Är en sprucken tand roten till det onda?

Lára i all sin glans - när hon får torka ute i solen efter "badet"! Svårfödda hästen har faktiskt lyckats få lite "kula" på vårt magra bete...! Men det är ju främst vätska och gaser och kommer att försvinna så snart vi börjar rida igen. Möjligen kan det väl vara något hekto fett också - om vi har riktigt tur! För det skulle verkligen inte skada om damen skaffade sin en liten "buffert" mot undervikt. 

I natt kom Sylvia hem igen från avelsvisning och SM på Wången utanför Östersund, med Hremsa och Maur. Resan hade tagit över 8 timmar och jag kan tänka mig att de var lika trötta allihop...! Nog är det mer lagom att åka till Skellefteå och tävla!

Idag kom det en ny häst till stoflocken och Sylvia hade genast kunnat konstatera att Lára inte är helt OK - för hon brydde sig knappt om nykomlingen. Normalt är hon alltid MKT noga med att visa vem som är "The Queen" - men nu var inte ens det särskilt viktigt tydligen. När jag sedan kom ut till stallet efter jobbet hjälpte Sylvia mig att kolla Lára i munnen och det verkar faktiskt som att hon har en spricka i en tand på höger sida. 

Det var visserligen bara liiite, liiite rött runt om, men tydligen kan det ändå vara en infektion som "gått inåt" i käken. Är det kanske detta - och inte förkylning - hon är så påverkad av?! I morgon ska jag ringa Evidensia kliniken och höra när vi kan få komma dit och kolla upp tanden. Och skulle beskedet där bli att det inte är tanden som "spökar" så får de kolla upp henne i övrigt också. 

Nu har hon faktiskt kommit igång att släppa den kvarvarande vinterpälsen, så jag kunde äntligen borsta bort ganska rejält med päls. Antog att all den lösa pälsen kliade en hel del så jag bestämde mig sedan för att ge henne ett "bad" i spolspiltan. När jag schamponerat tog jag en "mirakelborste" - som ju river rätt bra - och borstade mothårs med den medan jag sköljde med slangen. Min förhoppning var att verkligen komma ner i hårbotten även där hon har vinterpäls kvar. 

Jag var förståss beredd på att hon skulle bli arg och försöka sparka... men istället stod hon HELT stilla med en underläpp som blev längre och längre...!!! Extremkittliga damen tyckte faktiskt att det var SKÖNT! T o m när jag borstade under magen, runt juvret och på insidan av bakbenen! Det där badet behövdes verkligen alltså!!!

Efteråt utnyttjade jag världens effektivaste hårtork - de varma sommarvindarna - genom att låta henne stå ute och äta kraftfoder. Och snart var hon tillräckligt torr för att jag skulle kunna preparera man och svans med pälsglans (upplever att exemtäcket sliter mindre på taglet då) och sedan insektsspray innan det var dags för ett rent exemtäcke. 

Lára fortfarande "sjukskriven"

Haminja, Lára och Litlamin njuter i beteshagen!

ÄNTLIGEN lite sommarvärme idag - HOPPAS nu att det här var dagen då sommaren tillslut kom!!! När jag var förbi Lára i kväll hade hon samma temp som igår: 38,1. När den igår var högre än tidigare under veckan var jag lite orolig att den var på väg uppåt. Den andra häst jag känner till som är förkyld nu hade nämligen först bara haft lindrig tempökning och tunn rinnsnuva, för att sedan efter ett antal dagar bli rejält dålig med hög feber. 

Därför kändes det skönt att den nu låg kvar på samma nivå som igår. Snuvan är fortfarande klar och rinnig också - inte tjock, gul snuva som den andra hästen fick när febern steg. Det har ju varit flera riktigt svala nätter den här veckan, men som tur är har vi ju haft uppehåll så Lára borde inte ha behövt frysa. Därför hoppas jag att hon snart är helt symptomfri igen!

Själv har jag under eftermiddagen kunnat avnjuta finaler i fyrgång och femgång från SM på Wången i direktsändning på webben tack vare Horse1!!! Helt suveränt och verkligen på tiden att ett SM för islandshäst direktsänds - det handlar ju faktiskt om den tredje största hästrasen i Sverige!!! Man behövde teckna ett abonnemang med Horse1 förståss, men det var första månaden gratis. Jag som annars bara ser TV när det är hästhoppning på SVT får definitivt passa på att se mer den närmaste tiden, för när jag kollade tablån såg det ut att finnas massor av intressanta program på denna hästkanal! Kanske slutar det t o m med att min "TV-fasta" som påbörjades 2006 (eller möjligen 2007) nu går mot sitt slut?!

