Atlikurs dag 2

Gårdagens underbara solsken var tyvärr utbytt mot mulet väder idag. Det var fortfarande ganska milda temperaturer, men innan dagens andra lektion hade jag hunnit bli REJÄLT frusen. "Fryser du?!!" var också Atlis kommentar när jag kom in på ridbanan - och när jag ser Johans bilder efteråt kan jag förstå frågan för jag ser verkligen ut som en Michelingumma med alla lager av varma tröjor!

Under dagens båda lektioner delade Hamingja och jag ridbanan med Elisabeth och Démantur. Atli sa ju redan igår att han ville rida Hamingja lite idag - men jag fick först ta hand om uppvärmningen. Den blev en repris av gårdagens, med skritt på volt och samverkan mellan innerskänkel och yttertygel för att få hästen att korsa bakbenen (utan att skjuta ut högerbogen) och därigenom slappna av och länga halsen.

Det gick ganska snabbt att få önskad reaktion i skritt så jag kunde övergå till att göra samma sak i tölt. Atli betonade att det är viktigt att ha hästen ställd inåt på volten, men också att då och då räta upp den på yttertygeln. "För att stämma av att du kan böja åt båda hållen om du vill. Kan du inte det MÅSTE du böja - det är bara om du KAN böja som du inte behöver göra det!" Och när jag på detta sätt rätade ut Hamingja på yttertygeln lite snabbt ibland svarade hon med att verkligen slappna av i tölten, länga överlinjen och frusta om och om igen!

Sedan fick jag lämna över henne till Atli, som satt upp och höll en liten clinic för mig och Elisabeth när han red Hamingja och hela tiden berättade vad han gjorde och varför. Han visade hur man använder de motstående hjälperna (innerskänkel och yttertygel) i ett samspel för att uppnå både lösgjordhet och samling.

Efter att ha demonstrerat hur man ryggar och rider fram igen med hjälp av säte och vikt övergick han till att skritta på volt och be henne gå undan för innerskänkeln utan att skjuta ut ytterbogen, så att hon korsade bakbenen. När hon i skritt korsade bak med högerbogen på sin plats började han be om samling i skritten genom att kombinera detta med hjälperna för "rygga" resp "gå fram". Viktigt att ställa hästen inåt på volten - men också att då och då räta ut på yttertygeln. Resultatet blev en lösgjord och samlad häst som han kunde låta "smyga" över i tölt.

I tölten handlade det åter om att skapa och bibehålla lösgjordhet, på precis samma sätt som han gjort i skritten: med en innerskänkel som jobbade mot yttertygeln, hålla hästen böjd i innersidan samt då och då räta ut på yttertygeln. För att bibehålla lösgjordheten ska man rida MÅNGA övergångar mellan skritt och tölt där man använder de motstående hjälperna enligt ovan, både som förberedelse för tölten, i övergången till tölt, för att bibehålla aktivitet, lösgjordhet och samling i tölten samt i nedtagningen till skritt och i den efterföljande skritten. Med målsättningen att tillslut kunna göra alla dessa moment med bibehållen lösgjordhet och samling.

Det var verkligen STOR NJUTNING att se hur trevligt Hamingja arbetade med Atli på ryggen!!! och när jag sedan fick ta över i sadeln kände jag en tydlig "Atli-effekt" i hur hon arbetade med kroppen - den där "pilbågskänslan" jag fått uppleva ibland när hon verkligen bär upp sig från bakbenen och "växer upp" framför sadeln! När jag påpekade detta för Atli sa han: "Då vet du vad det är du söker efter i ridningen!!!" Han förklarade också att om hästen ska kunna komma upp med bogarna som man önskar för en riktigt flott tölt - då är de lösa tyglarna en förutsättning. Om du behöver "hålla" det allra minsta i tyglarna i övergången kommer hästen att tölta på bogarna, vad du än gör.

Jag fick rida ett antal övergångar mellan skritt och tölt enligt hans instruktioner och det var verkligen en härlig känsla!!! När lektionen var slut konstaterade han att både Hamingja och Démantur arbetar väldigt trevligt under ryttare, ser fina ut och mår bra av hur de rids. Men att om vi vill höja ribban ytterligare måste vi fortsätta att utmana oss själva och våra hästar. "Det kan visserligen ofta innebära att det stökar till sig ett tag och inte ser lika harmoniskt ut - men när man arbetat sig igenom kommer man ut på andra sidan på en ny nivå!"

