Klass 1-varning från SMHI igen...

Jag skulle vilja klaga lite på vädret! När jag nu ska försöka jobba heltid så tycker jag det är alldeles onödigt att vädret motarbetar mig! Förra veckan -29 grader, den här veckan snöstorm... Skärpning SMHI!!! :-)

För att motverka vädrets inverkan jag varit i bassängen på Sunderby sjukhus och tränat i kväll. 34 grader i vattnet och sedan en rejält stund i bastun på det = LJUVLIGT!!! Det måste vara optimal uppladdning inför ridskolestarten i morgon!

Har insett att jag måste åka direkt från jobbet till stallet i morgon för att hinna i tid till lektionen. Alltså måste det bli middag "på språng". I lördags bakade jag - kors i taket!!! Hade hittat ett spännande recept på LCHF-muffins som jag testade. Smeten bestod av massor av ägg, grädde, riven ost och kryddor. I några muffins tillsatte jag stekt bacon som smaksättning och i några Blå Castello (ost). De blev mumsiga och MKT mättande! Perfekt att ha som reserv i frysen för "krislägen" - som i morgon. Om jag äter två sådana innan jag åker från jobbet lär jag klara mig bra till dess jag kommer hem vid 20-tiden.

"Uppvärmning" inför ridskolestarten

På onsdag är det ääääntligen dags för oss att rida första lektionen på ridskolan för terminen! Och idag "tjuvtränade" vi lite inför detta, Feykir och jag. Red på ridbanan 45 minuter och började med massor av olika skrittövningar: serpentiner, flytta undan framdelen, flytta undan bakdelen, volter, Kyras ABC. När vi sedan "joggade igång" i tölt red jag böjda spår "åt alla möjliga håll". Det som är allra effektivaste för att lösgöra Feykir är att "överraska" honom genom att hela tiden byta riktning. Det funkade även idag! Efter en massa "kringelikrokar" började han kännas mjuk och trevlig.

Nu var det dags att höja kraven - det var dags för samlad skritt. Kom ihåg att vifta till med pisken direkt - då var det väldigt mycket lättare att aktivera hans bakdel bara m h a skänklar och säte sedan. Det märktes att Feykir tyckte det var JOBBIGT att samla sig - han kämpade på för att komma undan... f f a genom att placera högerbogen någon meter innanför spåret... Genom att hålla honom högerställd och vara aktiv med högerskänkeln fick jag tillslut bogen på plats och kunde börja samla. Jobbade med övergångar mellan samlad skritt och lååångsam tölt. Feykir pustade och stånkade - men var riktigt duktig. Då och då lyckades jag i samlade skritten få fram den känsla jag eftersträvade: jag tänker mig att jag spänner en pilbåge från bakbenen och framåt, så att han kommer upp med bogarna samtidigt som han är eftergiven i nacken och lätt i handen.

Avslutade med att jobba framåt-nedåt i trav med massor av drivning. Var riktigt nöjd när jag satt av. Inser nu att jag glömde "godisstretcha" honom i stallet sedan! I lördags gjorde jag det för första gången på ett tag - och det märktes verkligen att det var länge sedan sist! Han var inte alls lika mjuk som han varit tidigare... så jag bestämde att jag MÅSTE skärpa mig med detta igen! Men redan idag glömde jag alltså... Men vi hade en lång mys-stund när matten kliade bakom ena örat och det var så skönt att Feykirs mule nästan omvandlades till en snabel!

I morgon blir det vilodag för Feykir. Det är ju tyvärr slut på min tisdagsmorgonsridning - nu när jag måste jobba heltid igen. Och på kvällen ska jag träna i bassängen på sjukhuset. Det är föresten återigen klass 1-varning från SMHI i morgon! :-O Men, som Sylvia sa idag, man kan i alla fall inte säga att det inte är riktig vinter!

Hemväg flera gånger

Idag har jag ääääntligen ridit - för första gången sedan i måndags! Nu hoppas jag verkligen att vädret kan vara med mig lite bättre framöver. Det räcker helt klart med kyla för den här vintern! Men idag var det riktigt skönt ute, bara -9 och ett lätt snöfall. När jag körde till stallet kunde jag konstatera att vägen inte var plogad ännu - alltså kunde det vara risk för möte med plogbil under ridturen... Det vore INTE kul! När det är så här höga plogkanter känns vägen så smal och man har inte heller någonstans att ta vägen... Tyvärr har vi inget alternativ till att rida på bilvägen heller om man inte vill ägna sig åt skritt med snö upp till magen på hästen förståss...




Alltså blev det ändå ridning längs bilvägen - men plogbilen lyste med sin frånvaro som tur var! Som ni kan se på den (tyvärr dåliga... hade fått in någon konstig inställning på kameran...) bilden ovan så fick Feykir i alla fall jobba så ordentlig att han var vitskummig på halsen. Bilden är tagen när vi nästan är hemma igen. Jag hade suttit av för att gå sista biten och det dök upp ett gäng skotrar - så det är dem han spanar efter här.

