Vad åt ni till lunch idag?

Johan tyckte att vi borde göra något speciellt av den här, vår sista egentliga semesterdag, eftersom vi börjar jobba igen på måndag båda två. Alltså bestämde vi oss för att äta lunch på Kyrkbyns kök och matsal - en riktig gourmetrestaurang som ligger inom gångavstånd från vårt hus.

Vi åt dagens kötträtt, som var: Ortens grillade, lågtempererade ryggbiff serverad med en kompott på potatis och västerbottensost, karl-johansvamsky samt rödlökskompott. GOTT!!!

Sedan kunde vi ju inte motstå efterrätten: Fransk chokladfondant serverad med champagne- och jordgubbssallad. Inte så illa det heller!

Vi satt ute på deras stora altan och halvvägs in i lunchen började det regna... men de har en stor markis som tak så det gjorde inget.

Nu ska jag fortsätta att göra den här dagen speciell genom att åka och rida på min fina häst! Johan ska åka på stan och göra lite ärenden, samt köpa hämtsushi till middag. Och sedan ska vi faktiskt gå på bio! (Det gör vi bara någon gång vart annat år så det är en STOR händelse!) Vi ska se Mamma Mia. Har flera bekanta som sett musikalen nere i Stockholm och varit jättenöjda. Och min lillasyster och hennes sambo, som såg musikalen på Broadway när de var i New York i våras, tyckte att det var höjdpunkten på hela deras tre veckor långa USA-vistelse. Så att säga att jag har höga förväntningar är nog inget understatement... Hoppas nu att filmen kan leva upp till dessa. För när man går på bio så sällan som vi vill man ju verkligen att det ska vara BRA när man väl är där!

Den fina rabatten - Att vi inte skäms!!!

Före:

Här ska det bli en rabatt! När vi efter två års väntan på bygglovet tillslut kunde bygga vårt garage förra sommaren (jag skrev "vi" - fast det var ju faktiskt Johan som byggde det själv) hade jag ju haft gott om tid på mig att fundera kring hur en rabatt längs långsidan skulle kunna se ut. Eller, rättare sagt, jag hade haft gott om tid att samla på min växter. Planeringen av rabatten överlät jag till min trädgårdsfanatiker-mamma!

Här är mamma i full gång med planteringarna, medan pappa jobbar med stenläggningen som både ska hålla gräset borta från rabatten och göra att det inte blir någon gränskant kvar när man kört med gräsklipparen - någon trimmer ska alltså inte behövas.

Nu är det i princip klart! För att motverka ogräs har vi planterat MASSOR av marktäckare (Spetsmössa) mellan övriga plantor. Bara att köpa alla marktäckare hade kostat minst 4.000 kr - men som tur var hade jag odlat fram dem själv under några år från en enda planta jag fått av mamma. Nästan alla andra plantor hade jag också sedan tidigare - det är därför rabatten kan se så uppvuxen ut redan nu. Det hade ju inte gått att köpa sådana här stora plantor.

Fast ännu finare kommer det förhoppningsvis att bli när spetsmössorna vuxit ut och täcker hela marken! Jag får återkomma med bilder längre fram!






När vi var i princip klara kom föresten vår granne Sture, som bor tvärs över gatan, förbi för att se vad det var vi höll på med. När han såg rabatten sa han: "Men så fint!!! Att ni inte skäms!!!" Jag sa att hans fru gärna fick komma och titta också. "Då kommer hon att få hjärtsnörp!" sa han. Eftersom jag vet att frun tidigare haft en hjärtinfarkt föreslog jag att han ju kunde förbereda henne lite innan... Dessa grannar brukar se efter vårt hus när vi inte är hemma. En gång när det var skumma typer med stora ryggsäckar som smög runt huset och kyrkstugorna gick hon och satte sig på vår altan där hon blev sittande till dess de skumma typerna försvunnit. Och om vi ber dem ta in posten åt oss erbjuder hon sig alltid att bränna våra räkningar! Sådana grannar måste man ju vara rädd om!

Mera energi!!!

I morse lämnade jag in hästtransporten på service - och strax innan lunch ringde de om att den var klar för avhämtning! Verkligen snabba ryck! Nu ska den få stå kvar hemma ett tag så att jag hinner tvätta den lite innan den åter parkeras i Mariebäck. Det är så smidigt att kunna ha den parkerad vid stallet - för det är ju där den ska användas. Och dessutom har vi inte alls plats för den hemma - i alla fall inte vintertid.

