Välplanerat nationaldagsfirande!

Lára började förbereda sig för nationaldagsfirandet redan för två veckor sedan! ;-) Endel påstår att "nysvenskar" firar nationaldagen mer än vi infödda gör - antagligen för att många av oss tar Sveriges fördelar så för givet. Men det är ju faktiskt 10 eller 11 år sedan Lára invandrade från Island... Räknas man fortfarande som "nysvensk" då?! 

Här på Kantorsvägen har vi i alla fall firat med strålande högsommarväder (ännu en dag!!!) En hoovrande polishelikopter som var på väg att landa på ängen precis nedanför oss, men som till hönsens stora lättnad ändrade sig och gick ner längre bort istället. Samt det som antagligen var anledningen till polishelikoptern: överflygning av Jas-plan, vilket var en del av det officiella nationaldagsfirandet här på Hägnans friluftsmuséum. 

Dessutom har vi kunnat konstatera (ytterligare) en trevlig bieffekt av att ha höns: spontana besök från trevligt folk som vill beundra de bevingade damerna - idag har vi haft sådana besök i flera omgångar!!!  (En av de trevliga besökarna är t o m med på bilden ovan! Jag nämner inga namn... men kan i alla fall avslöja att han börjar bli en riktigt erfaren groom!) Och föremålen för allas intresse har fått gå ute lösa i princip hela dagen. Fast de har fått turas om förståss - jag törs inte släppa ihop dem igen riktigt ännu...

Förutom lättsamt trädgårdspyssel, ljudbokslyssnande och samvaro med hönsen har jag även ägnat mig åt att laga Láras ena exemtäcke som hon hanterat lite ovarsamt i början på veckan... Huvan till täcke nr 2 skulle också ha behövt lagas, för hon har lyckats slita lös resåren och spännet som man ska fästa den i täcket med. Men tyvärr hade jag bara fått med mig själva huvan hem, inte resåren och spännet, så det får bli ett projekt för i morgon kväll istället. (Idag blev täckeslagningen min enda hästrelaterade verksamhet, men "klaaaan i marron!!!" (Som man säger i Skellefteå.) 

Hönor på lösdrift - inte alls rymningsbenägna!

Winnie Mandela (th) och Blommehönan utanför orangeriet. 

Idag har alla hönorna fått vara ute lösa, sedan jag kom hem från jobbet. Fast inte alla på en gång - det känns fortfarande säkrast att hålla sig till apartheidlinjen för att skydda de svarta. De två vita släppte jag ut lösa redan i förrgår kväll (när vi inte är hemma vill jag ha dem i inhägnad med tak, för att varken hundar eller rovfåglar ska kunna komma åt dem.)  Eftersom de svarta inte fick vara ute sist fick de gå ut först idag - något som INTE uppskattades av de vita. Med all önskvärd tydlighet visade de sin åsikt genom att upprört springa fram och tillbaka, fram och tillbaka längs stängslet så snart de svarta fick gå ut.

Bland de tre mörka skönheterna var reaktionen på friheten lite olika. Tuffa Winnie Mandela var självklart först ut genom burens dörr och började orädd utforska omgivningarna. Blommehönan följde henne snart i hälarna, men de gjorde inga längre utfärder utan höll sig hela tiden runt burarna, trädgårdslandet och orangeriet. De rymningsbenägna tendenserna från i söndags såg man inte skymten av idag!

Maranhönan kollar in Norrbottens landskapsblomma: åkerbäret!

Lilla Maranen är definitivt den mest skygga och försiktiga av de fem och först stannade hon kvar inne i buren. Men hon följde hela tiden de andras förehavanden med stort intresse och försiktigt började hon sedan göra korta utflykter ut i området allra närmast buren innan hon snabbt återvände in i tryggheten igen. Men dessa utflykter blev successivt längre och längre. Tillslut tillbringade hon en riktigt lång stund med att tillsammans med de andra botanisera i trädgårdslandet.

Efter ganska precis en timme tyckte sällskapet tydligen att det räckte med nya intryck, för de vandrade i samlad tropp tillbaka in i sin bur igen. Jag tog tillfället i akt att stänga igen dörren om de svarta och släppa ut de två vita istället. Och de firade sin frihet med att genast bege sig till Kyrkbyns "hot spot" - den plats där uppenbarligen "alla som är någon" vill hålla till. Nämligen en jordfläck i gräsmattan där gräsklipparrobotens hjul grävt en liten grop.