När det var dags för dagens andra lektion var Johan på plats med kameran - vilken tur att han råkat köpa ett nytt objektiv som behövde invigas!!! När vi kommit in på ridbanan upprepade Atli de ord som avslutade lektionen på förmiddagen, om att vi för att få våra hästar att visa upp sig ännu flottare behöver börja tillföra ännu mer energi - för att sedan lära oss att hantera denna och kanalisera den på rätt sätt.

Och man kan säga att jag verkligen tog honom på orden där - med god hjälp av min lilla fröken...! Redan under uppvärmningen i skritt på volt tog jag till "det tunga artilleriet" vilket i Hamingjas värld innebär att jag smackade en gång när jag inte tyckte att hon var tillräckligt kvick att flytta sig undan för vänster skänkel. Och för min drama-queen blev detta förståss oerhört traumatiskt och hon gjorde ett JÄTTEHOPP för att fly denna fara...

För att inte uppmuntra detta blev jag alltså tvungen att smacka en gång till och en gång till och inte förrän jag smackade en fjärde gång blev hennes reaktion tillräckligt liten för att jag skulle skärpa sig. Men nu hade hon påmints om vilka hemskheter matte kunde ta till om det blev riktigt illa - och detta tog hon med sin när det var dags att övergå till tölt. Atli brukar normalt rekommendera voltarbete för att få en häst att lugna ner sig, men denna gång uppmanade han mig istället att låta henne "springa av sig lite längs spåret" när han såg vår framfart på volten.

"Hon är VERKLIGEN på tårna nu!!!" konstaterade Atli han efter en stund och när jag berättade om orsaken - att matte SMACKAT åt den stackars hästen - och det FLERA gånger - skrattade han gott. "Det är ju perfekt - MASSOR av extra energi att ta hand om!!!" Och efter en småhysterisk inledning längs spåret blev det faktiskt riktigt, riktigt bra! Efter att jag återtagit kommandot genom att göra halt och rygga en gång hamnade vi precis i ett läge där hon inte längre var stressad och spänd utan jag kunde börja inverka på henne och hitta tillbaka till lösgjordheten med bibehållen energi!

Det kändes lite som att jag balanserade på en slak lina, men när jag kunde räta ut henne på yttertygeln lite snabbt och få en helt lösgjord häst med all denna nya energi och bärighet - den var MAGISK!!! Det blir definitivt en spännande utmaning för mig att fortsätta med den balansgång det innebär att "provocera fram" mer energi men utan att tappa kontrollen - så att jag kan uppnå lösgjordhet även på denna nya "nivå". SPÄNNANDE och ROLIGT!!!

Även Atli var jättenöjd med oss efter denna lektion och jag kunde konstatera att det ibland kan vara en fördel att ha en fånig häst som överreagerar så totalt...! Och jag har ju varit med om det förr! Med min första häst Reykur t ex - som hade sådan ENORM respekt för ridspön. Detta lärde jag mig att utnyttja till min fördel när jag ville rida ökad tölt: då behövde jag bara vinkla ut pisken lite så att han såg den i ögonvrån för att racerhästen skulle accelerera iväg!

Min nuvarande racerhäst fick efter detta gå ut till kompisarna i hagen igen - för säkerhets skull med BoT både på haser och rygg. För att på bästa sätt ta han om hennes muskler efter dagens ansträngningar och förbereda dem inför morgondagen. Själv skulle jag egentligen ha återvänt till Mariebäck igen i kväll för att kvällsfodra. Men de långväga kursdeltagarna som bor i Sylvias lillstuga över helgen är bussiga att fodra åt mig. Så nu ska jag snart få ta mig ett varmt bad innan det är dags för mig att krypa i säng - även jag med BoT för bästa effekt!

Atlikurs!

Idag fick jag minsann trava "så att jag teg"...!!! (Bilden är dock från sista Atlikursen i höstas.) Det är dags för Atlikurs igen i helgen och inte bara solen inledde STRÅLANDE! P g a mina bihålebesvär har Hamingja fått vila sig i form hela veckan. Vilket därmed också innebar att jag bara haft en enda vecka på mig att "förstöra" det Sylvia åstadkommit under sin träning av Hamingja. Detta blev jag VERKLIGEN varse när Atli bad mig börja värma upp i trav...!!!

