Onsdag: "på fötterna" igen!

Två dagar med sängliggande skröppel-matte har inneburit vilodagar för Lára. Men efter helgens intensiva träning är jag övertygad om att hennes muskler bara mådde bra av det! Fast det är ju något som Lára själv ALDRIG skulle erkänna förståss...!!! Idag var det i alla fall "på´t igen" - till både Láras och mattes stora glädje!

Inledde på ridbanan med uppvärmning i skritt, trav och tölt på volt. Hon kändes riktigt avslappnad och fin på en gång - och den trevliga traven från i helgen, när hon faktiskt vilade lite i steget, fanns kvar! Förberedde töltträningen genom att rida på böjda spår, där jag vände henne m h a ytterhjälperna, och successivt ökade graden av samling.

När vi sedan lyckades prestera arbetstempo tölt med riktigt trevlig bärighet bestämde jag mig för att fortsätta träningspasset ute på vägen - för att se om vi kunde klara detsamma där. Förra veckan testade jag ett par gånger att öka pressen i tölten ute längs vägen men det gick åt skogen - skulle man väl kunna säga. Lára spände sig, började rusa och när jag inte kunde gå in på volt så fick jag inte heller någon ordning på det hela...

Men förra veckan var ju innan vårt "tredje världskrig" i lördags - och nu skulle situationen visa sig vara en HELT annan! När jag ökade drivningen svarade hon genom att samla sig mer och bära upp sig bättre - inte att bara försöka springa fortare! Från utgångsläget att vi hade bra bärighet i korta tempot testade jag också att rida ökat tempo - och det gick riktigt bra! En helt annan bärighet än tidigare och även om hon då och då blev hög i formen så kunde jag åtgärda det genom mer drivning och små kramningar på högertygeln!

Avslutade töltsekvensen med att först göra en nedtagning till arbetstempo med riktigt mkt drivning, för att hon skulle ha bakbenen med sig ordentligt i nedtagningen. Och sedan fick hon varva ner i skrölt med riktigt lååång hals innan vi tog en skrittpaus. Allt enligt tipset från Sylvia om hur jag ska undvika att hon stressar upp sig när jag höjer pressen i tölten.

Vi hann med en andra sekvens ökat tempo, med samma upplägg, innan vi vände hemåt igen. Satsade först på en riktigt lång skritpaus, för att hon verkligen skulle hinna slappna av i musklerna igen. Sedan var det dags för arbetstempo. Och Lára var verkligen JÄTTEDUKTIG!!! Trots att det var hemväg och jag både smackade och använde ett pet med pisken ett flertal gånger för att ladda med extra energi så tog hon förhållningarna, slappnade av och längde halsen igen! Och bjöd på R I K T I G T - B R A - A R B E T S T E M P O!!!

Efter ny nedvarvning i skrölt (som också funkade förvånansvärt bra med tanke på att vi var på hemväg) fick hon sedan sträcka ut i trav - och än en gång kom helgens trevliga variant med vila i steget fram! Matte kunde helt enkelt inte bli mer nöjd!!!

Nöjd blev däremot inte Lára kunnat över kraftfodret som serverades när vi kom tillbaka till stallet... För att boosta hennes immunförsvar inför insektssäsongen började jag idag nämligen blanda ut rapsoljan hon får i kraftfodret med lite linfröolja. Och jag misstänker att det var detta som gjorde att hon tog evigheter på sig att äta kraftfodret - och jag tillslut fick kasta det sista för att hon inte åt upp...

Minns att Reykur gjorde på samma sätt när jag försökte ge honom linfröolja... men hade hoppats att om jag bara smög med en liten skvätt till att börja med så skulle det gå bra. Och sedan kanske jag skulle kunna öka på  mängden efter ett tag, när hon vant sig vid smaken. Men jag får väl testa med en ÄNNU mindre skvätt nästa gång så får vi se om det funkar eller om jag får återgå till att bara ge rapsolja. Det viktigaste är ju i alla fall att hon äter maten!