Idag hann den vita hönan (t v) som ännu inte fått något namn, till den attraktiva gropen först. 

Men det var förståss rangordningen och inte "först till kvarn" som gällde - så snart var hon undanskuffad av Fru Kinell.

...som sedan gnuggade sig vällustigt i jorden, medan hennes kompis i alla fall försökte ligga så nära som möjligt. Tillslut fick även den andra klämma sig ner bredvid så att de kunde "bada" tillsammans. Och där blev de sedan kvar hela kvällen - verkligen inte rymningsbenägna de heller m a o!!

(Däremot har jag inte sett någon av dem en endaste gång använda det sandbad jag satte in i deras bur i förrgår kväll... uppenbarligen har detta inte alls samma dignitet som jordgropen utanför orangeriet!!! 

Första tävlingsbilden!

Ökad tölt under T3-uttagningen på Vindurs tävling.

Idag har vi haft KALLT och BLÅSIGT... Brrr... Äntligen "gå igenom bilder från Vindurtävlingen-väder" alltså! Har nu gjort en första grovrensning av de ca 1100 bilderna Johan fotade på lördagen. Och det var en riktig egotripp - 99 % var på mig och Lára!!! Här ovan ser ni alltså ett första smakprov - men jag lovar att det kommer mer!!!

Men innan jag tog itu med bilderna var jag i Mariebäck och red Lára - IRL!!! Vågade mig ut längs bilvägen den här gången, red mot sjön och försökte se till att vi hela tiden höll oss i ett av hjulspåren för att minimera risken att hon skulle trampa på en vass sten.

Vid sjön tog vi vänster, för att nyttja det fina underlaget som är där till att rida ökad tölt. Men uppenbarligen finns det onda krafter som inte vill låta mig och Lára gasa på - för när vi vände hemåt för att göra detta kom precis en lastbil så vi fick sakta ner till skritt och gå ut mot dikeskanten. Vi hann sedan precis bara börja tölta igen innan det dök upp en militärbil och vi fick än en gång sakta av till skritt. Och sedan kom det en militärbil till... och även en tredje och en fjärde.... I normala fall kan man rida MÅNGA dagar längs denna väg innan man hunnit möta så många bilar... och när militärbilarna dessutom följdes av två personbilar, sa jag som pappa brukar: He val va´raaane onnska!!! (ren ondska - alltså!)

När all denna trafik tillslut passerat var det inte långt kvar fram till korsningen där det fina underlaget upphör... så vi fick vända och rida en bit bortåt igen för att hinna rida en sträcka ökad tölt i alla fall. Lára uppskattade verkligen att hon fick springa FORT - och det går hela tiden lite, lite bättre för oss!

När vi lämnat det fina underlaget bakom oss höll vi oss till arbetstempo tölt - i hjulspåren - för att minska risken att hon skulle trampa på någon av de vassa stenarna. Sedan fick hon sträcka ut i trav en lååååång stund. Vi hade så väldigt stort fokus på (ökade) tölten inför tävlingen, så det känns som att övriga gångarter hamnade lite på undantag.... Men nu vill jag träna mer trav igen. Och galopp - där vi ju t o m har en "läxa" från Sylvia (att sidföra för vikten för succesiv ökad samling.) Och dessutom vill jag ju träna arbetstempo tölt... HUR ska man hinna med allt roligt som man vill träna på??!!

Hönsen bjuder på lunch!

Efter en jobbig natt med mycket värk och lite sömn tog jag mig inte ur sängen förrän vid 12-tiden... Men då bjöd hönorna på lunch! De blekrosa äggen ovan omvandlades till en saffransgul äggröra - mums för både ögon och gom!!! Nu hävdar kanske vän av ordning (Hej mamma!) att det väl snarare var frukost, eftersom jag just stigit upp, men frukoste avverkade jag redan vid 04-tiden (utan äggröra).

Vi har en höna som värper ljusgröna ägg, tre som värper ljusrosa och vår maran, som förväntas bli värpredo (jfr värprede!) inom de närmaste dagarna, ska värpa chokladbruna ägg. Det var förståss Johan som valde maranen - undrar hur besviken han blir när han upptäcker att det inte är riktiga chokladägg?!

Denna dam har inte fått vara med på bild här i bloggen tidigare. I kväll provade jag att låta henne och hennes vita kompis vara ute lösa - och den här gången gick det BETYDLIGT bättre än sist! Nu försökte de inte ens göra någon längre utflykt, utan höll sig hela tiden i närheten av mig och buren så det var uppenbart att de redan upplever den som hemma. Och när jag såg till att göra mig intressant genom att gräva upp maskrosor och samtidigt bjuda på de metmaskar som följde med upp kom Fru Kinell och åt ur handen på mig varje gång jag ropade på henne!

