STOPP!!!

STOPP!!! DET VÄXER JU GRÄS HÄR!!!

Hamingja låg och sov i solen när jag kom till stallet idag, men innan jag hann komma tillräckligt nära för att ta en bild hade hon förståss hoppat upp. Dagens träningspass inleddes sedan med uppvärmning på ridbanan. Skritt på volt och flytta undan för innerskänkeln och sedan trav både på volt och längs spåret. När jag sedan bad om tölt med låååång hals började hon frusta på en gång - hon älskar verkligen att få sträcka ut halsen ordentligt i tölten! I höger varv fungerade det mycket bra att tölta på volt, men i vänster varv fick jag övergå till "Kyras ABC" för att få kontroll över högerbogen. (Alltså rida på en liten fyrkant med framdelsvändningar - med tydligt stöd på yttertygeln - i hörnen.)

Efter en grundlig uppvärmning på 20 minuter kändes Hamingja lösgjord och fin i hela kroppen när vi fortsatte ut på bilvägen mot Alviksträsk. Jag hade f f a tänkt fokusera på töltträning idag - det är ju så ROLIGT!!! Men när vi skulle passera vägen in till gamla soptippen insåg jag att den verkade ha torkat upp fint - i alla fall den första sträckan där vi brukar träna galoppintervaller. För säkerhets skull skrittade vi upp för den första lilla backen så att jag han kolla underlaget (och Hamingja han kolla in ev spöken). 

Sedan red vi två riktigt trevliga vänstergalopper varav den andra fick ett VÄLDIGT abrupt slut när jag råkade vissla för att Hamingja skulle sakta ner igen i samma sekund som hon tydligen fick syn på ett hästätande monster lite längre fram... Det blev verkligen TVÄRSTOPP men som tur var höll jag mig kvar i sadeln i alla fall. 

Under vår första tid tillsammans blev Hamingja alltid väldigt uppjagad av att få galoppera. När vi tränat galoppintervaller har jag därför alltid varit noga med att vi skrittar lugnt tillbaka till utgångspunkten innan vi fattar ny galopp. På det sättet har jag kunnat befästa att hon direkt jag visslar att vi ska sakta ner "slår till off-knappen" och kan skritta på hellånga tyglar med nosen i backen. Det fungerade klockrent idag också - trots att det nu var länge sedan sist! 

Vi avrundade galoppträningen med riktigt trevlig högergalopp och sedan satt jag av för sadla om. Hamingja tar nämligen alltid i så våldsamt när hon galopperar att sadeln glider fram. Vid stallet använder jag alltid en pall när jag sitter upp, för att skona mina onda bäckenleder. Ute i skogen brukar jag titta efter en lämplig stubbe eller liknande och den här gången placerade jag henne i en grop som smältvatten bildat på ena sidan av skogsvägen. Alla sätt är bra utom de dåliga!

Vi töltade vidare längs bilvägen och tog sedan en lååång skrittpaus innan vi vände hemåt igen. Första delen av hemvägen är ett "moment" som till att börja med alltid var kritiskt för oss... Hamingjas starka flyktreflexer slog till så att det kändes som att sitta på en bomb som när som helst skulle explodera. Därför var jag alltid väldigt noga med att inleda hemvägen med en lång sträcka skritt för att inte trigga flyktreflexerna i onödan. Och genom att vara konsekvent med detta har vi kommit ända fram till att oftast kunna skritta på hellånga tyglar, helt utan "bombkänsla", även direkt vi vänt hemåt. Det har varit ett "gnetande" under lång tid, men är en STOR belöning att få uppleva hur bra Hamingja mår när hon vågar slappna av!

Efter ytterligare en lång sträcka i skritt använde vi större delen av hemvägen till att fortsätta träna på att uppnå och bibehålla samlingen i tölt. Jag varvade lite mellan att rida öppna åt vänster resp höger. Det senare är förståss svårare eftersom hon tycker det är jobbigare att korsa med höger bakben. Men jag insåg nu att det också beror på att hon inte så gärna tar stöd på vänstertygeln. Dubbla anledningar att rida mycket höger-öppna alltså!

Som avslutning fick hon som vanligt sträcka ut sig ordentligt i långsam tölt och kändes verkligen härligt avslappnad! Men när vi började närma oss infarten upp mot Mariebäck blev hon mer och mer spänd... Det är VÄLDIGT mycket vatten i bäcken nu och uppenbarligen påminner ljudet av forsande vatten henne om det traumatiska mötet hon hade med mördar-svanarna under inridningen... 

För att försöka hjälpa henne att avdramatisera det hela satt jag av och gick framför henne fram till bäcken för att sedan stå stilla där en god stund medan jag småpratade om ditt och datt. Hela tiden höll jag bara längst ut i tyglarna för att hon inte skulle känna sig "fångad" och få panik av det. När jag sedan tyckte det var dags att fortsätta hemåt gick jag väääldigt sakta och stannade många gånger, för att verkligen understryka att situationen var helt ofarlig. Just idag tror jag det var mest vatten hittills i vår - det var väl därför hon reagerade extra mycket. Ibland har det dessutom hänt att vi skrämt upp några änder när vi passerat över bäcken - och det var nog väldigt tur att vi inte behövde vara med om det idag! 

Avslutningsvis: dagens fölbild! Hon är verkligen HELT bedårande!!!

Med trevligt sällskap och ut i terrängen!

Hamingja i sitt SNYGGA Eques-träns!

Detta superfina träns köpte jag av Karin Åberg, Sadlar.se när hon var på ett av sina bejublade besök i Mariebäck förra året. Förutom det anatomiskt utformade nackstycket gillar jag verkligen pannbandets och nosgrimmans lackade flätor - stilrent och supersnyggt! Jag hade dock lite otur med att flätorna började släppa i vintras så den senaste tiden har jag använt tränset med annan nosgrimma och andra pannband. När jag tillslut kom mig för att kontakta Karin fick jag uppmaningen att skicka nosgrimma och pannband till henne så skulle hon laga dem. Men när paketet här om dagen kom i retur från henne så visade det sig att jag fått helt nya - tala om superservice!

Det kändes roligt att återinviga dem just idag när vi dessutom hade ridsällskap - för första gången på JÄTTELÄNGE! Vi har visserligen tränat på ridbanan samtidigt med andra ibland. Men när red vi senast ut med några andra..? Nej, jag minns inte ens...!  :-O Men plötsligt händer det! Och inte nog med att vi fick så trevligt sällskap av Elisabeth och Démantur - dessutom red vi ut i skogen längs en ridväg vi p g a snön inte kunnat rida på den här sidan årsskiftet!

Det innebar att vi först red längs bilvägen mot Avan men sedan tog av in till höger mitt emot infarten till sandvägen och följde den skogsvägen tillbaka parallellt med bilvägen. Det är mycket sankmarker kring Mariebäck men det här är ett område med sandig tallhed så därför hade det hunnit torka upp riktigt bra trots den extremkalla våren. 

Hästarna verkade precis lika glada som vi åt att få lämna bilvägen och komma ut i terrängen - och båda två blev förståss extra upplivade av att ha sällskap! För Hamingjas del innebar det att hon inte alltid hade tid att trava utan gick över i tölt istället. Så vi behöver VERKLIGEN se till att träna med sällskap så att "travknappen" kan fungera även när vi rider final med fyra eller fem andra ekipage på banan... 

Det vore ju verkligen EXTRA förargligt om vi skulle missa travmomentet när hon dessutom har en exeptionellt bra trav! "Been there, done that...!" kan jag tyvärr säga... För när jag och Reykur en gång i tiden hade åkt hela vägen från Kiruna till Björna (50 mil enkel väg) för att tävla på Norrländska mästerskapen hände just detta i vår fyrgångsuttagning... Vi gjorde en KLOCKREN övergång till trav och han - som också hade en mycket fin trav - tryckte ifrån med några så STORA travsteg att jag kom ur balans, tappade en stigbygel och råkade dunsa min känslige herre i ryggen varför stackars Reykur naturligtvis slog upp i tölt....

Jag lyckades inte heller få tillbaka foten i stigbygeln under hela det varv vi skulle visa trav... Med lite mer tävlingsrutin skulle jag förståss ha saktat av till skritt, fått ordning på stigbyglarna och gjort en ny igångsättning till trav. Det hade visserligen inneburit rejäla poängavdrag - men ändå varit så mycket bättre än som det blev nu... Hela det varv vi skulle ha visat trav ägnade jag åt att försöka få tillbaka foten i stigbygeln, tyvärr utan att lyckas, varpå stackars Reykur stressat töltade runt... Att få 0 poäng på traven var extra förargligt eftersom traven vid den tiden var hans bästa gångart! 

Som tur var fick vi revansch i töltklassen (T1) där vi t o m kvalade till SM! Vilket dock gick nere i Skåne detta år, en resa på 140 mil enkel väg från Kiruna, så det blev förståss aldrig aktuellt för oss... Men vi fick faktiskt ett omnämnande i Tidningen Ridsport Reykur och jag! Deras reportage om Norrländska Mästerskapen började nämligen: "De tävlande kom från när och fjärran,  t o m från Kirunas lappmarker!" 

Ja nu svävar jag iväg här i Reykur minnen - men för att återgå till dagens ridtur så blev det endel "terrängtrav" men f f a "terrängtölt". För det mesta red vi bakom Elisabeth och Démantur och en mycket förvånad Hamingja fick då erfara att Démantur den galningen sprang på rakt genom vattenpölar och leriga partier - vet han inte hur obehagligt det är att bli blöt och lerig om "fötterna"??!! 

När vi kom ner i lägre terräng och skulle försöka söka oss ut mot bilvägen blev det VÄLDIGT blött så för att inte trampa sönder marken alldeles vände vi och red samma väg tillbaka. Då passade jag på att visa Elisabeth den backe där Feykir och jag brukade träna galopp. Den blir hela tiden brantare och brantare - och blir tillslut så brant att man måste vända och gå ner igen. Så man kan lätt anpassa ansträngningen genom att välja när man väljer att stanna och vända - samt hur många vändor man galopperar. Men idag red vi bara upp en gång och i o m att Hamingja inte alltid är så säker på foten och backen är så brant valde jag sedan att sitta av och leda henne ner igen. 

När vi sedan red längs bilvägen tillbaka till stallet kunde jag inte låta bli att "känna lite" på samlad tölt - det är ju så ROLIGT nu när vi äntligen börjar få till det! Och även om sällskapet gjorde att Hamingja fick lite bråttom och gärna drog upp tempot så fortsatte hon tölta med bärighet och helt lösgjord i nacken! HÄRLIGT - jag blir så HÖG av min FINA häst!!!

Hulda från Mariebäck!

Årets nykomling: Hulda från Mariebäck med mamma Hremsa!

Alltså HUR är det meningen att man ska hinna träna sin häst när det finns en sådan här underbar liten sak i en av hagarna vid stallet?! Lilla Hulda är bara fyra dagar gammal men redan en mycket självständig dam. Hon gör gärna utflykter för att kolla in allt spännande i omgivningen och verkar inte alls bekymrad om att gå iväg långt ifrån sin mamma. Det är snarast Hremsa som följer efter henne istället för tvärt om! "Pratar" mycket gör hon också - precis som mormor Hamradis gjorde!

Mobilkameran och jag hade fullt upp en låååång stund - men tillslut lyckades jag ändå slita mig därifrån för att göra det jag kommit för: att ägna mig åt "moster" Hamingja. Som faktiskt gnäggade välkomnande när hon fick syn på mig - så mattehjärtat höll ju på att spricka av lycka!!! (Annars brukar hon främst "prata" när man kommer med mat.) Väldigt nöjd verkade hon också när jag gav den kvarvarande vinterpälsen en rejäl omgång med skrapan - jag antar att den kliar en hel del så här års...!

Min plan för dagen var att rida ut med Hamingja och spara arbete på ridbanan till någon av de kommande dagarna. Och när Carola berättade att Dotla och hon ridit upp bakom vägbommen där vägarna nu äntligen är snöfria bestämde jag mig direkt för att göra detsamma. Det verkade dessutom som att Hamingja läste mina tankar - för när vi red ut från gården skyndade hon sig att svänga vänster  innan jag hunnit be om det!

Bakom vägbommen valde jag den vänstra skogsvägen och inledde med att flytta undan för skänkeln så att hon fick korsa ordentligt med "inner"bakben (åt båda hållen) och därmed stretcha musklerna i bakdelen. När jag sedan red "uppvärmningstölt" med lååång hals kändes hon riktigt mjuk och avslappnad trots att hon vilat en hel vecka. För ett tag sedan sa jag till Sylvia att Hamingja är en enda häst jag ridit som inte blir väldigt "på tårna" när det blåser mycket. "Det är kanske för att hon alltid har flyktreflexen så nära till att det inte kan bli värre?!" skrattade hon då. Hm... 

Jag tycker dessutom att Hamingja klarar vilodagar riktigt bra - många andra hästar kan bli mycket ofokuserade och svårhanterade om de hunnit samla på sig överskottsenergi. Men kanske skulle Sylvia säga samma sak där - att det beror på att det inte kan bli värre än det redan är - så jag ska nog hålla denna reflektion för mig själv!

Uppe vid vändplanen passade jag på att arbeta på volt i skritt och flytta undan för innerskänkeln - så att hon fick stretcha musklerna i bakdelen ännu en gång. Började sedan förbereda för samlad tölt genom att rygga och rida samlad skritt m h a skänklar och säte. Hon samlade sig riktigt fint men när vi sedan gjort övergången till tölt hann vi inte långt förrän hon blev spänd och huvudet åkte upp i vädret medan hon lyssnade och spanade in i skogen snett framför oss. Och när jag visslade för att hon skulle sakta ner så blev det TVÄRSTOPP! Så jag gissar att det fanns en älg där inne i snåren någonstans...!

Ett par övergångar till tölt senare hade lilla fröken i alla fall åter fokus på matte och arbetet - och då bjöd hon på en riktigt härlig känsla med mycket bärighet och en hel del rörelser! Efter en skrittpaus för att få ev mjölksyra ur musklerna bad jag än en gång om samlad tölt - och nu tog hon i så att det nästan bolmade ur öronen på henne! Och då hade jag ju faktiskt varken nuddat henne med pisken eller smackat på henne - det räckte uppenbarligen med "hemlängtan" för att hon skulle slå igång turboaggregaten! 

När vi var tillbaka nere vid vägbommen red jag in på den högra skogsvägen också och lät henne sträcka ut och slappna av i tölt på långa tyglar. Oj, så belåtet hon frustade!!! Vi "joggade" så till dess vi ridit över bäcken och sedan skrittade vi tillbaka hem. 

HEEEELT oskyldig...eller?!!

"Nej matte, jag har INGEN aning om hur BOT-ryggvärmaren hamnade på golvet...!"

I måndags var jag på Smärtkliniken igen, igår kväll på sista träffen i studiecirkeln "Höns i trädgård" och idag stod det ridning "på schemat" efter jobbet! Helt plötsligt var det hela 15 plusgrader också - rena värmeböljan jämfört med vad maj bjudit på hittills!

Vi tränade på ridbanan och jag började som vanligt med att låta henne korsa bakbenen på volt i skritt. Varvade att flytta undan för höger resp vänster skänkel och hon kändes successivt allt mer lösgjord. Fortsatte med trav på volt i båda varven och även här fick vi ganska snabbt ett trevligt resultat. Så det var faktiskt uppvärmningen i tölt som var svårast idag...!

Efter att först ha ridit "Kyras ABC" (rida på liten fyrkant där man rider hörnpasseringarna genom att flytta undan bakdelen m h a innerskänkeln) i skritt provade jag att göra samma sak i tölt. I höger varv gick det i o f s rätt bra, men när jag bytte till vänster varv blev det knepigare... Istället för att korsa bakbenen "försvann" hon ut med högerbogen som om det var en stark magnet som hela tiden drog henne ut mot fyrkantspåret... 

För att få någon ordning på den där högerbogen återgick jag först till att rida övningen i skritt igen till dess det fungerade bra. När jag övergick till tölt igen började jag åter med höger varv, för att få känna hur det skulle kännas. Bytte sedan tillbaka till vänster varv där jag varvade ABC-övningen med att rida henne utåtställd på volt, för att "hämta tillbaka" högerbogen. Tillslut kändes det som om jag hade hela hästen med mig och avslutade då uppvärmningsdelen med att låta henne rulla på i tölt längs spåret en stund då jag ibland ställde om lite höger-vänster för att hålla koll på att hon verkligen var helt avslappnad i nacken.

Sedan var det dags för "själva arbetet" som Atli kallar det. Vilket idag innebar senaste tidens favorit i repris: samlad skritt med övergångar till samlad tölt i en öppna för bibehållen lösgjordhet i övergången och sedan några steg öppna så snart jag behöver "hämta tillbaka samlingen" igen. Och - förstås - fokus på att hålla mitt bäcken vinklat framåt i töltridningen. 

Från början kändes det faktiskt lite energifattigt i det som skulle föreställa samlad tölt... Men så dristade jag mig till att smacka ett par gånger i den samlade skritten och nu när Hamingja inte längre lyckas särskilt bra med sina "kast med liten ryttare" utan matte faktiskt sitter kvar i sadeln ungefär där hon ska - så händer det grejer!!! Plötsligt kom hon upp ordentligt med bogarna samtidigt som det bara behövdes ytterst små kramningar på tyglarna för att hålla henne helt lätt i handen! 

När jag sedan varit brutal nog att smacka IGEN under nästa sekvens samlad skritt fick jag verkligen uppleva en häftig känsla i tölten! Hon "växte upp" ytterligare framför mig och rörelserna kändes STORA samtidigt som hon kändes ännu mer lösgjord i samlingen och töltade helt utan tygelkontakt! Det var en SÅ MAFFIG känsla!!! 

Och faktiskt lyckades jag imponera på mig själv när jag för att belöna min duktiga häst lät henne sträcka ut i tölt på volt redan innan den häftiga känslan började mattas av. Men det krävdes en hel del självbehärskning för den töltupplevelsen hade jag GÄRNA dragit ut på lääänge! Sedan blev det en ganska lång nedvarvning i trav också. Och redan när vi fick från ridbanan började jag fundera över vad vi ska hitta på för rolig träning i morgon, Hamingja och jag?!

After ride!!!

"Du ska inte tro det blir sommar..."

"...ifall inte nå´n sätter fart, på sommarn och gör lite somrigt, för då kommer blommorna snart!!!" I samband med senaste Atlikursen bestämde jag mig för att dra mitt strå till stacken genom att ta bort isbroddarna från Hamingjas skor. När hon skoddes om senast, för några veckor sedan, var det fortfarande lite för tidigt att ta bort dem eftersom det fanns en hel del snö och is kvar i hagarna. Men hovslagaren var bussig och lossade lite på dem så att jag lättare skulle få lös dem när det var dags.

Avbroddningen sammanföll med att Johan var förbi med kameran - så ni kan se ett bildbevis ovan. En av de andra kursdeltagarna hade väldigt roligt åt detta och sa: "Jag brukar också ta hjälp av min man när broddarna ska bort - vilket innebär att han får skruva ur dem... men här står du och skruvar medan din man fotograferar!!!"

Igår hade Hamingja vilodag eftersom jag var på nytt besök till Smärtkliniken i Piteå. Den här gången blev det ÄNNU fler sprutor - fast av ren självbevarelsedrift lät jag bli att räkna exakt hur många... Johan är på kongress i Prag så den här gången hade jag varken hans moraliska stöd eller privatchaufför. Det senare kändes när jag kört hem igen - hade REJÄLT ont i armar, axlar och händer. Läkaren hade också varnat för att många av någon anledning inte upplever lika bra effekt av sprutorna den andra gången (men sedan blir det bättre igen den tredje.) Och första delen av natten hade jag också ganska jobbiga smärtor... Men sedan fick jag sova och idag känner jag mig åter mer mjuk och rörlig i musklerna.

