"Landslagsträning" för Atli - dag 1

Sóley skulle vilja smaka…men även om det inte var ett elstängsel i vägen skulle Lára förståss inte dela med sig. Även med elstängslet såg hon till att ge Sóley (och de andra som inte syns i bild) "onda ögat" då och då. De hundar som råkade komma i närheten låg förståss också farligt till. Höätande hundar är visserligen inte så vanligt...men Lára tar INGA risker! Intressant att hon som är så extremt ointresserad av mat för att vara häst ändå är så "matond". Fast det där med ilska är ju i o f s hennes bästa gren i alla sammanhang!

Idag var våren här - trots att dagen började med snöoväder - för det var årets första Atlikurs! "Spara på förhållningarna" var Atlis första tips för dagen. Han menade att när man börjar värma upp hästen ska man undvika att göra förhållningar - utan istället använda böjning och sidförande ifall man behöver bromsa upp hästen. Dessa kommer att göra hästen mjuk - och en mjuk häst slappnar av och blir lugn. (Att försöka bromsa med båda tyglarna riskerar istället bara att göra hästen mer spänd och stressad.) Detta tips fick jag också stor användning av då Lára - förståss - var rejält taggad efter sin "vintersemester" och gärna ville börja springa direkt!

Men genom att bromsa upp henne på yttertygeln - för att kontrollera ytterbogen - och flytta undan för innerskänkeln så att hon korsade bakbenen slappnade hon av och började sträcka ut överlinjen. I början fick jag upprepa detta ofta, men succesivt blev hon mer och mer avslappnad. Fick sedan göra samma sak i skritt och trav till dess hon frustade belåtet.

Efter detta ville Atli rida henne lite för att "känna på statusen". Han konstaterade sedan att hon "kändes bara behaglig" och först var jag lite fundersam vad han menade eftersom jag inte hört honom använda det uttrycket tidigare. Men sedan förstod jag att det var ett gott betyg!

När jag åter satt i sadeln sa han att eftersom Lára böjer sig så mjukt i innersidan i båda varven ska jag gå vidare genom att lösgöra för ytterhjälperna. Genom att minska volten för ytter tygel och skänkel får jag kontroll på ytterbogen och får en häst som är lösgjord i en högre grad av samling. Och denna grad av samling ska jag bibehålla genom att bara använda de stora eftergifterna någon gång ibland - istället ska jag bara mjukna i handen när hon lättar fram.

När vi tränat på detta en stund fick vi lägga grunden inför morgondagens lektioner genom att rida samlad skritt. "Tänk på att det är två olika hjälper: en som bromsar upp tempot och en annan som påminner om formen!" sa Atli medan han gick snett framför oss för att demonstrera hur låååångsamt vi skulle skritta. När Lára sedan fick sträcka ut i skritten igen fick hon vääääldigt bråttom - men då fick jag lägga volter för att ta ner tempot istället för att bromsa upp med båda tyglarna. Utifrån samma tänk som i början av lektionen m a o!

Atli avslutade med att konstatera att Lára utvecklats fint i vinter och att vi har en bra grund att bygga vidare ifrån. Roligt att höra!!! När hon sedan ätit sitt kraftfoder fick hon stå en stund vid höbalen utanför stohagen och äta extra hö medan jag tittade på dem som red. På andra sidan staketet stod de andra i flocken och hade SÅ gärna velat ha mer mat de också. Det kändes lite taskigt mot dem att hon fick stå där och äta mitt framför ögonen på dem - men samtidigt verkade det trigga henne till lite extra bra aptit. Som att hon åt på pin tji, alltså! 

Äääääntligen är matte hemma igen!!!

Lunchhö i solskenet.

Det var VÄLDIGT tydligt att Lára blev glad över att jag kommit hem från utlandsresan - härligt att få känna sig så välkommen tillbaka! Två hela veckors vila är verkligen bortkastad tid om man frågar den här damen! 

När planet från Cancun landade på Kallax idag hade vi bara sovit knappt 3 timmar under natten och kände oss ganska groggy, men med 7 timmars tidsomställning var det förmiddag här hemma. Och det gällde att hålla sig vaken ända fram till kvällen för att börja vrida dygnet rätt igen… Så jag var inte hemma lång stund innan jag skyndade mig till stallet, för att få kombinerad Lára- och ljusterapi genom en ridtur i solskenet! 

