Mot nya äventyr!

Alla (skogs-)vägar leder till Torrbergsvägen?!

När man rider in längs den vänstra skogsvägen bakom vägbommen finns det ungefär halvvägs till vändplanen en ännu mindre väg in till höger, som varit helt igenväxt de senaste åren men som nu rensats upp igen i samband med att de avverkat i området. Under de första åren jag hade häst i Mariebäck (alltså på Feykirs tid) brukade jag ibland rida in där men har aldrig ridit längre  än till ett älgtorn som finns där. Men tidigare i veckan berättade Sylvia att hon och Olivia ridit till älgtornet och sedan följt kanten på det kalhygge som nu är där och tillslut kommit ut på Torrbergsvägen. 

Idag bestämde jag mig för att testa om jag också kunde hitta den rundan! Det hade regnat hela dagen men när jag red iväg var det i alla fall tillfälligt uppehåll. Men jag hade förstås preparerat mig själv med regnjacka och ridregnkjol samt Hamingja med hennes "allvädersträns" i biothane. Efter en inledande högergalopp red jag in på den mindre vägen och kunde konstatera att skogsmaskinernas framfart faktiskt haft en gynnsam effekt och jämnat till underlaget ännu mer än när jag red där för någon vecka sedan och det "bara" var slyröjt. 

Det blev en hel del "terrängtrav" fram till älgtornet där jag sedan vek av till höger och följde vad som såg ut att vara hovspår i hjulspåren längs kanten på hygget. Det är mycket myrmarker runt Mariebäck och när marken successivt blev blötare gjorde jag mig beredd på att vi kanske skulle behöva vända tillbaka samma väg som vi kommit... men så kom vi in i mer höglänt terräng och snart började jag skymta Torrbergsvägen mellan tallarna!

Vi kom ut på Torrbergsvägen närmare vändplanen än när vi rider den vanliga rundan och jag bestämde mig för att först galoppera ytterligare en sträcka inåt innan vi vände. Denna gång i vänster galopp då Hamingja än en gång verkligen tog i bakifrån och galopperade i ett friskt tempo. Vid ett tillfälle var hon på väg att lämna vägen och svänga till höger in på en stig där vi brukat rida ibland. Men även fast jag då behövde ta i vänstertygeln för att hålla henne kvar på vägen igen bibehöll hon den trevliga vänstergaloppen - alltså trots att "innertygeln är den rena galoppens värsta fiende" som Ia Lindholm beskrivit saken!!! Vissa saker går faktiskt framåt!!!

Efter skrittpaus och omsadling (då nojig matte dessutom kollade att Hamingjas skor fortfarande satt där de skulle) inledde jag hemvägen med att träna tölt. Idag bad jag om lite mer samling i tölten och då blev det genast svårare att hålla ett bra skänkelläge... Att lära gamla hundar sitta sägs vara svårt, men måste ändå vara rena barnleken jämfört med att lära en gammal matte sitta ordentligt i sadeln...!

Under hela tiden jag red var det faktiskt uppehållsväder,  men vi hann inte mycket mer än att komma in i stallet förrän regnet började smattra på taket! Så man måste verkligen säga att vi hade tur med vädret denna annars så regniga dag! När jag nu tittar i väderappen ser det inte ut som att vi kommer att ha samma tur med vädret i morgon, när jag ska morgonfodra och sedan rida efter det,  för då ser det ut att bli regn från tidig morgon och hela förmiddagen... Men med rätt kläder (och träns!) blir det nog bra det också!

När Hamingja fick gå ut i hagen igen kom Hulda (Hremsas första avkomma som nu är tillbaka i Mariebäck efter ett år på unghästbete) fram för att hälsa på sin moster. Hulda är verkligen en "mini-Hamingja" och jag försökte snabbt få upp mobilen för att ta en bild på dem. Men jag var inte tillräckligt snabb när Litlamin kom farande  och jagade bort Hulda... Kroppsspråket var hur tydligt som helst: "Hamingja är MIN kompis!!!" 

I brist på en aktuell bild kommer här istället en från slutet av förra sommaren, när Hulda och lillebror Hermann hälsar på moster Hamingja som just kommit tillbaka hem efter sommarbetet. Alltså strax innan Hulda och Hermann i sin tur åkte till unghästbete i Grönåker.