jag red längs bilvägen bort mot sjön idag och under den inledande skrölten var hon så avslappnad att jag kunde ge henne hellång tygel och hon gick med nosen nere vid marken. Hon är ju lite "skör" psykiskt sedan hon tidigt under inridningen drabbades av en "nära svan-upplevelse" som gjorde att hon gick omkull och även fick några sårskador. Och dessutom har hon ju inte varit van att bli riden av någon annan än Sylvia. Vid hanteringen i stallet har hon i alla fall blivit trygg med mig nu men i ridningen har vi en endel kvar att jobba med på den fronten.

Till skillnad mot Sylvia är mina signaler förståss inte så lätta att tolka alla gånger (och allt för ofta är de väl dessutom oavsiktliga och bör ignoreras...) Varje gång jag fått låna henne till en kurs under hösten har hon först blivit stressad när hon insett att hon inte haft Sylvia på ryggen och jag har fått börja med att lugna ner henne - vilket dock gått snabbare och snabbare för varje gång. När hon väl känt igen mig har hon väl dragit sig till minnes att jag (oftast) inte brukar vara så farlig som jag verkar! Och våra (=Atlis) rutiner att alltid börja ridpasset med lååååång hals i skrölt har självklart varit väldigt välgörande - så att hon fått känna igen sig och veta att vi alltid börjar med att slappna av.

I o m att det är under kurser jag fått låna henne har vi ju nästan bara ridit på ridbanan - så därför är det extra roligt att hon redan nu börjar kunna slappna av med mig på ryggen även när vi rider ut! När skrölten byttes till tölt blev det dock lite mer spännande - för jag fick för mig att bl a använda ledande tygeltag för att lösgöra högersidan, vilket till att börja med fick helt motsatt effekt. Men vi har ju gått igenom detta trauma ett antal gånger på ridbanan redan - och överlevt mot alla odds - så efter en stund lät hon sig övertygas om att chansen till överlevnad var stor även idag. Och därmed kom också den lösgörande effekt som jag var ute efter!

Jag varvade sedan ledande tygeltag med att flytta några steg för vikten resp rida ett par steg sluta - för att hålla henne lösgjord i tölten samtidigt som vi bibehöll aktiviteten i bakbenen. I korsningen vid sjön blev det ännu mer ledande tygeltag, på volt i skritt, innan vi vände hemåt igen. Under hemvägen blev vi tvungna att passera ett par jägare som parkerat sina bilar vid vägkanten och stod utanför dessa - självklart med uppsåt att attackera bruna ston... Men min OERHÖRT modiga häst vågade ändå passera, medan jag distraherade dem från attacken genom att fråga vad de jagade.

Jag hade räknat med att de skulle svara hare eller räv, men istället var det grävling! :-O  När jag förvånat erkände att jag inte ens visste att det finns grävling i trakten fick jag dessutom veta att det är VÄLDIGT gott om dem! :-O  Det hade jag verkligen ingen aning om...! :-O Så nu när jag kommit hem blev jag tvungen att googla på grävling för att läsa på lite. De är tydligen mycket skygga djur som främst är nattaktiva så det kan ju förklara att jag aldrig mött någon ute i skogen. Men om det är så gott om dem kunde man ju ändå tro att man vid något tillfälle skulle ha sett en ihjälkörd grävling längs någon väg i alla fall...

Innan googlandet satsade jag på att sitta en lång stund och andas in varm ånga - för att i bästa möjliga mån motverka ev negativa effekter av att jag ändå ridit idag. I morgon blir det i alla fall vilodag för mig och hästarna för då ska jag till frissan efter jobbet. Och om bihåleinflammationen håller i sig kanske jag tar en vilodag även på tisdag. Så jag var noga med att inte lova hästarna något om nästa riddag när vi snackade i hagen innan jag åkte hem idag. (Men Lára kan ju ha turen att Carro förbarmar sig över henne innan dess förståss!) 

Hamingjatrav - när ett spinningpass känns för mesigt...!!!

Det var vackert vid färjeöverfarten i morse!!!

Vaknade till en STRÅLANDE morgon - när solen fick all rimfrost att gnistra som diamanter! "Hela världen var blingad" skulle man kunna säga!!! När jag kom till stallet mötte jag Carro, som haft morgonfodring och sedan ridit både sin egen Yr och Lára. Idag hade hon testat ridbanan med Lára för första gången och The Queen hade självklart imponerat: "Hon är ju nästan ÄNNU piggare där än när man rider ut!!!"

