Lára och jag står för underhållningen...!

Snyggaste "pudelrumpan"!!!

När jag kom till stallet idag höll Sylvia precis på att hålla en lektion på banan. Och när hon ropade att jag kunde jag få vara med på nästa lektion om jag ville var jag förståss inte sen att ta chansen!

Jag fick inleda lektionen med att värma upp i skritt på volt, med ledande tygeltag och när Lára slappnade av och längde halsen försiktigt lägga till aaaaaaaningen drivning så att hon längde steget men utan att börja stressa. Och Sylvia konstaterade att när jag använder de ledande tygeltagen så böjer sig Lára verkligen, utan att försöka fuska genom att vika halsen inåt men huvudet utåt. Vi fick också lägga in minivolter i sluta då och då för att böja lite extra.

Nästa steg blev skrölt på volt också nu med ledande tygeltag för böjning och längd på halsen. I o m att ridbanan är rejält isig höll jag volterna betydligt större här - och istället för minivolter flyttade jag bara in några steg m h a ytterhjälperna. Så här långt hade det gått riktigt bra - och Sylvia sa också att Lára såg fin ut! Men sedan körde det ihop sig...

Min och Láras huvudsakliga övning för dagen skulle vara att rida längs spåret och direkt efter första hörnpasseringen vända in vid första kvartslinjen, rida öppna rakt fram för att sedan övergå till en sluta och samtidigt sidföra ut till spåret igen där vi skulle göra övergång till tölt. Men innan nästa hörnpassering skulle vi ta ner till skritt igen för att efter hörnet åter vända in på första kvartslinjen, o s v.

Var det körde ihop sig? Direkt, skulle man kunna säga...!!! När jag vände in på kvartslinjen första gången ville Lára direkt gå i sluta (hon vill ju så gärna briljera med sina talanger för sluta.... Jämför med Ferdinands Matador "som ville visa hur tapper han var med sin cape och sitt svärd!") Och när jag försökte korrigera till en öppna gick Lára bara mer och mer "i spinn" och gjorde i princip ALLT som går att göra på en ridbana - förutom att gå i öppna då, förståss...

Sylvia kunde inte hålla sig för skratt vi "dansade" runt - och jag förstår henne - för trots alla mina försök att få ordning på det hela blev Lára bara mer och mer speedad och därmed mer och mer uppfinningsrik... och har man "gångjärn" åt alla håll, som hon har, så finns det verkligen mycket man kan hitta på...!!! Tillslut förbarmade sig Sylvia och satt själv upp på Lára en stund för att testa sig fram till hur man skulle kunna reda ut det hela. Och efter lite inledande diskussioner enades de tillslut om att gå i öppna längs kvartslinjen.

"Du får i princip inte göra någonting!" var Sylvias recept. "Sitt helt stilla, tänk rakt fram och vrid bara axlarna lite i öppnans riktning. ABSOLUT inget mer - för då spårar det ur direkt!" När jag åter satt i sadeln var Lára först tillbaka i speedat läge, men efter att jag gjort en djup utandning, fokuserat blicken på en punkt på motsatt kortsida och bara vred lite på axlarna var det som att Lára också kunde slappna av. "Jaha, det var bara det här vi skulle göra!!!!" Och medan jag knappt vågade andas på hennes rygg och än mindre släppa blicken på motsatta kortsidan - presterade vi faktiskt en öppna rakt fram längs hela kvartslinjen!!!

Två viktiga detaljer var också dels att ha tydligt stöd på yttertygeln samtidigt som jag böjde henne ordentligt runt innerskänkeln i hörnpasseringen och dels att jag sedan främst använde yttertygeln för att vända in henne på kvartslinjen. Ytterskänkeln måste vara passiv - annars ville hon direkt gå i sluta. Men med denna vändning samt bibehållet stöd på yttertygeln efter vändningen hittade vi alltså öppnan!

När detta fungerade fick vi efter några inledande steg i öppna längs kvartslinjen börja lägga till slutan ut till spåret. Och när även detta fungerade lägga till ett par steg samling och sedan övergång till tölt så snart vi kom ut på spåret. Men innan hörnpasseringen skulle vi ta ner till skritt igen. I vänster varv gick detta riktigt bra! Men i höger varv gällde det verkligen att jag först och främst hade tillräckligt stöd på yttertygeln för att hon inte skulle försöka gena i hörnet och sedan att jag verkligen böjde henne runt innerskänkeln i hörnpasseringen så att vi redan där var redo för avslappning i öppna.

