Hamingja(halleluja)-moment!!!

Hamingja - inte bara en fantastisk ridhäst utan även en vacker ung dam!!!

Denna Atlikurs kom att avslutas med ett fantastiskt Hamingja(halleluja)moment!!! Och så här såg vägen dit ut. Precis som Lara är Hammi en mycket ambitiös dam som inleder alla ridpass med inställningen: "det här river vi av lite snabbt!!!" Därför förberedde jag oss inför lektionen genom att styra in fröken på en volt utanför stallet och överraskande snabbt övergick speedskritten till ev avslappnad sådan med frustningar och lång hals! 

Trevligt nog kunde vi behålla den avslappningen när vi kom in på ridbanan för att börja lektionen. Och när vi sedan fick gå direkt på traven från skritt, utan någon "störande" tölt emellan så fortsatte det att flyta på hur bra som helst. 

När vi övergick till uppvärmning i tölt kom lektionens första stora aha-upplevelse för mig! Hamingjas favoritposition i tölt är just med lång hals. Men eftersom hon länger den så mycket måste jag också ge ännu större eftergifter än jag är van för att hon verkligen ska kunna skjuta fram pannan och inte tvingas gå under bettet. Atli tipsade om att jag, när jag kände att hon ville börja länga sig skulle låta henne göra det genom att successivt "tugga till sig" allt mer tygel. Och då hände det verkligen grejer!!!

Vid tidigare kurstillfällen har Atli konstaterat att Lara blivit riktigt duktig på att länga halsen. "Men jag kommer alltid att tjata om mer, för det finns alltid lite till!" Döm därför om min förvåning när han nu berömmer mig och Hamingja genom att säga "nu är överlinjen faktiskt precis så utsträckt som den kan bli!" Tack vare min tidigare aha-upplevelse att jag lätt bromsar Hammi genom att bara "dra magen bakåt" så kunde jag dessutom kontrollera tempot helt utan att röra tyglarna varför överlinjen behöll sin optimala sträckning!

För att öka samlingen i tölt fick jag använda halt-rygga-skritt/töltövergångar. Även här var det en viktig polett som trillade ner för mig! På förmiddagen hade jag insett att jag för riktigt bra ryggningar först stämma av att hon var helt avslappnad i nacken även i sidled, genom att krama lätt höger-vänster. Nu insåg jag dessutom att om hon inte genast började rygga när jag "drog min mage bakåt" skulle jag INTE försöka förstärka genom att luta mig mer bakåt, som jag så gärna vill göra. Istället skulle jag räta upp mig igen för att snabbt upprepa viktförskjutningen bakåt. 

Efter enkel töltarbete frågade Atli om vi vågade sadla om Hamingja eller om hon skulle bita oss då? (Lara har minsann gjort intryck - även på en av världens skickligaste ryttare/hästtränare!!!) och då kunde jag förstås lugnt försäkra honom om att den här fröken är riskfri på det området!

När han sinn vana trogen flyttat bak sadeln fick jag åter sitta upp och göra några övergångar mellan ryggning och skritt. Sedan uppmanade han mig att hållanhönderna litenhet resta samtidigt som jag gjorde en övergång till tölt. Och milda Matilda, nu hände det minsann grejer!!! Jag hade redan innan tyckt att vi presterat riktigt trevlig tölt med mycket ryggverksamhet. Men nu växte plötsligt ett "töltmonster" upp under mig!!! Bogarna lyftes upp så att jag satt som i uppförsbacke och halsen blev hur lång som helst! Jag satt bara och skrattade lyckligt när jag fick njuta av denna tölt medan Atli ropade "Bra, jättebra!!! Nu kom hon upp lite med bogarna!!!" Jo, han sa faktiskt "lite" men själv kunde jag inte ens föreställa mig hur "mycket" i så fall skulle kännas!

