Muskelbyggarskritt

Jag har fått lära mig att skritt är den gångart då hästen använder flest muskler. Och idag måste därför Feykir fått ett riktigt muskelbyggarpass för vi skrittade nästan 30 minuter i DJUP snö! Red upp mot vändplanen "bakom bommen" - och nu hade det hunnit komma ÄNNU fler älgspår än sist! Kors och tvärs över vägen - det måste vara rena "tillhållet" för ett älg-gäng!

I början blev Feykir lite störd av att Sylvia höll på att ta in ridskolehästarna inför terminens första lektion. Han hörde ju hur hon ropade och visslade - och det brukar ju betyda att man ska komma. Men nu tyckte matte att vi skulle rida iväg... Lite förvirrande tyckte han uppenbarligen att det var - vem skulle han lyda? Matte drog tillslut det längsta strået. (Eller också var det så att alla ridskolehästarna gått in så att Sylvia slutade ropa och vissla...) När detta störningsmoment väl var över var Feykir verkligen härlig! Med spetsade öron "malde" han sig framåt genom den djupa, djupa snön som en bulldozer! 15 minuter fick han jobba på innan vi vände hemåt - men då blev det ju lika länge till.

Tillbaka på gården gick jag in på ridbanan och jobbade en stund på böjda spår, med att flytta ut bakdelen på volt m m. Vi har ju vår första lektion nu på onsdag och jag har inte ridit på ridbanan sedan vi kom hem från Aruba så det kändes bra att "böja och bända" lite. Samtidigt som Feykir fick jobba den (förmodade) mjölksyran ur musklerna. Testade också lite samlad skritt. Oj, vilket problem Feykir fick! Under hela ridskoleuppehållet har jag ridit mycket slutor i skritt, för att förhoppningsvis till viss del uppväga att jag rider en hel del på halvstången. Så nu är Feykir "programmerad" på att matte alltid vill rida sluta. Så när jag försökte börja samla skritten böjde han sig verkligen "åt alla håll" - som att rida ett mellanting mellan en banan och en ål! :-) Men förhoppningsvis var det ganska lösgörande i alla fall!

När jag var nöjd och satt av insåg jag att jag tappat känseln i tårna... inte SÅ smart med ett helt ridpass i skritt när det är -19 grader kanske?! Feykir var däremot svettig, han hade ju pulsat i DJUP snö. Kanske jag borde ha gått bredvid en stund jag också?! Förutom två äpplen fick han sedan liite betfor med ganska mycket vatten i krubban. För ridskolehästarna åt precis när vi kom tillbaka in och livet kan ju inte vara hur orättvist som helst! Medan han åt och torkade tinade jag mina tår på elementet i sadelkammaren.

Nu har de hotat med att det ska bli en KALL natt. Hoppas att det inte stämmer - för jag hade hoppats kunna rida i morgon bitti. Det är sista veckan jag kan rida på morgonen innan jobbet på tisdagarna. Fr o m nästa vecka måste jag försöka jobba heltid, då min sjukersättning dragits in. Inte för att min arbetsförmåga förbättrats, utan för att man inte med säkerhet kan säga att den kommer att vara fortsatt nedsatt resten av livet. Undrar just hur det ska gå? Men jag har ju i alla fall laddat i värmen på Aruba, sovit hela nätterna under två veckor i sträck, så jag har ju lite marginaler i alla fall! Ni får hålla tummarna för mig!