Upp till toppen av berget - och fotbolls-VM!

..är inte bara titeln på en bra bok av Arne Dahl, utan var också vårt mål för dagen. I Al Ain är man mäkta stolta över sitt berg - Abu Dhabis enda. Där uppe ligger ett hotell vid vars poolområde vi tillbringade dagen medan Eva jobbade. Och det var inte bara den fantastiska utsikten som fick oss att uppskatta stället - med 39 grader i skuggan nere i Al Ain hade vi verkligen inget emot att det var något svalare där uppe!

Och som ni kan se på bilden gick inte maten av för hackor heller! Observera den lilla majonnäsburken i bakgrunden! Det var ju bara att lämna stripsen så blev det perfekt LCHF!

Jodå, den finns i UAE också!

 Eva anslöt efter jobbet och vi njöt av utsikten från hotellets utsiktsplats.

Oooops - unathorized driver...!!! Eva hade verkligen ansträngt sig för att teckna en bilförsäkring som även inkluderade att man kunde låta andra köra bilen, vilket tydligen inte var det enklaste i detta land... När hon frågade bilförsäljaren där hon köpte bilen fick hon svaret: "Vi är araber - vi låter andra köra bilen ändå! Skulle något hända behöver de ju bara ringa dit dig innan de ringer polisen...!" Och eftersom hon har just en XC60 som står högt upp på min önskelista var jag ju VÄLDIGT intresserad av att provköra lite!

 Al Ain i kvällsljus

 Fotbolls-VM (U17) pågår för fullt här i UAE och denna kväll spelade Sverige match i Al Ain. Läge för att uppbåda ett fotbollsintresse m a o!

 Det var tydligen första gången Sverige lyckats kvalificera sig till detta VM och kvällens match var mot favorittippade Nigeria. Så att det tillslut blev oavgjort måste nog anses som en bragd av svenskarna, även om vi faktiskt hade ledningen under större delen av matchen.

 Eva och jag har tagit plats i den svenska hejaklacken!

VVIP och alkohollicens!

 Här i Förenade Arabemiraten (UAE) kör nästan alla runt i nya, STORA bilar - oftast SUV:ar. Eva har precis köpt bil - och det blev en Volvo XC60 trots att Volvo annars är ganska ovanliga bilar här. Men tidigare har hon i alla år kört runt i en Volvo Amazon, så förändringen blev väl ända tillräckligt stor utan att hon dessutom behövde byta bilmärke!

 Jahili fort - en av sevärdheterna i Al Ain. 

Eva jobbade dagtid idag, så till skillnad mot oss fick hon stiga upp vid första böneutropet vid 5-tiden på morgonen. Johan och jag tog sovmorgon och bestämde oss sedan för en promenad i omgivningarna. Inte det smartaste beslutet vid en temperatur på 39 grader i skuggan... så det blev en kort promenad! Vi kände oss dessutom ganska "mosiga" efter resan så i väntan på att Eva skulle komma hem från jobbet tillbringade vi tiden i hennes luftkonditionerade lägenhet med att planera för de kommande dagarna här.

Evas kollega och gode vän Stix, är också en av de svenskar som jobbar här nere. På kvällen tog han och Eva med oss till en arabisk restaurang där vi avnjöt en rad lokala specialiteter. 

 ...och som synes hade vi väldigt trevligt - vilket man väl inte kan undvika i det sällskapet!!! Vi fick höra många intressanta berättelser om de kulturkrockar det innebär att som svensk bo och arbeta här nere. Al Ain är en stad som ligger inom emiratet Abu Dhabi (vilket alltså både är namnet på emiratet och på den största staden.) Abu Dhabi är i sin tur det största av emiraten och den högste ledaren bor i Al Ain, vilket också innebär att han flyger från den flygplats där Eva jobbar.

Han och de andra schejkerna räknas som VVIP och Eva berättade bl a om hur all annan trafik på hela flygplatsen (vilken är MKT trafikerad) stängs ner minst en timme innan han ska ut och flyga. Då är det bara att sitta och vänta till dess man ser hans bilkaravan komma körande längs vägen genom öknen... Först ca en timme efter att hans plan lyft får övrig trafik komma igång igen - ifall han av någon anledning skulle behöva vända tillbaka.

Som emiratier får man inte köpa/dricka/inneha alkohol. Det kan man däremot få som utlänning - om man sökt och beviljats alkohollicens vill säga. Sedan en av Evas utländska kollegor - utan alohollicens - druckit vin på en av de få restauranger som serverat sådant och sedan blivit tagen av polisen när han lämnat restaurangen har arbetsgivaren uppmanat alla att ansöka om alkohollicens. Det kan nämligen räcka med att man av någon anledning blir stoppad av polisen när man är ute och kör och någon i bilen har en vinflaska med sig för att man ska åka dit. När man ansöker om licensen får man även rapportera in vilken lön man har - för det styr hur mycket alkohol man får köpa. 

Till Al Ain - Förenade Arabemiraten (UAE)!!!

 Idag var det ÄÄÄÄÄNTLIGEN dags att åka ner till UAE och hälsa på Eva!!! Förutom att det förståss skulle bli JÄTTEKUL att få möjlighet att umgås med henne så skulle det ju bli jättespännande att få en inblick i hur det är att som svensk leva i ett land som är så olikt Sverige! (Svenska Luftfartsverket har genom ett dotterbolag vunnit upphandlingen om flygledning på flera flygplatser i UAE fr o m i år - vilket är anledningen till att hon och några svenska kollegor flyttat hit ner.) Hon hämtade oss på flygplatsen i Dubai och på bilden har vi precis klivit ur bilen utanför huset i Al Ain där hon bor.

 Utsikten från fönstret i hennes gästrum. Närmaste granne är en moské så vi förstod att vi inte skulle behöva någon väckarklocka för att vakna på morgnarna...!

 Som på alla de finaste hotellen låg en liten chokladask på vår säng. Eftersom man precis firat den andra Eid - en högtid som kommer efter Rahmadan - var motivet den heliga Kaba i Mecka.

 Vardagsrummet

 Eva i köket

Matsalen - tillika datorrummet. 

(Jo, hon köpte sin första dator och skaffade privat mejladress inför flytten hit!)

Hösten levererar!!!

Hörde för flera år sedan en kvinna i radion som sa att hon tyckte att hösten var den klart bästa årstiden. På frågan om varför svarade hon att man ALDRIG blir besviken på hösten! "Om det regnar och är ruskväder så är det bara precis vad man förväntat sig - och är det sol och fint blir man glatt överraskad. På våren och sommaren har man däremot sådana förväntningar att man inte kan bli annat än besviken..."

Det ligger en hel det i detta tycker jag - och passar därför på att lägga in en bild från en sådan höstdag då man blev glatt överraskad! Det var i samband med en Atlikurs förra hösten, så Johan dök upp och fotograferade mig och Lára innan en av våra lektioner.

Tur att sjungande älgar är så pass ovanligt!!!

Ibland är faktiskt skritt den mest lämpliga gångarten - ÄVEN om Lára får bestämma. Självklart hör det ju till ovanligheterna...!!! Men just här hade hon faktiskt valt skritt - fastän vi är på hemväg - så jag passade på att plocka fram mobilen och fota.

Bakom Sylvia och Jannes hus i Mariebäck går det in en skogsväg, som periodvis är stängd av en bom. Vi brukar säga att vi rider "bakom bommen" när vi rider där. Egentligen är det två vägar, vägen delar sig ganska snart, men vid den högra har det i många år funnits en "ALL ridning förbjuden"-skylt. När jag flyttade Feykir till Mariebäck fick man fortfarande rida där, men det är alltså många år sedan nu.

Fast nu är förbudsskylten borta och vi får rida där igen! Jag fick veta det idag - och tog genast chansen! Följde (den högra) skogsvägen till vändplanen vid dess slut och fortsatte sedan på den stig som går in i skogen. Underlaget kändes inte lika hårt som ute på vägarna, så vi varvade skritt, trav och galopp. Allt medan jag sjöng för full hals - eftersom jag räknade med att det borde skrämma livet ur alla ev älgjägare i närheten!

Efter en stund kom vi till ett kalhygge som tillkommit under de år vi inte fått rida i detta område. Det var verkligen inte lätt att se var stigen tog vägen... men jag visste att vi skulle upp på den höjd som fanns framför oss och väl där uppe var det lätt att se öppningen i skogen där stigen fortsatte. Längre fram fanns ytterligare ett nytt kalhygge - men genom att rida längst efter det hittade jag även nu tillbaka till stigen.

