Feykir bossar

När Feykir kom tillbaka ut i hagen efter vår ridtur låg alla i hans flock och sov i solen, utom Krummi som vaktade. Fast nu när chefen kom tillbaka kunde ju även Krummi få ledigt. När Feykir kollar in flocken (och kliar sig under magen) konstaterar han...

...att Lettir och Eydir lyckats lägga sig PRECIS där det är allra bäst att rulla sig! Så han får helt enkelt säga till dem att flytta på sig.

Få se nu, var det här verkligen det perfekta stället...?

Jajamensan - helt perfekt!

Härligt - nu känner man sig som en häst igen!

Ridning i soligt vårvinterväder!!!

När jag kom till Mariebäck höll Janne på att skotta undan snöhögar från gården med stora traktorn och KG var med som hantlangare. Jag blir lika imponerad varje gång jag ser med vilken precision Janne kan hantera den stora maskinen! Nu skrapade han t ex försiktigt ner snö från stalltaket med skopan! Dessutom flyttade de undan de tre hästtransporterna som står utanför stallet (inkl min) och skottade där de har stått! Igår hade KG dessutom förbarmat sig och skottat bort all den tunga snön från taket på min transport! Bussigt!!!

Första delen av dagens ridtur fick jag rida med lilla Olivia, på sin Igór. Ja, mamma Sylvia satt förståss med på hästen också. De vände redan nere vid brevlådorna och jag hade förväntat mig att Feykir i alla fall skulle protestera lite när han inte fick vända han också - men det verkade inte ens som att han märkte att de försvann!

Efter lite sidförande i tölt lösgjorde jag på samma sätt som på lektionen i onsdags: genom att ställa vänster, bromsa upp tempot på yttertygeln och böja med innerskänkeln. Idag gick det lättare! Varvade mellan höger och vänster sida. Feykir kändes riktigt trevlig idag - framåt och lyhörd! Så snart jag fick igenom böjningen sökte han sig till en trevlig form också! Sedan har vi ju så fantastiskt ridunderlag så här års! Isen på vägarna är fast med med lite svikt. "Med sådant underlag känns det som att man är duktig på att rida!" som Ia Lindholm sa.

Övergick till att rida korta intervaller tempoväxlingar i tölt. Så snart vi ökar tempot måste mitt fokus vara att sitta ordentligt på rumpan och göra MASSOR av halvhalter för att han inte ska "dyka" ner på bogarna. Dessutom inte låta honom springa rakt fram - för då styvar han sig så lätt -utan sidföra eller krama höger-vänster för att hålla honom mjuk. I nedtagningarna försökte jag tänka som i onsdagens travövning: hålla om ordentligt med skänklarna och "bromsa med hela kroppen" samt hålla honom lätt högerställd. Allt för att han ska fortsätta bära sig bakifrån även i nedtagningen.

Sedan var det dags för travövningen igen: långsam trav i låg form, nedtagning till skritt med bibehållen form, ny övergång till trav o s v. Även här korta intervaller.

Red sedan en lång sträcka "arbets- till mellanskritt" och låtsades att det var tävling. Han gjorde aldrig något försök att hänga i handen och det var ju bra! Men jag tycker det är svårt att avgöra hur mycket jag ska "rida" i skritten... Inte för fri form men inte heller rida ihop för mycket så att han kortar steget...

Slutor i skritt hann vi med också - idag lyckades jag verkligen böja honom ordentligt! När vi sedan "godisstretchade" i stallet verkade han mycket mjukare än här om veckan!

Föresten, något MKT viktigt som Sylvia sa innan hon och Olivia vände hemåt igen på Igór: "Feykir har ju inte alls blivit så tjock i vinter!" Sist jag mätte honom visade måttbandet 380 kg. Sedan dess har jag ridit en hel del - och när jag mätte igen efter ridningen idag så var det "bara" 375 kg! Sedan en vecka tillbaka är det dessutom slut på fri tillgång till hö i hagen - så nu borde hans extra kilon börja försvinna i snabbare takt. Det är bra - i slutet av april kommer Atli igen och jag vet ju vad han säger om Feykir är väldigt tjock igen...

Läskig tomte och hänsynsfulla skoterförare

UNDERBART väder idag: strålande sol och nollgradigt!!! Feykir och jag red in till Alviksträsk. När vi kom galopperande uppför backen in till byn blev det plötsligt tvärstopp! Och sedan gjorde Feykir dessutom ett jämfota- (fyrfota?) hopp två meter till vänster. Vad var anledningen???




Jo, den här läskiga tomten som stod under ett träd och lurpassade!!! :-O Visserligen har den stått där ända sedan i december... Men jag håller faktiskt med Feykir, det ser inte kul ut med julpynt som står kvar framme i mars!!!

