Halkig halsring och goda råd från hovslagaren

Vi varvar ner i trav - bild från i söndags.

Tisdagar brukar vi rida lektion för Sylvia, men idag hade hon inte möjlighet. Men vi hade ju ändå mycket att öva på efter helgens träningar för Atli! Jag passade dessutom på att inviga den halsring jag gjort av en bit klättringsrep som jag köpt. Inte alls lika klumpigt som att ha ett helt grimskaft - men jag tyckte det var lite för halkigt så jag ska kolla i morgon om jag får tag på ett rep vars yta ger lite mer friktion.

Efter sedvanlig uppvärmning började vi med att repetera halt, rygga, skritt - där jag var noga med att hon inte stressade iväg utan inväntade mina signaler. Inte alltid så lätt med en överambitiös speed-Lára...!!! Först när hon  kändes lugn övergick vi till halt, rygga, tölt. Och "Atli-effekten" kändes fortfarande tydligt: hon reagerade mycket snabbare på mina signaler än tidigare!

Red först i höger varv men fick aldrig riktigt till det... men när jag bytte till vänster varv och kunde hålla högerbogen på plats med yttertygeln var det precis som så många gånger förr den senaste tiden: allt "ramlade på plats" och plötsligt fick jag njuta riktig "Atlitölt" där Lára verkligen bar upp sig med överlinjen och samtidigt kändes HELT lösgjord!!! Lyckades dessutom bibehålla den häftiga känslan en lång stund, genom att då och då tillföra ny energi samt vända henne för ytterhjälperna för att fortsatt hålla högerbogen på plats. 

Lyckades dessutom ha viljestyrka nog att avbryta INNAN det börjat gå sämre - men av hennes flåsanden att döma ändå tillräckligt länge för att det skulle innebära ordentlig träning för de muskler som hon behöver stärka för att förbättra tölten ytterligare. Precis som jag fick göra igår avslutade jag sedan träningspasset med samlad skritt längs spåret - och vi fick faktiskt till en riktigt bra känsla där på en gång!

När Lára fått varva ner ordentligt i långsam tölt resp trav var jag SÅ nöjd med min duktiga häst!!! Men jag påminde mig själv om att jag i fortsättningen inte borde "nöta på" så länge i höger varv i tölten utan snabbare gå även till vänstervarvet där vi verkar ha det lättare att få "allt att ramla på plats". Kanske t o m vara så "wild and crazy" att jag BÖRJAR med vänster varv?! När jag tänker efter fick jag faktiskt göra så flera gånger i helgen - inte alls alltid höger varv, som Atli tyckt tidigare. M a o tänker jag kanske inte helt fel i det här fallet?!

Sedan passade jag på att rådfråga hovslagaren, som kom för att sko några hästar, om Láras hovar. Innan han skodde henne senast hade hon fått hovsprickor, både på höger fram och bak. Det är 14 veckor sedan nu och jag har med flit väntat längre än de vanliga ca 12 veckorna för att hovarna skulle hinna växa ut ordentligt. Annars hamnar de nya sömhålen så nära de gamla och det är en onödig risk när hovarna redan är lite försvagade av sprickorna. Men nu tyckte han att det kunde vara lämpligt att sko henne till veckan. Så skönt att ha möjlighet att visa upp hovarna för honom - så behöver jag inte chansa på vad som är bäst!