Fick även testa att sätta lite mer tryck i den korta töltsekvensen, genom ett litet pet med pisken resp en smackning. Och efter dessa - enligt Lára - så "grova metoderna" blev hon ju speedad igen. Men när jag åter testade en djup utandning så svarade hon med att genast slappna av igen! Sylvia sa att hennes tölt var riktigt fin i vänstervarvet - KUL!!!

Efter detta fick hon varva ner med lååång hals i tölt längs spåret och sedan göra detsamma i trav. Till min glädje konstaterade Sylvia att Láras trav blir bättre och bättre också! "Det märks att hon har blivit starkare - och man ser ju också hur fint hon musklat sig längs överlinjen!" Och bättre beröm kunde vi ju inte få!!! Nu ser jag fram emot fortsatt träning för Sylvia i helgen! Hon ska ha kurs för ett gäng "utsocknes" och jag har fått möjlighet att vara med också - ska rida två lektioner på lördag och en på söndag. Vi får väl se om Lára och jag fortsätter att stå för underhållningen...!!!

Hot stone-massage!!!

Idag var det dags igen...mmmmmmmmm....!!!!! Synd bara att man måste kliva upp från massagebänken efteråt - jag skulle önska att jag fick ligga kvar och på något magiskt sätt bara förflyttades till sängen eller soffan hemma! Verkligen underbart när "onda kroppen" - i alla fall tillfälligt - byts ut mot "behagliga kroppen"!!!

Mer styrka och mindre päls - en bra kombination!

Jag (eller rättare sagt klippmaskinen) befriade Lára från en hel del päls igår! Men det ser ju verkligen inte ut som om det kommer från min svarta häst… Och p g a den ljusa "underullen" hon har vintertid blir hon också alldeles ljus där jag klipper henne så här års. De första gångerna jag klipper henne på hösten behåller hon däremot sin svarta färg även som klippt.

Jag var snabb till stallet efter jobbet idag och hann därmed rida innan det började skymma - härligt! Precis som igår började jag med riktigt små volter i skritt utanför stallet för att direkt få en bra längd på halsen.

På väg ner till bilvägen drog jag mig till minnes ännu ett Atli-tips: Om du haft ett ridpass du inte riktigt är nöjd med och vid analysen efteråt kommer fram till vad som var felet, så ska du direkt från uppvärmningen för nästa ridpass fokusera på att åtgärda just detta. Jag var visserligen nöjd med gårdagens ridpass, men eftersom det började gå riktigt bra först när jag verkligen fick högerbogen på plats så bestämde jag mig för att detta skulle uppnås snabbare än igår.

Högerbogen var alltså i fokus när jag började uppvärmningen med långsam tölt i öppna. Övergick sedan till att rida riktigt korta sekvenser tempoväxlingar - vilket jag fått lära mig också är lösgörande - fortfarande med fokus på riktigt lång hals och utan några större krav på hastigheten.

Efter lite uppvärmningstrav med lång hals tyckte jag att vi för variationens skull kunde fortsätta uppvärmningen i galopp - och tänkte mig då höger galopp. Lára höll förståss med om gångarten - men tänkte sig istället vänster galopp… Det blev en lång diskussion med massor av galoppfattningar... Men slutligen accepterade hon att högergaloppen var ett alternativ - och kompenserade oenigheten med råge genom att bibehålla längden på överlinjen nästan lika bra som hon gör i vänster galopp! All vår träning har nog gjort henne lite starkare i alla fall!!!

När vi vände hemåt igen var det dags för "det egentliga arbetet" vilket precis som igår bestod av arbetstempo tölt. När jag började samla ihop henne var det med ett tydligt stöd på högertygeln - för att hindra bogen från att göra några utflykter. Gjorde sedan ett antal övergångar från halt och rygga till tölt. Och hon kändes riktigt fin!!! Upplever att hon orkar komma upp bättre i tölten nu än i höstas! Vinterns träning måste ha gett endel muskler och när hon nu dessutom blivit av med endel av den överdimensionerade pälsen så orkar hon också använda dem mer! Om en månad har vi årets första träning för Atli - det blir spännande att höra om han också ser en förbättring på detta område!!!

Efter detta erbjöd jag duktiga hästen att sträcka ut igen - men fortfarande i tölt - och när jag inledde med att böja henne ordentligt i sidan så hade jag uppenbarligen också hittat hennes "off-knapp" för hon längde sig genast i en avslappnad tölt!

"Ju mer du kräver av hästen i tölten desto mer behöver du rida trav i grundform!" är också ett Atli-mantra, så självklart var det på detta vis vi avslutade vårt träningspass idag. Även här använde jag böjning i sidan för att "trycka på off-knappen". Det blev ingen jättelång avskrittning idag, men när vi kom tillbaka till stallet hade Lára ändå hunnit sluta flåsa. Och det blev inga svettpölar under henne på golvet heller. Jag tror INTE hon saknar pälsen jag klippte bort!!!

Bättre på Laura-hästen än på Laura-stadion

Idag har vi uppehållsväder - ja t o m SOL på morgonen!!! Så den Lára som tog emot mig när jag kom till Mariebäck var torr och fin i pälsen - perfekt dag för klippning m a o! Jag "klippte fram" hennes bogar, hals och bakben medan jag än en gång fascinerades av att superkittliga damen av någon anledning inte har några som helst invändningar mot klippmaskinens framfart över hennes kropp. "Första gången hon klipptes var hon ett MONSTER!!!" kommenterade Sylvia, så det är bara att tacka och ta emot när jag slipper uppleva det!

Sedan var det dags att inviga Láras nya "vår outfit" på bästa sätt:  med en ridtur! Satsade på en fortsättning av gårdagens töltträning längs vägen. Men inledde först med skritt på riktigt små volter, ute på stallplan, med ledande tygeltag. Och Lára svarade med att böja sig mjukt i båda sidorna och sträcka ut överlinjen. Fortsatte uppvärmningen längs vägen med öppna i tölt och Lára slappnade av mer och mer för att tillslut även börja frusta - precis vad jag ville höra!

Senaste träningstillfället på ridbanan gjorde det än en gång tydligt att det ofta är kontroll över högerbogen som är den sista pusselbiten för att jag ska få henne helt mellan hand och skänkel. För att uppnå detta när vi fortsatte töltträningen red jag därför ovanligt mycket med böjning till vänster och ett tydligt stöd på högertygeln, samtidigt som vänster skänkel "red in" vänster bak under henne.

Resultatet blev att hon kom upp betydligt mer med bogarna i tölten! Och detta redan innan jag petat till henne på vänster bak med pisken! När jag dessutom gjorde detta - utan att hon för den skull fick öka tempot - var känslan att hon hade riktigt mycket rörelser! HÄFTIGT!!!

På hemvägen fortsatte vi att träna på arbetstempo tölt - då jag f f a använde snabba förflyttningar av vikten bakåt för att fånga upp energin. Och det märktes verkligen att hon orkade BETYDLIGT mer än igår, tack vare att hon fått "klä av sig" mycket av vinterpälsen! Provade även en tempoväxling och det märktes att vi hade "massor av bakben" med oss!

Efter en längre skrittpaus var det så dags att varva ner henne i tölt - inte helt lätt att hitta en "off-knapp" när jag nu tryckt in hennes "on-knapp" ganska ordentligt… Jobbade mycket med böjning i sidorna och tillslut slappnade hon av tillräckligt för att sträcka ut halsen riktigt och rulla på där med lös tygel utan att vare sig försöka rusa iväg framåt eller ramla ner i trav. Trav blev det förståss också - men då under "kontrollerade former" och vid det laget kändes hon riktigt lösgjord både i kropp och själ!

Tillbaka i stallet kändes det bra att det, till skillnad mot igår, inte bildades några blöta svettpölar på golvet under henne! Lára var förståss nöjd med att få mumsa sitt kraftfoder. Men Bambam - som punktmarkerade mig sedan vi kommit tillbaka efter ridturen… Jag skulle nämligen lunchfodra hästarna och sedan SNABBT skynda mig  hem för att försöka hjälpa Tre Kronor att vinna OS-guld hockey! Några andra svenska medaljer har det inte blivit idag, trots förhoppningen på herrarnas tremil i morse. Det gick betydligt bättre på Laura-hästen än på Laura-stadion idag alltså!