En flock på köpet!

"Hämta ledarhästen på betet och få flocken på köpet!"

Efter att ha hämtat henne - och därmed hela flocken - borta på betet blev det lite lördagskvällsmys för mig och Lára. Började dock med att kolla hennes temp (det kan man väl inte kalla "mys" direkt?!!) och den visade sig faktiskt vara aaaningen högre än tidigare i veckan, d v s 38,1 grader... så jag får helt klart fortsätta hålla koll på henne. Rinnsnuvan är kvar också, men hon hostade aldrig så att jag hörde det i alla fall - har jag tur så betyder det att hon verkligen slutat hosta! 

Det här med "mys" är ju egentligen inte alls hennes "cup of tea" - eftersom hon avskyr att man tar i henne (förutom huvudet). Men däremot tyckte hon det var helt OK att få äta lite kraftfoder. Eftersom hon är svår att hålla i hull brukar jag aldrig plocka bort kraftfodret helt ens under sommarbetet. Tidigare år har jag helt enkelt halverat mängderna rakt av. Men när jag diskuterade saken med massören (som f ö var mycket imponerad över att jag fått henne att muskla sig så jättebra) tyckte han att jag skulle fortsätta ge Krafft muskel i oförändrad mängd över hela sommaren. Istället har jag tagit bort olja och havre helt och ger hälften så mycket betfor som i vanliga fall. 

Alldeles på slutet har hon dock fått vetekli som tillägg - fick nämligen tipset att det är effektivt på hästar som inte vill släppa den sista vinterpälsen. Ännu har det inte resulterat i den blanka, svarta Lára jag längtar efter... men jag vet ju att hon finns där under och snart så kanske... Och så länge sommarvärmen fortsätter lysa med sin frånvaro samtidigt som hon är lite förkyld så skadar det säkert inte med lite extra "ull" på kroppen heller!

Att min dam är populär i sin flock märker jag ju när jag ska hämta henne från hagen. Men också i andra sammanhang. Inte minst en dag tidigare i veckan när jag skulle släppa ut henne i hagen igen. Stoflockens sommarbete är format som ett stort L, med stallet i ena änden. När Lára och jag kom ut ur stallet den där kvällen befann sig hela flocken nästan längst bort i andra änden av detta L. Men de fick ändå genast syn på henne, satte av i galopp och kom henne till mötes uppe vid stallet med ivrigt spetsade öron! En riktigt härlig syn!!! Fast vad hade de för detta?! Ingenting, kan jag tycka... för inte var det något glatt mottagande de fick av sin flockledare, utan Lára var lika sur som vanligt... Otack är världens lön! 

På hemvägen fick jag se svart rök bolma uppifrån Bälingeberget och när jag kom hem och kollade på nätet visade det sig att en skogsbrand utbrutit i naturreservatet uppe på berget... Vi får verkligen hoppas att brandkåren snabbt lyckas släcka - för det är så EXTREMT torrt i markerna nu så elden måste kunna sprida sig jättesnabbt... verkligen tur att det inte är blåsigt i kväll i alla fall!

Finaste Feykirs grav på Hästvilan.

Feykirs gravplats på Hästvilan i Västmark.
25/5 2000 - 26/6 2011

Idag är det precis tre år sedan finaste Feykir fick galoppera vidare till de evigt gröna ängarna... Han blev 11 år, en månad och en dag gammal. Här om dagen besökte jag hans grav på Hästvilan. Den vackra skogsgläntan var för dagen upplyst av solen  och det susade rofyllt i den omgivande tallskogen.  Det har hela tiden känts så bra att han kunde begravas där, som en värdig avslutning för min bäste vän! Däremot kände jag inget behov av att åka dit under den "akuta" sorgefasen - men det har hela tiden känts som en tröst att veta att han har sin plats där. Och nu tyckte jag det var dags att se platsen där han vilar, omgiven av bl a Fúni, Kylja, Kyndill, Skálmar m fl... Jag tog med mig en av hans gamla hästskor för att smycka graven med - visst blev det fint?!!

Jag har förstått att vi är priviligierade som har en Hästvila här vid Norrbottenskusten - det finns visst inte alls särskilt många runt om i landet. Och att den fyller en viktig funktion är alldeles tydligt med tanke på hur många gravar som finns där! På många finns gravstenar av natursten, där hästens namn målats med vit färg. Och även endel gravar som hunnit bli flera år gamla pryds av nyplanterade blommor. En värdig avslutning för en kär vän och uppenbarligen en viktig del i sorgebearbetningen för många. 