Dagens ridpass gick annars i huvudsak i töltens tecken. Inspirerad av onsdagens lektion lösgjorde jag i tölten genom att rida honom vänsterställd, bromsa upp på yttertygeln och böja honom i vänstersidan m h a skänkeln. Precis som på lektionen försökte han komma undan böjningen genom att öka tempot, men när jag kom ihåg att "sitta bakåt" ordentligt, hålla innerhanden stadig och sedan ge STOR eftergift så snart han mjuknade i sidan så gick det bättre och bättre! Varvade sedan mellan att böja höger- och vänstersidan. Och precis som på lektionen så var högersidan lättare. Feykir har alltså bytt "svår sida" igen. Men det ska tydligen vara bra - ett tecken på utveckling! (Så har både Atli och Syliva sagt - och jag vill verkligen tro dem!!!) Det kändes föresten som att vi hade ovanligt bra aktivitet i bakbenen på vägen bortåt idag. Kanske för att vi under en lång tid alltid ridit på i ett friskt tempo från början, för att "programmera in" att han ska gå fram ordentligt?! Detta resulterade i bättre takt redan på vägen bort, trots att jag idag höll ett långsammare tempo.

På hemvägen red vi först slutor i skritt och sedan gjorde vi några övergångar från sluta till tölt - då blev tölten mkt trevlig!

Plötsligt kom ett gäng på fyra skotrar dundrande mot oss längs vägen! Men de var faktiskt MKT hänsynsfulla och saktade in när de fick syn på oss. Den första stannade t o m och de andra körde mkt sakta när vi möttes. Bussigt! (Egentligen får inte skotrarna köra längs vägen... men är de så här hänsynsfulla så har jag inte så mycket att invända. Tyvärr kan många lika gärna gasa på för fullt även när de möter en häst...)

Vi brukar alltid avsluta ridturerna med trav i lång, låg form med massor av drivning. Men idag blev upplägget lite annorlunda än vanligt. Jag gjorde nämligen som på lektionen i onsdags: travade bara några steg, så långsamt som möjligt, innan jag satt ner, höll om med skänklarna och gjorde övergång till skritt. Efter några steg skritt, ny travsignal o s v. Målsättningen var dels att trava så långsamt som möjligt och dels att kunna rida övergångarna skritt - trav - skritt med bibehållen eftergift. Nyckeln till det senare är att verkligen hålla om med skänklarna och driva i nedtagningen. Feykir var faktiskt riktigt duktig! Ja, matte var nog ganska duktig också: hon lyckades "ha med sig" hans bakben hela tiden i nedtagningarna. När jag avslutningsvis lät honom trava en lite längre sträcka märktes det tydligt hur nyttig övningen är - för han bar sig mkt trevligt! Då satt jag av och gick med honom tillbaka till stallet.

Feykir blev förståss JÄTTESVETTIG i det varma vädret så han fick stå ute i solen med fleecetäcket för att torka medan han åt dagens gourmetmåltid: brödbitar och morötter i betforvatten.

Nästan ett mirakel!

I går red jag lektion för första gången på nästan 3 månader. Vad ska man lämpligen göra sedan?

1. Stretcha
2. Stretcha
3. Stretcha

Och det gjorde jag ju förståss, eller...?

1. Nej
2. Nej
3. Nej...

Var så trött efter lektionen att jag faktiskt helt glömde bort stretchingen... När jag vaknade i natt av våldsam kramp i ena vaden påmindes jag desto tydligare! Räknade med våldsam träningsvärk överallt idag - jag får ju nämligen träningsvärk för minsta lilla...

Men till min förvåning har jag faktiskt knappt haft träningsvärk alls idag! Mycket märkligt! I princip ett mirakel skulle jag säga. Eller är jag kanske extremt vältränad?! ;-) Jag äter i alla fall samma kost som vår senaste guldmedaljör i skidskytte...!!!

Om Feykir hade träningsvärk idag vet jag inte, han har i alla fall fått vila för jag har tränat i City Rehabs bassäng efter jobbet.

Var tog vägen vägen???

Ja, det kunde man verkligen undra lite var stans längs norrbottenskusten idag! Här till exempel! Det ska föreställa vägen från färjeläget i Norra Sunderbyn upp till väg 97 - ena körfältet är ju helt försvunnet under snön! Observera också de stackars 70-skyltarna som just så pass sticker upp över plogvallarna... Det var helt enkelt bara att gasa på och hålla tummarna för att man inte skulle få möte - för var skulle man ta vägen då? Sådana här dagar är jag VÄLDIGT glad åt min fyrhjulsdrivna bil!!!

