Oooops, I did it again...!!!

Bara för att jag skickade en fråga till Karin Åberg om hon hade något pannband som matchade Hamingjas ES-schabrak i Purple Gold (som jag också köpt från Karin) så behövde hon väl inte skicka bilder på det här FINA tränset...??!!! Hade jag varit tränsmissbrukare hade jag nu börjat skylla i från mig och hänvisa till "external force"... Men ni ser väl själva att jag helt enkelt inte hade något val???!!! Och jag HAR faktiskt sålt den fina Hrimnirnosgrimman idag, precis som jag sa till mig själv på skarpen att göra när jag bestämde mig för att köpa tränset - och det måste väl i alla fall DELVIS räknas som en godtagbar kompensation?!! ;-)

En sådan här fin "outfit" behövde ju firas rejält - vilket jag och Hamingja genom en ridtur till Torrbergsvägen! Och hon var även idag härligt pigg och energisk trots att jag ännu inte hunnit ge henne en halsklippning för att göra hennes "klädsel" bättre anpassad till det varma vädret. 

Efter skritt, trav och (lite) galopp genom skogen använde jag Torrbergsvägen till att träna tölt. Jag tycker mig ha "benat ut" att ett viktigt första steg för mig för att komma vidare i töltridningen är att få förhållningarna att fungera. För kan jag kontrollera tempot utan att vi hamnar i en dragkamp har jag BETYDLIGT mycket större chans att hålla ordning på min sits. 

Snabba tydliga förhållningar "med kroppen" har också den fördelen med sig att jag kan undvika viss spänning i kroppen. Avslappningsövningar går ju i regel ut på att man först spänner musklerna riktigt mycket för att göra skillnaden riktigt tydlig när de senare börjar slappna av och jag tänker mig att när förhållningarna fungerar som de ska blir de som ett slags avslappningsövning! 

När vi vände hemåt fick jag en tydlig indikation på att min analys stämmer rätt bra, för när Hamingja fick mer bråttom och slutade ta förhållningarna och vi började närma oss "dragkampsläge" så kände jag direkt hur jag hamnade mer och mer i framvikt... Men nu insåg jag i alla fall ganska snart att jag måste "backa tillbaka" ordentligt och göra halt ifall halvhalterna inte fungerar. Och efter några sådana påminnelser började vi successivt hitta en bättre känsla igen!

En sista "billesnixt" (för att låna ett uttryck av Johan) kom när jag precis skulle börja sakta av - att jag förutom att försöka vara mer avslappnad än ett järnspett i kroppen när jag rider tölt (ja, alltid när jag rider förståss, men det är ju främst i tölten jag har det problemet) också ska sträva efter en viss "känsla i knäna" som jag inte riktigt kan sätta ord på... i väntan på de rätta orden kan jag beskriva det som ett slags "svikt" i knäna. En känsla som visade sig uppstå i skritten när jag där hittade ett bra skänkelläge. Mer "knäsvikt" i tölten får bli målsättningen alltså!