Hremsa från Mariebäck - med fantastiska 9,0 för långsam tölt!!!

Hillevi Sundesson fotade Sylvia och fantastiska Hremsa under Midurtävlingen i Boden tidigare i vår.

De senaste dagarna har det varit avelsbedömning på Wången - där Midur representerats av Sylvias fina Hremsa. Och detta med den äran - då Hremsa fick hela 9,0 (av 10 möjliga) för sin långsamma tölt! Dessutom flera 8,5:or och 8:or också! Däremot hade damen tyvärr inte någon plan att visa pass (hon är i stort sett riden som fyrgångare hittills) vilket drar ner totalpoängen en hel del, men de stannade ändå på fina 7,78! Stort GRATTIS Sylvia - som både står för uppfödningen och all träning!!! Hremsa är e Berserkur frá Strykkisholmi.

Glömt nå´t?!

"Vänta matte, glömde du inte nå´t?! Typ hästen...??!!!"

Fr o m denna vecka är min sjukgymnast på semester två veckor och jag provar att göra ett uppehåll i akupunkturbehandlingarna. Idag skulle jag istället ha börjat om med bassängträningen, vilken jag haft paus ifrån. Men jag prioriterade istället att åka till Mariebäck direkt efter jobbet för att titta till Lára.

Febertermometern fick hänga med ut i beteshagen och visade idag 37,9 - ungefär som igår alltså. Och fortfarande över vad jag tror är hennes normaltemp. (Tycker mig ha skrivit upp normaltemp:en någonstans, men kan nu inte komma på var... när jag nu letat har jag bara hittat notering om Feykirs temp och det hjälper ju inte i det här läget...!)

Det var en mycket förvånad Lára som tittade efter matte när jag lämnade henne kvar i hagen... skulle vi inte rida?!! Det såg ut som om hon tänkte: "Har du inte glömt något nu matte, typ hästen...?!!"

Söndag - Lára "inte riktigt hundra..."

Haminja njuter på grönbetet med lillasyster Hrissla i bakgrunden.

Efter fyra vilodagar, tänkte jag idag glädja Lára med riktigt mycket galopp! Men hon visade sig inte riktigt vara sitt vanliga, pigga jag... Hon inledde visserligen lika energiskt som vanligt när vi lämnade gården. När det var dags att värma upp i trav hostade hon en hel del, men med tanke på hur mycket jord som funnits på hennes exemtäcke när jag hämtade henne i beteshagen var jag inte förvånad om hon hade en hel del damm i halsen också...

Men när det efter en längre skrittpaus var dags för vår första galopp började jag känna att någonting inte riktigt var som det skulle... Trots att vi bara galopperade en kortare sträcka blev hon oerhört flåsig, så när vi saktat av igen fick hon stå stilla en lång stund för att hon skulle få hämta andan. I vanliga fall brukar en galopp innebära att hon bara vill springa mer, men nu verkade hon så nöjd med att få stå stilla och sedan ville hon t o m vända hemåt.... något hon INTE brukar vilja normalt.

Det blev därför skritt hela vägen tillbaka till stallet men ändå andades hon fortfarande lite ansträngt när vi kom tillbaka. Däremot hördes det tydliga ljud från hennes mage, så någon kolik verkade det inte vara som tur var. Efter en stunds vila i boxen kollade jag hennes temp och den visade 38 grader. Tycktes först minnas att hon normalt brukar ha 36,5 så det var ju alltså högre än vanligt. Men även om det var en stund sedan ridturen kanske det inte kunde anses som vilotemp ännu?

Lára fick stå kvar inne i stallet till dess bussiga Elisabeth kom dit ett par timmar senare. När hon temp:ade igen visade termometern 37,7 grader. Vi kom fram till att Lára skulle få gå ut till flocken igen men få några vilodagar medan jag håller extra koll på henne. Om det är en släng av någon "sommarförkylning". Hon äter ändå med god aptit - det är bara vid ridningen som hon verkar lätt "allmänpåverkad".

Senare började jag känna att jag nog kom ihåg fel om Láras normaltemp, att den nog snarare är 37 än 36,5 så det handlar ju verkligen inte om någon stor höjning. Men i o m att min annars så extremt arbetsvilliga häst verkligen inte var sig själv så kvarstår beslutet att ge henne några vilodagar så får vi se hur det utvecklas. Det bästa för henne måste ju ändå vara att gå kvar ute i flocken - men om det låga temperaturer och regn får jag ersätta exemtäcket med ett regntäcke för säkerhets skull så att hon inte blir kall.