Nästan semester!

Ready, steady...go!!!

Under sommarbetesperioden blir det inte så ofta man träffar kompisarna från stallet... men idag råkade jag sammanstråla med BÅDE Anneli och Carola i Höbäcken - trevligt!!! För Hamingja och mig blev det en timmes ridpass, efter Hyltetvägen och sedan tre vändor längs vår långa galoppsträcka. Tidigare har jag ridit en av vardera galoppen där men idag fick det bli vänster, höger, höger. Ville inte dubbla antalet sträckor direkt så jag får komma ihåg att satsa på två vänster och en höger nästa gång istället. 

Även idag fläktade vinden riktigt bra så mygg och knott höll sig i stort sett borta. Men nu hade bromsarna börjat komma istället... Jag fick sitta och slå ihjäl bromsar som bet Hamingja på bogarna och när vi skrittade mellan galoppintervallerna var det en broms av "helikopterstorlek" som envist svärmade runt huvudet på henne... Men som tur var landade den aldrig! Förutom att de biter hårt så är ju det ju ganska äckligt att försöka slå ihjäl dem när de är så där stora...! :-O

Längs Hyltetvägen blev det mycket skritt idag, grusvägarna känns ju ganska hårda nu och bitvis är det lite grövre och vassare grus också. Istället passade jag på att rida i högre tempo när vi red längs olika anslutande gräsvägar. Men skritten blev inte bara transportsträcka utan jag red en hel del sidförande (där Hamingja fortfarande kändes riktigt liksidig och smidig). Dessutom försökte jag komma ihåg att fokusera på min sits - både att hålla blicken lyft men även att "sitta på hela rumpan". Nyttigt!!!

Tillbaka i Höbäcken kom jag faktiskt även idag ihåg att jag skulle stretcha henne! "Två gånger är en vana!" heter det ju så förhoppningsvis innebär detta att jag kommer att komma ihåg det efter varje ridpass framöver! Hamingja verkar tycka det är riktigt skönt också - t o m när jag lyfter och sträcker ut hennes vänstra bakben som hon alltid varit så ovillig att lyfta! 

Nu är det bara tre arbetsdagar kvar till semestern! Fast när jag satte mig i bilen för att köra hem från Höbäcken tyckte jag det kändes som att jag redan hade semester! Ett träningspass med Hamingja får mig att må så BRA!!!

PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!!

Strandhäng i Höbäcken!

Våra hästar har det verkligen så BRA i Höbäcken!!! De senaste dagarna har det dessutom blåst en hel del, vilket inneburit att det inte heller varit så mycket insekter! Som ni ser har Hamingja ändå täcke mot insekterna. Det var när jag börja fundera på om jag hade något insektstäcke liggande i mina "gömmor" som jag kom ihåg att jag ju faktiskt hade kvar detta exemtäcke från Boett, vilka verkligen har suverän passform, så varför inte använda det även om det egentligen skulle räcka med ett enklare insektstäcke?!!

Under dagens ridtur försökte jag använda skrittsträckorna (som blev ganska långa) till att verkligen fokusera på sitsen och försöka känna att jag inte hamnade med vikten för mycket framåt för att sedan försöka bibehålla känslan av att vara ordentligt "grundad" i sadeln även när vi övergick till tölt. Och bitvis lyckades jag uppenbarligen med detta, vilket fick Hamingja att "fråga" om vi skulle sakta av och stanna... AVSLÖJANDE - det är väl bara vid de tillfällena som hennes matte brukat sitta ordentligt på rumpan...??! :-O

Efter några dagars "rakt fram-ridning" red jag även en del sidförande i skritten - och kunde konstatera att Hamingja kändes mjuk och smidig när hon villigt korsade över med inner bak åt båda hållen! Precis som igår galopperade vi två vändor uppför det långa motlutet på ängen. Idag var hon verkligen med på noterna och körde "plattan i mattan" redan från start! 

Hamingja var rejält flåsig efter galopperna så sedan jag sadlat om fick hon en längre skrittpaus in längs grusvägen mot Avan fram till dess man börjar se de första husen. Då vände vi hemåt och jag passade på att använda draghjälpen i detta till att rida samlad tölt. Vi fick till ett par sekvenser med riktigt trevlig bärighet i tölten när hon kom upp med bogarna - som av en händelse "råkade" detta sammanfalla med de stunder hennes matte lyckades bibehålla drivningen med sätet...! 

Efter ytterligare en längre skrittpaus fick Hamingja sträcka ut för att varva vi ner, först i trav och sedan i tölt. (Note to self: högersluta gör underverk även i traven!!!) Och sedan kom jag faktiskt ihåg att stretcha henne enligt "läxan" från Equiterapeuten - för första gången sedan hästarna flyttade till Höbäcken - PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!!  

Back in the saddle!

