Hemväg flera gånger

Idag har jag ääääntligen ridit - för första gången sedan i måndags! Nu hoppas jag verkligen att vädret kan vara med mig lite bättre framöver. Det räcker helt klart med kyla för den här vintern! Men idag var det riktigt skönt ute, bara -9 och ett lätt snöfall. När jag körde till stallet kunde jag konstatera att vägen inte var plogad ännu - alltså kunde det vara risk för möte med plogbil under ridturen... Det vore INTE kul! När det är så här höga plogkanter känns vägen så smal och man har inte heller någonstans att ta vägen... Tyvärr har vi inget alternativ till att rida på bilvägen heller om man inte vill ägna sig åt skritt med snö upp till magen på hästen förståss...




Alltså blev det ändå ridning längs bilvägen - men plogbilen lyste med sin frånvaro som tur var! Som ni kan se på den (tyvärr dåliga... hade fått in någon konstig inställning på kameran...) bilden ovan så fick Feykir i alla fall jobba så ordentlig att han var vitskummig på halsen. Bilden är tagen när vi nästan är hemma igen. Jag hade suttit av för att gå sista biten och det dök upp ett gäng skotrar - så det är dem han spanar efter här.

Jag har ju kunna konstatera att det alltid går bäst att töltträna på hemvägen, när Feykir självmant tar i mycket mer med bakbenen. Idag testade jag därför att rida så att det blev hemväg flera gånger. När vi kommit ner på bilvägen tog jag höger och värmde upp med tölt, trav och lite galopp under ca 10 minuter. Efter en skrittpaus vände vi så hemåt igen och red tölt i lågt tempo med fokus på samling och form (och att matte skulle sitta ordentligt på rumpan) hemåt. Feykir blev ju väldigt upplivad av att REDAN få vända hemåt - så han jobbade på riktigt bra trots att det förståss var jobbigt att tölta så på den oplogade vägen!

När vi nästan var tillbaka vid uppfarten till Mariebäck vände jag bortåt igen. Det blev förståss ett jättetrauma för Feykir - fast bara i någon minut - sedan var han med på noterna igen. Nu jobbade vi med traven istället och jag kunde konstatera att jag faktiskt hade en fördel av att han "lurats" på hemvägen. Tack vare att framåtbjudningen minskat något blev det inte "Solvallatrav" utan ett betydligt lugnare tempo där jag verkligen kunde jobba honom fram mot bettet! Red lite vänstergalopp också, då jag "provocerade" genom att göra små ledande tygeltag med vänstertygeln ibland. Bara jag drev ordentligt samtidigt, så att han fortsatte ta i med vänster bak, höll han galoppen utan att bli spänd. Det är ju bra att det kan funka ute i alla fall. Någon gång nästa årtusende kanske det dessutom kan funka att röra innertygeln när vi rider vänster galopp på banan...!

När vi sedan vände hemåt för andra gången red jag massor av övergångar mellan samlad skritt och lååångsam, samlad tölt. Under ridskolans "juluppehåll" har jag mest fokuserat på att han ska gå fram ordentligt i tölten, så det känns som hög tid att börja ställa lite krav på samling igen. Feykir pustade och stånkade - men var riktigt duktig! Matte var också ganska duktig på att sitta på rumpan - i alla fall då och då. Dessutom var hon aktiv med högerskänkeln för att hålla högerbogen på plats.

Tillbaka vid uppfarten till Mariebäck blev det åter ett litet trauma för Feykir. Matte ville fortsätta förbi! Men han accepterade snart även detta och sträckte ut i trav i lång, låg form när jag bad om det. Det märktes att jag lyckats samla honom i tölten - för bakbenen var verkligen med även nu när vi travade bort från stallet och han hade riktigt trevlig bärighet!

Slutligen fick duktiga hästen faktiskt vända hemåt på riktigt. En bil kom ikapp oss - men all snö dämpar ljuden så oerhört väl så ingen av oss hörde den förrän vi i princip hade den "bak i haserna". Men plogbilen skulle vi nog ha hört lite tidigare i alla fall - om den hade kommit. När vi passerat farliga bäcken satt jag av och gick sista biten. Då kunde jag konstatera att det inte var inbillning att jag verkligen lyckats aktivera hans bakben, för han var t o m vitskummig på halsen!

När jag körde hemåt fortsatte min tur - jag behövde inte möta plogbilen då heller. På den smala vägen hade det känts minst lika spännande att möta den med bil som med häst! Nu ska jag försöka lista ut vad det är för inställning på mobilkameran som måste justeras...