KG:s hjälteepos!!!

När jag satt på jobbet idag kom ett sms från Yvonne: "KG håller på att skotta fram din hästtransport, så Johan kan ägna sig åt jobbet!!!!" WOW - säger jag bara! Och Johan blev nog ÄNNU gladare än jag t o m!!! 

När jag dök upp i Mariebäck på eftermiddagen hade det visat sig att KG:s idoga handskottande ändå inte räckte för att transporten skulle kunna dras loss med fyrhjulsdriven bil... Men m h a traktorn och dess snökejdor kunde den tillslut lämna sin vinterparkering.

I den här gropen stod det nyss en Lára-limousin...!!! 

Så fantastiskt bra det känns att ha transporten lätt- tillgänglig igen! Jag passade på att träna på säkerhets-kontroll av transporten (och kunde konstatera att lampan i höger blinkers gått sönder sedan jag använde den sist.) 

När jag ändå höll på backade jag också lite "kors och tvärs", runt hörn och andra hästtransporter, för att fräscha upp kunskaperna lite. Det är ju faktiskt ganska många månader sedan jag körde transport senast i o m att vi har lyxen att ha både Atlikurser och veckolektioner hemma i Mariebäck! Samtidigt log jag lite åt tanken att jag till skillnad mot vad som kommer att gälla under uppkörningen inte hade någon trafikinspektör som jag kunde uppmana att gå ut och hålla koll på trafiken när jag skulle backa. För det är ju så mycket trafik i Mariebäck en vanlig fredag eftermiddag... eller inte! ;-)

Alltså STORT TACK till bussige KG som gjorde en sådan insats idag!!! Och lika STORT TACK till Yvonne som "lånade ut" sin make till detta projekt!

Edit:  måste ju tillägga att Lára och jag fick oss en ridtur också i det UNDERBARA vårvintervädret!!! Inledde på en lerig och tung ridbana med skritt på riktigt, riktigt små volter och trav på betydligt större - samt längs spåret.

Red sedan i skritt på en liten fyrkant i vänster varv och utåtställd häst där jag vände in m h a vikt och ytterhjälper i hörnen. När jag på detta sätt fått både höger bog och vänster bak "på plats" övergick jag till att göra samma övning i långsam tölt till dess en låååång hals visade att hon var mellan hand och skänkel.

Efter detta red vi ut en sväng också - mot Avan - och tränade intervaller i samlad tölt varvat med skritt på lång tygel. Lára har väl länge hävdat att hennes matte inte är helt tillräknelig... och nu fick hon verkligen vatten på sin kvarn när människan fick för sig att SKRITTA uppför en typisk galoppbacke!!! Ja, ni hör ju själva - det är väl antagligen olagligt t o m?!!!

På hemvägen blev det ÄNNU mer samling i tölten innan Lára ÄÄÄÄÄNTLIGEN fick gasa på lite också. Och då var det ju väldigt tydligt att vi alldeles för sällan tränar ökad tölt... det blev mycket "skutt, skutt, hopp, hopp" innan Lára hittade flytet och tog i mer jämnt bak. Problemet är väl att jag aldrig tycker att jag är tillräckligt "färdig" med det korta tempot... utan hela tiden känner att vi ska bygga mer muskler där och ännu mer muskler... Men det är väl bara att inse att vi aldrig kommer att bli "färdiga"...!!!

Jag måste helt enkelt få som rutin att jag även planerar in ridpass där vi främst fokuserar på den ökade tölten...(det är ju bara det att det alltid finns så MYCKET som jag vill träna på!!!) Men varför inte börja vårt "nya liv"direkt och satsa på högt tempo redan i morgon?! 

Förberedelser för nya körkortet!

Lára-limousinen! Men tycker inte ni också att det saknas några töltande islandshästar där på sidan?!

Det känns verkligen att jag borde tagit det ÄNNU lugnare med benböjen vid företagshälsovårdens styrketest i går... Han som höll i det hela påpekade ju också att jag själv skulle avgöra vad och hur mycket jag skulle göra. "För det är inte värt att du utsätter dig för något som gör att du mår sämre i morgon!" Låter ju så klokt och självklart i teorin - eller hur?!!