Idag var det inte alls lika traumatiskt för Hamingja vare sig att lämna flocken i hagen eller att möta världen med enbart matte som (tveksamt) moraliskt stöd...! Snälla nån - hon hade ju faktiskt redan överlevt allt detta i förrgår så nu var hon ju RUTINERAD!!! För att ge lite extra boost till hennes (inte alltid så starka) självförtroende valde jag dessutom att även idag rida efter Hultetvägen så att hon verkligen fick känna igen sig. Och när jag byggde på med ytterligare ett par av de små avtagsvägarna hanterade hon även detta på ett mycket världsvant sätt!

Dagens höjdpunkt var när vi kunde följa ett traktorspår längs kanten på ett lååångt fält vilket sluttade svagt ner mot Höbäcken-bäcken (alltså samma bäck som rinner genom beteshagarna). Efter en trevlig tölt fram till vägs ände (där det antagligen kommer att finnas en fortsättning på traktorspåren när de hunnit slå angränsande fält) vände vi hemåt igen och jag föreslog att vi skulle ta en galopp.

"Inte mig emot!!!" sa Hamingja och bjöd på en energisk vänstergalopp uppför den svaga uppförsbacken som var så lång att hon faktiskt själv ville sakta av när vi kom högst upp. Efter att ha vänt tillbaka och skrittat ner föreslog jag en höger galopp istället. "HÅLL I DIG MATTE!!!" svarade Hamingja och dundrade iväg med sådan fart att jag tillslut började undra om jag verkligen skulle få stopp på henne innan 90-graderskurvan upp på Hultetvägen...

Men jag gjorde som hon sa - alltså höll mig fast i manen och lät henne "bränna ur systemet" ordentligt i fri fart. Denna gång visade hon ingen tendens att vilja sakta av när vi närmade oss slutet på ängen, men det räckte med att vissla så saktade hon av så lydigt! Jag satt av för att sadla om för hon hade som vanligt "knuffat" fram sadeln i sin stora galopp. (Och den lilla "betesmage" hon redan hunnit skaffa sig underlättar ju inte för sadeln att ligga kvar på plats heller...!)

Under hemvägen varvade vi skritt med töltintervaller, då jag försökte sitta ordentligt på rumpan i skritten och verkligen känna efter hur det kändes i kroppen för att sedan försöka behålla den känslan även i tölt. För under senaste kursen gjorde ju Atli mig uppmärksam på att jag fortfarande sitter framåtlutad när det känns som att jag sitter rakt och att när det känns som att jag lutar mig bakåt så sitter jag i bästa fall i lodrät sits...! Det är verkligen så SVÅRT att programmera om sig...!!!

Men uppenbarligen hade jag lyckats aktivera Hamingjas bakdel och rygg endel under intervallerna med samlad tölt för när hon fick börja sträcka ut överlinjen för att varva ner fick jag åter uppleva den trevliga känslan av mycket aktiva ryggmuskler på samma sätt som i slutet av senaste ridkursen. När vi kom tillbaka till Höbäcken var Hamingja REJÄLT svettig, så jag svampade av henne ordentligt innan täcket mot insekterna åkte på (och kompletterades med tjärsalva och insektsspray). Och när jag sedan släppte ut henne i hagen igen hann hon knappt innanför grinden innan "benen vek sig" och hon rullade sig OERHÖRT grundligt i riktig Reykurstil!

"Red allert!!!"

Hamingja har fått inleda sommarbetet i Höbäcken med några lediga dagar. Men idag var det dags att "släppa sargen och komma in i spelet" - d v s lämna Litlamin & Co i hagen och kasta oss ut i det okända genom att helt ensamma bege oss ut på en ridtur! (Alla ni som tänker sluta läsa nu för att ni tycker det är för otäckt kan jag lugna med att t o m Hamingja kom att överleva denna prövning...!!!)

Själv tyckte jag det var mest spännande att se om jag hade fått med mig all utrustning när jag packade bilen i Mariebäck i samband med betessläppet innan midsommarhelgen... och det visade sig att det hade jag! Fast någon verkade ha bytt ut Hamingjas sadelgjord i smyg - för den kändes plötsligt betydligt kortare än den brukar... :-O

Tidigare somrar i Höbäcken har jag främst ridit längs Torrbergsvägen, men också endel på det som jag nu lärt mig heter Hultetvägen. Och till dagens premiärridtur, när lilla fröken Hamingjas nerver satt extra mycket "utanpå" valde jag den sistnämnda eftersom det innebär en kortare sträcka längs Seletvägen (=asfaltvägen mellan Selet och Avan) där knappt någon bil verkar köra så sakta som högsta tillåtna hastighet (70 km/h)... Hamingja brukar visserligen inte reagera särskilt mycket på trafiken, men med "red allert" som grundinställning skulle det ju vara lätt hänt att hon råkade kasta sig undan för något attackerande dikesmonster just när en bil passerade i hög fart...

Men vi tog oss bort till Hultetvägen helt utan missöden och väl där var det visserligen fortfarande mycket som var spännande, men inget som inte var hanterbart. Och vi hittade också direkt igen den av alla små avtagsvägar som bildar en lite längre slinga mellan några av åkrarna. Tillbaka på Hultetvägen var Hamingja dessutom MYCKET bestämd med att det var för tidigt att vända tillbaka hemåt! Så vi fortsatte en stund till inöver den lilla grusvägen - som utgörs av en enda jättelång raksträcka, fast med nivåskillnader som gör att man ändå inte ser mer än en bit av den i taget.

