"Överlinjen är bron mellan framdel och bakdel!"

 

...är dagens Atli-citat!

Idag var Mäster Atli tillbaka i Mariebäck, för tre dagars lyxkurs!!! Och som vanligt var det fascinerande hur hans - till synes små justeringar i min ridning - fick STORA resultat! Än en gång blev det så tydligt att man inte behöver göra MYCKET - men däremot göra RÄTT "saker"! Något som förstås är mycket lättare sagt än gjort...!

Redan när jag inledde uppvärmningen på sedvanligt sätt med att be Hamingja korsa bakbenen i skritt på volt fick jag första tipset: att jag faktiskt gav FÖR stora eftergifter på tyglarna när hon gjorde rätt. "Du ska vara snabb att mjukna i handen, men inte släppa så mycket på tyglarna att du tappar iväg allt!" Och när jag försökte göra så konstaterade Atli att Hamngja direkt kom upp mer med bogarna! Jag övergick sedan till att värma upp i trav där Hamingja ganska snart började slappna av och frusta - och Atli konstaterade att han var nöjd med det han såg.

Efter detta fick jag gå in på volten igen i skritt för att börja förbereda tölt och när Atli än en gång påminde mig om att "mjukna i handen, inte släppa ut tyglarna" så hittade jag ett bra "dragläge" från vilket jag sedan fick göra övergång till tölt. När min ambitiösa häst började stressa upp sig, bli spänd och dra upp tempot fick jag börja om i skritt igen för att sedan smyga tillbaka till tölt. 

När vi sedan skulle lämna volten och rida längs fyrkantspåret fick jag börja i skritt med att ställa henne ut mot staketet och flytta undan för ytterskänkeln till dess hon slappnade av och längde överlinjen innan jag  gjorde övergång till tölt. När hon då började stressa fick jag - för att bromsa upp utan att att ta i båda tyglarna och göra henne ännu mer spänd - ställa utåt mot staketet igen och flytta undan för ytterskänkeln. För att sedan låta henne räta upp sig igen när hon slutat stressa och åter längde halsen. 

Jag fick sedan återgå till att skritta på volt och flytta undan för innerskänkeln. Atli påminde om att jag INTE skulle släppa ut tyglarna utan "bara" mjukna i handen som belöning och när jag lyckades med det kändes det verkligen hur hon kom upp med bogarna! "Nu har du hittat rätt! utropade Atli. Överlinjen är bron som behövs mellan framdel och bakdel! Utan en tillräckligt stark och aktiv överlinje kan inte hästen komma upp med bogarna och bära upp sig i tölten!" 

När jag sedan fick göra övergång till tölt var det till en riktigt trevlig känsla! "Nu börjar det komma rörelse i hennes knän också!" utropade Atli Mitt i allt detta hade jag faktiskt även lyckats ovanligt bra med att  undvika att bli jättespänd i min egen kropp.  Och när vi åter fick tölta längs spåret försökte jag bibehålla både detta och kvaliteten i tölten genom att växla mellan snabba förhållningar med säte och skänklar och att slappna av och "åka med" ett par steg innan jag gjorde ny snabb förhållning med säte och skänklar. 

Min stora aha-upplevelse i slutet av förra kursen var ju just att det ska vara så VÄLDIGT korta sekvenser hela tiden: förhållning ett par steg, avslappning ett par steg,  förhållning ett par steg o s v... Där "ETT PAR steg" är nyckeln. Atli har ju hela tiden påpekat att jag måste bli mycket mer aktiv i min ridning, men det var först under senaste kursen som jag tillslut började förstå vad han egentligen menat med det...! 

Och när jag varken "fastnade" i en förhållning med sätet som förvandlade mig till ett järnspett eller bara var passiv passagerare i väldigt långa sekvenser blev det verkligen en härlig känsla i tölten! Även Atli var riktigt nöjd och jag fick snart gå in på volt och låta henne sträcka ut på allt längre tyglar i tölten för att sedan varva ner grundligt i trav. "Nu har vi lagt en riktigt bra grund inför resten helgen!" konstaterade han.      Och det känns alldeles FANTASTISKT att ha ytterligare två dagars kursande att se fram emot!!!