Världens smartaste viktboots!!!

Detta, mina damer och herrar, är världens förmodligen smartaste viktboots!!! 

Jag köpte dem för ganska precis två år sedan och skrev nedanstående blogginlägg i samband med det. Den senaste tiden har jag fått frågor om mina boots från flera håll - så jag satsar på återvinning och postar inlägget en gång till!

Den största fördelen med dessa boots är "slalomskospännet" som gör det väldigt lätt att både spänna fast och spänna loss dem. Elisabeth hade köpt sådana till Tildra och när jag fick testa dem bestämde jag direkt att jag skulle köpa likadana - mina onda händer skulle definitivt tacka mig! (Dessutom har de en annan MKT stor fördel - mer om detta strax.)

Elisabeth hade köpt sina på Agersta, men när jag kollade med dem visade det sig att de utgått ur sortimentet... Typiskt... Enligt dem hade alla som köpt dem varit MKT nöjda, men då det varit massor av  strul med grossisten de köpte dem från hade de fått utgå ur sortimentet t v i alla fall. "Men så snart vi hittar en annan inköpskanal tar vi in dem igen!" Fast så länge kunde ju inte jag vänta... Efter idogt googlande kunde jag konstatera att ingen annan sålde dem i Sverige heller... men däremot hittade jag den tyska återförsäljaren. Och med gällande valutakurs kostade de bara ca 800 SEK - mot 1.495 SEK på Agersta! Självklart beställde jag!

Inte nog med att bootsen har suveräna spännen, man kan dessutom justera vikten på dem! När de levereras väger de ca 250 gram, men det finns två löstagbara blyvikter om vardera ca 50 gram. Genom att ta bort en eller båda dessa kan man alltså justera ner vikten till 200 resp 150 g! De löstagbara vikterna sitter placerad under spännremmen - en på var sida - så det är bara att vika upp spännet/remmen och dra ut dem. Lika lätta är de sedan att sätta tillbaka ifall man vill höja vikten igen! På bilden ovan har jag nästan dragit ut ena vikten helt.

Här ser ni hur de två löstagbara vikterna ser ut - och tången jag använde för att dra ut dem. Vill du också köpa de smarta och flexibla bootsen så finns de på Horsmate.de

Edit: När jag beställde mina kunde man inte använda beställningsfunktionen på hemsidan för leverans till Sverige, utan jag fick mejla in min beställning. Men det var ju två år sedan, så det kan ju vara annorlunda nu!

Sylvialektion 4 av 4: All time high!!!

Visst ser vi nöjda ut, både Lára och jag?!!

Lára och jag fick verkligen avsluta denna träningshelg på allra bästa sätt - faktiskt med vårt "all time high"!!! (För att låna ett uttryck från aktiebörsen.) Redan under uppvärmningen i skritt konstaterade Sylvia att Lára verkligen var avslappnad och följsam - trots att vi satt så pass mycket press på henne under töltträningen på förmiddagen. Den grundliga nedvarvningen hade fyllt sin funktion m a o!

Efter uppvärmning i trav och tölt på böjda spår var det åter dags att träna arbetstempo tölt. Nu gick det t o m ÄNNU snabbare att hitta den bäriga tölten i arbetstempo! Dessutom fick jag mycket bättre resultat på mina inverkningar. Ett pet med pisken följdes också nu av ett jämfotahopp, men istället för att spänt rusa iväg och vara svår att få kontroll över igen kom Lára i princip direkt tillbaka till ett läge där hon slappnade av och längde halsen!

Och när jag kom ihåg att använda en förflyttning av balansen för att göra mina förhållningar så "satte hon sig" verkligen och kom upp ordentligt med bogarna!!! Och mycket drivning och många förhållningar så fick jag njuta av ett arbetstempo tölt som renderade i massor av berömmande tillrop från Sylvia! Det var verkligen som om Lára bara väntat på att jag skulle be henne om detta!!! HÄFTIGT!!!

