"Överlinjen är bron mellan framdel och bakdel!"

 

...är dagens Atli-citat!

Idag var Mäster Atli tillbaka i Mariebäck, för tre dagars lyxkurs!!! Och som vanligt var det fascinerande hur hans - till synes små justeringar i min ridning - fick STORA resultat! Än en gång blev det så tydligt att man inte behöver göra MYCKET - men däremot göra RÄTT "saker"! Något som förstås är mycket lättare sagt än gjort...!

Redan när jag inledde uppvärmningen på sedvanligt sätt med att be Hamingja korsa bakbenen i skritt på volt fick jag första tipset: att jag faktiskt gav FÖR stora eftergifter på tyglarna när hon gjorde rätt. "Du ska vara snabb att mjukna i handen, men inte släppa så mycket på tyglarna att du tappar iväg allt!" Och när jag försökte göra så konstaterade Atli att Hamngja direkt kom upp mer med bogarna! Jag övergick sedan till att värma upp i trav där Hamingja ganska snart började slappna av och frusta - och Atli konstaterade att han var nöjd med det han såg.

Efter detta fick jag gå in på volten igen i skritt för att börja förbereda tölt och när Atli än en gång påminde mig om att "mjukna i handen, inte släppa ut tyglarna" så hittade jag ett bra "dragläge" från vilket jag sedan fick göra övergång till tölt. När min ambitiösa häst började stressa upp sig, bli spänd och dra upp tempot fick jag börja om i skritt igen för att sedan smyga tillbaka till tölt. 

När vi sedan skulle lämna volten och rida längs fyrkantspåret fick jag börja i skritt med att ställa henne ut mot staketet och flytta undan för ytterskänkeln till dess hon slappnade av och längde överlinjen innan jag  gjorde övergång till tölt. När hon då började stressa fick jag - för att bromsa upp utan att att ta i båda tyglarna och göra henne ännu mer spänd - ställa utåt mot staketet igen och flytta undan för ytterskänkeln. För att sedan låta henne räta upp sig igen när hon slutat stressa och åter längde halsen. 

Jag fick sedan återgå till att skritta på volt och flytta undan för innerskänkeln. Atli påminde om att jag INTE skulle släppa ut tyglarna utan "bara" mjukna i handen som belöning och när jag lyckades med det kändes det verkligen hur hon kom upp med bogarna! "Nu har du hittat rätt! utropade Atli. Överlinjen är bron som behövs mellan framdel och bakdel! Utan en tillräckligt stark och aktiv överlinje kan inte hästen komma upp med bogarna och bära upp sig i tölten!" 

När jag sedan fick göra övergång till tölt var det till en riktigt trevlig känsla! "Nu börjar det komma rörelse i hennes knän också!" utropade Atli Mitt i allt detta hade jag faktiskt även lyckats ovanligt bra med att  undvika att bli jättespänd i min egen kropp.  Och när vi åter fick tölta längs spåret försökte jag bibehålla både detta och kvaliteten i tölten genom att växla mellan snabba förhållningar med säte och skänklar och att slappna av och "åka med" ett par steg innan jag gjorde ny snabb förhållning med säte och skänklar. 

Min stora aha-upplevelse i slutet av förra kursen var ju just att det ska vara så VÄLDIGT korta sekvenser hela tiden: förhållning ett par steg, avslappning ett par steg,  förhållning ett par steg o s v... Där "ETT PAR steg" är nyckeln. Atli har ju hela tiden påpekat att jag måste bli mycket mer aktiv i min ridning, men det var först under senaste kursen som jag tillslut började förstå vad han egentligen menat med det...! 

Och när jag varken "fastnade" i en förhållning med sätet som förvandlade mig till ett järnspett eller bara var passiv passagerare i väldigt långa sekvenser blev det verkligen en härlig känsla i tölten! Även Atli var riktigt nöjd och jag fick snart gå in på volt och låta henne sträcka ut på allt längre tyglar i tölten för att sedan varva ner grundligt i trav. "Nu har vi lagt en riktigt bra grund inför resten helgen!" konstaterade han.      Och det känns alldeles FANTASTISKT att ha ytterligare två dagars kursande att se fram emot!!!

Matte åker häst

ÅH, vad jag är LESS på den förlamande tröttheten som följer med Fibromyalgin... då är det faktiskt (för det mesta) lättare att stå ut med smärtorna...! Men jag ville ju så gärna rida en gång till innan helgens kurs, så efter inköp av dopingpreparat (Cola Zero) åkte jag ändå till stallet efter jobbet. 

P g a (den bristande) dagsformen satsade jag på ett ridpass där Hamingja fick jobba mycket och jag lite (sommarvarianten av att rida i djupsnö!) med två vändor galopp upp till vänstra vändplanen bakom vägbommen. Numera tänker hon ju verkligen framåt under galoppen, så nu börjar det snart bli dags att rida ihop henne mer för att få mer bärighet i galoppen igen. 