Men det är ju alltid svårt att veta i förväg hur mycket som är "för mycket"... Och benböjen var dessutom den första styrkeövningen och jag ville ju inte vika ner mig totalt med en gång, så... Att gå i utförsbackar och nerför trappor är RIKTIGT plågsamt... Pappas klassiska kommentar: "Ner kommer man ju alltid...!" när han står inför en brant trappa med rullstolen kan jag inte riktigt hålla med om just idag... Så jag bestämde att kroppen och Lára får vila från ridningen.

Men "knoppen" har ändå fått jobba! Dels på jobbet förståss, men dessutom har jag även tragglat säkerhetskontroll inför B96-uppkörningen. Har dock väntat med kontrollen av släpet och fokuserat på bilen hittills.

Igår var jag dessutom på Trafikverket och tog det foto som behövs till nya körkortet. Man fick inte ha munnen öppen på bilden och dessutom inte glasögonen... det senare gjorde det lite svårare för mig att fokusera blicken i kameran som man skulle. Så resultatet blev en argt stirrande Anna... är faktiskt lite rädd för att de som kommer att ha anledning att kontrollera mitt körkort framöver kan drabbas av mardrömmar...!

Förutom att även "nöta in" säkerhetskontrollen av släpet återstår också att för säkerhets skull träna lite extra på att backa runt hörn. Men innan jag kan göra det måste Johan få tid att komma till Mariebäck och skotta undan den sista snön framför transporten så att jag får ut den. Men "som vanligt" jobbar han sexdagarsvecka den här veckan, så jag kanske inte kan förvänta mig att han prioriterar att åka till stallet på sin enda lediga dag...? 

Ridlust som smittar av sig!

Lára var uppenbarligen inte på plats i "hästskolan" den dag de pratade om att det är den utväxande sommarpälsen som får vinterpälsen att börja släppa... för som ni ser på hennes klippta hals så är sommarpälsen (alla svarta strån) verkligen på gång. Men ändå håller hon stenhårt i vinterpälsen på de oklippta delarna av kroppen... Uppenbarligen har hon inte några vårkänslor alls - vilket känns extra konstigt med tanke på det underbara vårväder vi haft länge nu...!

Däremot är hon ju alltid på ridhumör - och det är verkligen härligt hur det smittar av sig! Jag var rejält trött när jag körde från jobbet mot stallet idag... men när jag började närma mig Mariebäck kände jag hur det började pirra av förväntan i kroppen: jag skulle ju få rida Lára!!!

Precis som Feykir vill Lára av någon anledning helst svänga höger nere på bilvägen, mot sjön om hon får välja. Trots att den mer kuperade vägen mot Avan inbjuder till många fler galopper medan jag alltid rider mot sjön/byn när jag vill fokusera extra mycket på (ansträngande) töltträning. Men idag fick hon inte välja - så det blev vägen mot Avan i alla fall. När det var dags för den första - lååååånga - galoppen protesterade hon dock inte! Det var istället belåtna frustningar i vart annat galoppsprång under hela sträckan! Hon är ju för härligt positiv min häst!!!

På hemvägen var det ändå dags för töltträning. Använde riktigt små volter följda av sluta i skritt med låång hals som förberedelse för tölten. (Sluta med böjning i högersidan, för att verkligen ha vänster bak med ordentligt.) Red sedan korta intervaller "stånk & stön-tölt" i lååångsamt tempo varvat med skrittpauser på lång tygel. De senare gick oväntat bra trots att det var hemväg!

Fast när jag under den sista töltintervallen "tagit i med hårdhandskarna" genom att smacka ett par gånger, då var "on-knappen" hos Lára så rejält intryckt att hon sedan varvade tölt, trav och galopp istället för att skritta... Mååååånga volter blev det innan vi tillslut kunde enas om skritt i alla fall - även om den verkligen inte var så avslappnad som jag hade önskat.

När hon sedan fick sträcka ut i trav en stund blev den ändå förhållandevis avslappnad och fin - och sedan kunde hon även skritta på lång tygel resten av vägen hem. Så numera FINNS det ju en "off-knapp" på damen i alla fall, även om den är så oerhört mycket svårare att "trycka in" än vad "on-knappen" är!