Jag hade faktiskt börjat inbilla mig att jag fått bättre balans i traven under vintern... men uppenbarligen var det istället så att jag fått Hamingja att börja "slötrava"... Och efter en månad med Sylvia var hon nu tillbaka i sin TURBOTRAV där hon tog i så våldsamt från bakbenen så att jag nästan flög av framåt...! :-O När jag kämpade för att hålla mig kvar i sadeln flåsade jag snart så att jag inte hade kunnat prata - så det var tur att Atli inte ställde några frågor till mig då!

Förutom detta fick jag också jobba på volt och använda innerskänkel och yttertygel för att uppnå både längd på överlinjen och samling. När jag red i vänster varv och bad henne gå undan för innerskänkeln ville hon gärna skjuta ut högerbogen så jag fick använda mothållande tygeltag för att kontrollera bogarna samtidigt. Först en väldigt tydlig förhållning med händerna högre upp, snabb eftergift när hon svarade och en målsättning att successivt sänka händerna ner mot manken när hon lyssnade bättre.

"Du kan aldrig få henne att korsa bak om du inte kontrollerar ytterbogen!" påpekade Atli. När vi jobbat med detta i skritt i båda varven fick jag återgå till vänster varv och använda samma hjälper till att förbereda och göra övergång till tölt. Efter en kort sekvens tölt skulle jag sakta av till skritt och direkt be henne korsa bak igen. Jag fick göra flera sådana övergångar och sedan med bibehållen drivning framåt räta ut henne på högertygeln helt kort för att sedan åter ställa inåt. "JÄTTEFIN TÖLT!!!" konstaterade Atli och det kändes verkligen riktigt, riktigt bra!

Vi fick göra samma sak även i höger varv och även där kunde vi avsluta med en helt lösgjord tölt som var riktigt, riktigt bra! Och sedan var det dags för trav igen - men den här gången var jag i alla fall beredd...! Jag fick dessutom hålla mig på volten hela tiden för att på så sätt få henne att ta ner tempot något. Men någon "Anna-trav" kom vi förstås aldrig i närheten av, så för att hon verkligen skulle varva ner fick jag övergå till skritt på volten och uppmana henne att sträcka ner halsen. Och det tog bara en kort stund innan hon gick med mulen i backen och frustade och frustade och frustade!

"JÄTTEFIN TÖLT!" sa Atli igen när jag hoppat av. "I morgon vill jag provrida henne lite!" sa han innan jag lämnade ridbanan på skakiga ben - med svetten rinnande i pannan och ett leende från öra till öra! I morgon kommer förhoppningsvis Johan och fotar också (han har ju "råkat" köpa ett nytt objektiv som behöver testas) så att jag får lite aktuella bilder! Nu hoppas vi att det FANTASTISKA vädret håller i sig också!!!

Funderingar från sjuksängen.

Uppladdningen inför årets första Atlikurs blev inte direkt optimal... Efter att jag "fått tilbaka" Hamingja från Sylvia och ridit fre-sö var det meningen att måndag skulle vara vilodag följd av ridning tisdag och onsdag. Men mina bihålor ville annorlunda och satte sig på tvären ordentligt så jag har varit hemma två dagar från jobbet nu, med sprängande värk "i ansiktet"... 

Men - peppar, peppar - det verkar som om jag börjat få ett bra utflöde igen, så med fortsatt maxdos av varm dryck (läs te) samt vila hoppas jag vara i "ridmässigt skick" till på fredag då kursen börjar. Atlis kurser brukar dessutom alltid starta väldigt "mjukt" - särskilt när det som nu varit ett långt vinteruppehåll sedan senast - med att man första dagen bara arbetar sig fram till en avslappnad och lösgjord häst för att ha bästa möjliga utgångsläge inför helgens kommande lektioner. Och en mjukstart blir ju bra för mig också!

