Hovslagaren

Ringde hovslagaren för att boka in en tid för skoning. Råkade nämna att jag ser fram emot att få snösulor på Feykir. Men så kom jag på att min hovslagare inte är särskilt förtjust i sådana... "Hoppsan, det skulle jag inte ha sagt, nu har du väl inte tid att sko Feykir..." "Jodå, sa han, i maj kan jag nog klämma in honom...då behöver han ju inga snösulor..." Tur att han skojade - fick en tid redan på tisdag!

Ridning i mörker

Feykir och jag red ut med Fia och Lukka idag. Jag hade min fiffiga boglampa på Feykir, för första gången på mycket länge. Det gamla uppladdningsbara batteriet till den har tagit slut, så jag har köpt ett nytt. För att ansluta lampan till detta behövde man byta ut kontakterna på lampsladden. Nu visade det sig att sladden blivit för kort! Jag har sytt en ficka på ett schabrak - för att förvara batteriet i under ridturerna. Men tyvärr räckte sladden inte ända till den där fickan... Jag stoppade batteriet i min jackficka istället och anslöt lampsladden när jag suttit upp i sadeln. Tyvärr visade det sig att de nya kontakterna inte funkade något vidare heller... de lossnade då och då under ridturen... Då var det tur att Fia hade sin pannlampa!

Vi red ca 1 timme längs bilvägen och höll oss hela tiden i bilspåren för att undvika styltor i hovarna. Jag får rida lite annorlunda i mörker. I vanliga fall brukar jag bara vinkla ut pisken lite, så att Feykir ser den i ögonvrån. Det räcker för att starta hans turbo i bakdelen. Men i mörkret ser han ju inget spö så då måste jag jobba mer med skänklarna...

Tillbaka i stallet fick Feykir imponera på Fia genom att stå kvar inne i boxen, med öppen boxdörr, medan jag blandade hans mat. Med Reykur behövde jag aldrig stänga någon boxdörr, så i början tyckte jag att Feykir var hopplöst rymningsbenägen... Men sedan kom jag på att vi kanske måste träna lite, så att förstår vad jag förväntar mig, och nu är han fantastiskt duktig!

Skitväder!!!

Hade planerat att träna på ridbanan idag. Det var verkligen på tiden - har inte ridit där sedan början av december - innan vår Vietnamresa! Det snöade när jag åkte till stallet, men termometern i Mariebäck visade 1,5 minusgrader så jag trodde inte att snön skulle medföra något problem. Det gjorde den dock... Feykir fick styltor i hovarna på en gång och min "snubbel- och halkpelle" blev som Bambi på hal is... Jag blev så besviken, hade t o m trott att vi skulle kunna galoppera... Jag är ju dessutom bortskämd efter många år med Reykur som knappt har vare sig halkat eller snubblat i sitt liv... Efter tio minuters skrittande/halkande på banan gav jag upp och gick tillbaka till stallet igen. När jag precis sadlat av kom Fia tillbaka efter en ridtur. Hon hade ridit längs bilvägen och där klarat sig från styltor! Men nu orkade jag inte sadla igen, plocka fram reflexer m m så Feykir fick (i alla fall nästan) vilodag. Fia och jag bestämde i alla fall att vi ska rida ut tillsammans på onsdag.

Christina har hämtat hem sin unghingst (en av alla Berserkuravkommor här omkring) från unghingstbete och han kastrerades idag för att kunna gå tillsammans med ungstona i Mariebäck. När jag kom hade veterinären nyss åkt och Kyndill stod i en box och var ganska groggy. Men innan jag åkte igen hade han redan börjat piggna till och gnäggade efter de andra hästarna. Feykir var också hingst när jag köpte honom, men Nina K fixade kastreringen nere på Örnäs så jag var inte inblandad i det mer än att jag betalade veterinärräkningen.

Det är kul att få chansen att se så många unhästar efter samma hingst - det har jag aldrig gjort förut. Av vad jag sett hittills verkar alla väldigt lika sina resp mammor. Fast en har Berserkurs huvud i alla fall. Förhoppningsvis har de alla hans rörelser, när de väl börjar ridas om några år!