När jag hämtat en mkt entusiastisk Lára i hagen överraskade hon ändå med att vara riktigt sansad under sadlingen och vid uppsittningen. När hon hunnit längta riktigt mycket efter att bli riden tenderar hon annars att bli extra aggressiv och ibland har vi nästan hamnat tillbaka i läget vi hade i allra första början när jag red henne och hon knappt släppte upp mig på ryggen… Men idag var det faktiskt inte värre än vanligt - inte har hon väl tänkt börja bli mer sansad med åren??!!!

Det var med ivriga steg hon sedan skrittade ut från gården och ner till bilvägen. Jag var som sagt ganska groggy och kände mig lite yr, så jag hade inga större ambitioner för dagens ridpass än att Lára skulle få komma ut och röra på sig en stund. Men för den skull kan man ju inte rida hur som helst - så vi inledde med uppvärmning i skrölt med öppna för att hon skulle länga överlinjen. När jag sedan succesivt ökade drivningen svarade hon med en mer energirik tölt UTAN att korta upp sig - trevligt!

Trevligt var det också att hon sedan tog högergaloppen på första försöket - och detta med bibehållen lång hals! Och TREVLIGT tyckte Lára förståss det var att få galoppera! Vi hann även med en stunds vänster galopp innan vi kom till korsningen vid sjön. Där hade jag tänkt fortsätta för att hon skulle få galoppera mer. Men när det visade sig att att snö och is tinat bort så att vägen nu bara bestod av hårdfrusen lera var det förståss inget alternativ… Efter en kort stund på små volter i skritt i korsningen vände vi istället hemåt igen. 

Testade att utifrån tölt med riktigt lång hals öka tempot - utan att hon skulle korta upp sig - och det gick riktigt bra! När jag lyckas hålla henne lösgjord även i ett högre tempo så är takten SÅ mycket mer stabil! KUL!!! Och Lára höll förståss med om det för hon fick ju springa fort!!! När vi avslutat med trav i grundform verkade vi båda rätt nöjda! 

På fredag är det dags för årets första "landslagsträning" för Atli Gudmundsson - det ska förståss bli kul! Vår "uppladdning" inför denna har dock varit lite besynnerlig… Först red jag en tredagarskurs för Sylvia och utan att hinna rida mer reste jag sedan till Mexico. Och hinner sedan bara med dagens "uppmjukningsridtur" innan det är dags för Atlikurs. Men om man inte rider mellan kurserna så hinner man väl inte förstöra något heller?! ;-)

Edit: Lyckades hålla mig vaken till ca 19.30 denna dag - sedan sov jag i 14 timmar och hade antagligen sovit ännu längre om inte Johan väckt mig! :-O

Mexico!!!

Om ni undrat varför det varit så låg aktivitet här på bloggen den senaste tiden är det för att Lára haft två veckor ledigt - och då passade Johan och jag på att åka till Mexico! (Direktflyg från Luleå dessutom!)

 Den första av två veckor tillbringade vi på ön Isla de Holbox, i Mexicanska golfen.

 Andra veckan tillbringade vi på det mexicanska fastlandet, vid Karibiska havet, på den s k Mayarivieran.

 På denna strand i Tulum (en del av Mayarivieran) lägger jättesköldpaddorna sina ägg. Svårt att tänka sig ett vackrare ställe för ungarna att kläckas på! Uppe på klippan skymtar ruinerna från ett Maya-tempel. Om man går genom tempelområdet kan man via trappor nå vad som anses vara en av världens vackraste stränder!

 Vi såg resan som ett tillfälle att fira vår 20-åriga bröllopsdag, vilken infaller i sommar. 

 El Castillo på Chichén-Itzá, ett av världens sju nya (e Kr) underverk och det bäst bevarade området med Mayatempel.

 El Dorado resort, i Acumal - med de härligaste solsängar vi varit med om (som stora dubbelsängar med tjocka resårmadrasser, tak och sänghimmel)!

 Deras koncept "Gourmed Inclusive" - en upplevelse för matintresserade! Åtta olika restauranger med olika teman att välja mellan (inga bufféer utan à la Carteservering på samtliga9 där man utifrån omfattande menyer kompletterade sin egen måltid med upp till 8 rätter ("bara" 5 rätter på luncherna). Fast det blev liiite komiskt när Johan till en frukost beställt yoghurt med musli och frukt - och serverades en tallrik med olika frukter vackert upplagda där yoghurt droppats och musli strösslats på bara som dekorationer! Han hade ju förväntat sig lite andra proportioner, om man säger så…!!!  På bilden ser ni en efterrätt.