Jag har funderat på det här med Hamingjas problem i bakdelen och hur saker och ting kan hänga ihop... Det hela började ju i början av förra året när hon fick REJÄLT ont i korset. Innan dess hade hon överraskat oss genom att plötsligt ha en kraftig tillväxtperiod, trots att hon "borde" ha hunnit passera åldern för sådana. Men i o m att hon plötsligt hade gått från att ha en mycket fin exteriör till att bli ordentligt överbyggd (bakdelen högre än framdelen) blev vi ju tvungna att tro våra ögon. 

Som tur var växte framdelen sedan ikapp - så nu har hon fått tillbaka sin ändamålsenliga exteriör igen! Men massör-Tomas har i efterhand konstaterat att detta mycket väl kan ha varit anledningen till att hennes problem uppstod. För att en sådan tillväxtperiod ska vara möjlig måste tillväxtzonerna uppluckras vilket samtidigt gör dem känsliga för påfrestningar. Och då kan det om man har otur räcka med att hon råkat trampa ner i en grop eller fått oväntat tvärstopp när hon sprungit i hagen för att den typ av kraftiga låsningar och smärtande muskler som han upptäckte hos henne ska uppstå. 

Hon har dessutom en relativt lång rygg för att vara islandshäst, vilket gör att bakdelen blir lite känsligare för påfrestningar. Så redan vid de tidigare tillfällen han behandlat henne har han alltid kunnat konstatera en viss grad av problem i området vid korset. Utifrån detta har han konstaterat att hon är en häst som inte mår bra av långa viloperioder (vilket hennes liv till stor del bestod av innan jag fick köpa henne) utan hela tiden bör hållas igång med syftet att hålla en muskelstyrka i bakdelen som stabiliserar upp detta känsliga område. Något som styrkts av att han vid de senaste behandlingarna kunnat konstatera att hon nu "mår bättre i bakdelen" än hon gjort någon gång tidigare under åren. 

Att hästar är helt liksidiga är nog lika ovanligt som att vi människor är det. Vi är höger- eller vänsterhänta och hästarna har vad man brukar kalla en starkare/stelare och en svagare/mjukare sida. I hästens fall innebär det att den väljer att ta i mer med den ena sidans bakben och för att "spara" det svagare bakbenen istället vill skjuta ut diagonal bog. 

I Hamingjas fall är det högerbogen hon vill skjuta ut och vi har därför utgått ifrån att det är vänster bak som är svagare. Vi har därför arbetat mycket med att stärka upp vänster bak genom olika övningar där hon får trampa in längre under kroppen med detta bakben och därmed träna sig att lägga mer vikt där. Dessa övningar har också inneburit stretching av musklerna i bakdelen, där hon hela tiden haft tendens att vara stel. Men trots att vi arbetat så mycket med detta har hon fortsatt att kännas ojämn... 

Och nu senast upptäckte Tomas att hennes muskelmassa upplevdes större på det vänstra bakbenen - som vi hela tiden uppfattat som det svagare. Och hans mätningar visade också att detta var fallet - vilket borde bara en tydlig indikation på att hon i själva verket arbetar mer med detta än med höger bak. "Det är inte alltid teori och praktik stämmer, sa han. Det kan ju vara så att hon visserligen tar i mer med vänster bak än med höger, men att hon på något sätt ändå rör sig så att högerbogen vill skjuta ut."

För att få teorin om ett starkare vänster bak föreslog han att vi skulle rida med ett lätt skyddsboots på höger bak någon vecka för att se om hon i o m detta kändes jämnare eller mer ojämn i rörelserna. Och resultatet har jag ju redan skrivit om - hon har definitivt känts mer jämn! 

Tomas hittade också tydliga tecken på träningsvärk i flera muskler på vänster bak - vilket inte är särskilt förvånande eftersom vi hela tiden fokuserat på att träna upp styrkan där. Så att hon varit mer ovillig att korsa över med vänster bak skulle mycket väl kunna bero på att träningen fått musklerna att dra ihop sig och bli stelare - precis som vi också får träningsvärk och känner oss stela ett par dagar efter ett hårdare styrketräningspass. 

"På ridbanan mellan fjälltopparna!"

Hamingja och Eldvaka mumsar lunchhö.

Ännu en dag med FANTASTISKT vårvinterväder och ännu en dag med Hamingja-ridning! Idag red jag på vad jag numera kallar "ridbanan mellan fjälltopparna", sedan Janne m h a STORA traktorn igår förvandlade hela Mariebäck till en alpby! När jag kom till Mariebäck idag satt Olivia högst uppe på en av "fjälltopparna" och jag hade inte blivit förvånad om jag plötsligt hört henne joddla!