När Hammi sedan fått sträcka ut i trav konstaterade Atli att jag gjort stora framsteg under dessa två dagar. "Det har varit en hel del fina moment med Lara, men nu har du kunnat komma ytterligare ett steg vidare tack vare en häst med ännu bättre förutsättningar! Sedan blir det lite ojämnt ibland eftersom du ännu inte hunnit lära dig vilka hjälper som är lagom för den här hästen eftersom hon är helt ny för dig. Som alltid gäller det att lyssna på hästen: räcker denna signal eller behöver jag vara tydligare? Men kom alltid ihåg att "tydligare" ALDRIG betyder starkare utan "mer irriterande"!!! Om en darrning med skänken inte räcker ska man darra fler gånger, inte trycka hårdare, o s v!"

Gissa om jag var hög när jag åkte hem från Mariebäck efter detta??? Sylvia hade då dessutom sagt att jag nog kan få rida Hamingja på nästa Atlikurs också. Jag som inte visste om jag skulle våga anmäla mig ö h t eftersom jag inte vet om Lara kommer hinna bli helt återställd till dess. Jag får också rida henne några av de kommande dagarna så att jag kan repetera övningarna från kursen medan jag förhoppningsvis har det mesta av känslan kvar! Det ser jag verkligen fram emot!!! 

Laras provsvar - och Atlikurs

Idag har jag pratat med veterinären om Laras provsvar, vilka visade förhöjda levervärden. Det handlade visst om leverenzymer, inte själva levern, som var skadad. Men värdena var inte alarmerande höga och tack vare att levern är oerhört bra på att självläka tyckte veterinären att vi bara skulle avvakta tre veckor. 

Ett nytt prov då kommer förhoppningsvis visa att dessa värden är på väg ner igen eller t o m återställda. Men skulle det visa sig att de är oförändrade eller t o m stigit så får man göra ytterligare utredningar. I o m att Lara blir så svettig och flåsig redan vid lättare ansträngning blev ordinationen att hon får fortsätta vila till dess nytt prov är taget. 

Det man undrar är ju vad detta beror på...?! Denna typ av skador kan tydligen uppkomma i samband med en infektion och Laras problem började visserligen med hosta och snuva. Men det var en väldigt lindrig förkylning som gick över efter några dagar så det känns ju konstigt om den skulle ha orsakat sådana här besvär...

En annan anledning till leverskador kan vara att hon ätit någon giftig växt - och det hade kanske varit det mest troliga ifall problemen kommit nu, när betet börjar bli begränsat och risken finns att hästarna äter av växter de ratat tidigare under sommaren. Men det började ju när vi nyss släppt dem på bete och hon verkligen kunde välja och vraka bland växtligheten... Så det hela känns verkligen som ett mysterium. Men huvudsaken är ju att vi hittat en orsak till att hon är så hängig och att prognosen är god!!!

Inte nog med att jag fick dessa, som jag tycker ändå goda nyheter idag. Dessutom fick jag erbjudande från Sylvia att rida hennes Haminja under Atlikursen idag och i morgon!!! Jag har väl aldrig ridit så extremt lite en sommar sedan jag köpte Reykur 1995, så mitt ridsug är förstås STORT!!! Och efter att ha "lullat runt" i skogen lite med Lara resp. Haminja under sommaren längtade jag så enormt efter att få rida lektioner! Dessutom vill jag ju så gärna lära mig hur Haminja ska ridas på bästa sätt.

Alla dessa önskningar fick jag alltså uppfylla idag! Jättekul, oerhört lärorikt och VÅLDSAMT jobbigt!!! Atlis system känner jag ju väl vid det här laget, så på det viset var det förstås inga nyheter. Men när han, efter att ha låtit mig värma upp på egen hand, sa: "jättebra uppvärmning!" Kändes det roligt att få bekräftelse på att jag har förstått hans system tillräckligt bra för att genom det komma fram till önskat resultat på en häst som jag aldrig tidigare ridit på en ridbana och som reagerar annorlunda än den häst jag är van.

Den första lektionen kändes det ändå ganska ringrostigt för oss... Men redan under den andra började saker falla på plats! När vi, efter ännu en godkänd uppvärmning, jobbat en stund med tälten fick vi betyget "fin takt på helt lösgjord häst!" Och sedan kom den verkliga aha-upplevelsen när jag efter halt och ryggningar fick rida samlad skritt! Det var ju inte helt lätt att hitta exakt rätt avvägning mellan drivning och förhållning på en ny häst, men med Atlis hjälp gick det och WOW säger jag bara!!! Tycker ändå att vi kommit riktigt långt med bärigheten, Lara och jag... Men nu satt jag på en häst som ända från start lärt sig att använda sin kropp på rätt sätt!!! Jag sa senare till Sylvia att jag skulle kunna ägna resten av livet åt att rida samlad skritt och smygande övergångar till tölt på Haminja!!!

