Ridglädjen är den sanna glädjen!!!

Så här glada (och svettiga) var Litlamin och jag efter dagens lektion för Atli!

Det var ju rätt spännande att idag för första gången sitta upp på Láras dotter Litlamins rygg och skritta in på ridbanan... I o m att jag alldeles för sällan rider någon annan häst än min egen så känner jag mig alltid lika "lost" när jag ska prova någon annan - kan jag ö h t rida?!? Nu handlade det dessutom om en häst som enbart var van vid Sylvias små och precisa hjälper... Jag hade inte heller någon aning om hur mycket jag kunde kräva av henne... vet ju att hon är väldigt "grön" och bara hunnit några få steg längs utbildningsskalan - men vad innebar det egentligen mer i detalj?!  

När jag nu fått Sylvias förtroende att rida Litla ville jag ju inte göra något som var till skada på något sätt - och därför kändes det tryggt att ha Atli som stöd! Förutom all sin kunskap och erfarenhet hade han ju dessutom hunnit se henne under flera kursdagar nu, så han hade förstås all den koll på hästen som jag upplevde att jag själv saknade! Dessutom erinrade jag mig hans ord från gårdagens teorilektion (där även jag fick vara med) när han redogjorde för de olika stegen i hans system för att utbilda hästar. En mycket bra repetition av vad han försökt förmedla till oss under åren! Och jag kom fram till att jag helt enkelt fick börja från början i systemet och se hur långt vi kom - Atli skulle ju säga till om jag gick för fort fram!

I själva verket blev det förstås motsatsen - han fick ett par gånger påpeka att jag inte behövde vara så försiktig utan faktiskt kunde höja kraven. Och motsvarande input fick jag även av Sylvia från sidan av ridbanan vid något tillfälle. Efter att först bara ha stämt av var jag hade "knapparna" för gas, broms och styrning i skritt började jag med skritt på volt och flytta undan för vikt och skänkel. Litla, som verkat lite konfunderad i början över vem hon egentligen hade på ryggen, visade snart att hon "kände igen sig" genom att böja insidan, slappna av och frustande länga halsen. 

När Atli sedan tyckte det var dags för tölt lät han mig rida väldigt självständigt - sedan han uppmanat mig att börja längs spåret och att se till att hålla henne lös i sidorna och vid behov påminna om längd på halsen. När Sylvia sedan teaterviskat att det var helt OK att peta till med pisken på bakdelen någon gång började takt och energi kännas riktigt bra! Och jag kände hur min ringrostighet - efter åtta veckors riduppehåll - så smått började kännas mindre besvärande.

Atli brukar säga att när man rider en unghäst ska det vara som när storasyster leker med lillasyster. Det gäller att hela tiden vara den som tar initiativet och bestämmer tempo och riktning. Så det blev mycket vändningar och böjda spår samtidigt som jag fortsatte att känna mig för "var jag hade knapparna". Någon gång kom Atli med synpunkter och tips men i det stora hela tyckte han uppenbarligen att vi var på rätt spår och lät mig jobba med tölten väldigt självständigt.

Avslutningsvis tyckte han att vi även skulle "känna lite" på traven och då blev jag snabbt varse att hon ännu har lite svårare för trav än för tölt. Jag började trava i höger varv men hon lyckades placera mig på fel sittben och så snart jag försökte byta sittben tappade hon traven... Vid flera på varandra följande övergångar till trav hände samma sak - var det inte mitt försök att byta sittben som stökade till dett så var det ett plötsligt uppdykande hörn på ridbanan... 

I o m att hon tyckte att traven var onödigt jobbig kom hon med kreativa förslag på andra gångarter som hon tyckte passade mycket bättre så här i slutet av en låååååååååång ridkurs, nämligen tölt eller galopp. Men hela tiden med den härligt positiva inställningen och de förväntansfullt spetsade öronen som jag kände SÅ väl igen från hennes mamma!

Jag började i alla fall hitta "travknapparna" lite bättre och när vi faktiskt kunnat enas om drygt två sammanhängande varv i trav tyckte jag att vi skulle vara nöjda för idag. Atli höll med på den punkten och förklarade att han tyckte vi haft ett riktigt bra ridpass för en häst på denna utbildningsnivå - med fokus på böjning och avslappning i sidorna samt att jag sett till att ta initiativet och "styra leken". "Det är en mycket trevlig häst!" sa han "Trevliga rörelser i tölten och även om hon ännu har lite svårare för traven så kommer den också att bli riktigt fin! Och hon är så oerhört positiv till allt arbete - precis som hennes mamma var - helt utan antydan till motstånd eller spänningar. Det är verkligen ovanligt med sådana hästar!!!" 