Eftersom jag red på ridbanan blev det fullt fokus på vänstertygeln utifrån de instruktioner jag fick av Sylvia tidigare. D v s hela tiden hålla en tydlig kontakt på vänstertygeln, om det så kräver att jag böjer hennes hals till vänster och sedan m h a drivning fram emot bettet samt snabba, ledande tygeltag med högertygeln uppmuntra Hamingja att med bibehållet stöd på vänstertygeln ställa sig till höger.

Började förstås i skritt och då gick det riktigt bra. När jag sedan övergick till att göra samma sak i tölt tog det betydligt längre tid att få önskad reaktion... Jag hade börjat i höger varv eftersom jag utgick ifrån att det skulle vara ÄNNU svårare att göra samma sak i vänster varv när jag inte längre hade ett bromsande staket att böja henne emot. Senast red jag tölten bara i höger varv eftersom det kändes alldeles tillräckligt svårt. Fast när jag nu tillslut även vågade mig på vänstervarvet visade det sig nästan vara lättare att få henne att bibehålla kontakten med innertygeln där. Och det utan att vi hamnade mitt på ridbanan! 

Jag har verkligen ett ENORMT uppdämt ridbehov - men nu ska jag försöka behärska mig tillräckligt för att ge Hamingja en vilodag i morgon. Hon har ju faktiskt fått jobba varje dag senaste veckan, även om det "bara" blev tisdag-torsdag med Sylvia i sadeln. Och nästa helg blir ju intensiv med Atlikurs fre-sö så jag borde nog ge henne vilodag på torsdag också. Vi får se hur långt självbehärskningen räcker!

WOW!!!

På hemvägen stannade Hamingja och jag till vid "världens ände" och njöt av utsikten!

Det är verkligen UNDERBART med vårvinter!!! Tycker så synd om alla som bor längre söderut och inte får uppleva denna årstid som är en av de allra bästa här uppe!!! För kombinationen av värmande sol och gnistrande vit snö är verkligen en höjdare - och sedan världens bästa ridunderlag dessutom!!!

Inte blir jag mindre lyrisk över att Hamingja var så fantastiskt fin att rida idag dessutom! Det blev inte ridbanan idag, för Janne hade inte hunnit skotta den ännu. (Däremot hade han närmast förvandlat Mariebäck till en alpby med alla de ENORMA snöhögar han m h a "stora, gula traktorn" (eller en L70 - som vi säger i branschen) runt om på gården och i hästhagarna. Utan precis som igår red jag längs bilvägen bort till "världens ände" men idag fortsatte jag desstuom en bit längs vägen mot Bälingeberget och stan innan vi vände hemåt igen.

Mina två fokusområden när jag rider nu är dels min sits (ett riktigt långtidsprojekt, men vinterns fokus har i alla fall inneburit att jag numera ibland själv upptäcker när jag hamnat i framvikt och därför kan korrigera mig själv) samt att sträva efter att Hamingja ska ta kontakt på vänstertygeln. När det gäller det senare så har jag lång väg kvar att gå - och det särskilt när vi rider ut och jag inte kan ta ridbanestaketet till hjäl. Men jag försöker i alla fall se till att absolut INTE erbjuda något stöd på högertygeln, utan all ev inverkan med den ska vara med en rörlig hand som snabbt återgår till att ge lös tygel. Så att det enda stöd som erbjuds i alla fall är på vänster=rätt tygel.

Även idag red jag en hel del skänkelvikningar fram och tillbaka över vägen - efter tipset från Sylvia - och snart kändes Hamingja ren i takten. I början gjorde hon några av sina "kast" men i o m att jag varje gång faktiskt "råkade" sitta hyfsat bra på rumpan blev dessa väldigt odramatiska och utan ofrivillig belöning till Hamingja utan jag kunde behålla min inverkan på hennes bakben.

