Ajdå...

Om man tittar noga kan man ana ett våtvärmande omslag på höger bakhov.

I går kväll skulle jag rida ett pass på ridbanan innan jag kvällsfodrade och där brukar jag alltid inleda med att låta henne skritta på hellånga tyglar en stund i båda varven så att Hamingja i lugn och ro hinner titta på ev konstigheter så att dessa inte behöver distrahera henne senare. Men redan under det första skrittvarvet märkte jag att något inte var som det skulle...  flera gånger betedde hon sig som om hon trampade på något vasst trots att det ju inte finns något sådant på ridbanan. 

Så jag satt av och började med att kolla om det var något vasst som fastnat i någon av hovarna, men hittade inget sådant. Jag hade inte vare sig sett eller känt något sår eller någon svullnad när jag kollat hennes ben i stallet tidigare och upptäckte inte heller något sådant när jag nu gjorde en ännu noggrannare undersökning. Men när jag sedan lät henne skritta runt mig upplevde jag att hon inte rörde sig riktigt normalt bak, kunde dock inte riktigt avgöra i vilket av bakbenen problemet verkade finnas...  

Tillbaka i stallet klämde jag igenom hela bakdelen för att se om hon verkade ha ont i några muskler, men fick inte minsta reaktion... Typiskt nog var inte Sylvia hemma denna helg så hon kunde ju inte komma ner till stallet och kolla. Men hon fanns tillgänglig på mobilen som tur var och när jag skickade ett meddelande och beskrev problemet tipsade hon om att jag skulle ta hjälp av visitertången för att se om det kunde vara en hovböld. Jag testade först med vänster bakhov men fick ingen reaktion där. Men när jag istället nöp till med tången fram mot tån på höger bak ryckte Hamingja direkt till sig benet, så där verkade det ju som att något inte var OK... 

I samråd med Sylvia kom jag fram till att Hamingja skulle få stå inne över natten och om problemet kvarstod då skulle jag kontakta hovslagaren. Ett beslut som INTE uppskattades av lilla fröken... att behöva stå i box är ju ungefär det värsta Hamingja vet! :-O Att jag framhöll att det faktiskt finns massor av hästar som måste stå i box VARJE NATT verkade inte som någon förmildrande omständighet i damens ögon... 

När jag kom tillbaka till stallet på lördag förmiddag möttes jag av en MYCKET upprörd Hamingja som med all önskvärd tydlighet visade att uppstallning i box var LÅNGT under hennes värdighet...! En ny kontroll med visitertången visade dock samma reaktion på höger bak som igår så det var bara att kontakta hovslagar-Sandra. Som tur var skulle hon ha möjlighet att komma till Luleå under morgondagen och rekommenderade mig att ta av skon och sätta ett våtvärmande omslag på hoven fram till dess. 

Alltså inledde jag vad som skulle visa sig bli en ojämn kamp mot höger baksko... Jag har ju sett hovslagare göra detta otaliga gånger och det ser så lätt ut, men det var det verkligen INTE för en amatör som mig... Jag lyckades inte ens med första steget - att knipsa av sömmarnas ändar på hovens utsida. Det hade definitivt underlättat om jag inte haft så noggrann hovslagare som slipar ner sömmarnas ändar så jättefint. Och även underlättat om Hamingja inte varit så pass nyskodd, på "gammelskodda" hästar brukar sömmarna ju börja sticka ut lite. 

Jag kämpade med detta så att svetten lackade och hann väl ge upp ungefär 100 gånger, då jag passade på att googla på "våtvärmande omslag häst" och läste om detta, innan jag åter gav mig i kast med skon utifrån mottot "Det SKA gå!!!" Den 101:a gången jag gav upp skickade jag ett meddelande till Sandra och erkände mitt totala nederlag... "Var det verkligen nödvändigt att sko SÅ ordentligt??!" Och när hon svarade att jag i så fall kunde göra omslaget utanpå skon vidtog dagens andra utmaning.

I en av artiklarna jag hunnit läsa om våtvärmande omslag (i Hippson, d v s en tillförlitlig källa) stod att man antingen kunde använda bara vatten eller också Jodopax. Vid det här laget hade jag dock hunnit prata lite med Sylvia (ÄNNU mer tillförlitlig källa) och hon förordade Jodopax så det avgjorde mitt val. Så jag ställde Hamingja i vattenspiltan, placerade ett "sjok" bomull (TACK för det Anneli!!!) i botten på en plastpåse, placerade Hamingjas hov på bomullen och knöt ihop påsen. Därefter hällde jag Jodopax i påsen innan jag fixerade det hela med en klisterlinda. PUH!!! Hamingja hade varit ganska nöjd så länge jag pysslade med henne, men jag var inte lika populär när jag stängde in henne i boxen igen... Nu hoppas jag att omslaget gör sitt jobb trots att skon fortfarande sitter kvar på hoven!