Efter detta var jag dock REJÄLT trött (har uppenbarligen tappat en hel del ork i o m att jag knappt ridit i sommar...) därför blev jag lättad när Atli bad mig gå in på en volt och låta Haminja sträcka ut sig i trav. Detta brukar nämligen alltid vara hur vi avslutar lektionerna. Så medan jag gjorde mitt bästa för att hantera Haminjas enorma trav där på volten tänkte jag hela tiden:"bara orka en liiiten stund till, en liiiten stund till...!" Men när jag sedan tror att Atli ska låta mig sakta av till skritt säger han istället att jag ska fortsätta ute på fyrkantspåret - i trav. Och utan den bromsande volten laddade Haminja i rejält med bakbenen och sköt mig nästan ur sadeln! "FIIN trav!!!" Ropade Atli och lät oss trava varv på varv, medan jag hade fullt sjå att hänga med i de enorma rörelserna. Svetten rann i floder ner över ansiktet, nerför ryggen och längs benen medan jag flåsade som en blåsbälg och bara väntade på att jag antingen skulle kastas ur sadeln för att jag inte längre klarade att parera Haminjas jättekliv, eller också ramla av i ren utmattning... Men jag lyckades faktiskt hålla mig kvar på hästryggen till dess vi fick sakta av - och ibland lyckades jag t o m njuta av det oerhört kraftfulla steget och mäktiga svävet i gångarter! 

Svetten fortsatte rinna en hel timme efter lektionens slut och det kändes som om jag var andfådd hur länge som helst... Är det så här stackars Lara har känt det i sommar?! Undrade jag. Medan Sylvia konstaterade: "det är ingen som förstår hur OERHÖRT krävande det är att rida en häst med riktigt maffig trav - inte förrän de provat själva!" Men nu vet jag i alla fall...!!! Nu gäller det att ladda för att orka med morgondagen - lär behövas en hel del vatten och salt efter detta!

Lara får lätta på klädseln!

Idag togs nya prover på Lara - provsvaren kommer i morgon. Håll tummarna att de visar varför hon inte mår bra och att det är något vi snabbt kan åtgärda!!! I väntan på att få veta orsaken fanns det en sak jag kunde göra för att i alla fall lindra symptomen: att befria henne från den vinterpäls hon redan börjat sätta. Den lär hon verkligen INTE sakna i den här värmen!!!

Som ni ser var det inte lite päls hon hunnit "dra på sig"...!!! :-O

Grattis Eva!!!

Idag säger Lara och jag STORT GRATTIS till Eva!!!

Världens bästa medryttare, som sedan en tid tillbaka även kan lägga "sjömatros" till meritlistan!

(Detta är även mitt första försök att blogga från IPad:en med Bloggers app.)

Seger i Solligan - och nya prover ordineras

Igår avgjordes årets Solliga - med Luleå som överlägsen segrare! Detta var faktiskt Luleås femte seger sedan 2003 och under dessa år har vi aldrig varit sämre än tvåa!!! Men igår var det alltså sista mätningsdagen så idag hade Luleåsolen tagit välförtjänt semester. Det blev därför att leta fram långbyxor, för första gången på två månader..! Hästarna verkade i alla fall nöjda med att de svala vindarna innebar att den senaste tidens knottinvasion minskat radikalt. De kunde faktiskt stå i hagarna med stilla svansar!!!

Sent om sider hade jag kommit på att jag faktiskt kunde komplettera Laras exemtäcke med den magdel som hör till, men som jag hittills aldrig använt eftersom det bara är i svansen och pannluggen hon kliar sig. Men den kan ju ändå hindra en hel del knottbett. Dessutom sägs ju knotten dras till svarta hästarnoch då är det säkert ingen nackdel ju mer av hennes kropp som döljs under ett ljust täcke.