När vi för andra gången var tillbaka på vändplanen satt jag av för att låta henne "flåsa ur sig" ordentligt innan vi vände hemåt och passade då också på att sadla om - och fota bilden ovan! Såg förresten murklor där, det har jag aldrig gjort förut! Synd bara att man inte längre törs äta dem - det har ju visat sig att de är väldigt giftiga... så det hade ju varit lite roligare att hitta kantareller istället...!

Under hemvägen kunde jag sedan inte motstå att även rida lite tölt. men det var fortfarande inom kategorin "åka häst" när jag mest bara försökte vara avslappnad i kroppen fast vi töltade. Och jag vill fortfarande tro att jag ändå blivit liiite bättre på det! I morgon blir det ny vilodag för Hamingja för sedan ska matte (förhoppningsvis) orka tre dagars ridkurs! 

Magic monday!

"Hur svårt kan det vara...?!! GE mig bara en hink FULL med godsaker NU!!!"

Det är inte så ofta jag rider på måndagar, eftersom jag oftast ridit fredag, lördag och söndag. Men igår krävde kroppen en riktig vilodag med ljudbokslyssning som huvudsaklig "aktivitet" så därför åkte jag till stallet efter jobbet idag även om det kändes som gränsfall att jag skulle orka idag också.

Hamingjas energi var det dock inget fel på, så det blev direkt "full sula" när hon fick galoppera upp bakom bommen! Klockrena fattningar dessutom, i båda galopperna, så matte kunde bara åka med (och hålla sig i manen för säkerhets skull ifall Hamingja plötsligt skulle lägga in en slide stop eller annan form av snabb undanmanöver...!) 

Efter en kort sväng med skritt i terrängen (till dess jag kom på att älgjakten börjat idag) vände vi hemåt och matte försökte rida tölt utan att bli spänd som ett järnspett i kroppen. Och det känns faktiskt som att det i alla fall börjar gå liiite bättre... jag håller tummarna att det stämmer för till helgen är det Atlikurs igen och det vore ju trevligt om det varit någon slags utveckling sedan senast...! 

Till Atlikursen gäller det ju dessutom att ha skorna kvar på alla fyra hovarna... Vi har haft lite otur med timingen när vi har hovslagaren inbokad fredag NÄSTA vecka och inte den här veckan... Hamingjas vänstra baksko har ju glappat endel på slutet, men efter den senaste omgången med nittången (i fredags) verkar den sitta där den ska just nu i alla fall. PEPPAR, PEPPAR!!! Idag var det istället framskorna som satt lite, lite löst så det fick bli en omgång med tången där. 

"I´m ridin´in the rain, just ridin´in the rain...

...what a glorious feeling - I´m happy again!!!"

I morse hade jag äran att morgonfodra i Mariebäck och trots att prognoserna hotat med regn var det uppehållsväder! Så när jag sedan skulle rida fick Hamingja ha det nya tränset igen istället för "allvädersvarianten" och jag tog inte heller några regnkläder på. Men jag hann i princip bara sitta upp i sadeln så började det regna... Övervägde någon sekund om jag skulle hämta regnjackan men bestämde mig för att avstå - om jag red på ridbanan så kunde jag ju helt enkelt avbryta om jag skulle bli allt för blöt och kall. Och när det gällde tränset så fick jag väl helt enkelt vara så där "Carro-duktig" och smörja in det sedan jag ridit!

Dagens uppvärmning fick bli trav på böjda spår följt av två fattningar av vardera galoppen, innan jag satt av och sadlade om inför töltträningen. Sedan red vi övergångar: halt-rygga-samlad skritt-tölt medan jag försökte hitta en bra sits UTAN att spänna mig så mycket i kroppen och dessutom göra massor av förhållningar "med kroppen" varvat med att tillföra energi - också "med kroppen". 

Och när jag sedan kom ihåg hur jag på senaste Atlikursen upptäckte att böjda spår i tölten inte bara var bra för Hamingjas lösgjordhet och samling utan även hjälpte mig att hitta tillbaka till en bättre töltsits försökte jag även komma ihåg att lägga till många av den "varan"! Jättebra att inte ALLTID behöva sakta av och börja om för att få ordning på sitsen!!!

När Hamingja fått varva ner genom att sträcka ut på allt längre tyglar i tölten konstaterade jag att jag verkligen var GENOMBLÖT - men ridit tillräckligt aktivt för att inte börja frysa. Men sedan tränset var insmort fick det bli en varm tekopp till matte medan Hamingja stod i en box med Back on Track på bakdel och haser. 