Jag har ju kunna konstatera att det alltid går bäst att töltträna på hemvägen, när Feykir självmant tar i mycket mer med bakbenen. Idag testade jag därför att rida så att det blev hemväg flera gånger. När vi kommit ner på bilvägen tog jag höger och värmde upp med tölt, trav och lite galopp under ca 10 minuter. Efter en skrittpaus vände vi så hemåt igen och red tölt i lågt tempo med fokus på samling och form (och att matte skulle sitta ordentligt på rumpan) hemåt. Feykir blev ju väldigt upplivad av att REDAN få vända hemåt - så han jobbade på riktigt bra trots att det förståss var jobbigt att tölta så på den oplogade vägen!

När vi nästan var tillbaka vid uppfarten till Mariebäck vände jag bortåt igen. Det blev förståss ett jättetrauma för Feykir - fast bara i någon minut - sedan var han med på noterna igen. Nu jobbade vi med traven istället och jag kunde konstatera att jag faktiskt hade en fördel av att han "lurats" på hemvägen. Tack vare att framåtbjudningen minskat något blev det inte "Solvallatrav" utan ett betydligt lugnare tempo där jag verkligen kunde jobba honom fram mot bettet! Red lite vänstergalopp också, då jag "provocerade" genom att göra små ledande tygeltag med vänstertygeln ibland. Bara jag drev ordentligt samtidigt, så att han fortsatte ta i med vänster bak, höll han galoppen utan att bli spänd. Det är ju bra att det kan funka ute i alla fall. Någon gång nästa årtusende kanske det dessutom kan funka att röra innertygeln när vi rider vänster galopp på banan...!

När vi sedan vände hemåt för andra gången red jag massor av övergångar mellan samlad skritt och lååångsam, samlad tölt. Under ridskolans "juluppehåll" har jag mest fokuserat på att han ska gå fram ordentligt i tölten, så det känns som hög tid att börja ställa lite krav på samling igen. Feykir pustade och stånkade - men var riktigt duktig! Matte var också ganska duktig på att sitta på rumpan - i alla fall då och då. Dessutom var hon aktiv med högerskänkeln för att hålla högerbogen på plats.

Tillbaka vid uppfarten till Mariebäck blev det åter ett litet trauma för Feykir. Matte ville fortsätta förbi! Men han accepterade snart även detta och sträckte ut i trav i lång, låg form när jag bad om det. Det märktes att jag lyckats samla honom i tölten - för bakbenen var verkligen med även nu när vi travade bort från stallet och han hade riktigt trevlig bärighet!

Slutligen fick duktiga hästen faktiskt vända hemåt på riktigt. En bil kom ikapp oss - men all snö dämpar ljuden så oerhört väl så ingen av oss hörde den förrän vi i princip hade den "bak i haserna". Men plogbilen skulle vi nog ha hört lite tidigare i alla fall - om den hade kommit. När vi passerat farliga bäcken satt jag av och gick sista biten. Då kunde jag konstatera att det inte var inbillning att jag verkligen lyckats aktivera hans bakben, för han var t o m vitskummig på halsen!

När jag körde hemåt fortsatte min tur - jag behövde inte möta plogbilen då heller. På den smala vägen hade det känts minst lika spännande att möta den med bil som med häst! Nu ska jag försöka lista ut vad det är för inställning på mobilkameran som måste justeras...

Snälla, ge oss mildare väder!!!

Trodde det skulle vara mildare väder idag - är nästan säker på att jag sett en sådan prognos! Så besvikelsen var stor när jag såg termometern i morse: ännu en morgon med -28,8... Kan det verkligen finnas hur mycket kyla som helst??!!

MEN nu verkar det som att mildare luft är på väg söderifrån!!! I morgon lovar yr.no att det bara ska vara -13 och sedan något liknande under helgen! ÄÄÄÄÄÄNTLIGEN ridväder igen!!! (Nu får vi bara hoppas att yr.no håller vad de lovar!)

Inställt p g a kyla

För andra gången på 7 år har Sylvia nu fått ställa in ridlektioner p g a vädret - det är helt enkelt för kallt! I går mitt på dagen, när solen ändå värmde, var det fortfarande -22 i Mariebäck och när solen sedan gick ner blev det snabbt kallare... Prognosen sa att det skulle vara lika kallt idag. Och i morse, när jag såg min termometer visa - 28,8 var jag glad över Sylvias beslut! Kylan är ju verkligen inte min bästa vän... Det får alltså bli ridskolestart för oss nästa vecka i stället. Och den som väntar på något gott...

Vilar oss i form!