Men nu var det ju inte väglaget (eller kanske bristen på väglag...) som det här skulle handla om utan TERMINENS FÖRSTA LEKTION!!! Eva ringde nyss och frågade hur det hade gått. "Ja, lektionen var då definitivt inte i onödan..." sa jag. För inte hade vi ju vilat oss i form direkt... Enda trösten var att de andra tre verkade ha lika mycket jobb med sina hästar!

När vi skrittat igång en stund fick vi göra några one rein-stop åt båda hållen, för att böja hästarna ordentligt. Sedan skulle vi skritta på volt och flytta ut bakdelen så att hästarna måste tvära MYCKET med bakbenen. JOBBIGT!!! sa Feykir och protesterade vilt genom att vräka sig i handen (bl a). Jag fick börja med att rida framdelsvändning till dess han började lätta lite i handen. Då fick jag lägga pisken lätt mot innerbogen för att på det sättet övergå till att rida på en volt. Då gällde det att sitta ordentligt på rumpan, med stilla hand och genom en aktiv innerskänkel (och lite pisk ibland) flytta undan bakdelen på volten. "Stilla hand, det är innerskänkeln som ska lösa problemet!" sa Sylvia. Feykir försökte komma undan genom att gå iväg framåt istället, så jag fick bromsa upp med tydliga halvhalter. Då upptäckte han att jag slarvade med ytterhjälperna och såg genast chansen att "försvinna" ut från volten... "Oj, vad jag är svettig - fastän vi bara skrittat!" hörde jag Fia pusta. Och jag kan säga att hon inte var ensam!

Sedan var det dags för tölt. Först "joggade" vi igång hästarna längs spåret i ganska långsamt tempo. Vi skulle böja hästarna omväxlande höger -vänster för att få dem lösgjorda. Det gick bra att böja Feykirs hals till höger, men så snart jag böjde till vänster drog han iväg i tempo. Fick därför rida honom vänsterställd, bromsa upp tempot på yttertygeln, hålla innerhanden stilla och driva med innerskänkeln till dess han mjuknade i innersidan.

I nästa övning fick vi dela upp oss två och två för att skritta på stora volter, flytta ut bakdelen på samma sätt och när hästen mjuknade i sidan göra övergång till långsam tölt på volten. Efter en stund skulle vi förbereda nedtagning till skritt genom att flytta ut bakdelen och sedan använda hela kroppen för att bromsa samtidigt som första steget i skritt skulle vara ett steg åt sidan. Sedan skulle vi fortsätta att flytta undan bakdelen på volten till dess hästen kändes mjuk i sidan, då gjorde vi ny övergång till tölt (med bibehållen ställning inåt - för att behålla hästen mjuk i övergången.) Vi började i vänster varv och jag lyckades faktiskt riktigt bra med ytterhjälperna i tölten! Både Fia och jag fick faktiskt beröm (medan de andra två hade större problem) så vi sa att det gällde att passa på att njuta den stund som vi inte var de svarta fåren!

När vi bytte till höger varv blev det knepigare för Feykir... Det där med att flytta för högerskänkeln är ju inte lätt!!! Det kändes nästan som att han tog små skutt åt sidan! Sylvia påpekade att när han gjorde så korsade han verkligen ordentligt. Jag kunde m a o använda samma riktmärke som vanligt: om det känns som att Feykir ska välta så gör han rätt! Han provade olika varianter för att komma undan arbetet här också - men sedan gick det bättre. I tölten var verkligen mina ytterhjälper avgörande: jobbade jag rätt med dem så töltade han för det mesta avslappnat med eftergift. Fast sedan blev det FÖR avslappnat, så jag fick sitta emot ordentligt och peta till med pisken i rumpan några gånger. Jag red med vanliga tredelade bettet och jag kan säga att det var tur att jag "marinerat" händerna med smärtstillande gel innan lektionen, för Feykir vräkte sig först alldeles våldsamt i handen när jag viftade med pisken. Men bara jag satt emot ordentligt och sedan styrde in honom på volten igen med ytterhjälperna så slappnade han av igen och jobbade riktigt bra.

Sylvia hade planerat att vi skulle jobba med traven de sista 15 minuterna. Men när hon tyckte att vi kunde lämna tölten var det inte så mycket kvar av lektionen... OBS-klassen hade gjort det igen, alltså! ;-) Men liiite travövning hann vi med i alla fall. Från skritt i lång, låg form skulle vi "smyga igång" i trav. Lugnt tempo och bibehållen form. Efter 1/4 varv trav skulle vi sitta bakåt, hålla om ordentligt med skänklarna och sakta av till skritt, med bibehållen form. Efter några steg skritt så en ny igångsättning o s v. Här var Feykir riktigt duktig för det mesta! Fast han gjorde ett par försökt att Solvalla-trava också.

