Ny Midurjacka på gång!!!

Fick höra av Sylvia att det är nya Midur-jackor på gång! KUL! Den här gången ska man visst kunna välja mellan två olika, båda från Mountain Horse. Antingen "Forest" som ni er ovan, eller...

..."Grace" som ni ser här. Vilka färger som är aktuella vet jag dock inte... MH tillverkar båda modellerna i både brunt och svart - och "Forest" även i rött som synes. Inom kort ska provex av båda jackorna finnas på Häst & Fritid så att man kan prova ut rätt storlek. 

Töltande skabbräv

Äääääntligen är det lite kallare! När jag körde till stallet idag var det så vackert med all rimfrost på ängarna och i träden! Hade varit till Apoteket och köpt klorhexidinschampo samt en bakteriedödande salva till Lára, för att behandla hennes mugg (en hudinflammation). Förhoppningsvis ska det gå ganska snabbt att bli av med den, i o m att det ÄNTLIGEN frusit på! (Om det nu håller i sig.)

Innan ridturen borstade jag hennes ben noga och sedan klippte jag bort päls och hovskägg på alla ställen där jag kände mugg-knölar. När jag var klar såg hon ut som en skabbräv runt hovarna...! :-O  Bestämde mig sedan för att spara tvättandet till efter ridturen.

Började med att rida på ridbanan (m tunga boots på). Skrittade först på volt där jag böjde henne inåt för att få henne att länga halsen. Påminde mig själv om Sylvias tips från igår, att jag INTE skulle försöka korrigera när hon började skicka "bogar och bakdelar" åt alla håll utan bara hålla böjningen och invänta att hon slappnade av och nöjde sig med att "bara" skritta på volt med längd på halsen. Men hon hade tydligen gårdagens lektion i färskt minne, för idag var fanns inte minsta antydan till att skicka "bogar och bakdelar" åt något håll - det som annars är hennes bästa gren! Varvade sedan öppna och sluta i skritt på volten - även det kändes riktigt bra!

Så var det dags för lååååångsam trav på liiiiiten volt. Började i det lättare vänstervarvet och det gick riktigt, riktigt bra! Kunde hålla henne på volten med ytterskänkeln och ge många eftergifter på innertygeln och hon travade också riktigt långsamt! Duktiga Lára!!! I högervarvet blev det svårare förståss, jag fick jobba mer för att hålla nere både tempot och storleken på volten. Men jag försökte fokusera på att inte fastna i innertygeln utan belöna med eftergifter så snart jag hade chansen - och tillslut hittade vi ett läge där volten var så liten och traven så långsam att jag faktiskt fick driva lite för att hon inte skulle sakta av.

Var mycket nöjd när jag satt av och tog av henne bootsen. Sedan skulle vi få rida ut! Valde vägen bakom bommen och lät henne galoppera hela vägen bort till vändplanen. Först hade vi lite diskussioner kring vilken galopp det skulle vara... Jag sa höger, men det tog tre galoppfattningar innan hon höll med. Sedan saktade jag av då och då för att byta galopp och i fortsättningen höll hon med mig varje gång!

Uppe vid vändplanen brukar vi jobba på volt. Fast nu hade vi ju redan gjort det på ridbanan, så istället red jag upp på hygget och tog en stig in i skogen. Lára fick gå med hellång tygel och längde så trevligt både på halsen och steget i terrängen! När vi vände tillbaka igen tänkte jag att vi kunde trava, men Lára föreslog genast galopp istället. Och hon verkade så nöjd att jag inte hade hjärta att invända. Men det var några VÄLDIGT tvära svängar och i en av dem var det nästan så att jag flög av! :-O Har bara ridit på den där stigen ett par gånger tidigare, så jag var helt enkelt inte beredd när hon plötsligt svängde nästan 90 grader...

Tillbaka nere på vägen blev det tempoväxlingar i tölt på hemvägen. Det gick bättre och bättre - och avslutningen kändes riktigt bra! Då fick hon slappna av i trav sista biten hem. I stallet blev det sedan schamponering av benen. Schampot skulle verka 10 minuter, så hon fick äta kraftfoder under tiden. Hon hann inte äta allt då, utan det sista åt hon medan jag sedan kröp runt bland hennes ben och först torkade dem med handduk och sedan smorde bakteriedödande salva. Tur att hon inte har något emot att man grejar med benen!

Broddar, mugg och rolig lektion!

Traktbrodd på - CHECK!!!