Precis som Tre kronor och Kalla/Haag laddar Feykir och jag med en vilodag idag. Hade ju hoppats på en morgonridning så här sista gången jag börjar sent på tisdagarna. Men dels är det drygt -20 (vilket jag kanske kunnat ha överseende med då solen STRÅLAR) men f f a har jag riktigt ont i vaderna, nästan svårt att gå! Det är entesiopatier (om jag uppfattat Johan rätt) inflammationer där hälsenan fäster i vadmuskeln. Får detta titt som tätt och när det är illa, som på högerbenet idag, känns det nästan som att något ska kunna gå av ifall man inte är riktigt försiktig... Vi har vår första lektion på ridskolan för terminen i morgon och den vill jag ju verkligen INTE missa!

Så det blir en lugn förmiddag hemma idag och sedan, efter jobbet, försiktig träning och streeeetching i varmvattenbassängen på Sunderby Sjukhus. 34 grader varmt: det är en bassäng i min smak! Jag tränade där det första året sedan jag blivit sjuk. Men då var jag hänvisad till träning på morgonen, vilket innebar att jag måste åka direkt därifrån till jobbet. De som tränat i 34 gradig bassäng kan intyga att det gör underverk för onda kroppar - MEN man får "bomull i huvudet" i flera timmar efteråt. INTE en bra uppladdning inför en dag på jobbet alltså! Därför bytte jag till City Rehabs inte lika varma bassäng, där det istället finns massor av träningstider att välja på. Men fr o m förra veckan har jag fått plats i en träningsgrupp som Reumatikerföreningen har i sjukhusets bassäng på tisdagkvällar, medan jag fortsätter att träna på City Rehab efter jobbet på torsdagarna.

Muskelbyggarskritt

Jag har fått lära mig att skritt är den gångart då hästen använder flest muskler. Och idag måste därför Feykir fått ett riktigt muskelbyggarpass för vi skrittade nästan 30 minuter i DJUP snö! Red upp mot vändplanen "bakom bommen" - och nu hade det hunnit komma ÄNNU fler älgspår än sist! Kors och tvärs över vägen - det måste vara rena "tillhållet" för ett älg-gäng!

I början blev Feykir lite störd av att Sylvia höll på att ta in ridskolehästarna inför terminens första lektion. Han hörde ju hur hon ropade och visslade - och det brukar ju betyda att man ska komma. Men nu tyckte matte att vi skulle rida iväg... Lite förvirrande tyckte han uppenbarligen att det var - vem skulle han lyda? Matte drog tillslut det längsta strået. (Eller också var det så att alla ridskolehästarna gått in så att Sylvia slutade ropa och vissla...) När detta störningsmoment väl var över var Feykir verkligen härlig! Med spetsade öron "malde" han sig framåt genom den djupa, djupa snön som en bulldozer! 15 minuter fick han jobba på innan vi vände hemåt - men då blev det ju lika länge till.

Tillbaka på gården gick jag in på ridbanan och jobbade en stund på böjda spår, med att flytta ut bakdelen på volt m m. Vi har ju vår första lektion nu på onsdag och jag har inte ridit på ridbanan sedan vi kom hem från Aruba så det kändes bra att "böja och bända" lite. Samtidigt som Feykir fick jobba den (förmodade) mjölksyran ur musklerna. Testade också lite samlad skritt. Oj, vilket problem Feykir fick! Under hela ridskoleuppehållet har jag ridit mycket slutor i skritt, för att förhoppningsvis till viss del uppväga att jag rider en hel del på halvstången. Så nu är Feykir "programmerad" på att matte alltid vill rida sluta. Så när jag försökte börja samla skritten böjde han sig verkligen "åt alla håll" - som att rida ett mellanting mellan en banan och en ål! :-) Men förhoppningsvis var det ganska lösgörande i alla fall!

När jag var nöjd och satt av insåg jag att jag tappat känseln i tårna... inte SÅ smart med ett helt ridpass i skritt när det är -19 grader kanske?! Feykir var däremot svettig, han hade ju pulsat i DJUP snö. Kanske jag borde ha gått bredvid en stund jag också?! Förutom två äpplen fick han sedan liite betfor med ganska mycket vatten i krubban. För ridskolehästarna åt precis när vi kom tillbaka in och livet kan ju inte vara hur orättvist som helst! Medan han åt och torkade tinade jag mina tår på elementet i sadelkammaren.

Nu har de hotat med att det ska bli en KALL natt. Hoppas att det inte stämmer - för jag hade hoppats kunna rida i morgon bitti. Det är sista veckan jag kan rida på morgonen innan jobbet på tisdagarna. Fr o m nästa vecka måste jag försöka jobba heltid, då min sjukersättning dragits in. Inte för att min arbetsförmåga förbättrats, utan för att man inte med säkerhet kan säga att den kommer att vara fortsatt nedsatt resten av livet. Undrar just hur det ska gå? Men jag har ju i alla fall laddat i värmen på Aruba, sovit hela nätterna under två veckor i sträck, så jag har ju lite marginaler i alla fall! Ni får hålla tummarna för mig!