Hridit HÄFTIGA Hremsa - och en ny värld öppnade sig!!!

Lára är inte nöjd med sakernas tillstånd... om ni läser vidare får ni veta varför!

Jag har haft en uuuuunderbar eftermiddag i stallet - i vårsolen!!! Först red Lára och jag en sväng in till byn (Alviksträsk). Värmde upp med trav och galopp på vägen dit. När vi sedan vände hemåt igen och töltade nerför "galoppbacken" mindes jag hur oerhört många gånger Feykir och jag försökt göra det men hela tiden fått kämpa med passtakten... På Lára gav backen istället en möjlighet till extra samling i tölten. Så stor är skillnaden mellan en femgångare och en fyrgångare!!!

Fortsatte jobba med bärigheten, både i samlad skritt och tölt och försökte hela tiden tänka mig att Atli stod bredvid - så att jag inte slarvade med detaljerna. Svårt - men roligt när man sakta men säkert märker att träningen börjar ge resultat!

Tillbaka i stallet satte jag mig ute vid solväggen medan Lára mumsade sitt kraftfoder. Då kom Sylvia och undrade om jag ville prova att rida Hremsa. Vilken fråga - så klart jag ville!!! Har ju sett hur de andra som fått förmånen att prova henne bara tindrat med ögonen efteråt! Och hört två kompisar, vilka jobbat hos var sin landslagsryttare och där fått rida riktiga topphästar, ändå vara HELT lyriska över fina Hremsa!

Det är väldigt länge sedan jag red en annan häst än Lára och Hremsa är dessutom ett par storlekar större än min lilla dam, så det var verkligen en omställning bara att sitta på hennes rygg. Hennes lååååånga hals fick huvudet att upplevas så långt fram - och redan i skritt på lång tygel var kliven riktigt rejäla!

När det var dags att värma upp i skrölt förklarade Sylvia att Hremsa är av den sorten som alltid grisepassar en stund innan hon blir ren i takten - så jag fick en stunds Feykir-flashback. Fast ändå inte, för med Hremsas STORA rörelser ville jag nästan rida lätt i grisepassen och den känslan hade man aldrig på Feykir...

Efter detta öppnade sig en helt ny värld för mig: en värld av tölt med RIKTIGT bra bärighet!!! Jag har aldrig upplevt något som ens kommit i närheten! Jag var faktiskt tvungen att fråga Sylvia först om detta verkligen var tölt!!! Och sedan satt jag bara och skrattade lyckligt!!! Vilken makalöst häftig känsla!!! Vi red vägen in mot Avan och jag föreslog att vi kanske skulle rida ända hem till Kyrkbyn, eller varför inte ännu längre?! Jag ville rida den här tölten i all evighet!

Nästa AHA-upplevelse kom när jag fick känna hur samlad skritt med riktigt bra bärighet ska kännas - även det som en helt ny gångart för mig! På hemvägen fick jag även testa hennes galopp och trav. De hade förståss riktigt bra tryck båda två, men i traven tog hon t o m så stora kliv att det var riktigt svårt att hålla balansen på hennes rygg...hon gav mig sådan skjuts uppåt i lättridningen att jag hela tiden tappade kontakten med stigbyglarna... Sylvia berättade också att hon alltid brukar korta stiglädren när hon ska träna traven - just av denna anledning.

Efter att ha fått njuta ytterligare en stund av den HÄFTIGA tölten förklarade jag för Sylvia att i o m detta har mina förväntningar på Litlamin (Láras avkomma) höjts REJÄLT! Jag hoppas ju få köpa henne om ett antal år när Sylvia både hunnit rida in och träna henne ett tag. "Jag förväntar mig att du gör henne till en Hremsa!" sa jag nu! Och det är klart att om Sylvia innan dess, av någon outgrundlig anledning, skulle ledsna på Hremsa så kan jag definitivt tänka mig att plocka fram plånboken. Känns inte så sannolikt att man kan ledsna på en sådan häst, men hon sålde ju faktiskt Démantur till Elisabeth så kanske, kanske, kanske...!

När vi red förbi stohagen stod dock Lára vid staketet och blängde missnöjt på mig... Och jag såg nog hur hon tänkte: "Varför sa du inte till mig att du ville rida en gång till idag???!!!!"