Det gäller att höja ribban!

Vi brukar köra "after ride", men här blev det "before ride"-mys, med BamBam i knät medan Lára mumsar hö och jag dricker te!

"Ska det verkligen inte bli mer snö än så här i vinter?" har varit en stående fråga bland Luleborna den senaste tiden. I natt gav så Kung Bore svar på tal - genom att leverera flera dm tung blötsnö. Men plogbilen hade redan varit i farten även på lilla vägen ut till Mariebäck - där båda väghalvorna var plogade. Extra värdefullt i o m att det var blöt "styltsnö" - och dessutom skönt att veta att man inte skulle behöva möta någon plogbil när man var "fångad" mellan de plogkanterna.

Jag hade egentligen tänkt ge Lára en "vårklippning" idag - det gäller ju att passa på innan de börjat släppa vinterpälsen. Förra året klippte jag henne så här års, för att det inte skulle bli lika mycket jobb för mina onda händer när hon sedan började släppa vinterpälsen. Och i år känns det ÄNNU mer motiverat med tanke på det ovanligt milda vädret som gör att hon svettas så kopiöst i sin TJOCKA päls…! Men i o m snöandet i natt var pälsen för blöt för att klippas, så jag får avvakta till i morgon och hoppas på "torrväder" då!

Vi red ut längs vägen mot Alviksträsk. Medan vi lämnade gården hann hon få lite styltor i hovarna så nere på bilvägen började vi med att "tölta ur" den. Sedan ägnade vi en stund åt små volter i skritt med ledande tygeltag för att verkligen "böja igenom" henne ordentligt. Fortsatte sedan uppvärmningen med att rida tölt i öppna för succesivt mer och mer avslappning vilket resulterade i längre och längre hals. 

I korsningen vid sjön hade jag tänkt fortsätta "böjandet" med volter och små åttor i tölt. Men det var så isigt efter plogbilens framfart att hon halkade till redan när vi inledde med volt i skritt. Så istället fortsatte vi längs vägen in mot stan. Hade kortat upp tyglarna jämfört med uppvärmningstölten och jobbade med stilla, bara lätt vibrerande hand och MKT drivning för att få henne att trampa under sig mer och därmed lätta fram. 

När vi sedan vände hemåt igen tränade vi först övergångar från halt och ryggning till långsam tölt. När vi kunde göra detta med bibehållen längd på överlinjen ökade jag successivt samlingsgraden, för att träna arbetstempo tölt. Precis som Atli alltid påpekar gäller det att man vid varje ny nivå av samling åter lösgör hästen. 

Efter en stund tyckte jag det kändes riktigt bra! Men misstänkte ändå att Sylvia inte hade varit nöjd om vi presterat detta på en av hennes lektioner. Så istället för att - som jag brukar - nöja mig med detta petade jag till Láras vänster bak med pisken samtidigt som jag försökte rida ÄNNU långsammare. Upprepade detta några gånger samtidigt som jag jobbade för att lösgöra henne igen - och vips kom några sekvenser där kanske t o m Sylvia varit nöjd med oss! Lára liksom "växte upp" framför sadeln och det kändes i alla fall som att hennes rörelser blev väldigt stora!

Note to self: INTE nöja mig när jag tycker det känns "riktigt bra" för då är vi fortfarande inom vårt "ganska OK-bekvämlighetsläge".  Jag måste höja ribban för att vi ska utvecklas vidare!!! 

Ett tydligt tecken på att Lára verkligen tagit i utöver det vanliga var att hon nu flåsade ÄNNU mer än vad det varma vädret redan fått henne att göra. Så vi tog en lååång skrittpaus för att hon skulle hinna hämta andan ordentligt innan vi varvade ner, först med långsam tölt och sedan i trav. När vi kom tillbaka till stallet var hon ändå så svettig att det droppade konstant från hennes bakben… Att ha päls för -30 (minst) när temperaturen mest håller sig runt 0 kan inte vara någon höjdare… Hon skulle verkligen behöva få "lätta på klädseln" m h a klippmaskinen!!! Hoppas verkligen det är uppehåll i morgon så att jag kan klippa henne då!