När vi sedan skrittade av hästarna konstaterade Madde att hon först nu upptäckte att det faktiskt blåste riktigt rejält - så att snön yrde i luften. Ingen av oss andra hade heller haft tid att reflektera över detta under lektionen! Och vi var lika överens om att det kändes jättebra att komma igång med lektionerna igen! Tyvärr är detta sista terminen, eftersom Sylvia ska sluta med ridskolan. HUR ska vi klara oss sedan???!! Det blir verkligen viktigt att boka in privatlektioner tillräckligt ofta istället! (För sådana ska hon fortsätta med, som tur är!)

Klass 1-varning från SMHI igen...

Jag skulle vilja klaga lite på vädret! När jag nu ska försöka jobba heltid så tycker jag det är alldeles onödigt att vädret motarbetar mig! Förra veckan -29 grader, den här veckan snöstorm... Skärpning SMHI!!! :-)

För att motverka vädrets inverkan jag varit i bassängen på Sunderby sjukhus och tränat i kväll. 34 grader i vattnet och sedan en rejält stund i bastun på det = LJUVLIGT!!! Det måste vara optimal uppladdning inför ridskolestarten i morgon!

Har insett att jag måste åka direkt från jobbet till stallet i morgon för att hinna i tid till lektionen. Alltså måste det bli middag "på språng". I lördags bakade jag - kors i taket!!! Hade hittat ett spännande recept på LCHF-muffins som jag testade. Smeten bestod av massor av ägg, grädde, riven ost och kryddor. I några muffins tillsatte jag stekt bacon som smaksättning och i några Blå Castello (ost). De blev mumsiga och MKT mättande! Perfekt att ha som reserv i frysen för "krislägen" - som i morgon. Om jag äter två sådana innan jag åker från jobbet lär jag klara mig bra till dess jag kommer hem vid 20-tiden.

"Uppvärmning" inför ridskolestarten

På onsdag är det ääääntligen dags för oss att rida första lektionen på ridskolan för terminen! Och idag "tjuvtränade" vi lite inför detta, Feykir och jag. Red på ridbanan 45 minuter och började med massor av olika skrittövningar: serpentiner, flytta undan framdelen, flytta undan bakdelen, volter, Kyras ABC. När vi sedan "joggade igång" i tölt red jag böjda spår "åt alla möjliga håll". Det som är allra effektivaste för att lösgöra Feykir är att "överraska" honom genom att hela tiden byta riktning. Det funkade även idag! Efter en massa "kringelikrokar" började han kännas mjuk och trevlig.

Nu var det dags att höja kraven - det var dags för samlad skritt. Kom ihåg att vifta till med pisken direkt - då var det väldigt mycket lättare att aktivera hans bakdel bara m h a skänklar och säte sedan. Det märktes att Feykir tyckte det var JOBBIGT att samla sig - han kämpade på för att komma undan... f f a genom att placera högerbogen någon meter innanför spåret... Genom att hålla honom högerställd och vara aktiv med högerskänkeln fick jag tillslut bogen på plats och kunde börja samla. Jobbade med övergångar mellan samlad skritt och lååångsam tölt. Feykir pustade och stånkade - men var riktigt duktig. Då och då lyckades jag i samlade skritten få fram den känsla jag eftersträvade: jag tänker mig att jag spänner en pilbåge från bakbenen och framåt, så att han kommer upp med bogarna samtidigt som han är eftergiven i nacken och lätt i handen.

Avslutade med att jobba framåt-nedåt i trav med massor av drivning. Var riktigt nöjd när jag satt av. Inser nu att jag glömde "godisstretcha" honom i stallet sedan! I lördags gjorde jag det för första gången på ett tag - och det märktes verkligen att det var länge sedan sist! Han var inte alls lika mjuk som han varit tidigare... så jag bestämde att jag MÅSTE skärpa mig med detta igen! Men redan idag glömde jag alltså... Men vi hade en lång mys-stund när matten kliade bakom ena örat och det var så skönt att Feykirs mule nästan omvandlades till en snabel!

I morgon blir det vilodag för Feykir. Det är ju tyvärr slut på min tisdagsmorgonsridning - nu när jag måste jobba heltid igen. Och på kvällen ska jag träna i bassängen på sjukhuset. Det är föresten återigen klass 1-varning från SMHI i morgon! :-O Men, som Sylvia sa idag, man kan i alla fall inte säga att det inte är riktig vinter!