Hittills hade jag fokuserat på "uppvärmningstölt" med lång hals för att hjälpa henne att slappna av men när vi vände hemåt igen red jag flera korta intervaller då jag bad om mer samling och bärighet i tölten - och det med riktigt trevligt resultat! När vi kom tillbaka till Höbäcken igen välkomnades Hamingja av stoflockens ivrigt gnäggande hästar! Litlamin var förståss extra lycklig och kom springande fram till grinden för att möta "sin enda vän"! Medan Hamingja själv hade VÄLDIGT bråttom att få rulla sig riktigt ordentligt! 

Trevlig midsommar!!!

önskar Anna och Hamingja!!!

Hästlycka i Höbäcken!!!

 I eftermiddag gick hästtransporterna i skytteltrafik när (nästan) alla hästarna från Mariebäck fick flytta till sommarbetet i hästparadiset Höbäcken! Vi är så glada att vi får låna dessa ängar, där det t o m rinner en bäck så att hästarna alltid har tillgång till friskt vatten! Och hästarna är förstås ÄNNU gladare!!!

Innan dess hann jag även rida ett kortare pass på ridbanan (ville ju passa på att nyttja den eftersom det var sista chansen på ett bra tag). Och det blev ett riktigt bra träningspass! Efter uppvärmningen i skritt och tölt satsade jag på att träna tölt i en lite högre form, som vi fick träna för Atli senast. Jag kände mig också riktigt nöjd med resultatet till att börja med... men så "råkade" jag peta till lilla fröken lätt med pisken... När vi tagit oss igenom det trauma detta orsakade och "kommit ut på andra sidan" bjöd Hamingja på en HELT annan bärighet i tölten och jag påmindes om att det ju faktiskt var så här det skulle kännas! Den tidigare tölten hade faktiskt bara varit av "mellanmjölkstyp"...!

När jag nu fick njuta av den äkta varan noterade jag att Hamingja flåsade i varje steg - vilket hon också gjorde när vi tränade för Atli. Så en "note to self" blir att inte nöja mig med "mellanmjölk" utan både känna och lyssna - för flåsar hon inte så är det inte tillräckligt ansträngande och därmed inte tillräckligt hög kvalitet på tölten!

Ytterligare ett bevis för att jag aktiverat hennes bakdel ordentligt fick jag under nedvarvningstölten när hon verkligen jobbade med "hela ryggen"! Efter detta hade det förstås varit väldigt lämpligt att stretcha, men i skrivande stund inser jag att jag än en gång helt glömde bort detta... Denna gång skyller jag på att jag hade fullt upp med att packa ihop insektsmedel m m och göra Hamingja klar för transporten till Höbäcken... Men jag SKA försöka bättra mig!!!

Tillbaka i Mariebäck packade jag sedan ihop den ridutrustning jag behöver för att kunna rida i sommar. I o m att det inte finns något utrymme för att förvara utrustningen i Höbäcken får bilen fungera som sadelkammare. Det blir lite flashback från tiden i Kiruna där vi också hade sommarbetet långt från stallet så man fick förvara ridutrustningen i bilen. (Under vintrarna i Kiruna var bilen istället skidförråd eftersom vi inte hade något sådant till vår lägenhet.) 

Samling vid hand - i bastun...!

Innan vi begav oss till Höbäcken för att bygga sommarbeteshagarna i kväll hann jag och Hamingja träna ett pass på ridbanan. Det var varmt och OERHÖRT fuktig luft, så när man kom ut från det svala stallet kändes det som att gå in i en bastu... så det fick bli ett kort träningspass när vi först red mycket sidförande i skritt och uppvärmningstölt längs spåret innan jag satt av och tränade samling vid hand.

Det var länge sedan jag red på ridbanan och ännu längre sedan vi tränade samling från marken - så det var väldigt nyttigt! Och det var ju också bra att passa på medan vi har ridbanan "inom räckhåll" för snart flyttar ju hästarna bort till sommarbetet i Höbäcken.

Och det var också detta sommarbete som vi förberedde för när vi lite senare åkte till Höbäcken för att bygga hagarna. Det var ju inte det mest behagliga väder att arbeta i - men alla MILJARDER med knott tyckte det var toppen att vi var där...!!! Men tack vare att vi var många - och inte minst att KG "tjuvstartat" ett par timmar tidigare - så gick det undan!

Planen är att flytta de flesta hästarna dit nu på torsdag. Det är alltid så härligt att se hur överlyckliga de blir när de får komma till detta hästarnas paradis - jag brukar tänka att de nog tror att de dött och kommit till himlen! (Först när jag var hemma igen insåg jag att hag helt glömt vår stretchingläxa idag... men så har jag också varit dement så länge jag kan minnas...!!!)