Efter detta var jag förstås rejält "Litla-hög"!!! Det var verkligen SUPERKUL att äntligen sitta till häst igen efter åtta lååååånga veckors riduppehåll! Och att dessutom få göra det på denna häst och få en liten glimt av vad hon ärvt från sin mamma gjorde ju inte saken sämre!!! Nu är jag ÄNNU mer taggad för att börja rida igång Hamingja igen, sedan hovslagaren varit här på tisdag!!!

Jag är bara en hangaround....

Så här kunde det se ut när jag red Atlikurs på fina Lára: kolla in hennes ständigt spetsade öron!!!

Det känns verkligen SÅ KONSTIGT att det är Atlikurs i Mariebäck utan att jag är med... Särskilt som jag i princip planerade sommarsemestern utifrån denna kurs! Det var första gången vi skulle ha en kurs över hela fyra dagar dessutom - annars brukar det bara vara tre. Men istället för att som vanligt vara en av deltagarna fick jag idag istället känna på livet som "hangaround" när jag åkte till Mariebäck för att se hur det gick för de andra. (Och för att pyssla med Hamingja förstås!)

Det var ju självklart roligt att träffa alla kursdeltagarna - vi bor så utspridda över Norrbotten (och Västerbotten) att många träffar man bara i samband med ridkurser och liknande. Och nu var det ju ett tag sedan sist! Som extra bonus råkade jag komma dit precis lagom till att se Sylvia rida lektion på Litlamin! Det är Litlas första ridkurs så de jobbar verkligen med de allra första grunderna.

Inte är det så lätt att vara liten unghäst och plötsligt "börja skolan" - mycket nytt att ta in och hålla reda på! Men detta gjorde hon med ständigt spetsade öron och en härligt positiv inställning! "Hon är som sin mamma och tycker verkligen att ALLT är roligt!" konstaterade Sylvia. Och när Atli sedan sa "Det här är väl din uppfödning Anna?!!" passade jag på att känna mig lite stolt även om jag köpte L'ara först när Litlamin var ett år!

Min våldsamma ridabstinens lindrades ju inte direkt av att se de andra rida kurs... Så när Sylvia plötsligt undrade om jag skulle vilja rida en lektion på Litlamin på söndag kom förstås mitt "JAAAAA!!!!" utan minsta sekunds betänketid!!! Jag är ju inte bara GRYMT ridsugen - utan också VÄLDIGT nyfiken på att få provrida Láras avkomma och se om jag också kan känna igen något av hennes fantastiska mamma i henne! 

Det blir det inte första gången jag rider för Atli på en häst jag aldrig ens suttit på innan - när Feykir precis hade fått fång och vi skulle ha Atlikurs ordnade Sylvia så att jag fick låna en häst som var hos henne på träning för att kunna vara med. Men den här gången har i alla fall Atli lite koll på hästen sedan tidigare - den gången visste varken han eller jag riktigt vad vi kunde vänta oss. Men det gick bra ändå!

När jag tänker efter har jag faktiskt varit med om något liknande ytterligare en gång... När jag var med i Team Lillhästen och fick vara med på teamdagar nere i Stav fick vi förmånen att få både rida en hopplektion för ordföranden i Svenska Fälttävlanskommittén och en dressyrlektion för GP-ryttaren Kerstin Dahlberg som då red i landslaget. Bussiga Madde, som ägde Lillhästen i Stav, lånade ut en av sina fina hästar till mig så att jag skulle kunna vara med (övriga bodde i närområdet så de hade sina egna hästar.) Jag hamnade i gruppen som skulle börja med hopplektion - vilket för mig var VÄLDIGT spännande redan det...!!! Och när instruktören börjar fråga om "min" häst - ifall hon kunde förväntas trava mellan hindren så var det ju bara att erkänna att jag inte hade någon som helst aning... jag hade bara hunnit skritta henne några minuter...!