Mot nya äventyr!

Alla (skogs-)vägar leder till Torrbergsvägen?!

När man rider in längs den vänstra skogsvägen bakom vägbommen finns det ungefär halvvägs till vändplanen en ännu mindre väg in till höger, som varit helt igenväxt de senaste åren men som nu rensats upp igen i samband med att de avverkat i området. Under de första åren jag hade häst i Mariebäck (alltså på Feykirs tid) brukade jag ibland rida in där men har aldrig ridit längre  än till ett älgtorn som finns där. Men tidigare i veckan berättade Sylvia att hon och Olivia ridit till älgtornet och sedan följt kanten på det kalhygge som nu är där och tillslut kommit ut på Torrbergsvägen. 

Idag bestämde jag mig för att testa om jag också kunde hitta den rundan! Det hade regnat hela dagen men när jag red iväg var det i alla fall tillfälligt uppehåll. Men jag hade förstås preparerat mig själv med regnjacka och ridregnkjol samt Hamingja med hennes "allvädersträns" i biothane. Efter en inledande högergalopp red jag in på den mindre vägen och kunde konstatera att skogsmaskinernas framfart faktiskt haft en gynnsam effekt och jämnat till underlaget ännu mer än när jag red där för någon vecka sedan och det "bara" var slyröjt. 

Det blev en hel del "terrängtrav" fram till älgtornet där jag sedan vek av till höger och följde vad som såg ut att vara hovspår i hjulspåren längs kanten på hygget. Det är mycket myrmarker runt Mariebäck och när marken successivt blev blötare gjorde jag mig beredd på att vi kanske skulle behöva vända tillbaka samma väg som vi kommit... men så kom vi in i mer höglänt terräng och snart började jag skymta Torrbergsvägen mellan tallarna!

Vi kom ut på Torrbergsvägen närmare vändplanen än när vi rider den vanliga rundan och jag bestämde mig för att först galoppera ytterligare en sträcka inåt innan vi vände. Denna gång i vänster galopp då Hamingja än en gång verkligen tog i bakifrån och galopperade i ett friskt tempo. Vid ett tillfälle var hon på väg att lämna vägen och svänga till höger in på en stig där vi brukat rida ibland. Men även fast jag då behövde ta i vänstertygeln för att hålla henne kvar på vägen igen bibehöll hon den trevliga vänstergaloppen - alltså trots att "innertygeln är den rena galoppens värsta fiende" som Ia Lindholm beskrivit saken!!! Vissa saker går faktiskt framåt!!!

Efter skrittpaus och omsadling (då nojig matte dessutom kollade att Hamingjas skor fortfarande satt där de skulle) inledde jag hemvägen med att träna tölt. Idag bad jag om lite mer samling i tölten och då blev det genast svårare att hålla ett bra skänkelläge... Att lära gamla hundar sitta sägs vara svårt, men måste ändå vara rena barnleken jämfört med att lära en gammal matte sitta ordentligt i sadeln...!

Under hela tiden jag red var det faktiskt uppehållsväder,  men vi hann inte mycket mer än att komma in i stallet förrän regnet började smattra på taket! Så man måste verkligen säga att vi hade tur med vädret denna annars så regniga dag! När jag nu tittar i väderappen ser det inte ut som att vi kommer att ha samma tur med vädret i morgon, när jag ska morgonfodra och sedan rida efter det,  för då ser det ut att bli regn från tidig morgon och hela förmiddagen... Men med rätt kläder (och träns!) blir det nog bra det också!

När Hamingja fick gå ut i hagen igen kom Hulda (Hremsas första avkomma som nu är tillbaka i Mariebäck efter ett år på unghästbete) fram för att hälsa på sin moster. Hulda är verkligen en "mini-Hamingja" och jag försökte snabbt få upp mobilen för att ta en bild på dem. Men jag var inte tillräckligt snabb när Litlamin kom farande  och jagade bort Hulda... Kroppsspråket var hur tydligt som helst: "Hamingja är MIN kompis!!!" 

I brist på en aktuell bild kommer här istället en från slutet av förra sommaren, när Hulda och lillebror Hermann hälsar på moster Hamingja som just kommit tillbaka hem efter sommarbetet. Alltså strax innan Hulda och Hermann i sin tur åkte till unghästbete i Grönåker.

Dressed for success!!!

 

Klart att FINASTE hästen ska ha FINASTE tränset - idag också!!!

Innan dagens ridpass klippte jag Hamingja på halsen och bogen och konstaterade (för vilken gång i ordningen??!) att om man ska köpa en klippmaskin ska man INTE köpa en sladdlös (och DYR) DeLaval...!!! Jag köpte den på Reykurs tid och med tanke på hur paniskt rädd har var för sladdar så kändes det som ett självklart val då. Men som jag har ångrat mig sedan när den behöver kämpa för att tugga sig igenom redan en tunn päls och det tar EVIGHETER att bara klippa halsen... 