I ett plötsligt anfall av överdriven renlighetsiver bestämde jag sedan att schabraket borde tas hem för att tvättas...! 

Triangelmärkt

Idag var jag på "veterinärbesiktning" på företagshälsovården. Innan jag gick dit misstänkte jag att jag skulle bli "utdömd"... och mycket riktigt.... Man skulle göra ett konditions- och ett styrketest (blodprover m m blir i morgon) och flera av styrkeövningarna vågade jag inte försöka ens. I ett fall sa t o m han som höll i testet: "Den här övningen tycker jag inte du ska utsätta din kropp för!" Men på den positiva sidan var i alla fall att jag hade riktigt starka rygg- och magmuskler.

Den testansvarige visade sig faktiskt ha riktigt goda kunskaper i ryttares fysik och berättade bl a att han gjort tester med pulsklocka som visat att ett intensivt ridpass ger lika hög puls som om man åker skidor t ex. Konditionstestet visade också att min hjärta var lika vältränat som en skidåkares dito! Men tydligen var inte "konditionen i resten av kroppen" alls bra - vilket enligt honom hänger ihop med att man under ridningen inte rör särskilt mycket på armar och ben (utan istället fokuserar på att röra dem så lite som möjligt.)

Jag skulle alltså behöva komplettera ridningen med någon ytterligare motionsform som också är tillräckligt "snäll" mot min kropp för att inte förvärra värken. Verkligen lättare sagt än gjort... Han hade ingen lösning på rak arm, men lovade att återkomma när han funderat på saken. Det blir intressant - själv har jag ännu inte lyckats komma på något eftersom jag i princip har ont överallt...

Senare under dagen fick jag dock tips av en kollega om att jag skulle kunna testa crosstrainer - och det lät ju intressant! Ska se om jag hittar någon som har en som jag kan få testa för att se om kroppen tål den.

När jag berättade för Johan att jag blivit utdömd på veterinärbesiktningen sa han mycket bestämt att han minsann för länge sedan fattat beslutet att det var triangelmärkning och behålla mig som sällskap som gällde. Skönt! 

Dags för utökad körkortsbehörighet: B96!

Nu är det dags att skaffa utökad behörighet så att jag får köra tyngre släp! I morse var jag därför på trafikskola för första gången i mitt liv! (Tog det vanliga körkortet som privatist en gång i tiden.) Eftersom jag kört så mycket med hästsläp de senaste 20 åren förväntar jag mig inte några större problem med själva uppkörningen. Men det är ju det där med säkerhetskontroll av bil och släp, lastsäkring m m... Samt att jag inte får köra upp med min egen bil då den är automatväxlad. Därför kändes det som en MYCKET bra medelväg när jag hittade en trafikskola som erbjuder ett paket med 60 minuter teori, lån av godkänt ekipage till uppkörningen samt 100 minuters övningskörning med detta ekipage! 

Målsättningen är att ha det nya körkortet till sommaren. Min nya "Láralimousin" har visserligen sänkt lastvikt så det var även med de gamla reglerna tillåtet att dra den på vanligt B-kort. T o m med min starka dragbil. (Ju starkare dragbil desto högre totalvikt och därmed lägre släpvagnsvikt har ju varit det stora problemet med de gamla reglerna.) Men när jag har utökad behörighet ska jag låta höja lastvikten så att jag utan problem kan köra två hästar i fortsättningen. Ja, nuvarande lastvikt skulle väl räcka för att köra två hästar av Láras nätta modell, men sådana är ju rätt sällsynta så det vore skönt med större flexibilitet! 

Någon fler som ska ta B96-behörigheten? Eller har du redan gjort det? (Han som höll i dagens teori på trafikskolan berättade att Trafikverket utfärdat fler B96 hittills i år än vad de gjort BE under hela förra året!!!)

HÄSTMATSSKANDAL!!!

Chockernade nyheter: både lasagne och köttbullar upptäckta i hästfoder som sålts i Sverige... Nu höjs röster för krav på obligatorisk travmärkning!!! :-O

Se ett TV-inslag om HÄSTMATSSKANDALEN!

HÄRLIG avslutning på påskhelgen!!!