Hästen visade sig i alla fall vara jättetrevlig och instruktören FANTASTISK pedagogisk - så innan lektionen var slut hade vi gått från att trava över några bommar (jo, hon travade alltså!) till att hoppa en hel liten bana! Jag kände hur jag växte flera tum!!! Även den efterföljande dressyrlektionen var oerhört lärorik och inspirerande - och ytterligare en boost för självförtroendet när jag kunde hitta ett så pass bra samspel med en häst jag aldrig suttit på tidigare! Och på söndag ska jag alltså få rida Litlamin - så PIRRIGT och så ROLIGT!!!

Hamingja tar inga risker!!!

"Sorry matte, jag har verkligen inte tid med någon ridning - det är SÅ MYCKET nu!!!"

Hamingja hade uppenbarligen räknat ut att hennes mattes svåra ridabstinens skulle trappas upp ytterligare ett rejält "snäpp" när en fyra dagar lång Atlikurs nu drar igång i Mariebäck... Så för att ytterligare minska risken för att behöva avbryta vistelsen i hagen för att skritta runt i skogen har hon nu trampat av även den andra framskon... 

Förutom att konstatera detta, samt mysa lite med fina fröken i hagen, blev det bara lite ytterligare komplettering av min loppis vid dagens besök i Mariebäck. Då hade inte kursen hunnit dra igång ännu så jag fick inte tillfälle att se några av ekipagen. Men det blir förhoppningsvis bättre med den saken i morgon! 

När detta skrivs har jag föresten hunnit med de första försäljningarna från loppisen också - KUL!

Tappsko och loppis-förberedelser

I morse påminde Facebook mig om att det idag är precis ett år sedan den historiska tilldragelse som ni ser på ovanstående bild: när HELA familjen Niklasson var ute på ridtur tillsammans! Johan rider ju regelbundet - en gång vart femte år. Men denna gång gjorde han faktiskt ett undantag och red fastän det bara var tre år sedan sist! Och tur var ju det, för nu finns ju inte Lára hos oss längre... 

Själv rider jag ju BETYDLIGT oftare - även om jag just nu (inte alls frivilligt) haft ett av de längsta riduppehållen under mitt vuxna liv. Men idag trodde jag att jag ääääntligen skulle få rida igen "TROTS att jag har egen häst...!" Fast Hamingja ville uppenbarligen förlänga sig sommarlov lite till så hon hade sett till att trampa av sig ena framskon. Inte helt oväntat förstås, efter gårdagens race i hagen... men lika trist ändå. Det var ändå dags att sko om, men jag hade ju hoppats kunna börja skritta igång henne så smått medan vi väntar på att hovslagaren har tid att komma ut.

Nu blev det istället gott om tid att förbereda den loppis jag tänkt ha i samband med att det är Atlikurs torsdag-söndag. I sommar har jag fortsatt genomgången av mina hästprylar och kunnat konstatera att om jag under överskådlig framtid ska få anledning att köpa något som helst nytt så är det bäst att göra sig av med en hel del - även sådant som aldrig är använt. Förhoppningsvis blir det många saker som hittar nya ägare till helgen, så kör jag sedan en ny omgång Facebookannonser med det som blir kvar. Annonserna har verkligen visat sig vara ett bra sätt att göra sig av med saker - jag har sålt mängder med prylar på det sättet det senaste året! Och - ska erkännas - även köpt en hel del...!

För den som inspireras att följa mitt exempel och röja bland sina hästprylar (eller för den skull i garderoberna hemma) har jag ett jättebra tips: HM:s textilinsamling! Alla HM-butiker i landet tar emot - man bara lämnar det i den ordinarie kassan. Och det superfiffiga är att de tar emot ALLA sorters textilier - även sådant som är trasigt, urtvättat etc och t ex trasiga, urtvättade schabrak och liknande! Sådant som inte kan säljas second hand för välgörande ändamål återanvänds på olika sätt: till nya kläder, eller till nytillverkning av t ex trasor och stoppning i bilklädslar.

Eftersom tillverkning av textilier är oerhört resurskrävande och belastar miljön väldigt mycket är det en STOR vinst för oss alla om textilier på detta sätt kan återanvändas! Nästa gång du rensar bland kläder, gamla sängkläder, frotté och gardiner eller för den skull hästprylar - så fyll några påsar och lämna in till HM för återvinning! Du får t o m en rabattkupong för besväret! Personligen får jag också en rejäl "kick" av att gå igenom och rensa ut sådant som av olika anledningar ändå inte används. Men jag har märkt att det är först när jag "avhändat mig" det utrensade (för att uttrycka mig som en jurist) som kicken kommer. Alltså ska jag vänta till dess jag samlat på mig några större mängder, utan ge mig iväg till HM eller Myrorna så snart jag fyllt en påse - för då får jag genast en kick att fortsätta rensa och sortera! Eller som nu: ordna en loppis!!! Hoppas många av mina bloggläsare tittar förbi i Mariebäck och kanske hittar något som ni behöver/vill ha!