Men tillslut var jag i alla fall hyfsat nöjd (men f f a less) och tyckte det fick räcka för denna gång. Och när jag sedan skulle göra i ordning Hamingja för en ridtur hade jag förstås INGA problem att välja träns och schabrak!!! När jag kollade vänster baksko verkade den faktiskt sitta bra fortfarande, men för säkerhets skull fick också sömmarna ändå en "omgång" till med nittången.

När jag red iväg tänkte jag att det skulle bli ett kort ridpass för efter flera riktigt krävande dagar på jobbet kände jag mig väldigt slutkörd... men som vanligt smittade Hamingjas energi och arbetsglädje av sig på mig så det blev faktiskt nästan en timmes ridning ändå! 

Precis som igår red jag till Torrbergsvägen, med trav (och lite galopp) som uppvärmning genom skogen följt av fortsatt töltträning. Och jag klurade samtidigt vidare på hur jag ska beskriva känslan som jag igår beskrev som "mjuka knän" och kom fram till att "vrida om skänklarna så att fötterna hamnar mer parallellt med häste" kan i alla fall delvis beskriva hur jag försökte göra för att få "mjuka knän".  Och när det gäller att undvika att bli så spänd i kroppen när jag rider tölt så känns det ibland som att det faktiskt går åt rätt håll! 

I morgon blir det en vilodag för Hamingja, då jag ska till Evas stuga för att äta surströmming efter jobbet. Så GOTT det ska bli!!! På Island är det tydligen inte ovanligt att man ger hästarna sill som mineraltillskott - undrar just om de skulle äta surströmming ifall de fick chansen?!

Oooops, I did it again...!!!

Bara för att jag skickade en fråga till Karin Åberg om hon hade något pannband som matchade Hamingjas ES-schabrak i Purple Gold (som jag också köpt från Karin) så behövde hon väl inte skicka bilder på det här FINA tränset...??!!! Hade jag varit tränsmissbrukare hade jag nu börjat skylla i från mig och hänvisa till "external force"... Men ni ser väl själva att jag helt enkelt inte hade något val???!!! Och jag HAR faktiskt sålt den fina Hrimnirnosgrimman idag, precis som jag sa till mig själv på skarpen att göra när jag bestämde mig för att köpa tränset - och det måste väl i alla fall DELVIS räknas som en godtagbar kompensation?!! ;-)

En sådan här fin "outfit" behövde ju firas rejält - vilket jag och Hamingja genom en ridtur till Torrbergsvägen! Och hon var även idag härligt pigg och energisk trots att jag ännu inte hunnit ge henne en halsklippning för att göra hennes "klädsel" bättre anpassad till det varma vädret. 

Efter skritt, trav och (lite) galopp genom skogen använde jag Torrbergsvägen till att träna tölt. Jag tycker mig ha "benat ut" att ett viktigt första steg för mig för att komma vidare i töltridningen är att få förhållningarna att fungera. För kan jag kontrollera tempot utan att vi hamnar i en dragkamp har jag BETYDLIGT mycket större chans att hålla ordning på min sits. 

Snabba tydliga förhållningar "med kroppen" har också den fördelen med sig att jag kan undvika viss spänning i kroppen. Avslappningsövningar går ju i regel ut på att man först spänner musklerna riktigt mycket för att göra skillnaden riktigt tydlig när de senare börjar slappna av och jag tänker mig att när förhållningarna fungerar som de ska blir de som ett slags avslappningsövning! 

När vi vände hemåt fick jag en tydlig indikation på att min analys stämmer rätt bra, för när Hamingja fick mer bråttom och slutade ta förhållningarna och vi började närma oss "dragkampsläge" så kände jag direkt hur jag hamnade mer och mer i framvikt... Men nu insåg jag i alla fall ganska snart att jag måste "backa tillbaka" ordentligt och göra halt ifall halvhalterna inte fungerar. Och efter några sådana påminnelser började vi successivt hitta en bättre känsla igen!

En sista "billesnixt" (för att låna ett uttryck av Johan) kom när jag precis skulle börja sakta av - att jag förutom att försöka vara mer avslappnad än ett järnspett i kroppen när jag rider tölt (ja, alltid när jag rider förståss, men det är ju främst i tölten jag har det problemet) också ska sträva efter en viss "känsla i knäna" som jag inte riktigt kan sätta ord på... i väntan på de rätta orden kan jag beskriva det som ett slags "svikt" i knäna. En känsla som visade sig uppstå i skritten när jag där hittade ett bra skänkelläge. Mer "knäsvikt" i tölten får bli målsättningen alltså!