Det var en MYCKET belåten Lára som nu fått komma ut i hagen igen och visserligen följde mig noga med blicken, men inte gjorde några större insatser för att ge mig dåligt samvete när jag nu bara hämtade Hamingja. Hon blir visserligen 8 år nästa år, men har ju tillbringat stor del av sitt "ridhästliv" på vila i väntan på att Sylvia skulle få tid över till henne. (Eftersom hon "ALDRIG skulle säljas" var det ju ingen brådska, så både träningshästar och Sylvias andra hästar har alltid fått gå före.)

Detta gör att hon fortfarande känns lite "valpig" i olika sammanhang. En väldigt charmig sida av detta är att hon fortfarande är väldigt "unghästnyfiken"! När jag ska borsta henne vill hon alltid först undersöka borsten. Och samma sak med all utrustning: gelpad, vojlock, sadel o s v snusar hon på med mycket intresserad min när jag ska lägga dem på hennes rygg!

Idag stod travträning på schemat så när sadeln med tillbehör var "granskade och godkända" och satt på sin plats såg jag till att korta upp stiglädren ett hål - för att det skulle vara lättare att hålla sig kvar i sadeln när Hamingja skulle börja "skotta på" med sina häftiga bakben. Hon är lite för känslig för att man ska våga sig på att ändra stiglädren när man sitter på, så därför fick det bli kortare läder från start även om vi - förståss - skulle värma upp i skrölt.

Ibland är det EXTRA tydligt hur "Sylvia-skolad" Hami är! Sylvia använder oftast inte ridbanan när hon tränar hästarna utan rider ut på dem. Och då brukar hon börja med att böja dem ordentligt i skritt på volt när hon suttit upp utanför stallet. Så om jag kramar lite på högertygeln utanför stallet böjer hon direkt ihop sig som en makaron på en mini, mini volt samtidigt som hon stretchar ut överlinjen så att nosen nästan snuddar marken. Efter en stund är det bara att krama till på vänstertygeln så byter hon varv och gör samma sak där. Praktiskt med en häst som stretchar sig själv!!!

Det märks att Hamingja börjat bli lite tryggare med mig, för när vi red iväg längs bilvägen mot Avan kunde hon nästan direkt slappna av och skrölta sakta på hellång tygel och nosen nästan i marken. Red även lite tölt i lugnt tempo med riktigt lååååång hals, med förhoppningen att tempot skulle "smitta av sig" till traven sedan så det inte skulle bli lika jobbigt för mig att hänga med i hennes tempo. Och det funkade! Även om det alltid är ett rejält träningspass att rida lätt till hennes enorma kliv så kunde vi nu hålla oss i ett tempo där jag inte fick några problem med balansen. Och när jag inte vinglade på ryggen behövde hon inte stressa upp sig och börja rusa utan höll en - för henne - lugn trav trots att jag gav henne så långa tyglar att t o m Sylvia borde ha varit nöjd!

Lät henne galoppera uppför backen vid nya kalhygget och när hon tog i med de där kraftfulla bakbenen undrade jag i mitt stilla sinne hur jag ska våga "släppa på" ordentligt på en ovalbana med henne någon gång... I en final med 4-5 andra hästar på banan lär det gå undan... Jag har ju en hel del problem att hålla mig kvar i traven, men då kanske hon t o m galopperar mig ur sadeln?!!!

När vi kommit ner på andra sidan höjden tog jag in till höger och fortsatte travträningen längs stigen genom skogen tillbaka upp på höjden. I början fick jag styra endel för att hålla henne kvar på stigen, men sedan verkade hon "fatta galoppen" och följde den självmant. Det är en perfekt runda att trava på (eller galoppera - om ni frågar Lára) som avslutas med en lång uppförsbacke innan man skrittar över hygget tillbaka ner till bilvägen igen.

Hamingja flåsade en hel del när vi kom ut uppe på hygget - men jag behövde nog den efterföljande skrittpausen ännu mer än hon! När vi sedan travade hemåt blev det förstås en liten diskussion kring tempot - men sedan jag "tjatat" lite med upprepade snabba förhållningar följda av stooora eftergifter - accepterade även Hami ett hyfsat lugnt tempo trots lösa tyglar. Då var matte RIKTIGT nöjd - för Sylvia har ju gång på gång sagt att jag absolut INTE får hamna i dragkamp med henne och att hon behöver de där lösa tyglarna för att gå riktigt bra.

En annan stor utmaning - som jag så väl känner igen från min träning av Lára - är att "etablera off-knapp" i slutet av våra ridpass. Men idag gick det faktiskt bättre än jag vågat hoppas på! När jag bad om skrölt kunde jag ge henne nästan hellång tygel utan att hon fick bråttom. Istället sträckte hon frustande ut överlinjen riktigt ordentligt och slappnade av!

Helmysko människa...!!! :-O

Hamingja matvägrar - man måste ju faktiskt ha PRINCIPER!!!

Den här människan Hamingja nu fått på halsen är verkligen SÅ MYSKO!!! Visserligen har hon hört Lára muttra om saken många gånger, men med tanke på att The Queens åsikter i frågan verkar vara glömda samma sekund som hon hör människans röst, kunde väl inte Hami tro att det var SÅ illa som det faktiskt visat sig vara... Och idag var det definitivt värst hittills! När människan hämtat in Hamingja från hagen för att rida förväntade hon sig faktiskt att Hami skulle äta hö från golvet medan människan borstade och sadlade! Visserligen hade de inte hunnit äta upp allt lunchhö ute i hagen - men att äta på stallgången... SÅ GÖR MAN INTE!!! :-O

Människan verkar dessutom ha väldigt svårt att fatta: trots Hamingjas envisa ignorerande av den hög med hö som låg framför hennes fötter gick budskapet liksom inte in... istället prasslade hon med hö:et  och tjatade om att det skulle ätas. Tillslut tog Hamingja ändå ett par pliktskyldiga tuggor - för att sedan återgå till sitt ståndaktiga matvägrande. Det finns ändå gränser!!!

Dagens ridtur bort till korsningen vid sjön får väl ändå betecknas som hyfsat normal. Visserligen uttrycker sig människan i regel VÄLDIGT obegripligt när hon sitter där uppe på ryggen... Skickar en massa signaler som hon ändå förväntar sig att man ska ignorera - och är allmänt mkt svårtolkad...Är det någon konstig "riddialekt" hon har eller ett allvarligare "talfel"?! Verkligen inte lätt för den som är van en människa som pratar klart och tydligt HELA tiden - som Sylvia...!

Och exemplen på människans besynnerliga idéer är tyvärr många... Efter en av lektionerna under helgens kurs fick människan t ex för sig att efter lektionens slut skritta iväg längs en av skogsvägarna bakom vägbommen... trots att ALLA vet att man efter ett pass på banan går DIREKT till stallet för att äta kraftfoder...!!! Hamingja gjorde verkligen sitt bästa för att förklara hur fel detta var, men vad gör man med en människa som har så svårt för att fatta?!

Ja, för att vara en person som ridit större delen av sitt liv har den här människan skrämmande dålig koll... Det är verkligen TUR att Hami varit med så pass länge att hon kan visa hur saker och ting EGENTLIGEN ska gå till!!! Och man får ju hoppas att människan visar sig vara något så när bildbar i alla fall. Annars blir Hamingja helt enkelt tvungen att ta ett ALLVARLIGT snack med Sylvia om att åberopa den rätt till "omvänt öppet köp" som hon nämnde här om dagen. När hon började ångra hela försäljningen kom hon på att det stod i det finstilta att hon kunde välja att betala tillbaka pengarna och ta tillbaka hästen! 

Ny sadel - också!

Det är mycket nytt nu: idag kunde vi inviga Hamingjas nya sadel! 

"I den allmänna konkursen" tyckte jag det var lika bra att köpa ny sadel också. Jag beställde den från Karin Åberg i måndags kväll och till min stora glädje kunde jag hämta ut den på "posten" redan idag!!! I o m att Sylvia ridit Hamingja i sin Epona hela hösten visste jag ju redan att modellen passar hennes rygg. Och när jag själv fick provrida den i söndags kunde jag ju konstatera att den verkligen är superskön! (Det visste jag i o f s redan, eftersom jag fick prova Sussis Epona på Lára i våras, men det skadade ju inte att få friska upp minnet lite!) Jag får dessutom lämna Láras urvuxna Hrimnirsadel (som jag också köpt av Karin) i inbyte - så man kan säga att jag slår två flugor i samma smäll med denna affär!

Och jag kom verkligen inte att ångra sadelköpet när jag premiärred i den! Precis som igår red vi på banan, men nu gjorde några minusgrader att underlaget var oerhört mycket bättre! Vi kunde utan problem rida på volter och böjda spår även i skrölt och tölt - och därmed förstod Hamingja nästan direkt att hon inte alls behövde ha så bråttom utan kunde slappna av och ta det lugnt.

När det frustats ordentligt på nästan hellånga tyglar i skrölt, trots ständiga byten av varv och riktning vilket brukar trigga henne att öka tempot, övergick vi till att rida tölt i en aningen högre form. M h a några steg sidförande här och där fick jag henne att hålla nere tempot utan att behöva bromsa med tyglarna och hon slappnade av riktigt fint!

Mitt mål med dagens ridpass (förutom att få prova nya sadeln på henne) var att åter etablera en tydlig "off-knapp" efter söndagens mer intensiva töltträning där vi "tryckte på on-knappen" ganska rejält. Så när vi nu kunde avsluta med riktigt låååångsam skrölt med nästan hellång tygel (det fattades några cm) så kunde jag konstatera att vi uppnått vårt mål!

Lára fick vara ute på ridtur med Carro tidigare idag och det hade gått bara fint! Men när jag kom till hagen för att ta in Hamingja stod förståss Lára ändå där och väntade otåligt - vem nöjer sig med bara EN ridtur per dag?!! Inte Lára i alla fall!!! Men för matte fick det räcka - idag i alla fall. Fast Lára fick ändå följa med in i stallet och äta lite extra hö medan jag red - så behövde jag inte göra henne totalbesviken i alla fall. Carro har erbjudit sig att rida henne i morgon också - perfekt!!!

Nytt nålrekord!!!

Jag har ju redan visat bild på Hamingjas nya "finträns" som vi invigde i lördags. Och igår fick hon inviga nya "vardagstränset". Som ni kan se var hon HELT utom sig av lycka!!! ;-)

Idag vilar båda mina hästar och jag har varit på City Rehab för träning i bassängen och akupunktur. Kunde berätta för sjukgymnasten om hur fantastiskt bra effekt hennes extra nålar förra veckan hade på mina krånglande ryggmuskler. Besvären försvann och kom inte tillbaka trots fyra ridlektioner i helgen! Tidigare gånger jag haft just dessa besvär har de haft VÄLDIGT lätt att komma tillbaka vid minsta lilla ansträngning av ländryggsmusklerna, som att jag sträckt mig lite framåt för att lyfta upp något från ett bord t ex. Men nu klarade de t o m all ansträngning som fyra ridlektioner innebär - inkl Hamingja-traven!!!

Nu ska vi prova att göra ett litet uppehåll i behandlingarna och för att preparera mig lite extra inför detta utökade hon antalet nålar ytterligare idag, varav två var sådana som ska förstärka effekten av alla andra. Dessutom snurrade hon en hel del på nålen i ländryggen under behandlingstiden också - i vanliga fall brukar hon bara låta dem sitta stilla eftersom jag hittills haft så kraftig effekt av dem ändå. Med risk för återfall till "akupunktur-koman" som drabbade mig efter första behandlingarna i våras (sov som en klubbad 14 resp 12 timmar i sträck) är det nog hög tid att gå och lägga sig snart! Det brukar ju vara uppskattat på jobbet om jag dyker upp innan lunch! :-O (Särskilt som min arbetstid börjar kl 08.)

I morgon hoppas jag det blir ridning igen - men då bara på Hamingja. Carro har lovat att rida Lára! Sylvia har hennes Yr på träning just nu så hon behöver väl bota den värsta ridabstinensen - och jag kan ju lova att hon har något trevligt att se fram emot. För man kan inte annat än smittas av Láras enorma "ridglädje"!!!

"You´re on your own now..." :-O

Idag var det så dags för mig att "släppa sargen och komma in i spelet", för att låna ett ishockeyuttryck. Jag skulle rida min nya häst utan att vare sig Atli eller Sylvia fanns till hands för att instruera - helt utan skyddsnät...! Nu skulle jag på egen hand lägga upp vårt ridpass och själv lösa de problem som kunde uppstå - spännande och pirrigt!!!