ÄNTLIGEN hemma från sommarbetet igen!!!

Fick sällskap av Eva idag när jag åkte och hämtade hem Hamingja och Ella från sommarbetet. Litlamin var redan hemma och så här jätteglada blev de över att få komma hem! Jämfört med hästparadiset Höbäcken med sina stora beten är det liiiite svårt att förstå glädjen över att vara tillbaka i Mariebäck... de är allt roliga de här djuren!!!

Även solen har fläckar?!!

Nej, inte ens med denna vacka häst som modell blir alla bilder superbra...!

När jag besökte Hamingja och Ella (som är de två ston som går kvar på betet nu) här om kvällen kunde jag konstatera att knotten kommit för säsongen... samt att Hamingja kliade sin svans... "Solens enda fläck" när jag köpte henne var ju den tunna svansen - och när den successivt börjat växa ut har jag förstått att hon vid något tillfälle tidigare måste ha kliat den. Men först nu fick jag alltså se ett exempel på detta. 

Hon vek sig nästan dubbel när jag började klia hennes svansrot - det var uppenbarligen JÄTTESKÖNT!!! Som avslutning sprayade jag extra insektsmedel på och runt svansroten för att förhoppningsvis hålla knotten borta i fortsättningen. När jag var tillbaka i hagen här om kvällen kunde jag till min glädje konstatera att det inte heller verkade klia lika mycket - det var först när jag kom längst ner på svansroten som hon började signalera att det var skönt att bli kliad. Nu hade jag dessutom med mig ett medel som ska lindra klåda, vilket jag smorde rejält med. Även man och pannlugg fick för säkerhets skull en "omgång" av detta. Har dock inte sett några tecken på att hon kliar sig där. Att även de tunnas ut lite på sommaren verkar snarare bero på att hon, som en hel del andra hästar, fäller även från man och pannlugg på sommaren. 

Nu laddar jag i alla fall för att det snart ska vara slut på hennes "sommarlov" - på måndag fm planerar jag att flytta hem Hamingja och Ella till Mariebäck igen för att sedan börja skritta igång henne. Så får vi se hur det utvecklar sig... Eva ska följa med för att flytta hästarna, så får vi en mysig "hästdag" samtidigt!!! I o m Láras hastiga och helt oväntade sorti från jordelivet så har ju efterfrågan på medryttare rasat mer än det brittiska pundet efter Brexit-omröstningen... Men som tur är kan vi ju ha lite gemensamt "hästpyssel" i alla fall!

Jag ber om ursäkt!!!

Borta bra - hemma Hamingjahäst!!!

Alltså, nu känner jag att jag måste be om ursäkt för att jag varit så oerhört dålig med att uppdatera här på bloggen...!!! Visserligen har Hamingja haft extralångt sommarlov för att i kombination med medicinering, Back on track-skydd på vänster has samt massage av "de mest prioriterade" musklerna på bakdelens vänstra sida förhoppningsvis få hennes problem att "läka ut". Så det är ju läääänge sedan det funnits någon ridning att uppdatera om... 

Men ovanstående bild - som jag fotade när vi kommit hem efter en veckas besök "hemma" i Umeå där vi träffat mina föräldrar och syskon samt Johans Umeåboende bror med familj - är definitivt värd en blogguppdatering! När jag tidigare delade den på Facebook var det t o m någon som utgick ifrån att det var Johan som fotat med sin proffsutrustning - vilket jag förståss tar som en STOR komplimang till mig själv och mobilkameran!!! KAN man verkligen misslyckas med denna fantastiskt vackra häst som motiv, undrar kanske någon... Jo, det har faktiskt hänt vid något tillfälle...!!!

Detta blogginlägg skrivs söndagen den 7:e augusti - när det är precis en vecka kvar av min semester. Men jag "fuskar" genom att lägga ut det i bloggen med dateringen 3:e augusti eftersom det var då bilden fotades.