 Häger i kvällsljus på Isla de Holbox. 

 Tea time på stranden!

Mexico har inte bara spännande kultur, god mat och vackra stränder utan även världens näst största korallrev - m a o ett perfekt resmål för snorklingsfantaster som vi! Visserligen har vi sett betydligt mer av både vackra (och ibland farliga) fiskar och koraller på annat håll i världen. Men här fick vi snorkla med jättesköldpaddor! Dramaturgin hade dessutom kunnat komponeras av producenterna till Mitt i naturen - för vi snorklade i över en timme vid Acumal beach utan att se en enda sköldpadda… Tillslut gav vi faktiskt upp och började simma tillbaka mot stranden - men då kom plötsligt sköldpaddorna "seglande" genom vatnet under oss! Fascinerande att se hur graciöst dessa stora och till synes klumpiga djur rörde sig! Tyvärr har vi inga bilder från detta dock… vår "snorklingskamera" drunknade tyvärr på Maldiverna 2008 - men nu fick vi verkligen en påminnelse om att det vore dags att skaffa en ny!

"Skyll aldrig på hästen!"

"Skyll aldrig på hästen - dess prestation är resultatet av ditt arbete. Antagligen hade du för bråttom igår, eller så red du ofokuserat i förrgår och därför gick det inte som du tänkt dig idag. Respekten för hästen uteblir i samma stund som vi lägger skulden på den för att vi gjort ett dåligt jobb."

Kloka ord av Jens Fredricsson - landslagsryttare i hoppning

Sylviakurs - sista lektionen: Lára överväger bojkott

När jag kom till Mariebäck idag visade Lára tydligt att hon tyckte jag varit onödigt besvärlig under gårdagen... Hon som annars alltid kommer till grinden så glatt när hon ser mig stod nu bara och glodde på mig inifrån skogen. "Vill du rida får du allt komma hit och hämta mig... Så går det om man håller pisken mot MIN rumpa...!!!"Det hjälpte inte heller hur mycket jag än ropade - the Queen of Mariebäck stod där hon stod... Men när jag väl gått bort till henne stoppade hon ändå huvudet i grimman lika glatt som vanligt.

Då jag misstänkte att gårdagens ansträngningar kunde kännas lite i hennes muskler idag hade jag bestämt mig för att rida ut längs vägen och värma upp en stund innan lektionen. Väl nere på bilvägen frågade jag henne om det kanske var så att hon behövde galoppera lite? Och mycket riktigt - det var PRECIS vad hon behövde! Under härliga frustanden blev det därför några lösgörande galoppintervaller. Och efter detta låg jag nog på + igen hos min häst!

Till min glädje konstaterade jag dessutom att styrkan hon byggt upp i vinter även märks i galoppen. För nu kan hon forma sig lite mer även i högergaloppen - och jag kunde t o m samla henne i några språng! När vi så skrittat tillbaka till gården var det dags för vår lektion och eftersom vi redan värmt upp fick vi börja direkt med "det egentliga arbetet" (som Atli brukar kalla det.)

Vår första uppgift blev en lydnadsövning som vi inte använt på ett tag: att rida på en liten åtta och på ena volten rida "vanlig" öppna och på den andra öppna på utåtställd häst. I början gjorde vi förståss för mycket både Lára och jag... men när Sylvia förklarat hur lååååångsamt vi skulle rida skulle minska böjningen och dessutom slappna av själv så gick det bättre.

Och när "polletten" dessutom trillade ner för mig att det i den utåtställda öppnan faktiskt var den inre tygeln som var "yttertygel" i denna rörelse (eftersom hästen var ställd FRÅN denna sida) och det var med denna jag skulle hålla stödet och reglera tempot så att den yttre tygeln - som var rörelsens "innertygel" - kunde vara lös. Ja, då märktes det direkt att Lára tänkte: "ÄNTLIGEN!!!"

När vi gjort denna övning i tölt i båda varven var det dags att ge oss på "öppna-sluta-övningen" som vi kämpat med de tidigare lektionerna. Nu gjorde vi den i tölt på en gång och jag skulle rida med mer energi utan att det gick fortare. Men med tillägget att om nedtagningen inte riktigt fungerade inför hörnpasseringen kunde jag lägga in en volt så att Lára hann lugna ner sig innan det var dags att vända in på kvartslinjen igen. Efter en av nedtagningarna sa Sylvia: "Där var hon riktigt fin - så där ska du rida arbetstempo på tävling!!!"