Hade egentligen tänkt vända vid det andra hygget, men kom ihåg att man lite längre fram skulle rida över ett dike med någon slags bro och det var ju smart att passa på att ta en närmare titt på vilket skick den hade, innan den är täckt av snö! Den visade sig dock vara av typen "några stockar på dikets botten" vilket ju känns mycket stabilt. Skönt att veta att det inte är någon risk att hästen trampar igenom ruttet trä ifall vi vill rida här även sedan snön kommit!

Av bara farten fortsatte vi sedan till dess vi kom ut till grusvägen som går ända ut till bilvägen mellan Avan och Selet. M a o den grusväg som Eva och jag red en magisk dag för många år sedan när jag och Feykir nyss flyttat till Mariebäck. Eva hade fått låna Lára av Sylvia och blev genast störtförälskad! Det var också mitt första möte med Lára - och det första damen gjorde var att hugga mig i armen - så någon kärlek vid första ögonkastet var det knappast för min del... Men så provred jag ju aldrig heller... och när jag väl gjorde det för två år sedan vet ni ju hur det gick. "Det sa inte precis klick, snarare var det som när man råkar pissa på ett elstängsel...!!!" som han sa i "Grabben i graven bredvid"...! ;-)

Den här dagen blev det dock inga låååånga galopper längs grusvägen - eftersom vi inte hade det dm-tjocka lagret nysnö som då täckte vägen. Men när vi vände hemåt igen längs skogsstigarna lät jag Lára välja lämplig gångart - och jag blev väl inte direkt förvånad när "lämplig gångart" till stor del visade sig vara galopp!

När vi var tillbaka på skogsvägen igen, där underlaget kändes betydligt hårdare än i skogen, tyckte jag i alla fall att det var min tur att välja gångart. Satsade på skrölt/kasta toppi - eftersom frånvaron av svävmoment i kombination med det låga tempot bara borde ge en marginellt högre belastning för Láras ben än att rida skritt. Samtidigt som det ju är ett utmärkt sätt att stärka de viktiga musklerna i överlinjen! "Dåligt underlag" kan m a o vara hur bra som helst!!!

Nu blir det ca en veckas "planerat underhållsstopp" för min del - vilket även innebär påtvingad semester för stackars Lára. Men det kanske ändå kommer uppdateringar här - så håll utkik! Over and out!

Alpin höghöjdsträning!

När Lára skoddes senast, för 1,5 månad sedan ungefär, såg jag till att hon fick skor med hål för traktbroddar. Och det var jag ju VÄLDIGT glad för nu, när det börjat frysa på! Skruvade i broddarna innan dagens ridtur - så nu kommer hon att klara sig bra till dess det är dags för riktiga vinterskor med broddar även i tårna samt snösulor! Skruvandet gick oväntat lätt - och Lára gjorde faktiskt inte ens ett försök att bita mig! Det blev visserligen en mindre diskussion kring huruvida även vänster bak skulle broddas - men även detta löste sig ganska odramatiskt med tanke på att Lára var inblandad...!

Vägarna var verkligen stenfrusna idag, så vi försökte hålla oss ute i terrängen så mycket som möjligt. Inledde med att klättra uppför "slalombacken" på andra sidan bilvägen. En låååång och REJÄLT brant backe - men det gillar verkligen Lára!!!

Här har vi avverkat ca 2/3 av backen och jag tvingar en motvillig Lára till en liten paus. Bilden visar inte hur brant det verkligen är - men man ser ju bilvägen långt där nere i alla fall! Förutom denna "alpina träning"/höghöjdsträning och terrängskritt genom skogen blev det även lite galopp längs sandvägen åt Avan till. (Den var inte lika hårdfrusen som bilvägen är - som tur var!)

På hemvägen blev det sedan riktigt, riktigt SVÅRT - för då förväntades Lára SKRITTA med låååång hals trots viss tygelkontakt! Alltså på HEMVÄGEN!!! :-O  Efter myyyycket träning klarar vi skritt på hellång tygel rätt bra (på en bra dag i alla fall), men hon gör verkligen allt för att övertyga mig om att minsta tygelkontakt betyder springa...!!! VÄLDIGT nyttig träning alltså!!!

När det var Atlikurs förra hösten och jag berättade för honom att jag i princip bara skrittat de två senaste veckorna, eftersom det varit så hårdfruset i marken, sa han att: "Skritta behöver verkligen inte vara "bara"! Man kan rida skritt så att man förbättrar alla andra gångarter! ...men man kan också rida skritt så att man försämrar alla andra gångarter..." Det gäller m a o att försöka göra det förra!

På en "springa, springa-häst" som Lára är det förståss extra nyttigt/viktigt att träna mycket skritt. Och jag har dessutom fått lära mig för länge sedan att det är den gångart där hästen använder flest muskler - så det är en jättebra muskelbyggargångart! (Detta var under mitt mörka förflutna, när jag red "stora bruna" - alltså tregångare. På senare år har jag funderat på om det faktum att hästen använder samma fotförflyttning i tölt som i skritt även innebär att den använder samma/lika många muskler?! Men jag har hittills varken kunnat få detta bekräftat eller dementerat. Men du som läser detta kanske vet?!)

Vet inte om det var hemvägens "skritt-trauma" Lára kände behov av att hämnas för... Men när vi kom tillbaka till gården och jag hoppat ner på marken, verkade hon bli rädd för något och drog omkull mig så att jag landade raklång i det hårdfrusna gruset... Tog emot mig med vänsterhanden och sedan dess har jag haft REJÄLT ont i den... En kort stund innan hade jag haft av mig handskarna, men sedan precis tagit på dem igen. Och det var tur - för annars hade jag garanterat skrapat upp hela handflatan... Hade INTE varit lyckat när jag nu snart ska åka iväg på semester ner till Eva i Al Ain... Tur i oturen m a o!!!

"Utan rubrik" (bloggarnas motsvarighet till konstens "Utan titel?!")

Idag testade jag att ropa på Lára redan innan jag gick in i stallet för att hämta hennes grimma. När jag sedan kom ut med grimman stod hon redan vid grinden och skrapade otåligt med ena framhoven! Budskapet var tydligt: "Nu får du sno dig på matte, vi ska ut och RIDA!!!" Och jag försökte verkligen "sno mig på" - för vi får trevligt besök från Costa Rica i kväll och det var gränsfall att jag skulle hinna rida innan Lotta skulle dyka upp hemma hos oss.

Men den viktiga uppvärmningen skyndade jag förståss inte förbi - utan ägnade de första 20 minuterna på ridbanan till skritt trav och tölt med låååång hals. Efter detta tränade vi först att rida ökat tempo på ridbanan (så ökat det nu går att få till med alla hörn som hela tiden dyker upp som från ingenstans...) Sedan red vi ut på skogsvägen bakom vägbommen för mer ökat tempo.

Senast hade jag lite mer problem igen med att hålla henne lösgjord i det högre tempot, vilket jag antog berodde på att hon då redan fått jobba på ordentligt med sina bakben både i flera galopper och i arbetstempo tölt. Men nu tyckte jag det gick lite bättre igen, även om det inte var det bästa ökade tempo vi presterat efter Atlikursen. Efter en välförtjänt skrittpaus som t o m verkade uppskattas av Lára, fick hon sträcka ut överlinjen ordentligt och varva ner i trav.

Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att vi faktiskt klarat oss utmärkt, trots avsaknad av broddar. I morse kom ju faktiskt årets första snö - även om den inte låg kvar på marken någon lång stund - och Sylvia skruvade i de första broddarna på sina hästar i förmiddags. Men i o m att jag hade så ont om tid idag var jag glad att jag kunde använda den till ridning och spara broddskruvandet till en annan dag när jag kan hinna både ock. Och att Lára var lika nöjd som jag med detta råder det knappast någon tvekan om! 

Tyvärr har jag känt mig rejält mörbultad i kroppen idag, efter hot stone-massagen och det var ju inte riktigt meningen... Tidigare har jag alltid mått bra av denna typ av massage, men den här massören "knådade" betydligt mer än vad de andra har gjort och det tålde jag uppenbarligen inte så bra... Desto viktigare att jag verkligen hann med ridningen idag - så jag får lite smärtlindring från den istället!

Nu är det dags att ta hand om Lotta från Costa Rica, som gör ett kort besök hos oss innan hon startar sin lååånga hemresa. Vi vill förståss bjuda på riktigt svenska smaker, så det blir Kalixlöjrom, Västerbottensost samt det svenskaste av allt (?!) julmust!!! 

Edit: Till efterrätt bjöd vi på en annan svensk klassiker: chokladpudding - och det blev så uppskattat att Lotta bestämde sig för att köpa med sig lite hem till sina barn! Så hon och Johan fick ta en sväng förbi en mataffär senare på kvällen! (Men då hade jag redan hunnit vika in hovarna för natten.)