Och detta presterade duktiga hästen dessutom på ett underlag som INTE var underlättande... Halva ridbanan bestod nämligen av djup, tung lera och på den andra halvan blöt snömodd... Jag ville ändå prova att rida ökat tempo tölt också - för att få hjälp att avgöra vilket varv jag ska anmäla oss i på tävlingarna nu i maj. Sylvia och jag kom fram till att även om det, p g a underlaget och att hon började vara trött, knappast kunde bli någon vidare ökad tölt så borde man ju kunna se i vilket varv den blev värst och därmed utesluta det...!

Men Lára kom verkligen att överraska oss! Jag började i höger varv och utifrån vad Sylvia bedömde som ett riktigt, riktigt bra arbetstempo tölt testade jag att höja tempot. Och som Lára töltade!!! Hon formligen flög fram genom lera, snömodd och kurvor - som om underlaget var perfekt och kurvorna doserade! Visserligen lite hög i formen, men m h a mer drivning, högerställning och kramningar på innertygeln så blev det bättre också. "HON GÅR JU SOM TÅGET!!! ropade Sylvia!

Efter en skrittpaus gjorde vi ett försök även i vänster varv. "Kom ihåg att du behöver böja henne lite mer inåt i det här varvet!" påminde Sylvia. Det märktes ganska snabbt att det INTE är vänstervarvet vi ska välja för ökade tempot på tävlingarna - hon blev mer spänd här och det var svårare att få henne att länga halsen. Men även här gick det oväntat bra med tanke på underlaget.

För att inte pressa henne i onödan avbröt jag ganska snart och fick sedan genast "reparera" genom att rida skrölt på böjda spår och längs fyrkantspåret till dess hon verkligen slappnade av och sträckte ut överlinjen ordentligt.

Efteråt konstaterade Sylvia att Lára verkligen överträffat sig själv denna lektion (ja, hela helgen) och att det bara är att träna vidare på samma sätt nu när jag tagit mig förbi ännu ett "världskrig". (De har ju kommit då och då under våra år tillsammans - men jag hoppas nästa dröjer ett bra tag nu!)

Men eftersom Lára blir så oerhört "taggad" så snart man ökar pressen i tölten tipsade Sylvia om att jag ska använda nedvarvning i skrölt även under ridpasset. D v s efter varje sekvens som vi tränat arbetstempo eller ökad tölt ska jag först låta henne varva ner i skrölt innan vi tar en skrittpaus, sedan ny sekvens arbetstempo/ökad tölt följt av nedvarvning i skrölt och skrittpaus, o s v. För att inte riskera att den ökade pressen resulterar i att hon tappar bort all avslappning vi tränat in och bara blir mer och mer speedad.

Är SÅ laddad att träna vidare på detta! Och det kommer verkligen att bli spännande att se om vi kan åstadkomma något som i alla fall kommer i närheten av detta när det är dags för tävling om fem veckor!!! Note to self: anmäl oss i höger varv i fyrgång och att börja töltvisningen i vänster varv, så att vi får rida tempoväxlingar och ökat tempo i höger varv.

Sylvialektion 3 av 4 - på en STRÅLANDE Lára!!!

Helgens träningar för Sylvia avslutades i ett strålande vårvinterväder - och för min del också på en helt STRÅLANDE Lára!!!

När vi under dagens inledande lektion skrittade igång på liten volt tipsade Sylvia om att jag på en gång skulle ta chansen att böja henne lite extra i vänstervarvet - eftersom hon gärna försöker komma undan där genom att bara böja halsen åt vänster men huvudet åt höger. Lára kändes följsam redan från start och när jag från ett avslappnat läge med lååång hals bad om trav bjöd hon direkt på riktigt lugn och fin trav - på riktigt liten volt!