Övningen flöt på så bra att vi ganska snart fick tölta längs spåret istället - fortsatt med instruktionen: "MYCKET energi men inte fortare!!!" Och sedan höjde vi ribban ytterligare genom att samla i skritt så att hon vinklade in bakbenen under sig ordentligt och sedan övergång till lååååååångsam tölt med massor av drivning, tydliga förhållningar följt av korta men STORA eftergifter för att bibehålla den samlade och energiska tölten.

Det var en riktigt häftig känsla med denna samling, när det kändes som att jag satt uppe på en fjädrande pilbåge! Men riktigt svårt att få henne att samtidigt länga halsen lite... "Det är inte så lätt när man gått i ridskola hela livet..." sa Sylvia. Men sedan föreslog hon att jag skulle prova att hålla ganska tydlig tygelkontakt och samtidigt driva henne fram emot bettet - och efter en stund började det faktiskt komma tendenser till att hon längde halsen igen.

Efter en skrittpaus provade vi igen - och nu kom det lite längd på halsen betydligt snabbare. Då fick det räcka för dagen och duktiga hästen fick sträcka ut sig i trav. Tanken var förståss att börja varva ner henne, men jag hade ju verkligen aktiverat hennes bakben i tölten så inledningsvis travade med sådan kraft bakifrån att hon nästan kastade mig ur sadeln! Efter att traven blivit lugn och avslappnad lämnade vi ridbanan och skrittade en sväng ner till vägen - för att hon verkligen skulle få varva ner ordentligt.

Tillbaka i stallet sa några av Gällivareborna på kursen: "Så HÄFTIG din häst är - vilken tölt!!!" Och matte var förståss så stolt att hon höll på att spricka! Nu ska mattes HÄFTIGA häst få en liten vilopaus innan vi fortsätter träningen.

Sylviakurs - lektion 3: Oooops, Lára sprang visst över instruktören...

Så här såg det ut när en inte ont anande, besökande hund råkade nosa på Bambam som låg och sov... Om blickar kunnat döda hade den hunden inte blivit långlivad...!!!

Kursens tredje lektion skulle bli den lektion då även Lára blev ARG - d v s JÄTTEARG!!! När vi värmt upp och töltade så avslappnat och fint på en volt tyckte Sylvia nämligen att det var dags att höja kraven ett steg till. Samtidigt som jag skulle försöka jobba bort hennes våldsamma reaktioner på minsta lilla pet från pisken. Vi fick därför vara kvar på volten medan jag skulle låta pisken vila lätt mot hennes inner bak UTAN att hon för den skull fick rusa iväg.

Resultatet var ju det väntade: en VANSINNIG Lára som stegrade sig, hoppade och sprang... Här handlade det ju om PRINCIPER: och en piskspets hade verkligen INGET på hennes bak att göra!!! Detta är ju också en strategi som fungerade alldeles utmärkt under åren i ridskolan, för de flesta av eleverna undvek nog att använda pisken igen efter en sådan reaktion... Men nu var det hennes jobbiga matte på ryggen och hon hade fräckheten att bara hålla kvar pisken!!!

Man kan inte med bästa vilja i världen påstå att vare sig fartkontroll eller styrning fungerade i det här läget och jag hade fullt sjå att försöka sitta emot, hålla stödet på yttertygeln och driva henne fram emot bettet samtidigt som en rörlig innerhand uppmanade henne att slappna av och länga halsen igen. Och någonstans i det tumultet hann Sylvia inte hoppa undan när Lára kom farande... Som tur var gjorde Sylvia inte illa sig - och Lára tyckte nog bara hon fick skylla sig själv eftersom det faktiskt var Sylvia som uppviglat mig att utmana Láras heliga princip...

Efter en stund kom vi i alla fall långsamt in i en god cirkel då jag kunde ge fler och tydligare eftergifter på innertygeln och Láras hals började åter länga sig i takt med att den värsta ilskan gått över. Men hon var fortfarande ARG när jag fick rida ut på spåret och försöka tölta låååångsamt i vänster varv. "Riktigt fin, riktigt, riktigt FIN tölt!!!" ropade Sylvia. "Bara liiite för fort för att vara arbetstempo, men JÄTTEFINA rörelser!!!" Och när vi efter en skrittpaus bytt varv lyckades jag faktiskt ta ner tempot ytterligare så att vi verkligen red arbetstempo på rikigt! Oj, så häftigt det kändes!!! "Nätta Lára ser riktigt grov och MAFFIG ut!!!" ropade Sylvia!