Tydlig maktdemonstration från "The Queen"!

Längre överlinje än så här vill jag ha i ökade tölten! 

När jag kom till stallet efter jobbet idag berättade Sylvia om Láras tydliga maktdemonstration i flocken tidigare under dagen. Vi har en stor rundbal utanför resp hage så att det ska vara nära till hands när man ska fodra hästarna. När Sylvia i morse konstaterade att det som var kvar i balen utanför stohagen kanske inte skulle räcka till både lunch, kväll och frukost i morgon bestämde hon sig för att vara generös med lunchen och lastade in alltihop i hagen, för att sedan kunna ta fram en ny bal inför kvällen.

Även om hö:t spreds ut en hel del så blev det även en större hög och en stund senare kunde hon konstatera att Lára, som väntat, lagt beslag på denna. Fast ni ska inte tro att "The Queen of Mariebäck" stod och åt - det är hon ju inte så intresserad av… Nej, hon hade helt enkelt lagt sig i högen - för då vågade ju inte någon annan äta av den heller! "Bara för att jag kan…!!!"

För mig och Lára blev det träning på den för dagen nyskottade ridbanan. De senaste tidens slaskväder hade dessutom bytts mot minusgrader - m a o vårt bästa ridunderlag på länge! Uppvärmningen gjordes i skritt, trav och tölt på små volter med ledande tygeltag.

"Samlade ihop oss" genom tölt längs spåret med stilla, bara lite vibrerande hand och MKT drivning. Lára kom ihåg övningen från senaste Sylvialektionen och var snart med på noterna genom samling med bra längd på överlinjen. Då tyckte vi var redo att övergå till vårt "långtidsprojekt": tempoväxlingar.

Det är fortfarande inte helt enkelt att bibehålla lösgjordheten i ökningarna… Men när vi tillslut fick högerbogen på plats även i vänster varv var det som att saker och ting "ramlade på plats" - med riktigt trevligt resultat! Det gäller att lära oss hitta till det läget snabbare innan Lára börjar bli trött i musklerna...!  

Lysande Lára-logik!

Ilade till stallet efter jobbet idag - och kunde till min glädje konstatera att jag skulle hinna rida innan det blev helt mörkt!!! Även Lára insåg att det inte fanns någon tid att förlora - så när hon hörde att matte var "på ingång" gick hon direkt gå till grinden för att vara redo när jag kom ut med grimman.

Efter borstning helt i vrålkittliga Láras smak (d v s knappt någon alls) åkte utrustningen på i fart. Vi red sedan ut längs bilvägen, med viktboots (170 g) på. Efter sedvanlig uppvärmning i tölt med lååååång hals övergick vi till att träna tempoväxlingar. Med tungfrihetsbettet och MKT drivning gick det riktigt bra trots att vi inte hade möjlighet att varva med att lägga volter i tölt, som jag gärna gör på ridbanan. Fast några frustningar under ökningarna kom det inte när vi nu bara red rakt fram...

I korsningen vid sjön passade jag i alla fall på att rida både volter och små åttor i tölt innan vi vände hemåt igen. På hemvägen fick vi "mer bakben" och därför både högre tempo i ökningarna och mer samling i nedtagningarna. Men nu började det milda vädret (+2 grader) ta ut sin rätt - för Lára flåsade snart ordentligt…

För maximal mental nedvarvning gick vi via lååångsam tölt med lååång hals, till skrölt med låååång hals innan hon också fick sträcka ut överlinjen ordentligt i trav. Vid det här laget ångrade jag lite att jag inte tagit reflexvästen på - för nu började det skymma… Men som tur var hade vi i alla fall reflexer både på min jacka och på stigbyglarna. Och dessutom kom det aldrig någon bil längs vägen - men det kunde jag ju inte veta i förväg.

Avslutar med ett exempel på lysande Lára-logik: Eftersom matte hittills under våra 2,5 år ALDRIG tyckt det varit OK att jag försöker bita henne vid uppsittningen måste ju den dagen komma när som helst nu!!!