När samma sak upprepades även i vänstervarvet konstaterade Sylvia att jag hade "en helt annan häst än igår - men vi har ju sett hennes totalförvandligar förr...!!!"  När Lára travade så här ansåg Sylvia att hon var redo för mer samling. Jag fick därför prova att ta mer tygelkontakt med ökad drivning och tack vare att hon var så lösgjord bibehöll hon den trevliga formen när hon trampade under sig mer och fick ännu bättre svikt i steget! Här har vi definitivt något att träna vidare på!!!

Innan dess hade Sylvia uppmanat mig att höja blicken. "Jag LOVAR att Lára har kvar sitt huvud även om du inte tittar på det!!!" Jag försökte försvara mig med att jag red "lång och låg" - men det gick visst inte hem... När jag så fokuserade på att höja blicken konstaterade Sylvia: "Så snart du tänker att du ska titta upp så hamnar du i en perfekt lodrät sits!" "Vadå, lodrät sits?" undrade jag, "Har aldrig hört talas om det tidigare... är det något alldeles nytt?!"

Den samlade traven var bara något vi "kände på" en liten stund - för nu var det fortsatt töltträning som gällde! Så snart jag började förbereda Lára för tölt så tände hon till - gjorde några ilskna små hopp och lättade med frambenen några gånger. Men sedan var det faktiskt slut på dramatiken och hon accepterade utan vidare att tölta samlat med bärighet i lågt tempo och med lång hals! Och detta i vänstervarvet som vi fick kämpa så med igår! För att ytterligare avdramatisera det hela började jag inte direkt försöka samla mer utan hon fick "tuffa på" och känna sig duktig en stund följd av en skrittpaus som ytterligare belöning.

Nästa töltsekvens höjde vi dock kraven: mer drivning, för ännu mer energi och samtidigt ännu lägre tempo.  Då och då fick jag fylla på med extra energi genom ett lätt pet med pisken, som vanligt blev reaktionen på detta ett häftigt vredesutbrott, men ganska snart kunde jag få henne att åter slappna av och länga halsen igen. Vilken HÄRLIG upplevelse!!!

Det gick dessutom lika bra i högervarvet - så gissa om matte var nöjd med sin duktiga häst när lektionen var slut! Det ska erkännas att jag var rejält lättad också... Efter gårdagens drabbning var det inte självklart att jag skulle kunna använda händer och armar idag ö h t... men lite "emergency-drugs" hade verkligen effekt långt över förväntan. Dock var det ytterst osäkert att jag skulle klarat av ytterligare en sammandrabbning av motsvarande slag, så det var verkligen en lättnad att Lára höll sig till sin vanliga princip "Hur vansinnigt arg jag än blir så är saken utagerad när jag väl fått vara riktigt arg - jag bråkar inte flera gånger om samma sak!"

Och gissa om jag såg fram emot helgens avslutande lektion efter detta?!!! 

En REJÄL brottningsmatch...!!!

Atli och Lára kommer bra överens - värre var det när matte red lektion idag...

Dags för lektion två av fyra under denna Sylvia-träningshelg. Och redan under uppvärmningen kom det att hetta till... Vi skulle trava på en riktigt liten volt i vänster varv, men det hade Lára INTE tänkt... Hon höll sig envist till tölt istället, medan jag lika envist fick fokusera på att bibehålla böjningen i sidan och ett så jämnt tempo som möjligt. Min vänsterarm,  som verkligen fick jobba redan under förra lektionen, hotade att domna bort igen... men tillslut var det ändå jag som vann tvekampen!

"Jaha, vi ska bara trava lugnt på riktigt liten volt - det är ju inte svårt!" sa Lára och gjorde precis det - riktigt fin trav dessutom, att döma av Sylvias glada tillrop. Sedan upprepades samma sak i höger varv... och jag försökte tänka "nu blir båda mina armar lika snyggt vältränade!" Här tog det inte riktigt lika lång stund innan Lára och jag kunde enas om att det var trav som gällde för stunden.