Påskhelgen slutar lika bra som den började: med ett HÄRLIGT ridpass på lycko-Lára i strålande solsken!!! Att Lára tyckte att tre dagars påsklov varit mer än tillräckligt var också tydligt. Hon låg och sov i solen när jag kom till Mariebäck, men så snart jag klev ur bilen hoppade hon upp. Och när jag en stund senare kom ut från Josefshallen med ridkläderna på gick hon med snabba steg bort till grinden, utan att jag ens hunnit ropa på henne!

Bestämde mig för att stå ute vid stallväggen när jag gjorde i ordning henne - för att samtidigt få njuta av det härliga vädret! Hon fick mumsa extra hö och när jag borstade kunde jag snabbt konstatera att damen, vädret till trots, INTE drabbats av några vårkänslor...

Jag tycker verkligen det är hög tid att börja göra sig av med vinterpälsen och hade "beväpnat" mig med "mirakelskrapan" för att hjälpa henne på traven med det. Men Lára var av helt annan åsikt och höll minsann hårt i sin päls. Så hårt att de fåtal hårstrån ni ser i piggborsten ovan faktiskt är vad jag lyckades samla ihop på HELA hästen! (Jag bytte till piggborsten så snart jag insåg att säsongen för skrapan tyvärr låter vänta på sig ett tag till.)

I vanliga fall brukar några vilodagar resultera i en överladdad Lára som måste "pysa ut" genom att vara extra stökig och aggressiv vid sadling, tränsning och uppsittning. Men idag överraskade hon positivt genom helt odramatisk tränsning OCH uppsittning!

Vi hade turen att få sällskap ut med Sussi och Ari - jättekul och dessutom MKT nyttigt för Lára som verkligen behöver träna på att kunna slappna av och lyssna på mig även när det finns hästar som man skulle kunna springa förbi och ifrån. (Hon har alltid tagit det elfte och tolfte Guds bud för hästar på oerhört stort allvar: "Du skall inga andra hästar hava före dig. Och du skall inga andra hästar hava efter dig!") Men till min glädje inledde hon idag med låånga, avslappnade skrittsteg - steg som hon INTE gjorde snabbare utan ännu länge när det behövdes!

Även under vår långa uppvärmningstrav var hon lugn och avslappnad - och verkade faktiskt helt nöjd med att trava bakom Ari t o m! I galoppen uppför backen in till byn såg hon förståss till att lämna Ari bakom sig - men även då var det riktigt sansat för att vara hon! Matte var SÅ  nöjd!!! Till det här läget vill jag hitta när det är dags att rida finaler också, med minst fyra andra ekipage på banan...!!!

På hemvägen blev det ju svårare att ta det lugnt förståss, men man kan väl inte förvänta sig det omöjliga?! Jag utnyttjade hennes oerhörda "framåtdriv" till att samla henne ordentligt i skritten UTAN att jag själv blev spänd på kuppen och sedan smyyyyga iväg i låååångsam tölt. Hon var så lätt och fin i handen ända till dess jag ville ta ner till skritt igen - hemska tanke, Ari kunde ju hinna förbi oss! Men när jag tog in henne på en liten volt på vägen i avsaktningen så blev det mycket bättre.

Och att smyga iväg i lååååångsam tölt från samling på en liten volt med helt lös innersida - det gav MYCKET bra resultat!!! Och uppenbarligen var det så pass ansträngande för musklerna att hon gärna skrittade i alla fall några avslappnade steg mellan töltintervallerna!

Fast när jag tyckte det var dags att sträcka ut och slappna av i trav var Lára direkt inne på en Solvalla-satsning istället... och även om jag fick henne att tagga ner lite efter en stund så var den avslappnade traven från uppvärmningen låååångt borta. Men med tanke på hur lite vi ridit med sällskap de senaste månaderna var jag ändå mer än nöjd!

"Det här är LYCKA!!!" sa Sussi och jag i munnen på varandra när vi med leenden från öra till öra skrittade in på gården igen! Utanför stallet satt KG och Yvonne och demonstrerade det oerhört hårda livet som pensionär:

TUR att jag har många år kvar i arbetslivet, för så där vill man ju verkligen inte ha det! ;-)