En liten komplikation i sammanhanget var att de vitas provisoriska bur inte har någon dörr, utan bara en taklucka som kan öppnas. Vill helst inte lära dem att de kan flyga ut där när jag öppnar - eftersom det även är den vägen som jag "vittjar" deras värprede m m. Testade därför att lyfta ut dem - och även om de skrek när jag tog fast dem verkade de lugna igen så snart jag satt ner dem utanför buren.

Störst intresse "ute i stora vida världen" visades en jordig grop där man kunde "bada!" Fru Kinell låg och "gnuggade" sig hur länge som helst, medan den andra hönan låg precis bakom henne - som om hon köade i väntan på sin tur! Jag förstod piken - hade inte satt in något sandbad i den provisoriska buren - så det fixade jag till nu.

När det var dags för dem att komma tillbaka in i buren igen hade jag byggt en "trappstege" som jag tänkte att de skulle kunna klättra upp på - men det verkade inte riktigt gå hem... Så jag tog helt enkelt fast första hönan och lyfte in henne. Var lite rädd att jag därmed skulle skrämma bort höna nr 2, men jag hade lockat dem till buren med lite kokt spagetti och behövde bara plocka fram lite mer spagetti för att hon skulle komma springande tillbaka och låta sig lyftas in hon också. Visserligen kacklade även hon i högan sky, men det verkade nästan mest som att det var för att man "ska protestera" än som att det egentligen var särskilt obehagligt. I morgon är det våra svarta damers tur att få gå ut (vill ta en "flock" i taget till att börja med) - hoppas det går lika lättvindigt för då kan vi snart våga ha dem ute allihop samtidigt!

När alla hönor åter var "inburade" dök denna bedårande lilla harpalt upp utifrån ängen - som skjuten ur en kanon! Jag hann precis fota honom/henne innan han/hon lika blixtsnabbt fortsatte in under vår altan. Visst var den SÖT??!!

Lára har föresten haft vilodag idag. Men jag var till City Rehab på eftermiddagen och fortsatte min träning på crosstrainern. Och nu dristade jag mig faktiskt till att öka på träningsdosen med en hel minut, från 4+5 till 4+6 minuter. Är MKT nöjd med att jag lyckats ha tillräcklig karaktär för att öka dosen så låååångsamt - men så har min sjukgymnast bromsat mig flera gånger också. 

Meet the Chicks!!!

Igår var det äääääntligen dags att hämta årets sommarhöns! I år blev det en härligt brokig skara, men tyvärr skulle det visa sig att den etiska mångfalden inte alls uppskattades av alla... Direkt vi släppte ut dem ur transportlådan uppstod nämligen värsta apartheidtendenserna när den vita minoriteten jagade in den svarta majoriteten i hönshuset och sedan inte ville låta dem komma ut därifrån... 

Kyrkbyns egen Winnie Mandela var den enda som vågade protestera mot förtrycket, men det resulterade i att de två vita gav sig på henne och började plocka henne på fjädrar... På bilden ovan ser ni, förutom Winnie M (den helsvarta Hedemoraskönheten längst till höger) även vår Maran (närmast kameran) samt Blommehönan som håller sig lite mer i bakgrunden. 

Är detta månne årets Fru Kinell? I alla fall verkar det vara hon som styr upp saker och ting! På bilden ser hon ganska vit ut, men hon har en aprikosaktig nyans i sin fjäderdräkt - och eftersom verklighetens fru Kinell gärna går klädd i orange toner känns namnet också ganska passande!

Vi hämtade alltså hönorna igår och man kan lugnt säga att deras andra dag här hos oss började väldigt händelserikt! För att de svarta skönheterna skulle få lite lugn och ro började jag med att släppa ut de två vita en stund på morgonen - något som blev VÄLDIGT uppskattat! Men ganska snart började jag undra vad jag gett mig in på när de raskt lämnade vår tomt och istället begav sig till våra närmsta grannar... När jag stod på deras gräsmatta, i full färd med att försöka mota tillbaka hönorna över tomtgränsen, kom grannarna precis hem... Men de sa "Åh, så fina de är! Det är bara trevligt om de kommer hit och hälsar på!!!" Vi har verkligen fantastiska grannar!!!

När jag en stund senare lyckats locka in de vita damerna i buren igen gick de genast till attack mot de svarta och vi bestämde oss för att testa med att ge dem större utrymme. Förra året hade vi förutom den stora höns/kaninburen vi använde nu även en förlängning av denna - byggd av kompostnät. I år hade vi funderat på att bygga en mer stabil förlängning av buren, men hade inte hunnit klura ut hur ännu... För att köpa oss lite tid bestämde vi oss därför för att bara göra ett provisoriskt staket av de kompostgaller vi hade kvar - hon vi hyrt dem av hade nämligen gjort så och det verkade ju kunna hålla dem inne.

Den lösningen visade sig dock bli VÄLDIGT kortvarig... Jag hade bara hunnit in i köket när jag genom fönstret fick se vår svarta Hedemora sitta uppe på taket till buren - varifrån hon lätt kunde hoppa ner på andra sidan och ut i friheten...! Och det skulle visa sig att hon verkligen inte var den enda som kommit på den smarta idèn, för i samma stund ringde en granne på dörren och berättade att han precis träffat en av de andra uppe på vägen! Och när vi sprang ut såg vi att även en tredje var på rymmen...!:-O

Uppenbarligen flyger dessa hönor på ett helt annat sätt än vad våra Lohman förra året gjorde! Dessutom hade de ju här ett bra ställe att mellanlanda på (hönsburen) vilket inte fanns där vi hämtade dem igår... En halvtimma senare hade vi i alla fall lyckats locka in alla i buren igen och kunde åka iväg för att köpa fler kompostgaller. M h a dessa byggde vi sedan snabbt en "Whites only"-del innan jag med gott samvete kunde lämna dem för att åka till stallet och lunchfodra hästarna.

Hemma igen från stallet har jag "bondat" - f f a med Winnie Mandela, vars stora fäbless för metmask kanske inte är så välkänd bland den breda allmänheten. (Spagetti skulle nog också gå hem - men för en LCHF:are känns det förståss betydligt mer aptitligt att bjuda på proteinrik föda!) Även Blommehönan lät sig tillslut frestas tillräckligt för att nästan ta en mask direkt ur handen på mig. Maranen är blygast av dem alla - men jag lyckades tillslut väcka visst intresse hos henne även om hon aldrig vågade sig fram mot gallret. Men de har ju bara varit här ett dygn ännu!

Nu ska vi bygga ett provisoriskt hönshus till de två vita damerna, så de har någonstans att söka skugga och - inte minst - att lägga sina ägg! Enligt deras ägare borde vi kunna nämligen släppa ihop dem igen lite senare när de vant sig vid sin nya miljö, så då räcker det ju med ett hönshus som är mer permanent. 

Lára och jag tränar ambitiöst på vår läxa!

P g a de bevingade (och som det skulle visa sig: rymningsbenägna) damer som flyttade hem till oss igår (se nästa blogginlägg) blev jag fördröjd till stallet idag. Jag hade lunchfodringen och hade ju tänkt rida innan jag fodrade hästarna. Det gjorde jag också - men gårdagens plan på en längre ridtur idag fick ändras. Lára visade dock inte minsta tecken på besvikelse när jag hämtade in henne till stallet istället för att direkt lägga ut hö i hagen - precis som igår sprang hon nästan in. Och dagens "speedgrooming" (snabb avborstning enbart av sadelläget) var definitivt i superkittliga damens smak! Fick hon bestämma skulle jag väl ha bråttom jämt!

Red upp på skogsvägen bakom vägbommen och efter en kort uppvärmning fick hon rulla över i höger galopp för att låta henne galoppera hela vägen upp till vändplanen. Efter gårdagens "bergsklättring" tänkte jag att hon kunde vara lite stel i musklerna så då borde ju lösgörande galopp göra susen! Kom sedan på att Lára och jag faktiskt fått en "galoppläxa" av Sylvia: att träna på att sidföra för vikten i galopp. Så vi "sicksackade" oss bort till vändplanen och jag tror att det blev nästan lika många belåtna frustningar från Lára som det blev galoppsrprång!

Efter en stunds vila på vändplanen och lite terrängskritt vände vi hemåt för att "sicksacka" i vänster galopp istället. Och än en gång funderade jag över hur Lára lyckats muta Sylvia så effektivt att vi fått både ökat tempo tölt och galopp som läxa?! Snacka om drömscenario för min "speedhäst"!!! Och vi fick ju redan vid tävlingen se goda resultat av träningen på ökad tölt - och förhoppningsvis ger galoppläxan lika bra effekt på sikt!