Som tur var fick vi en lite längre skrittpaus efter detta, så att jag hann skaka liv i mina armar igen för det skulle visa sig att jag verkligen skulle behöva dem i fortsättningen också... Vi skulle nämligen fortsätta att träna arbetstempo tölt och Lára blev så oerhört provocerad av att inte få använda all den där energin till att visa hur fort hon kan springa! Jo, hon kunde möjligen acceptera ett riktigt lågt tempot men där gick definitivt gränsen. När matte dessutom ville att hon samtidigt skulle gå inställd - DÅ snedtände explosiva damen totalt!

Än en gång fick jag alltså "tjura ihop" med en innerhand (även nu vänster), hålla henne inställd och bara vibrera lite lätt med fingrarna medan tempot kontrollerades med yttertygeln och jag drev henne fram emot bettet. Fast det där "vibrera lite lätt med fingrarna" blev snart ett önsketänkande, när armen domnade bort och motoriken i fingrarna helt försvann... oj, vad jag önskade mig en transplantation av friska armar i det läget!!!

Och Lára önskade matte dit pepparn växer!!! Ilsket spjärnade hon emot medan hon gång på gång gjorde småstegringar och hopp för att få mig ur balans. Hon var så arg att det i princip bolmade ur öronen på henne och sköt blixtar ur ögonen - men samtidigt trampade hon under sig så ordentligt att jag då och då kunde känna hennes bakben mot undersidan av mina hälar! När hon dessutom lättade från marken med båda frambenen kunde man verkligen prata om att hon "satt på rumpan"! Mer sådan här ridning och snart skulle både min vänsterarm och hennes bakdel skulle bli rena muskelpaketen!!!

Tillslut insåg hon ändå att matte aldrig skulle ge sig - det var bara att acceptera att gå ställd inåt. "Det är ju inte så att jag inte kan, jag hade bara inte tänkt göra det..." sa Lára och presterade ett riktigt bra arbetstempo tölt - med massor av energi trots det låga tempot och trevlig längd på halsen. Min fina häst!!!

I högervarvet blev resan fram till arbetstempot med ställning inåt inte riktigt lika lång men resultatet även där riktigt, riktigt bra! Och det var verkligen en häftig känsla när vi nådde målet! Sylvia konstaterade också att jag lyckats "programmera in" den långa halsen så ordentligt att Lára direkt när hon accepterat att gå inställd också sökte sig till en trevlig längd på överlinjen!

När hon fått sträcka ut ordentligt i trav på ridbanan skrittade jag dessutom ut en ganska lång sväng längs bilvägen för att hon verkligen skulle få jobba mjölksyran ur musklerna och varva ner ordentligt. Nu hoppas jag att jag kommer att ha hjälpligt fungerande armar till morgondagens två lektioner. Och att Lára håller sig till sina vanor: d v s har man väl tagit en rejäl fight med henne så är hon sedan med på noterna och gör utan problem det man ber om nästa gång!

Sylviaträning hela helgen!!!

Här instruerar jag Atli! Ja, man kan ju låtsas i alla fall...!!! 

I helgen är det i alla fall Sylvia som står för instruktionerna. Nu är det hårdträning som gäller för tävlingssäsongen närmar sig med stormsteg. I år är första tävlingen redan i början av maj. Och eftersom vi - som vanligt - "river av" hela vår- och sommarsäsongen på bara två veckor (en helg emellan tävlingarna) så gäller det att toppa formen exakt! Så när chansen dök upp att träna för Sylvia den här helgen tog jag förståss den.

Under första lektionen fick jag bra tips redan under uppvärmningen. När vi travade på volt hade Lára som vanligt ganska bråttom... "Vi river av det här lite snabbt!" är ju hennes inställning till det mesta. När Sylvia instruerade mig att böja henne mer i innersidan så innebar det dock direkt att Lára sänkte tempot - men längde på stegen. MEN då gjorde Sylvia mig uppmärksam på att jag måste tänka på min lättridning - uppenbarligen är jag alldeles för inkörd på Láras snabba trav att jag fortsatte att rida lätt lite för fort trots att Lára börjat sänka tempot. Och då uppmuntrade jag ju henne att öka tempot igen... Måste alltså i fortsättningen tänka på att BÅDE böja hästen OCH bromsa mig själv i traven på volt!