Vi avslutade med en lite längre sträcka galopp efter vägen längs med sjön innan vi vände hemåt igen. Inledde som vanligt hemvägen med en längre skrittpaus och då passade jag även på att böja henne en hel del till vänster för att min tydliga tygelkontakt skulle uppmuntra henne att faktiskt "suga tag" i vänstertygeln lite mer. Och när vi nu var på hemväg och därför ändå hade en väldigt tydlig riktning framåt fungerade detta nästan lika bra som på ridbanan: nästan direkt sög hon tag i tygeln, rätade ut sig och formade sig lätt i högersidan!

Större delen av hemvägen red vi sedan tölt i ett lite högre tempo, där Hamingja kändes helt FANTASTISKT mjuk och avslappnad! Inte en enda gång under hemvägen försökte hon kasta sig iväg heller! Matte bara njöt och fokuserade på att sitta på rumpan! Sylvia har verkligen gjort ett kanonjobb - som vanligt! Och Tomas måste ha helt rätt i att hon behöver ta i mer med höger bak, för jag hade även idag ett skyddsboots där och kan inte tänka mig att hon känts så här jämn om den vikten suttit på fel ben!

"Hamingja-hög som ett hus" kom jag tillbaka till stallet och tänkte att det enda felet med dagens ridtur var att den "bara" varat en timme...jag hade velat njuta av den där tölten hur länge som helst!!!  Men BamBam, som väntade på mig på uppsittningspallen, var tydligen av en annan åsikt:  "Dags för en tepaus!!!" ansåg han uppenbarligen. Och jag är ju sällan den som tackar nej till en kopp te eller två - särskilt inte om jag får dricka det i kattsällskap!

RIDA, RIDA, RIDA!!!

Ännu en dag med HÄRLIGT vårvinterväder!!!

Jag hade verkligen sett fram emot att få rida Hamingja igen idag och solen som fick den fluffiga nysnön på marken och i träden att gnistra samt bara 3 minusgrader på termometern gjorde ju inte saken sämre! Fast Hamingja tyckte det var i varmaste laget... när vi kom ut ur stallet och jag stannade till för att fota bilden ovan började hon nästan genast bukandas som om hon sprungit...! 

"Dagens outfit" innehöll denna nyhet: ett lätt skyddsboots på höger bak. Efter massör-Tomas inrådan testade Sylvia detta igår och kunde konstatera att det kändes som att Hamingja arbetade jämnare - så det verkar stämma att hon faktiskt är svagare i höger bak trots att det inte är vänster bog hon helst skjuter ut utan höger...! Hamingja har uppenbarligen inte läst "hästinstruktionsboken!" 

Jag hade egentligen tänkt rida på ridbanan idag, men den var oplogad efter senaste snöfallet och det kändes inte som optimalt, särskilt inte i kombination med ett skyddsboots... Istället red jag längs bilvägen bort till "världens ände".  Efter tips från Sylvia jobbade jag mycket med skänkelvikningar fram och tillbaka över vägen, där jag i båda riktningarna höll henne ganska rak i halsen. I skritten är det lättast att få henne att acceptera en kontakt på vänstertygeln och m h a snabba, ledande tygeltag på högertygeln kunde jag ändå hålla henne formad i högersidan. 

När det var dags för tölt blev det förstås svårare och jag hade verkligen velat ha ett ridbanestaket som stöd för att kunna böja vänster och få henne att återta kontakten på vänstertygeln...! Men jag försökte i alla fall låta högertygeln vara lös mellan de ledande tygeltagen och erbjuda ett stöd på vänstertygeln samtidigt som jag m h a sitsen drev henne fram emot handen. 

Jag har verkligen försökt fokusera mycket på min egen sits under vintern, så att jag inte hela tiden hamnar i lätt framvikt. Och bitvis lyckas jag faktiskt "sitta på rumpan" - i alla fall när jag inte har allt för mycket annat som jag också måste tänka på. Och när Hamingja gör sina små "kast" när hon tycker det blir lite för jobbigt är det VÄLDIGT stor skillnad på om jag redan innan sitter i framvikt eller om jag har en mer korrekt sits. 

Är jag redan i framvikt har jag inte en chans att "sitta emot" utan Hamingja belönas genom att det lilla tryck jag ändå lyckats sätta på hennes bakben släpper direkt... Men om jag faktiskt sitter på rumpan när kastet kommer så har jag en chans att kunna "sitta emot" och behålla min inverkan med sitsen - med resultatet att hon istället accepterar arbetet, slappnar av och arbetar med bakbenen!