Det senaste dygnet har det ääääntligen kommit välbehövligt regn och det regnade även lite när jag red - men inte mer än att det svalkade skönt. När det sedan var dags att släppa ut Lára i hagen igen och lunchfodra hästarna konstaterade jag att sommaren har många, många fördelar - men blöta, illaluktande exemtäcken hör verkligen INTE till dem!!! Och då bytte jag faktiskt täcke på Lára igår, så hon hade bara haft detta på sig ett knappt dygn... Men i o m att de rullar sig i jorden så börjar de så oerhört fort lukta ofräscht när de är fuktiga... Och rulla sig gjorde hon förståss igen, så snart jag släppte ut henne...

"A tribute to Eva!"

Lára pausar i hagen efter segern i T3-finalen.

Trots Láras fantastiska prestationer på Vindurtävlingen har hon i veckan straffats med hela FEM vilodagar! "Otack är världens lön!" som det så träffande heter. (Var håller egentligen Hästarnas Värn hus när de behövs som bäst?!) Men i kväll var det ÄÄÄÄNTLIGEN färdigstraffat. Hon stod långt nere i hagen när jag kom till Mariebäck. Jag ropade och visslade innan jag gick in i stallet efter grimma och grimskaft - och när jag kom ut ur stallet igen stod hon redan vid grinden och skrapade MKT uppfodrande med framhovarna. Sedan sprang hon nästan in i stallet - och jag är ganska säker på att jag hörde henne gnola: "Det är min tur nu, vinden har vänt...!!!"

Och ridturen benämner jag "A tribute to Eva" för jag tror det vore precis en sådan ridtur som hon hade velat njuta av om hon inte istället behövde vara i Förenade Arabemiraten (eller som just nu, på fyra dagars minisemester i champagnedistriktet i Frankrike). Och det var alldeles uppenbart att Lára gillade upplägget väldigt mycket också!

Veckan innan Vindurtävlingen hyvlade de bilvägen och la än en gång på det grova, vassa gruset som vi klagar på varje år... Vet inte hur många punkterade däck det orsakat vid det här laget... och man törs knappt rida på vägen ö h t av rädsla för hovbölder hos hästarna. Därför såg jag till att vi höll oss från bilvägen idag så mycket som det bara var möjligt.

I bästa Eva-stil red jag därför uppför "slalombacken" (ett mkt brant kalhygge som ser ut som en slalombacke på vintern). Och som vanligt gjorde Lára först ett jättehopp över diket, från stillastående - snacka om Wega-wannabe!!! Backen är som sagt rejält brant och dessutom lång, så vi tog några pauser innan vi var uppe. Sedan fortsatte vi bara rakt fram till dess vi kom till den skogsväg som går parallellt med bilvägen och följde den mot Avan till dess vi kom ner till bilvägen igen där sandvägen går in.

En MYCKET belåten Lára fick sedan galoppera ett par vändor fram och tillbaka längs sandvägen. Och här talar vi verkligen om glatt spetsade öron och massor av belåtna frustningar! När vi vände och galopperade hemåt blev det förståss extra fart! Och den som känner Lára vet ju att om hon fått välja själv hade hon definitivt fortsatt galoppera hela vägen hem - antagligen bara fortare och fortare. Ändå behövde jag inte ens ta i tyglarna för att sakta av till skritt igen när vi började närma oss bilvägen. Jag bara satt lite tyngre i sadeln och visslade ett par gånger så saktade hon av hur snällt som helst från riktigt snabb galopp ner i skritt - härlig känsla!!!

P g a det vassa gruset skrittade vi sedan tillbaka hem - med några avstickare ut i terrängen vid sidan av vägen. Totalt blev det bara 40 minuters ridpass (just den delen var inte "Eva-style" alltså) men p g a den tryckande värmen var Lára genomsvettig ändå och verkade tycka det var riktigt skönt att bli duschad efteråt. När jag sedan kvällsfodrade med hö i hagarna hann jag se Lára rulla sig grundligt hela fem gånger på olika platser i hagen - att rulla sig var uppenbarligen mkt viktigare än att äta t o m!

I den vevan började det regna också - vilket förståss var förklaringen till den fuktiga, tryckande värmen... det skulle inte förvåna mig om det blir åska i natt också. Hur som helst hoppas jag att det i alla fall regnar riktigt ORDENTLIGT - för vi har inte haft regn på evigheter. Och efter den sista veckans högsommarvärme är det verkligen hur torrt som helst!