På måndag kommer hovslagaren för att sko Lára. Det skulle egentligen inte ha varit dags förrän veckan därpå, men sist nötte hon jättemycket på skorna (och hovarna) på slutet. Och jag vill ju absolut minimera risker för tappsko inför Atlikursen i slutet av nästa vecka, så det kändes säkrast att sko om henne innan kursen. Sist skoddes hon med broddhål i trakterna, för att jag skulle kunna skruva i broddar när halkan kom. Men här har det ju bara varit lervälling...

Så sent som igår trodde jag att hon skulle klara sig utan brodd till på måndag. Men idag var det faktiskt -3 grader i Mariebäck och jag ville inte riskera någon "Bambi på hal is" under ridlektionen... Alltså åkte gängtapp och broddar fram idag. Och till min stora glädje lyckades jag skruva i alla åtta broddarna utan större problem! Lára var jätteduktig och stod helt stilla hela tiden, så hon fick lite godis efter varje hov.

Sedan blev det dusch av hennes ben - och då kunde jag tyvärr konstatera att nu har även hon drabbats av mugg-epidemin... Det är faktiskt första gången jag råkar ut för det. Har trott att det mest brukar sitta i karlederna, men här var det snarare uppe på kotorna. Sussie hade erbjudit mig att låna schampo och salva av henne ifall Lára skulle drabbas, vilket jag var väldigt tacksam för! Alltså blev det först schamponering och sedan klippte jag bort pälsen för att kunna smörja ordentligt med salva. Tur att jag var i stallet i väldigt god tid idag - det blev ändå bråttom att hinna göra oss klara till ridlektionen.

Hade boots på till att börja med, för att vi skulle träna lååååångsam trav på minivolt. Men innan traven fick jag inleda med skritt på liten volt, där jag skulle fokusera på att böja henne ordentligt i innersidan, med rörlig innerhand och snabba eftergifter så snart hon började länga halsen. Lára började ju förståss med att demonstrera slutor och allt möjligt - men Sylvia sa att jag skulle strunta i det och fortsätta att fokusera på böjningen och längden på halsen. Börjar man försöka korrigera Lára på volten är hon så snabb att testa att skicka bogar/bakdel någon annan stans och så fastnar man i att korrigera korrigeringarna... Strategin visade sig fungera - efter en stund insåg Lára att vi "bara" skulle skritta på liten volt och slutade med allt annat.

Fick sedan börja med traven i det lättare vänstervarvet. Smög iväg och tyckte vi var jätteduktiga - vi travade ju så långsamt, på så liten volt! "Hälften så stor volt och halva tempot..." sa Sylvia.... Så det var ju bara att bromsa upp mer och minska volten ytterligare! Ibland sökte sig Lára lite mot tölten, men Sylvia sa att jag bara skulle fokusera på att ha rörlig innerhand och uppmana henne att länga halsen - och då blev det ren trav igen. Verkligen HELT otroligt att det så sent som i söndags var HELT omöjligt att trava så här!!!

Högervarvet var förståss svårare, jag fick verkligen jobba med att böja henne - och snabbt belöna med eftergift på innertygeln när hon längde halsen. För att snabbt påminna med kramningar på innertygeln igen. Fick även uppmaningen att då och då byta om volt - och då var det JÄTTEVIKTIGT att vara ordentligt förberedd (och bibehålla den rörliga handen) för att behålla traven genom bytet.

När de tunga boots:en sedan plockats av fick jag tölta lååångsamt på volt och varva öppna med sluta. Och Sylvia fick hela tiden påpeka att jag måste ha mycket bättre stöd på yttertygeln i öppnan. Fick även rida öppna längs spåret i tölt. Började i vänster varv och det var SVÅRT! När jag tillslut förstärkte innerskänken med en "dutt" med pisken och dessutom ledde in hennes framdel ännu mer från spåret så sa Sylvia att det började likna öppna. Men det kändes som om vi tvärade hur mycket som helst!

I högervarvet var det betydligt enklare - räckte i princip med att leda in framdelen från spåret och hålla stödet på yttertygeln för att få öppna. Här var det faktiskt så att Sylvia fick säga till att vi inte skulle tvära allt för mycket. Lite besynnerligt var det - för jag tyckte det kändes som att vi tvärade väldigt mycket mer i andra varvet. Men det påstod hon att vi inte alls hade gjort.

Fick sedan avsluta med riktigt långsam trav på minivolt. När jag får till det märks det väldigt tydligt att det är ordentligt jobbigt för Lára att trava då där sakta. För plötsligt måste jag börja driva för att hon inte ska stanna. Jag som normalt mest brukar få bromsa i traven...!!!

Var som vanligt supernöjd efter lektionen! Det var fullmåne i kväll och när jag lite senare kom till färjeläget var det så vackert - som om någon strött ut silver över vattnet!  Hemma låg tidningen Islandshästen och väntade i brevlådan. Började förståss genast bläddra i den - och till min stora förvåning fick jag se en bild på mig och Lára från Vindurs hösttävling!

Vilodag

Lára nosar på "Freddan" i Maddes famn. Trots det något ilskna utseendet var hon inte alls arg här. Lika tur hade Freddan dock inte i söndags...

Idag har matte och lycko-hästen haft vilodag. För matte var det extra välbehövligt då jag än en gång får tampas med Försäkringskassan och det tar förståss rejält på krafterna.... Eftersom värk och sömnproblem gör att jag ständigt är trött (det växlar mellan trött och jättetrött) känns det frustrerande att behöva använda så mycket av den lilla energi jag har till att dividera med dem...

Bl a kräver de objektiva bevis för mina sömnstörningar - utan att kunna precisera hur sådana bevis skulle kunna se ut. Jag kanske skulle erbjuda mig att ringa min handläggare varje gång jag vaknar under en natt...? Hon skulle nog vara jätteless redan efter en vecka! Och om allt måste gå att mäta på något sätt borde det ju vara helt omöjigt för någon med en psykisk diagnos att bli sjukskriven också... Än en gång är det TUR att jag har min lycko-Lára som ger positiv energi som jag så väl behöver!

Men ni får GÄRNA hålla tummarna för att FK tillslut ska ta mina problem på allvar - det är SÅ tungt att hela tiden känna sig misstrodd... Jag önskar inget hellre än att jag hade orkat jobba heltid på mitt roliga jobb - men så länge vi inte hittar någon fungerande smärtlindring är det nog tufft att ta sig igenom 75 % av en arbetsdag. Så det här är verkligen inte någon situation jag önskat!

Krumelurtrav!

Idag var det dags för mig att få testa hur Sylvias "travprogrammering" av Lára fungerade. Spännande! Hade fått tipset att använda viktboots - och det var första gången jag hade boots på henne. Hittade bara mina gamla 280-grams (har även ett par lättare som jag köpte när viktgränsen vid tävling sänktes här om året, men de verkade ha gått upp i rök...) Jo, jag hittade även mina riktigt gamla gummiklockor, med lägre vikt, men i den här leran skulle jag aldrig våra rida med dem - risken för skav måste vara hur stor som helst! Alltså fick det bli riktigt tunga boots på framhovarna.

Skrittade igång längs spåret (nyttigt att "behöva" prestera avslappnad skritt trots att två andra ekipage var på banan samtidigt!) Och red sedan även öppna på volt resp åttor med bibehållen böjning i öppnan, så att hon vart annat varv var utåtställd istället. Misstänker att Sylvia red endel sådant igår också - för det kändes inte riktigt lika överjordiskt svårt som i söndags!

Sedan var det dags att prova traven. Spänningen var oliiiiidlig!!!! Började i det lättare vänstervarvet och smööööööög iväg i riktigt långsam trav. Och Lára travade på i minitempo, till synes hur enkelt som helst!!! Jag kunde hålla henne på volten m h a ytterskänkeln och ge många eftergifter på innertygeln - och hon kändes så mjuk och fin!!! Sylvia är fantastisk!!! (Och Lára också!!!)

I det svårare högervarvet fick jag vakta på tempot på ett annat sätt och ibland blev det ett och annat töltsteg när jag bromsade upp henne ordentligt. Men bara något steg, sedan var traven tillbaka. Försökte tänka på att bromsa ordentligt när jag skulle bromsa - för att kunna lämna henne ifred lite längre stunder  där emellan så att hon fick chans att hinna slappna av.

Det kändes ganska overkligt att det kunde vara så lätt idag, när det var helt omöjligt så sent som i söndags...!!! Men det är ju den här lilla damen i ett nötskal! Ingenting verkar egentligen svårt för henne - bara man lyckas övertyga henne om att göra det. Och har man väl övertygat henne en gång så verkar det sedan vara OK i fortsättningen. Men att övertyga henne den där första gången kan ju verkligen kräva sin ryttare...!!!

När jag tyckte att vi hade varit tillräckligt duktiga i traven övergick jag till samlad skritt där jag "kittlade" henne med pisken - som i söndags. Och sedan samma sak i långsam tölt. Instruktionen från Sylvia var att kittla med pisken på rumpan, sitta emot när hon gör sina hopp, krama på tyglarna så att hon åter slappnar av i nacken och ge en snabb eftergift innan jag börjar om igen med att kittla... Inser så här i efterhand att jag skulle ha hållit mig till den samlade skritten - och tränat på att utföra allt där. För nu blev det så att jag hela tiden fick mer och mer i handen... och det berodde ju förståss på att jag inte fick till det med eftergifterna...

I o m detta hade jag verkligen kommit åt hennes on-knapp, så att sedan få henne att åter slappna av ordentligt var inte det lättaste... Red inte alls lika små volter i trav som i början på ridpasset - och nu fick jag verkligen jobba för att kunna ta ner tempot. Men tillslut presterade vi hyfsat avslappnad trav på volt och sedan riktigt avslappnad skritt på volt - och då fick det räcka för idag.

Efteråt var det inga sura miner när jag borstade henne med piggborsten. Och när jag tänker efter hade hon inget emot att bli borstad innan ridturen heller... Men hon hade ju verkligen fått jobba ordentligt både på söndag och igår - och hon är alltid mer harmonisk då.

Inspirerad av Fia tog jag sedan fram viktmåttbandet. Som en jämförelse kan nämnas att Feykir var nere på 320 kg när han var mest vältrimmad. På Lára visade måttbandet 275 kg - hon är verkligen en nätt dam! Gjorde även en "djupdykning" i hennes SUPERLERIGA hovskägg för att kontrollera att hon inte har fått mugg - det är nämligen flera hästar som har det nu. Inte konstigt i det här geggiga vädret... Vi behöver verkligen få vinter NU!!! Mina händer fick en rejäl lerinpackning - men jag kunde konstatera att det inte fanns några antydningar till skorpor - skönt! Men det blir att hålla extra noga uppsikt nu fram till dess att det fryser på.

Sylvia tränar Lára!

Idag har Sylvia tränat Lára. Verkligen jättebra för mig (och min kropp!) att få hjälp att vara så där tjurig som det uppenbarligen krävdes. Men nu har Sylvia övertygat svarta damen om att plocka fram den där långsamma "krumelurtraven" som hon faktiskt har. Som vanligt var det förståss inte lönt för Lára att försöka "mörka" när Sylvia så väl VET att hon kan!

Tydligen hade resultatet varit MKT bra i vänster varv medan vi har lite mer kvar att jobba på i det svårare högervarvet. Ser verkligen fram emot i morgon när jag får chansen att testa igen själv! Sylvia tipsade om att jag ska sätta boots på henne och vara noga med att börja i ett riktigt, riktigt lågt tempo. Det blir faktiskt första gången jag kommer att använda boots på henne. Vi har tidigare inte tyckt att hon varit tillräckligt musklad för någon extra vikt på hovarna. Och än så länge är det alltså bara för att förstärka traven - boots för töltridning får vänta ett tag till.

Ska dessutom rida med Feykirs tredelade bett m parerstänger för säkerhets skull - så att det ligger på plats i munnen även om hon skulle få för sig att "agera järnspett". Något jag dock inte tror, hittills har det räckt med att man varit tjurigare än henne en enda gång, så har hon i fortsättningen med lätthet utfört det som hon först "beskrivit" som HELT omöjligt. 

Ridlektion!

Missade tyvärr lektionen för Sylvia i torsdags, men till min stora glädje fick jag rida lektion idag istället!!! Redan under igångskrittningen fick vi beröm! "Hon ser mycket trevligare ut i skritten - länger fint både på steget och halsen!" sa Sylvia. Och jag kunde berätta om att duktiga Lára faktiskt kan klara att skritta så även om vi rider ut med andra!

Fick så börja med att skritta på volt, utgå ifrån ett läge där hon skrittade långsamt med längd på halsen. Och därifrån varma med att korta stegen på volten. Det var inte meningen att börja samla redan nu, bara att kunna kontrollera steglängden på avslappnad häst. Fast ambitiösa Lára började ju genast demonstrera hur duktig hon är på sluta ("Man ser vad ni tränat mycket på! konstaterade Sylvia.) Och av bara farten hann hon ju med en massa annat också, innan hon accepterade att vi faktiskt bara skulle skritta på volt.

Då höjde Sylvia svårighetsgraden genom att vi först skulle rida öppna i lååångsam skritt på volten. (Oj, så många försök Lára gjorde att visa hur duktig hon är på sluta!!!" Och sedan rida öppna på en åttvolt, så att hon var inåtställd resp utåtställd varannan gång. SVÅRT!!! Helt avgörande var att skritta riktigt, riktigt JÄTTESAKTA!