Efter dagens ridtur var jag verkligen peppad och ville inget hellre än att få RIDA MER!!! Och det kommer jag att få - redan i morgon dessutom! Sylvia och jag har nämligen enats om att jag rider Hamingja nu fram till Atlikursen nästa helg, så får vi se sedan hur vi går vidare. Även om jag flera gånger ridit Atlikurs på en häst jag aldrig suttit på innan, så är det ju en annan sak när man ska rida sin egen häst! Då vill jag ju att vi ska ha hunnit "rida ihop oss" igen innan kursen så att jag inte känner mig allt för ringrostig. 

Och i morgon får jag förhoppningsvis rida på banan igen, med hjälp av staketet när jag ska uppmuntra kontakten på vänstertygeln. Om nu Janne hunnit ploga redan på förmiddagen. Annars får jag satsa på en repris av dagens träningspass och satsa på ridbanan på söndag. RIDA, RIDA, RIDA!!!

Nu har jag verkligen HELT spårat ur... :-O

Det är verkligen skrämmande hur snabbt det kan gå utför, även för någon som jag som vuxit upp under s k ordnade förhållanden (d v s medryttare på islandshäst sedan 10 års ålder)... Länge såg det ju också ut som att jag klarade mig riktigt bra här i livet - men det behövdes inte mer än att lämna Hamingja på träning till Sylvia för att jag skulle spåra ur... 

Visserligen har jag försökt skylla på att jag inte fått rida Hamingja mer än tre gånger sedan vi kom hem från Karibien. Men jag lyckas knappt ens lura mig själv, när alla och envar kan se det här på bloggen... Mitt tredje ridtillfälle var i måndags - och först idag torsdag tar jag tag i att blogga om detta stora event... Ja, ni hör ju själva hur illa det blivit...!!! :-O

Finns det då något hopp? Jo, kanske syns en viss ljusning vid horisonten både när det gäller frekvensen i min ridning OCH bloggandet! Om en dryg vecka är det nämligen dags för årets första träning för super-Atli - och det om någonting borde ju få mig tillbaka på rätt spår (d v s i sadeln samt vid tangentbordet!) 

Och fram till dess gäller att "rädda vad som räddas kan" - så här ska därför bloggas om ridningen i måndags! Massör-Tomas hade ju ordinerat ett lugnare "skaka loss-musklerna" pass så jag ville inte rida på banan utifrån de instruktioner jag fick av Sylvia inför i fredags. Istället red jag längs vägen förbi mobilmasten och fortsatte sedan ut i skogen längs spåren efter skogsmaskinerna. Det var ungefär 1 dm nysnö ovanpå de hårdfrusna spåren och därmed ett perfekt underlag för att varva skritt och galoppintervaller. 

I de förhållningsorder jag fick från Sylvia ingick ju att jag absolut INTE fick ta i högertygeln samtidigt som jag SKULLE "hänga" i vänstertygeln. (D v s se till att alltid ha "kontakt" på den.) Valet av gångarter blev därmed självklart, inte bara av att båda dessa är lösgörande. Utan också för att galopp är den enda gångart där Hamingja själv vill ha kontakt på vänstertygeln. Och i skritt kan jag i alla fall hjälpligt rida henne mot vänstertygeln utan att ha ett ridbanestaket att ta hjälp av. 

Jag red inte så länge, eftersom det inte var meningen att hon skulle behöva jobba så hårt med sina muskler redan denna dag. Men tillbaka i stallet kunde jag ändå konstatera att hon var lite svettig, så uppenbarligen hade det inneburit viss konditionsträning i alla fall. Och ROLIGT hade vi!!! 

När jag sent om sider skriver dessa rader har det alltså hunnit bli torsdag - och jag har fått löfte av Sylvia om att få rida Hamingja igen i morgon. Då blir det åter ett pass på ridbanan så att jag kan fortsätta träna på att rida henne fram emot bettet i tölt. Blir spännande att se hur jag lyckas! Om nu ridbanan är "töltbar" - det har nämligen snöat och snöat och snöat de senaste dygnen... Sedan återstår ju att se hur länge det dröjer innan jag kommer mig för att uppdatera här på bloggen igen...