Men det blir vilodag för Hamingja idag ändå, för jag ska på hönskursen - som har sin sista träff i kväll. Men i morgon då hoppas jag det blir ridning igen innan hästabstinensen hinner bli allt för allvarlig!!!

När "travknappen" fungerar prickfritt!

Hamingja lyssnar ivrigt - det är ju SYLVIAS röst hon hör!

Fortfarande kyligt väder, men det har tydligen kommit snö igen längre söderut så jag ska inte klaga när vi i alla fall har solsken här! I morse var jag "världens bästa människa" för både hästar och katter i o m att jag morgonfodrade (och gav katterna mat). Man får passa på att njuta så länge man är på topp! För Hamingja är jag visserligen numera "hennes människa" men verkligen inte den allra viktigaste - det är och förblir Sylvia!

När alla hästarna fått sitt morgonhö och även katterna lite mat passade jag på att kratta lite extra runt "höbollarna" vi har utanför hagarna. Där samlas ju höspill som döljs under snön vintertid för att när det tinar fram under våren innebära en stor kolikrisk ifall hästarna skulle få det i sig. Nu är det ju ett tag sedan det sista tinade fram, men utanför en hage var det först nu som det torkat upp tillräckligt för att det sista skulle kunna krattas ihop. 

Tidigare i vår har jag ett par gånger tagit hem av det jag krattat ihop för att ge till mina höns. Det har blivit stor succé!!! Till skillnad mot hästar så är höns kloka nog att inte äta sådant de kan bli sjuka av. Dessutom är instinkten att sprätta runt och LETA efter mat lika stark som den att ÄTA - så detta har ju varit perfekt sysselsättning för dem! Och idag blev det alltså ytterligare "arbetsmaterial" för Chicksen att jobba med när de behöver vara instängda i hönsgården för att vi inte är hemma. 

När hästarna ätit klart var det så dags för min och Hamingjas träningspass och idag hade jag bestämt mig för att inte ens värma upp på ridbanan utan bara rida längs bilvägen, fast till höger mot Avan eftersom vi gjort det så sällan den senaste tiden. Allt för att det skulle bli ett träningspass som så mycket som möjligt skilde sig från dem vi haft de senaste dagarna. 

Vi fick en lite traumatiskt start idag, när några sjöfåglar flög upp precis när vi skulle passera bäcken... Och jag hörde riktigt Hamingjas "VAD VAR DET JAG SA´?!! Jag har ju försökt förklara för dig att man alltid MÅSTE vara jätteförsiktig när man passerar bäcken eftersom mördarfåglar kan ligga gömda där!!!" Och det var förståss enbart tack vare Hamingjas förutseende samt blixtsnabba reaktioner som vi överlevde - även denna gång...!

För att återfå hennes fokus började jag aktivera/distrahera henne genom att flytta undan för skänkeln längs dikeskanterna. I början kändes on ite stel, me jag har ju också aktiverat hennes bakdel extra mycket den senaste tiden, så det är ju inte alls konstigt utan styrkte mig bara i beslutet att vi behövde ett annat träningsupplägg idag. 

Galopp är ju också väldigt lösgörande, så det tänkte jag att vi skulle ägna oss åt idag! Nedanför den första lilla galoppbacken gjorde jag halt och när jag sedan bad Hamingja om vänster galopp gjorde hon en klockren fattning och sedan kunde jag dessöutom  rida henne i en trevlig form - det var först längst upp på backkrönet som hon blev lite kort i nacken och spänd. Men fram till dess alltså den bästa vänstergaloppen på länge!!!

Varvade sedan mellan höger och vänster galopp ett antal gånger, med lite varierande kvalitet på fattning och efterföljande galopp. Men även den sista galoppen - när vi vänt hemåt igen - blev riktigt, riktigt bra! Även det en vänstergalopp - som  hon brukat ha mer svårt för... har vi möjligen tränat så mycket på den att hon nu tar den lättare? Eller råkade det sammanfalla så att det fanns mer tomtar och troll i omgivningarna där jag bad om höger galopp så att hon därför hade svårare att fokusera på mig resp att slappna av? Ja, det lär ju visa sig med tiden om trenden fortsätter eller inte.

Förutom galoppen så travade vi flera längre sträckor idag - så Hamingja fick briljera med sin häftiga trav medan matte fick träna flåset! Hamingjas "travknapp" fungerade dessutom perfekt idag! Periodvis har det varit lite "glapp i kontakten" när hon hellre valt att tölta... Särskilt på hemvägen, då hon tenderat att ha för bråttom för att ha tid med trav. Men idag var hon alltså klockren - ÄVEN på hemvägen!!!

Men jag erkänner - jag kunde inte helt motstå frestelsen att även idag "känna på" lite samlad tölt! Det mesta av dagens tölt var med inriktningen "lång och låg" men en kort sekvens med tetydligt mer samling blev det ändå - bara för att säkerställa att de häftiga upplevelser jag haft under och efter senaste Atlikursen inte bara var önsketänkande! 

I morgon blir det vilodag för Hamingja när jag ska på återbesök till smärtkliniken i Piteå. Beroende på vad som händer då och hur min kropp reagerar så får jag se om det blir ridning igen redan på tisdag eller om det dröjer ytterligare någon/några dagar. 

När ryttaren flåsar mer än hästen...

...har man antagligen ridit trav på en av Sylvias Hamradis-avkommor!

De trycker verkligen ifrån bakifrån och tar STOOOORA kliv i traven - Hremsa, Hamingja och Hector! Så det kräver sin ryttare - och gärna lite kortare stigläder än vanligt - för att hänga med och hålla sig kvar i sadeln...!

Idag skiner solen och termometern visade "hela" 10 plusgrader när jag åkte till stallet på förmiddagen. Att man så sent som den 13:e maj blir jätteglad över sådan temperatur säger ju en hel del om det kalla väder vi fått stå ut med denna "vår"... :-O Till dagens träningspass valde jag upplägget från igår med uppvärmning på ridbanan för att sedan fortsätta träningen ute längs bilvägen.  Dock med viss förändring avseende den senare delen av ridpasset.

Eftersom hon fick ta i ordentligt i samlingen igår antog jag att hon kunde vara lite trött och stel i "töltmusklerna" idag - så det kändes bra att ge henne en grundlig uppvärmning i skritt, trav och tölt på banan och inte rida ut förrän hon kändes riktigt lösgjord. Nyttjade även idag tölt nerför backen till bilvägen för extra lösgörande effekt och sedan fick hon fortsätta att "jogga på" ganska länge i ett mellantempo med lång hals. 

Sedan passade jag på att träna trav - vilket som vanligt blev ett REJÄLT konditionspass för mig! :-O Men jag lyckades ändå hålla balansen i sadeln och det kändes dessutom bra att det blev en variation jämfört med gårdagens ridpass. När vi sedan vänt hemåt kunde jag inte hålla mig längre - jag MÅSTE få rida lite mer samlad tölt!!! Från halt, ryggning och samlad skritt gjorde jag några övergångar till tölt och när jag till råga på allt SMACKADE på henne under den samlade skritten blev bärigheten i tölten riktigt trevlig! 

Precis som igår kunde jag sedan låta henne sträcka ut i avslappnad nedvarvningstölt genom att bara ge långa tyglar. För att sedan som vanligt träna tävlingsskritt resten av vägen hem. (Numera kan hon ju slappna av tillräckligt för att kunna skritta på hellånga tyglar, men sista biten hem skrittar jag alltid med tygelkontakt för att "programmera in" en avslappnad skritt med bra övertramp. Jag gjorde på samma sätt med Lára, som hade ÄNNU mer bråttom i skritten än Hamingja och det var väldigt effektivt!