Åkte till stallet och red Feykir en timme. Började med intervallträning i "lilla galoppbacken nr 2". Den är inte så lång, men Fia gjorde mig nyligen uppmärksam på att om man fortsätter framåt när backen planat ut så blir det snart en backe till - och den blir bara brantare och brantare ju längre upp man kommer. Det är alltså bara att välja hur jobbigt man vill det ska bli. "Lilla galoppbacken nr 1" ligger i en högerkurva - så där får man alltid rida höger galopp. Men i den här funkar det bra med vänster galopp, så de är ju ett mycket bra komplement till varandra!

Nu red jag fyra vändor uppför denna backe - stannade och vilade när vi kommit upp och skrittade sedan en runda på vägen ner. Stämde av att Feykirs andning hunnit återgå till normal igen innan nästa intervall uppför backen. Sista gången red vi så långt upp att jag tyckte det var för brant att rida nerför - så jag satt av och gick med honom ner. Annars var han faktiskt VÄLDIGT duktig på att skritta nerför idag! Han har haft så svårt att balansera sig i utförsbackar när han haft ryttare på ryggen... Hans metod har varit att öka tempot - som för att "springa ifatt" balansen - och det har ju känts farligt på en så snubblig häst... Men vi har verkligen tränat på detta och idag kom han själv på att han ska balansera upp sig på bakdelen istället för på framdelen och då gick det jättebra!

När vi sedan kom ut på bilvägen igen ville Feykir gå hem - han tyckte uppenbarligen att han gjort sitt för dagen där i backen. Det var faktiskt första gången sedan Sylvia tränat honom som jag fick känna av lite mer seriösa protester från hans sida - de där vilda "tonårsprotesterna" har verkligen avtagit markant! Och det gick ändå ganska snabbt att övertyga honom om att låta mig bestämma. Ägnade nog sedan en halv km till att förbereda för tölt och såg dessutom till att rida fram med mycket energi - och det blev den bästa tölten på länge!

Sedan Sylviaträningen har jag fokuserat så mycket på att kunna flytta honom för skänklarna i tölten UTAN att han försöker fuska genom att dra iväg i tempo. Han måste korsa bakbenen ordentligt för att bli så lösgjord att han töltar rent. Men resultatet har samtidigt blivit att vi tappat alla energi... och då blir det ju ingen bra tölt heller! Det är ju verkligen inte lätt det här med ridning!!! När jag i efterhand analyserade senaste ridturen kom jag på att det kunde vara energin som fattades - och när jag nu testade idag så visade det sig ju stämma! Men någon gång i livet SKA jag lyckas sätta ihop alla "delarna" samtidigt och bli riktigt bra på att rida tölt - så det är bara att träna vidare!

När jag kommit tillbaka till stallet och just skulle släppa Feykir i hagen igen kom dagens turridning tillbaka. Det var ett VÄLDIGT rörigt och livat gäng! Ett tiotal invandrarkillar, som talade fem olika språk, tillsammans med en tolk. Och till skillnad från de allra flesta svenskar som vi sett komma på turridning så hade de här killarna ingen tanke på att vara lite försiktiga runt hästarna utan skrek och tjoade vilt. Anna M - som var huvudansvarig för turen - såg helt slutkörd ut och det kan jag förstå! Bl a hade några börjat vråla jättehögt när de galopperade och Anna - som trodde att något allvarligt hänt - blev ju jätteförskräckt, kastade runt sin häst och red tillbaka för att se vad som inträffat. Men det visade sig att de bara vrålade för att det var kul... Tur att turhästarna är så snälla att de accepterar det mesta! Feykir skulle inte platsa många minuter i det gänget...

Det tjoande gänget gick upp till Josefshallen och fikade medan jag hjälpte Anna att fixa klart med hästarna i stallet. En stund senare kom hovslagaren. "Vad är det för livat gäng i Josefshallen??!!" undrade han - som hört dem när han körde förbi i bilen!!! Men vi uppfattade det i alla fall som att de hade väldigt roligt - och då var ju ändå målet med dagen uppfyllt!

"Mormor och morfar" hälsar på Feykir

Innan mamma och pappa åkte hem till Umeå igen idag följde de med till Mariebäck. De hade aldrig varit där tidigare, så först guidade jag runt på det tidigare klostret - visade Josefshallen, St Vincents kapell och kyrkan. Sedan ville de förståss träffa "barnbarnet"! Och han är ju en mycket social kille så han ville förståss gärna träffa dem också!

