Då jag misstänkte att gårdagens ansträngningar kunde kännas lite i hennes muskler idag hade jag bestämt mig för att rida ut längs vägen och värma upp en stund innan lektionen. Väl nere på bilvägen frågade jag henne om det kanske var så att hon behövde galoppera lite? Och mycket riktigt - det var PRECIS vad hon behövde! Under härliga frustanden blev det därför några lösgörande galoppintervaller. Och efter detta låg jag nog på + igen hos min häst!
Till min glädje konstaterade jag dessutom att styrkan hon byggt upp i vinter även märks i galoppen. För nu kan hon forma sig lite mer även i högergaloppen - och jag kunde t o m samla henne i några språng! När vi så skrittat tillbaka till gården var det dags för vår lektion och eftersom vi redan värmt upp fick vi börja direkt med "det egentliga arbetet" (som Atli brukar kalla det.)
Vår första uppgift blev en lydnadsövning som vi inte använt på ett tag: att rida på en liten åtta och på ena volten rida "vanlig" öppna och på den andra öppna på utåtställd häst. I början gjorde vi förståss för mycket både Lára och jag... men när Sylvia förklarat hur lååååångsamt vi skulle rida skulle minska böjningen och dessutom slappna av själv så gick det bättre.
Och när "polletten" dessutom trillade ner för mig att det i den utåtställda öppnan faktiskt var den inre tygeln som var "yttertygel" i denna rörelse (eftersom hästen var ställd FRÅN denna sida) och det var med denna jag skulle hålla stödet och reglera tempot så att den yttre tygeln - som var rörelsens "innertygel" - kunde vara lös. Ja, då märktes det direkt att Lára tänkte: "ÄNTLIGEN!!!"
När vi gjort denna övning i tölt i båda varven var det dags att ge oss på "öppna-sluta-övningen" som vi kämpat med de tidigare lektionerna. Nu gjorde vi den i tölt på en gång och jag skulle rida med mer energi utan att det gick fortare. Men med tillägget att om nedtagningen inte riktigt fungerade inför hörnpasseringen kunde jag lägga in en volt så att Lára hann lugna ner sig innan det var dags att vända in på kvartslinjen igen. Efter en av nedtagningarna sa Sylvia: "Där var hon riktigt fin - så där ska du rida arbetstempo på tävling!!!"
Övningen flöt på så bra att vi ganska snart fick tölta längs spåret istället - fortsatt med instruktionen: "MYCKET energi men inte fortare!!!" Och sedan höjde vi ribban ytterligare genom att samla i skritt så att hon vinklade in bakbenen under sig ordentligt och sedan övergång till lååååååångsam tölt med massor av drivning, tydliga förhållningar följt av korta men STORA eftergifter för att bibehålla den samlade och energiska tölten.
Det var en riktigt häftig känsla med denna samling, när det kändes som att jag satt uppe på en fjädrande pilbåge! Men riktigt svårt att få henne att samtidigt länga halsen lite... "Det är inte så lätt när man gått i ridskola hela livet..." sa Sylvia. Men sedan föreslog hon att jag skulle prova att hålla ganska tydlig tygelkontakt och samtidigt driva henne fram emot bettet - och efter en stund började det faktiskt komma tendenser till att hon längde halsen igen.
Efter en skrittpaus provade vi igen - och nu kom det lite längd på halsen betydligt snabbare. Då fick det räcka för dagen och duktiga hästen fick sträcka ut sig i trav. Tanken var förståss att börja varva ner henne, men jag hade ju verkligen aktiverat hennes bakben i tölten så inledningsvis travade med sådan kraft bakifrån att hon nästan kastade mig ur sadeln! Efter att traven blivit lugn och avslappnad lämnade vi ridbanan och skrittade en sväng ner till vägen - för att hon verkligen skulle få varva ner ordentligt.
Tillbaka i stallet sa några av Gällivareborna på kursen: "Så HÄFTIG din häst är - vilken tölt!!!" Och matte var förståss så stolt att hon höll på att spricka! Nu ska mattes HÄFTIGA häst få en liten vilopaus innan vi fortsätter träningen.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar