Betydelsen av att tugga på bettet!

Under dagens första lektion gjorde Atli än en gång underverk med min häst - och denna gång t o m innan jag ens hade börjat rida!!! Han ställde sig framför henne, tog tag i bettringarna och lyfte bettet uppåt till dess Hamingja öppnade munnen och tuggade lite, då släppte han snabbt och berömde. Sedan upprepade han samma sak om och om igen till dess Hamingja hade listat ut vad han ville och svarade snabbt på signalen. 

Och redan när jag sedan skrittade in på volten för att börja värma upp kändes hon VÄLDIGT mjuk och avslappnad, som om vi redan hade värmt upp grundligt! Och den känslan upprepades sedan när jag värmde upp i trav! Vilket SUPERKNEP!!!

När det var dags för tölt red jag övergångar halt - rygga - samlad skritt - samlad tölt och nyttjade sedan ställning ut mot staketet och ytterskänkel mot innertygel för att bibehålla lösgjordhet. Atli instruerade mig sedan att gå in på volt för mer innerskänkel mot yttertygel med SNABBA eftergifter så snart hon längde halsen. Och sedan smyyyyyyga över i tölt. ”Du får nästan bara TÄNKA att du ska smacka!!!” Konstaterade han skrattande när Hamingja som vanligt skuttade för minsta lilla antydan till ljud från matte! 

Efter detta varvade vi ner i trav då Hamingja frustade VÄLDIGT belåtet. Och det gjorde väl nästan jag också för jag hade verkligen haft en trevlig ridkänsla genom hela passet och kände mig GRYMT taggad inför fortsättningen av kursen!!!

Dagens andra lektion följde ungefär samma upplägg som den första. Innan jag satt upp hade jag också gjort som Atli visade på morgonen för att få Hamingja att slappna av i munnen och tugga på bettet - och det märktes redan att hon börjar förstå vad hon ska göra!

Jag fick först rida väldigt självständigt och tyckte faktiskt att det gick hyfsat att hitta tillbaka till den trevliga känslan under första ridpasset. Och när Atli sedan hjälpte mig att "peta i detaljerna" blev det förstås ännu bättre! Det han då betonade var bl a att det är viktigt att verkligen ha längden på halsen i den samlade skritten, innan jag gör övergång till tölt. Och att i själva övergången flytta undan för innerskänkeln så att hon inte börjar korta upp sig i nacken och går emot handen. "Hon behöver den långa halsen för att verkligen komma upp med bogarna!"

Väl i tölt tipsade han sedan också om att jag skulle minska volten m h a ytterhjälperna för att hålla henne mellan hand och skänkel. Jag stannade på volten och red riktigt många övergångar från samlad skritt till tölt för att både Hamingja och jag själv skulle "få in den rätta knycken" (för att citera farbror Melker i Saltkråkan). Och när vi avrundade efter att ha varvat ner grundligt i trav sa Atli att vi haft flera fina moment i tölten och det var ju jätteroligt att höra - vi är uppenbarligen på rätt väg!!! Och jag ser VERKLIGEN fram emot att rida igen i morgon!!! Då hoppas jag Johan dyker upp och fotar lite också, så att jag får dagsfärska bilder att använda. Bilderna i detta inlägg är ju "gammal skåpmat" från förra kursen, i juli.