När mamma och pappa sedan åkt hemåt igen red jag Feykir en timme, till Bälingeträsket och sedan en bit längs vägen in mot stan. Fokuserade på tölten idag. Har jobbat så väldigt mycket med lösgörande övningar i långsam tölt den senaste tiden, så idag satsade jag på mer energi utan att tempot fick gå upp allt för mycket. Då blir det genast svårare att behålla en bra form i tölten - men desto viktigare att träna på!

Vi skulle nog behöva ett träningspass på ridbanan snart! Fast den har precis fått nytt underlag och det visade sig tyvärr inte vara så bra... mycket stenar precis i "fastna i hästhov-storlek"... Inte alls bra! Hela tiden jag var i stallet idag höll KG på med att kratta och skotta bort sådana stenar från ridbanan - och ändå fanns det visst många kvar...

Tog med mig hästtransporten hem från Mariebäck idag. Jag ska nämligen lämna den på årlig service. Hade tänkt lämna in den idag egentligen - men jag hann inte innan servicefirman stängde kl 16 så jag får åka dit med den i morgon bitti. Huvudsaken är i alla fall att den är klar inom en vecka - för snabbare än så behöver jag den ändå inte.

Feykir behöver också lite "service" - han har nött av tåkapporna på båda framskorna och då brukar det gå ganska snabbt att de även nöter bort mycket från själva hoven. Men hovslagaren var fullbokad denna vecka så det blir först på måndag han kan ta sig an Feykir. Håll tummarna att resten av skorna sitter kvar till dess - för nu vill jag rida så mycket det går under denna min sista semestervecka!!!

Jag = en exemhäst?!

Sådan häst - sådan matte?!

Jag har aldrig haft några problem att förstå hur jobbigt det är på sommaren för Reykur och alla andra exemhästar... Jag är nämligen också allergisk mot mygg och knott... Varje bett sväller upp till en stor böld och kliar hysteriskt i minst en vecka - trots dubbel dos allergimedicin! När jag får de första betten i början av sommaren är det alltid allra värst. I år hann jag bara få några myggbett i juni, innan det blev så torrt att insekterna nästan försvann. Men när vi, på väg hem från Skåne, besökte Johans brors sommarhus på Singö i Stockholms skärgård fick jag MASSOR av myggbett som har kliat VÅLDSAMT!!! Nu har de dock slutat klia till slut och jag hoppas att min "exemsäsong" är över för den här gången.

För exemhästarna är det stor skillnad var i landet de bor - exemsäsongen söderut är flera månader längre än här uppe hos oss. Då känns det bra att veta att Reykur får tillbringa nätterna inomhus på Örnäs, så han får en chans att vila ordentligt!

Vilket väderomslag!

Ett våldsamt väderomslag från 27 grader i skuggan till 15-16 dito känns i kroppen... Igår fick Feykir därför "ledigt" men idag kunde jag ändå rida, när jag väntat till sen eftermiddag. Igår och idag på förmiddagen fick jag istället agera "hejaklack" till mamma som håller på att färdigställa min 39 årspresent. (Det är ju hög tid - kan tyckas - eftersom jag snart fyller 40!)

Jag tycker det är så roligt med trådgård - men hälsan är numera väldigt begränsande för mina möjligheter att fixa som jag skulle vilja... Men min extremt trädgårdsintresserade mamma gav mig förra året ett "presentkort" på ett trädgårdsprojekt som hon skulle kunna genomföra. Och nu blir det en STOR rabatt längs hela långsidan på vårt garage!!! (Förra sommaren fick vi ÄNTLIGEN bygga ett garage - det tog drygt två år att få bygglov för detta... Inte alltid lätt att bo i ett världsarv...)

Hade planerat dagens ridtur utifrån tanken att Feykir skulle få jobba riktigt ordentligt medan jag skulle få det så lindrigt som möjligt. Med andra ord: massor av galopp ute i skogen! Numera börjar jag varje ridtur med några halter för överskänklar och säte - för att stämma av att han har fokus på mig - och han blir verkligen mer och mer allert för varje dag! Töltade lite och försökte lösgöra genom att sidföra mellan dikeskanterna. När vi kom till lilla galoppbacken i grustaget kändes han lagom uppvärmd så vi körde galoppintervaller sex vändor uppför backen.