Än en gång: arg Anna rider bättre!

Efter gårdagens töltträning hade jag tänkt att vi skulle rida mycket galopp idag - för att Feykir skulle få ha det riktigt roligt. Tog vänster nere på bilvägen och förvånades än en gång över att Feykir alltid vill svänga höger där. Jag rider åt höger när vi ska töltträna - eftersom vägen där är plan helt utan backar. När vi rider åt vänster däremot, där det hela tiden är små backar upp och ner, brukar vi rida mycket galopp så det borde han ju tycka är roligare och inte alls lika jobbigt! Men han vill ändå alltid svänga höger... Jag fick dock min vilja igenom och vi svängde vänster.

Oavsett var vi rider brukar jag börja med tölt, så att han ska hinna busa av sig det värsta, för det känns som jag har bästa kontrollen i tölt. Men idag lät jag honom börja med att galoppera... Han började kasta med huvudet och några gånger körde han ner det mellan frambenen. "Bara han inte får för sig att börja bocka!" tänkte jag. Då fick han plötsligt ett frispel och kastade sig 90 grader åt vänster - från ena dikeskanten till den andra. Han såg inte till att landa på broddarna heller - utan benen for åt alla håll och det var SÅ nära att vi gick omkull. Matte blev arg och gav honom ett rapp i rumpan - och sedan ägnade vi resten av ridturen åt att tölta. Var han inte tröttare än så efter gårdagen så orkade han minsann tölta idag också! Än en gång kunde jag konstatera att arg matte rider bäst - och på bitvis jobbade han riktigt bra i samlad tölt!

I går kväll var vi föresten och såg Arn-filmen. Den svarta arabhingsten han rider är bara sååå vacker!!! Nästan lika vacker som Feykir t o m! ;- )

Bromsa först dig själv och sedan hästen!

Red ca 1 timme idag, till Alviksträsk. Det var första gången på väldigt länge som vi red ända in i byn och det var rejält spännande för en av oss... En riktig tvärnit blev det mitt i töltandet - tur att jag har bra knävulster på min sadel! Feykir var stel som ett järnspett och stirrade upphetsat ner mot en gård. Ve och fasa - det gick faktiskt en människa där över gårdsplanen!!! * SUCK!!!*

På hemvägen tränade vi kort tempo tölt. Det gick faktiskt riktigt bra att hålla nere tempot idag! Alltså passade jag på att höja svårighetsgraden genom att kräva mer samling. Feykir hävdade bestämt att den ökade drivningen innebar att han skulle springa fortare - så vi var inte helt ense där... Jag märker att jag har så lätt att ramla framåt i det här läget, istället för att sitta ordentligt på rumpan och bromsa upp med sitsen. Hörde plötsligt för mitt inre öra Atli säga: "Du ska först bromsa upp dig själv - sedan hästen!" I många fall räcker det väldigt långt med att bromsa upp sig själv, d v s flytta vikten bakåt och sitta ordentligt på rumpan!

På senaste kursen var Atli så noga med att jag alltid först måste använda skänklar och spö innan jag fick ta i tyglarna, även t ex om Feykir föll ner i trav ur tölten. "Skänklar och spö så att du får med bakdelen, sedan kan du använda tyglarna ifall det behövs!" Jag har verkligen försökt rida så det senaste halvåret och jag tycker att mina försök ger bra resultat! Men jag behöver visst lägga till att jag måste räta på mig eller luta bakåt också, innan jag får ta i tyglarna!

De senaste dagarna har jag kunnat åka isvägen över älven när jag åker till och från stallet. Jätteskönt, då blir det så nära! Dessutom ingen tid att passa - som med färjan... Det har ju inte varit någon riktig kyla i vinter, men i alla fall tillräckligt för att isvägen nu är öppen för fordon på max 3 ton. Så här vackert var det när jag åkte hem över isen idag!

Här börjar isvägen.