När uppvärmningen var klar skulle "själva arbetet" bestå av att träna arbetstempo tölt. Jag bad att få börja i vänster varv eftersom det på senaste tiden varit lättast att få Lára mellan hand och skänkel då. Ända sedan jag började rida Lára har jag hävdat att jag aldrig suttit på en häst som är så "snäll" mot min onda kropp - för både "broms och gas" fungerar så oerhört lätt och hon har så lätt för sig i allt. MEN på den nivå vi har börjat komma upp i nu så börjar hon tycka att jag kräver lite väl jobbiga saker - och då kan hon verkligen sätta sig ordentligt på tvären... Sedan gör hon ju ändå allt jag ber om tillslut - men det gäller ju för mig att orka "tjura ihop" tillräckligt länge för att hon ska ge med sig.

När vi nu skulle rida arbetstempo var det två saker jag hade problem med. Först tempot förståss - det är ju JOBBIGT att tölta så oerhört långsamt med bibehållen energi! Och när det dessutom går att springa fort, så... Detta problem löste sig dock så snart jag började "tänka halsring" och bromsade upp henne ordentligt med hela kroppen - då kunde jag sedan ge stora eftergifter utan att hon drog iväg i tempot igen.

Den riktigt stora utmaningen blev att kunna rida henne inåtställd - för Lára hade uppenbarligen bestämt sig för att om det skulle töltas så här lååååångsamt med så mycket samling så tänkte hon i alla fall gå helt rakt! Som jag fick jobba - och Lára hon bara spjärnade emot. När hon tillslut accepterade att göra som jag ville hade jag nästan tappat känseln i armen... "Jättesnäll mot min onda kropp" var väl inte precis det första jag tänkte om henne då...

Men resultatet blev i alla fall riktigt bra - vi lyckades prestera arbetstempo tölt tillslut! Men när man ääääntligen fått tillräckligt lågt tempo så kan man väl säga att det verkliga arbetet börjar: "Tänk att du behöver driva dubbelt så mycket som du tror att du ska göra!" sa Sylvia.

I skrittpausen innan vi bytte till höger varv passade jag på att "skaka loss" min vänsterarm så gott det gick - för att känseln så småningom skulle börja återvända. Var beredd att samma kamp skulle återupprepas i detta varv. Och utifrån devisen "tänk positivt" hoppades jag att resultatet i alla fall skulle bli lika snygga armmuskler på båda armarna! Men min häst är ju ständigt full av överraskningar och nu hade hon tydligen bestämt sig för att höger varv åter skulle vara det lättare varvet. Så bara jag fick koll på att jag inte böjde henne för mycket så "ramlade allt på plats" ganska direkt!

Fast jag fick förståss jobba både med att kontrollera tempot - så att det inte gick för fort - och att ändå hela tiden driva för att fylla på med mer energi. En utmaning visade sig också vara att KÄNNA när tempot drog iväg. När jag lade en volt lyckades jag få ner tempot tillräckligt mycket och jag tyckte sedan att vi bibehöll samma låga tempo när vi fortsatte ut på spåret. Medan Sylvia ropade: "Du måste kontrollera tempot - hon ökade ju lite direkt ni kom ut på spåret!!!" Det är verkligen inte lätt att rida... men det är väl de stora utmaningarna som gör att det är så roligt?!!!

Töltträning och nya skor!

Uppvärmning i tölt med låååång hals, på Atlikursen senast. 

Idag gjorde Lára och jag ett nytt försök på ridbanan. Sist vi testade att rida där var underlaget för poröst, så hon gick igenom nästan varje steg och blev därmed alldeles för spänd för att vi skulle kunna komma till bra ridning. Men idag var det bättre igen! Det allra mest porösa hade väl hunnit smälta bort och resten hade frusit till när vi fått minusgrader igen.