Sedan tyckte Sylvia att vi skulle trava lååååångsamt på riktigt liten volt. På slutet har vi lyckats prestera jättefin, lååååångsam trav när vi ridit ut (och alltså ridit rakt fram.) Men liten volt var absolut överkurs enligt Lára. Hon hade minsann inte travat långsamt på liten volt på flera år - och hade DEFINITIVT inga planer på att börja nu...!!! Så nu började ett intensivt snurrande när jag bestämde mig för att helt enkelt vara den envisaste av oss två. Ivrigt påhejad av Sylvia - som ju visste mycket väl att Lára kan trava hur sakta som helst på hur små volter som helst.

Jag kände igen situationen sedan tidigare: Lára kan verkligen vara hur tjurig som helst! Men bara jag är tjurigare så är det tillslut som att man tryckt på en knapp och så utför hon det man ber om hur lätt som helst. Efter att på alla vis ha försökt övertyga en om att det är omöjligt är det i nästa stund inget problem alls. Och man verkar bara behöva ta dusten en enda gång - sedan är det hur lätt som helst i fortsättningen.

Men, den lilla detaljen: det gäller att orka vara mer envis än damen själv - vilket verkligen inte vill säga lite! Precis som vid en tidigare lektion slutade det med att Sylvia erbjöd sig att rida en stund. Men inte ska ni tro att Lára direkt erkänner sig besegrad bara för att hon plötsligt har "chefen" på ryggen... utan hon fortsatte mycket ihärdigt att göra i princip allt utom att trava på volt. Ett par gånger visade hon att hon t o m vet hur western-ridningens "spin" går till - vi kanske ska byta tävlingsgren?! När det tillslut började utveckla sig åt rätt håll konstaterade Sylvia att detta var nog så långt hon skulle komma idag, om hon inte skulle rida hela min lektion. Vi kom därför överens om att Sylvia ska rida Lára en annan dag och fokusera  på detta.

Nu fortsatte vi istället lektionen med att rida lååångsam tölt - med skänkelvikningar över diagonalerna. Oerhört nyttig övning för att få kontroll på "alla bogar och bakdelar". Och väldigt avslöjande... Att flytta undan för högerskänkeln var svårast. Normalt "rinner" hon ju på i tölt - men jag nu lyckades komma åt vänster bak så att hon verkligen behövde korsa ordentligt med det så kändes det riktigt "trögt" och jag fick driva ordentligt med vänsterskänkeln.

Sedan fick vi ytterligare en utmaning: att träna på att jag ska kunna "kittla" henne med pisken på bakdelen UTAN att hon kastar sig iväg i högre tempo. (Det där att kasta sig iväg har hon ju lärt sig på ridskolan... "om man reagerar kraftigt på pisken blir tanterna rädda och använder inte pisken igen". Men nu är det alltså nya tider! Fick förbereda mig genom att flytta vikten bakåt, hålla pisken lätt mot bakdelen och "kittla" lite, sitta emot när hon ville springa iväg, krama på tyglarna och ge eftergift när hon lyssnade. Och sedan hela tiden fortsätta på samma sätt. Nästa steg blev att göra samma sak i tölt. Och några korta sekvenser, när hon verkligen kom in med rumpan istället för att bara försöka öka tempot, sa Sylvia att tölten såg riktigt trevlig ut! Det kändes också att det hände något!

Som avslutning fick vi trava långsamt på ganska liten volt - men större än i början av lektionen så nu var vi överens om att vi skulle trava. Däremot fick jag hela tiden påminna om tempot så att det inte gick för fort. Fick sedan i "läxa" av Sylvia att fortsätta träna samlad skritt med ständigt kittlande pisk, för att få henne att acceptera att pisken betyder "trampa under sig mer med bakbenen" och inte "spring fortare"!

När Lára sedan åt sitt kraftfoder fick jag se ett exempel på att hon är vad Sylvia kallar "matond". Inte mot människor, men nåde den häst som kommer i närheten av hennes mat! Och, skulle det visa sig, nåde den katt... En av stallkatterna hoppade nämligen upp på kanten till boxen där hon stod och åt. Hon markerade tydligt med bakåtslickade öron och ett kast mot honom med huvudet att han gjorde säkrast i att hoppa ner igen. Men han förstod ju tyvärr inte hästspråket, utan istället fortsatte han längs kanten mot hennes krubba. Då gjorde muränan ett utfall och satte tänderna i honom! :-O Stackars "Freddan" försvann blixtsnabbt ut ur stallet - när jag gick ut för att leta efter honom satt han i en vattenpöl ute på gården! Jag kollade igenom honom men kunde inte hitta att han var skadad någonstans, som tur var. Hans räddning var nog den tjocka pälsen - det var nog bara den hon bet i.