Efter detta fick vi övergå till trav - men inte för att varva ner utan först skulle det ridas tävlingstrav. Jag fick därför hålla ihop henne mer, böja i innersidan så att hon verkligen sträckte ut överlinjen och sedan med ett stadigt stöd på yttertygeln ställa henne inåt och driva henne fram emot bettet. Tillslut vet jag inte vem som flåsade mest - jag eller Lára (antagligen jag) - men av Sylvias superlativer att döma var det värt all ansträngning!

"Det blir VÄLDIGT spännande att höra vad Atli säger om henne!" sa Sylvia igen när jag lät Lára varva ner och sträcka ut sig i skrölt. Men jag vet ju redan att hon är världens finaste häst!!! I o m att hon var riktigt löddrig efter denna ansträngning (antagligen f f a för att hon varit så ARG) tog vi en sväng ner på bilvägen så att hon fick jobba mjölksyran ur musklerna i skrölt och skritt. När hon sedan fick gå ut i hagen igen till sin flock såg hon SÅ nöjd ut! Och det har hon också anledning att vara, för sedan Hera flyttade till nytt stall tidigare i veckan är Lára åter ledarhästen som ingen skulle drömma om att utmana! D v s den roll hon haft i nästan hela sitt liv.

Sylviakurs - lektion 2: "Att kunna inverka utan att det skiter sig...!"

Stallkatterna Bambam och Melker är förståss i tjänst även när det är ridkurs!

Idag var det "på´t igen": efter sedvanlig uppvärmning på volt i skritt och tölt skulle vi åter ge oss på övningen vi hade så´nt problem med här om dagen. Och vi öppnade (!!!) urstarkt - genom att rida perfekta öppnor i skritt längs kvartslinjen. "Det är väl inget svårt alls?!!" tyckte svarta damen och Sylvia konstaterade är det var så typiskt Lára - så´nt som är "HELT omöjligt" vid första försöket är hur lätt som helst redan nästa gång...

Övergick till att rida hela övningen från igår: öppna in på första kvartslinjen och sedan sluta ut på spåret, tölt fram mot nästa hörnpassering, nedtagning till skritt och vända in igen på första kvartslinjen... Redan efter ett par gånger fick jag övergå till att göra hela övningen i tölt.

Igår hade vi en hel del med nedtagningen och den efterföljande hörnpasseringen i höger varv medan det gick jättebra i vänster varv. Idag var det av någon anledning precis tvärt om... "Man är ju inte det minsta förvånad - inte med den hästen...!!!" konstaterade Sylvia. Men i det stora hela flöt det på riktigt fint och avslappnat!

Därför tyckte Sylvia att det var dags att höja kraven: jag skulle rida betydligt långsammare, men med mer drivning, genom övningen för att sedan på den korta sträckan längs spåret fram mot hörnpasseringen sänka kraven igen och låta Lára slappna av igen innan jag åter vände in på kvartslinjen och ökade både drivning och förhållningar.

"Man ser när ni värmer upp och varvar ner att du lyckats lära Lára att slappna av riktigt bra i de situationerna, så nu gäller det att gå vidare och försöka lära henne att växla mellan "on och off" även under träningspasset." sa Sylvia. Just "on-delen" är ju inget problem på Lára, det räcker med en lätt smackning för att hon ska hoppa rätt upp i luften och sedan kasta sig framåt... men i det läget känns off-knappen sannerligen avlägsen - när jag som allra bäst skulle behöva den...!!!

Vi har en hel del att träna på m a o...!!! Sylvia sammanfattade den stora utmaningen i att rida Lára på ett mycket bra sätt: "Att kunna inverka på henne utan att allt skiter sig...!" Och om vi nu efter 2,5 år tillsammans lyckats hitta en fungerande off-knapp under uppvärmning och nedvarvning så kanske vi om 2,5 år till även har en som fungerar när som helst under ridpasset?! Ja, man måste ju ha höga ambitioner om man ska komma någon vart!

Innan nedvarvningen fick vi tölta lite längs spåret också och när jag "tänkte lite sluta" presterade vi en tölt som fick Sylvia att berömma oss riktigt ordentligt! "Det blir spännande att höra vad Atli säger när han kommer hit om tre veckor - för Lára har verkligen utvecklats JÄTTEMYCKET i vinter! Hon har blivit riktigt, riktigt fin!!!" Jag var redan "hög" av att rida min härliga häst och den euforiska känslan minskade ju inte av att få höra dessa berömmande ord!!!