Jag skulle rida båda mina hästar i kväll så jag ropade ut i mörkret efter dem när jag passerade stohagen för att hämta grimmorna i stallet. När jag kom tillbaka ut stod Lára förståss redan och väntade otåligt vid grinden - och en bit bakom henne (ingen får ju komma för nära) skymtade en mörk skugga... som var Hamingja!!! Varje gång jag fått låna Hami under hösten, för att rida kurs eller lektion, har jag även "tjuvtränat" på det här med inkallning - och snacka om att unga fröken imponerar även på detta område!!!

Det var Hamingja som stod först på tur för ridning - så fick Lára stå inne i en box och äta extra hö under tiden. Man kan inte med bästa vilja i världen kalla vädret för inbjudande, med nollgradigt och regn... men det senaste dygnets ihållande regn hade nu övergått till ett snällare duggregn i alla fall. Underlaget var dock allt annat än trevligt - jätteblött och slaskigt på ytan med is under...

Jag valde ändå att försöka rida på ridbanan - för att repetera övningar från helgens kurs så gott det nu gick. Det var en mycket ambitiös Hamingja som höll ett högt tempo i skritten från start - uppenbarligen fortfarande med söndagsmorgonens snabba tölt i gott minne. För att hon skulle varva ner började jag med skritt på volt och stoooora ledande tygeltag - och hon slappnade av och kändes riktigt mjuk och fin.

Men när vi skulle övergå till skrölt på volten halkade hon ganska rejält ett par gånger, så det var bara att inse att vi skulle få hålla oss ute på spåret. Min målsättning var så långsam skrölt som möjligt med så lösa tyglar som möjligt - och detta var inte helt enkelt när jag inte kunde vända in på volter... Det krävdes MÄNGDER av snabba förhållningar för att hon inte skulle dra upp tempot och jag försökte verkligen tänka på att främst använda kroppen för att bromsa samt att SNABBT släppa tyglarna igen när jag gjort förhållning med dem.

När detta inte hjälpte utan tempot ändå blev för högt visslade jag så att hon stannade och vi kunde börja om igen från skritt. Efter en dryg halvtimma hade vi enats om ett tempo som i alla fall var ganska långsamt - där hon verkligen sträckte ut överlinjen ordentligt och frustade. Då tyckte jag att vi uppnått vårt mål för dagen och avslutade. Det viktiga för mig hade varit att vi skulle få en lugn start tillsammans - för att få bästa möjliga grund att bygga vidare på framöver!

Även med Lára blev det ett pass tölt på ridbanan. Jag hade egentligen tänkt rida ut med henne, men i mörkret och halkan kändes det säkrast att hålla sig från bilvägen. Dessutom har hon fortfarande bara skor med traktbrodd så vi hade antagligen inte kunnat hålla så mycket högre tempo längs vägen misstänker jag. Men i morgon kommer hovslagaren och fixar riktiga vinterskor med fyra brodd på varje! Det krockar med veckans akupunkturtid, men bussiga Sylvia har lovat att vara på plats och assistera hovslagaren. 

HKH The Queen of Mariebäck!

Lára vill betona att hon fortfarande är The Queen of Mariebäck - alla ev uppgifter om att hon skulle ha abdikerat är bara grundlösa rykten och rent förtal!

Jag hade tänkt ansöka om audiens hos HKH idag. Bara för att Hamingja fick en välförtjänt vilodag efter kursen skulle det ju inte behöva drabba Lára! Men med ett ihållande regnväder som växlade mellan underkylt och snöblandat (och en kropp som sin vana trogen "agerade SMHI") så blev det inget med den saken. Men glädjande nog mår faktiskt mina besvärliga ryggmuskler mycket bättre nu än förra veckan, trots att jag hade räknat med motsatsen... uppenbarligen var "en rejäl ridkurs" precis vad de behövde!!!

I morgon är i alla fall planen att åka till stallet efter jobbet - så får kroppens dagsform avgöra hur många hästar jag rider. Förhoppningsvis blir det både kursrepetition på ridbanan med frk H och "mörkertölt" längs bilvägen med Lára! Om det dröjer innan Lára blir såld kommer jag att behöva skaffa medryttare till henne - för jag kommer inte att ha ork att förutom Hamingja dessutom rida Lára så mycket som The Queen förväntar sig. Men just i morgon är en ovanligt lämplig dag att "tänja gränserna" för vad jag orkar - för på onsdag får jag tillfälle att "reparera" eftersom jag har akupunkturtid efter jobbet!