Värmde upp på volt med lååång hals i skritt, trav resp tölt till dess hon frustade avslappnat. Sedan övergick vi till att träna med halsringen: halt-rygga-skritt följt av halt-rygga tölt. Följt av tölt varvad med samlad skritt - för att successivt öka graden av samling. Red först i vänster varv när jag började kräva mer samling (tillslut trillar polletten ner även för mig uppenbarligen!!!) och hittade därför ganska snart ett läge där hon var mellan hand och skänkel - och därmed också töltade med mer bärighet! Försökte verkligen göra som Atli säger: att hela tiden leta efter möjligheter till eftergift och att bli neutral i sitsen "för det är då hästen lär sig!" 

När min duktiga häst sedan fått en välförtjänt skrittpaus började vi om med tölten i vänster varv för att "få allt på plats" för att sedan byta till höger varv. Och till min glädje lyckades vi då bibehålla bärigheten trots varvbytet även om det krävdes mer ridning från min sida. SÅ mycket bättre att börja samlingen i vänster varv - så hinner vi hitta bärighet i båda varven innan hon är helt slut i musklerna!

Efter ny skrittpaus tyckte jag det var dags att spänna bågen ytterligare lite till. Startade tölten ur samlad skritt och när hon töltade samlat med trevlig bärighet petade jag till med pisken i rumpan för att tillföra ännu mer energi. Som vanligt blev det en våldsam reaktion från Láras sida och det tog en bra stund innan jag åter fått tillbaka möjligheten till styrning och broms... 

Innan jag tillslut hade henne mellan hand och skänkel igen hade hon hunnit bli så pass trött i musklerna att takten började bli lidande... Men vi hann med ett par sekvenser riktigt trevlig tölt som jag kunde belöna genom att "bara åka med". Här har vi verkligen vår stora utmaning just nu! Och det var definitivt en fördel att träna detta på ridbanan! Här hann vi ju få till några glimtar bra tölt innan hon var helt slut i musklerna - ute på vägen har det dröjt alldeles för lång tid att få tillbaka styrning och broms för att det ska kunna bli något vettigt av tölten igen sedan .

Lät henne varva ner en låååång stund i långsam tölt på volt - för att hon verkligen skulle vara helt mentalt nedvarvad. Sedan fick hon även sträcka ut överlinjen ordentligt i trav en lång stund, på volt och längs spåret. Efter detta blev det mat- och vilopaus för oss båda innan det var dags för hovslagaren att ta sig an hennes hovar. Snösulorna åkte av för säsongen men vinterskorna med 4 brodd i varje får hänga med en omgång till. 

När det gäller sprickorna som hon fått på insidan av båda hovarna på höger sida innan förra skoningen så tyckte han det såg rätt lovande ut. Framhovens spricka, som är lite större, sitter fortfarande ovanför området där han spikade sömmen - så det var inget problem att fästa skon den här gången. Möjligen skulle det kunna bli lite knepigare nästa gång, beroende på hur mycket hoven vuxit då. Dessutom bedömde han sprickan så ytlig så även om man skulle ha otur att en häst trampade henne precis så att den biten bröts lös så skulle det inte innebära att hon fick ont eller problem på annat sätt. Skönt att höra!

Sprickan på bakhoven är mindre, men hamnade delvis där sömmen skulle spikas, så han valde att sätta en söm mindre för att inte försvaga hoven genom att perforera den på flera ställen. Hittills har Lára heller aldrig trampat av sig en sko, så risken att hon gör det p g a att en söm saknas borde inte vara så stor. "Peppar, peppar!"

Johan är i Umeå i veckan och i morse mejlade jag honom och berättade att jag beställt nya sommardäck till bilen samt att hovslagaren skulle sko Lára i kväll. När jag kom tillbaka från lunchen hade jag fått ett svar av honom: "Nya däck och nya hovar. Har du inte köpt nya skor till dig själv också?!" På fötterna hade jag då... de splitter nya skor som jag precis köpt mig på lunchen! Märks det att vi varit gifta i 20 år?!!