Det är föresten inte vilken dag som helst idag - utan dagen då jag och Johan har varit tillsammans i 19 år! Det ska vi fira med att gå på bio och se Arn-filmen. Jag ser fram emot många scener med fina hästar!

Morgonfodring och ridtur

Började inte jobba förrän vid lunch idag, så jag åkte till stallet på morgonen. Det är verkligen tacksamt att morgonfodra - flera av hästarna "huckrar" så välkomnande när man kommer! Fyra av hästarna i stohagen behöver mer hö än de övriga, men som allt annat hos Sylvia löses det på ett mycket rationellt sätt. Området utanför vinterhagarnas grindar och fram till stallet är också inhägnat och i denna inhägnad står rundbalarna med det hö som vi fodrar ur. När man lagt ut lite hö i stohagen behöver man därför bara öppna grinden och ropa på de fyra stona så kommer de springande. Sedan får de stå och äta direkt ur rundbalarna några timmar. Mycket smidigt! Medan hästarna mumsade sitt hö åt jag min egen frukost i Josefshallen innan det var dags för en ridtur.

Feykir hade vilodag igår och vilodagar har definitivt inte någon positiv inverkan på hans koncentrationsförmåga... Det var väääldigt mycket bus idag och det verkade inte spela någon roll hur många gånger jag försökte säga åt honom på skarpen... Vi red mot Alviksträsk och tog vänster vid sjön. Mycket tölt blev det, men några lite längre galoppsträckor också. Jag var väääldigt noga med knäslutet i galoppen för att vara beredd ifall han skulle tvärnita för något. När han är på sådant här bushumör vet man ju aldrig vad som händer... Men det blev bara några mindre hopp och jag satt fortfarande kvar på ryggen när vi saktade av igen. På hemvägen red vi fram och tillbaka över vägen med framdelsvändningar vid dikeskanterna. Sedan försökte jag verkligen rida riktigt kort tempo tölt. Red kortare intervaller för att han inte skulle hinna dra iväg i tempo. Intervallerna löste sig föresten ganska automatiskt. Tidigare på morgonen hade jag haft känslan av att vara enda vakna människan i världen, men nu började det komma bilar så att vi fick sakta av till skritt gång på gång. Det visade sig att alla var kompisar på väg till stallet!

Grattis på födelsedagen!

SMHI hade hotat med riktigt kallt väder idag, som så många gånger förr på nyårsdagen, så någon ridning hade jag inte räknat med. Men hade ändå lovat att åka till stallet och lunchfodra - för något ska man ju göra på nyårsdagen! Nu visade det sig att temperaturen inte var lägre än -12 grader, så det blev ändå en ridtur!

Feykir blir åtta år idag, på alla hästars födelsedag. Ända sedan jag köpte honom, när han var 1,5 år, har jag kallat honom för "min lillkille" - både p g a hans ålder och för att han är så mycket yngre än Reykur. Han beter sig ofta som en "lillkille" också - med stora problem att fokusera på arbetet.... Men nu är det på tiden att det blir ändring på den saken! Han är ju alltså åtta år nu och dessutom den äldsta häst jag har (ja, på pappret alltså - inte i hjärtat) så fr o m i dag ska jag tänka på honom som mattes stora kille istället!

Ovan ser ni hur härligt rimfrostig mattes stora kille var när han kom in från hagen idag! (Det är läckert att man ser rimfrosten så väl på en svart häst - sådana här bilder kunde jag inte ta på min skimmel...) Vi red en timma idag, längs bilvägen och två rundor i skogen. Började och avslutade med tölt samt red trav och galopp där emellan. I början var det en hel del bus, men sedan skärpte han till sig.

Så här härlig såg mulen ut när vi kom tillbaka från ridturen igen!

Det är inte bara alla hästar som fyller år idag - det gör min lillasyster också. Stort GRATTIS Kristina!!!

Det var dessutom min kära (styv-)farmor Adéles födelsedag idag - hon skulle ha blivit 102 år idag om hon fortfarande levt. Här finns en fin tidningsartikel om henne: http://www.norran.se/sektion_c.php?id=26982&avdelning_1=123&avdelning_2=148