Efter ett skrittpaus för att hämta andan fortsatte vi in i skogen och varvade trav och galopp. Vi red inte ända till "stora galoppbacken" - men höll ett bra tempo hela tiden så han fick jobba ordentligt. Efter lite skritt på ett kalhygge vände vi hemåt igen. När man rider tillbaka ut till bilvägen sluttar stigen lite utför hela tiden. Förut har vi alltid behövt skritta den mesta delen tillbaka, för har jag försökt tölta har det bara blivit grisepass p g a utförslutet och har jag förökt trava har han sprungit fortare och fortare och fortare ocn när jag försökt göra halvhalter för att ta ner tempot har han fått över i grisepass... Men nu när vi tränat så mycket på halter m h a överskänklarna kunde jag göra halvhalter utan att ta i tydlarna och då höll han traven!

Avslutade med lite tölt längs vägen - inte helt lätt att samla ihop honom tillräckligt efter all galopp och trav i skogen - men det gick hyfsat ändå. Feykir var rejält svettig och jag mycket nöjd när vi kom tillbaka till stallet igen!

Vad gör grabbarna i vallackflocken...

... på morgonen när de hämtats upp från betet till vinterhagen vid stallet? Svar: de letar upp hagens jordigaste område (där det är minst insekter) och SOFTAR!!!

Fúni i förgrunden - och "mitt i smeten" ligger Feykir.

Feykir sover!

Han andades så tungt - hade jag inte hört honom sova förut skulle jag ha trott att han hade fått något fel i luftfören!

....orkar inte stiga upp...

Jag hann gosa en ganska lång stund med min sovande häst! Ibland höjde han huvudet och spetsade öronen efter något ljud. Men sedan sjönk mulen mot backen igen... Tillslut blev jag i alla fall tvungen att säga åt honom att stiga upp - och det var inte utan att jag kände mig ganska grym för uppenbarligen sov han ju jätteskönt!

Fick ridsällskap av "vice stallchef" Anna M som idag red Fias Lukka. Feykir var faktiskt riktigt på allerten idag! Redan vid första försöket att rygga för överskänklar och säte var han med på noterna, så trots (eller kanske för att) han just hade sovit behövde han inte "väckas" i början av ridturen den här dagen! Lukka behöver träna på att "tänka framåt" så Anna M red på i ganska högt tempo med henne, med mycket galopp. På vägen bortåt använde jag denna draghjälp till att rida ett högre tempo i tölten - när jag fick aktiteten i Feykirs bakben "på köpet". Det gick riktigt, riktigt bra! Det var väl inte helt ren fyrtakt, men det var oerhört mycket stabilare än innan Sylvia tränade honom! Inte en enda rollning faktiskt!

På hemvägen fortsatte Anna M och Lukka att agera "hare" för oss - men nu försökte jag istället använda all energi det skapade i Feykir till att samla honom mer i tölten. Till att börja med gick det riktigt bra det också! Fast när Lukka kom för långt före och han riskerade att förlora henne ur sikte blev han så uppjagad och spänd i kroppen så då blev det väääldigt passtaktigt... (Det är verkligen intressant: när Reykur blev spänd så hade han bara en enda gångart: tölt. Fast om Feykir har minsta spänning någonstans så blir det inte tölt...) Jag kan tänka mig att vi hade kunnat få till riktigt våldsam racergalopp i det läget om Feykir bara fått chansen... men istället lät jag honom tölta så snabbt han kunde och det gick riktigt hyfsat nu också!

Det blev lite kortare ridtur idag, bara drygt 40 minuter. Men vi höll ett ganska högt tempo så Feykir hade ändå fått jobba rätt bra. Efter ridturen kunde jag inte längre låta bli att plocka fram viktmåttbandet... Har inte velat göra det efter de här två veckornas ledighet, för jag ville inte få bekräftat det t o m mina ögon ser: att han har gått upp ytterligare i vikt... Och med måttbandet runt magen gick det inte att lura mig själv längre - bara att konstatera att han hade lagt på sig 5 kg till och nu väger 385 kg... (Tur att han är vallack - killars vikt får man väl prata om?!) Istället för 15 är det nu alltså 20 kg som vi skulle behöva jobba bort! Men förra sommaren lyckades vi rida bort beydligt mer än så - omöjligt är det alltså inte!