Här om dagen pratade jag med Evidensiakliniken i Boden igen. Det var en annan veterinär som jobbade nu, men när hon hört min beskrivning av hur hängig Lara fortfarande är kollade hon noteringarna från vårt besök på kliniken. Hon konstaterade då att de avvikelser som funnits (hb och röda blodkroppar) inte var stora nog för att förklara attmhon fortfarande inte återhämtat sig helt. Därför bör nya prover, i ett bredare spektrum tas. Då i alla fall ett av proven helst bör tas i hästens lugna hemmiljö för att bli helt rättvisande kommer detta att göras till veckan.

I o m att veterinären var så övertygad om att det är något mer än lågt hb somligger bakom Laras brist på energi kommer hon att få vila helt till dess vi fått de nya provsvaren. Idag fick hon istället gå ute på gården och beta en lång stund, där gräset var som frodigast. Oavsett vad det är som orsakar hennes problem borde det ju vara bra att hon får tugga i sig så mycket nyttigheter som möjligt, tänker jag. 

Lára sig skaffat ny hovdam?!!

När jag kom till Mariebäck i kväll överraskades jag av att Lára "beblandat sig med pöbeln"! Helt plötsligt tillät hon en annan häst komma in i hennes personliga sfär - och det var inte ens någon av "de gamla" i flocken utan faktiskt nykomlingen Yr! När jag kommenterade detta berättade Sylvia att hon sett Lára tillsammans med Yr hela eftermiddagen idag - "Plötsligt händer det" alltså!!!

När det var dags för ridning fick Lára och jag sällskap av Sylvia och Haminja. Det var ENORMT mycket knott runt hästarna i hagen, men när vi red längs bilvägen mot Avan besvärades vi faktiskt inte av några knott alls! Lára, som skulle föreställa den trygga och stabila i sällskapet (dessutom flockledare och därmed "säkerhetsansvarig") besvärades däremot oerhört mycket av det läskiga gäng män som höll på att snickra nytt vindskydd nere vid skjutbanan... Trots att hon fick ta skydd bakom Haminja (som nu tuffat till sig ordentligt och inte reagerade alls) så blev det många tvärstopp - t o m nästan en slidestop i utförsbacken - innan vi tagit oss förbi.

När vi varvade skritt, tölt och trav i lugnt tempo kunde även Sylvia konstatera att Lára blev alldeles för flåsig för att det skulle vara normalt. Och trots att vi skrittade en riktigt lång stund på hemvägen hade hon svårt att återhämta sig tillräckligt för att andas helt normalt.

Hon blev rejält svettig också - och när pälsen blev fuktig upptäckte jag att hon faktiskt satt riktigt mycket vinterpäls de senaste dagarna! :-O  Jag får helt enkelt klippa henne innan jag rider nästa gång! Förra året klippte jag henne första gången precis innan Vindurtävlingen i slutet av augusti och tyckte att DET var tidigt... men nu - under den varmaste sommaren på flera år - behöver jag alltså klippa henne ÄNNU tidigare! :-O

I morgon ska jag kontakta veterinären på Evidensiakliniken i Boden och berätta att Lára fortfarande inte återhämtat sig - så får vi höra hur hon tycker att vi ska gå vidare. Lyckohästen måste ju få bli frisk och kry någon gång!!!

Kurirens reportage från Hästvilan

För en tid sedan besökte jag Feykirs grav på Hästvilan i Västmark för första gången. Jag kände aldrig något behov av att åka dit under själva sorgebearbetningen. Men det har hela tiden känts väldigt bra att veta att han har en plats där. Anledningen till att det tillslut blev av att åka dit var att jag lovat ställa upp på en intervju för Norrbottens Kuriren med temat "det sista, svåra beslutet" till deras artikelserie om husdjur. Och när vi i eftermiddag "landade" på fastlandet igen efter fyra dygn längst ut i Luleå skärgård fick jag se att reportaget publicerats idag. Foto-Lindas (proffs-)variant av min bild ovan fyllde nästan en hel sida i papperstidningen - väldigt fint! För den som vill läsa reportaget finns länk HÄR.