Massage, promenad och stretching

Riktigt ”mysigt” väder när jag åkte till stallet på morgonen – bara två plusgrader och snöblandat regn… BRRR!!! Var tog våren vägen??? Det var ju varmare i mars!

Morgonfodrade i hagarna samt tog in Feykir så att han fick äta sitt morgonhö inne och samtidigt torka lite i sitt fleecetäcke. Sedan var det dags att massera. Equiterapeuten rekommenderade 15-20 minuters massage, var annan eller var tredje dag, men det orkar inte mina onda händer med. Fast en liten stunds massage blev det i alla fall. Sedan skulle vi ut och promenera. Valde att gå ut i skogen bland blåbärsriset – kändes betydligt trevligare än att gå längs leran på vägen i det här vädret. Tillbaka i stallet igen godisstretchade vi. Fick igår tipset att jag på högersidan ska se till att han först sträcker halsen ordentligt ut från kroppen innan han böjer in mot bogen. På så sätt sträcker han ut de stumma musklerna på högersidan av bog och hals ordentligt.

Hästen Gabriel – som Reykur-Eva brukar rida ibland – har stått i Mariebäck de senaste månaderna för att en av hans medryttare skulle kunna träna inför deras tävlingsdebut på Midurtävlingen under helgen som var. Nu fick jag höra att det bestämts att han kommer att stå kvar i Mariebäck. KUL! Skojade om att han genom tävlingsdebuten i helgen ”kvalade in” till Mariebäcksstallet! ;- )

En tjej som jobbar som instruktör på Örnäs fotade Reykur här om dagen och har lagt ut bilderna på Bukefalos så att jag skulle få se dem. De är fotade när han går i hagen och myser med ett lila exemtäcke på sig. Han lyckas vara vacker även i exemtäcke!

Equiterapeut-behandling

Feykir har fått två välförtjänta vilodagar efter tävlingen och idag var det dags för honom att bli undersökt av en Equiterapeut (kiropraktor för hästar). Hon var MYCKET grundlig – undersökning och behandling tog drygt 1,5 timme. Hon hittade en skevhet uppe i korset på vänster sida (korsbensleden?). Han kan ha haft den länge, men att den blivit värre när han härjat runt i hagen under vintervilan. För att komma undan obehaget från vänster bak har han belastat höger fram och hon visade mig hur mycket mer muskler han har på högra bogen jämfört med den vänstra. Han är stel i musklerna på höger bog ”som en body-builder” sa hon. Själva behandlingen gjorde hon först med laser, sedan stretchade hon, "kotknackade" och gav honom rejäl massage som avslutning. ”Oj vad han pratar med mig hela tiden” sa hon – och han var verkligen uttrycksfull! Gjorde alla möjliga olika ”miner”, gäspade, ålade sig och ibland visade ett vitöga när hon kom åt på något extra känsligt ställe. Men på det stora hela verkade han tycka att det var skönt.

Nu ska vi vänta två dagar innan jag sitter på honom igen – jag ska massera och promenera med honom. När vi går ska jag ett par gånger låta honom svänga åt höger medan jag håller handen mot hans högra bog så att han inte skjuter ut den utan verkligen böjer runt. På lördag får jag börja rida igen.

Den 29:e maj kommer hon tillbaka för att undersöka och behandla honom igen. Vi är anmälda till tävling helgen innan och hon tyckte det var helt OK att tävla honom. Hon tyckte också att det passar mycket bra med återbesöket strax efter tävlingen, för ifall skevheten skulle komma tillbaka p g a ansträngningen på tävlingen så får hon ju rätta till den snabbt igen. Hon tyckte i det stora hela att han var väldigt fin i kroppen, men sa att det förståss kommer att ta tid innan han är jämnt musklad på bog och hals.

Midurstävling: finaler!

Vår första final var A-final i Lätt fyrgång. Eftersom gårdagens uttagning gick så bra försökte jag värma på samma sätt som då. D v s:
1. rida mycket skrittövningar där han fick flytta bakdelen åt båda hållen
2. rulla igång i tölt utan alltför mycket krav
3. trav och galopp på volt
4. mera tölt, nu med större krav på samling samt hålla honom lösgjord i vänstersidan
5. mera skrittövningar där vi flyttar bakdelen – till dess det är dags att rida in.

Vi använde en paddock utomhus för värmningen och utanför denna fanns provisoriska daghagar av eltråd för de tävlande hästarna. När jag höll på att värma Feykir var det en häst som lagt sig ner för att rulla för nära stängseltråden, trasslade in sig och fick panik när han fick ström. Han sprang genom ett antal hagar och stort tumult uppstod. Men som tur var kom ingen till skada! Feykir blev dock riktigt skärrad och sedan ville han absolut inte gå på den del av paddocken som var närmast de aktuella hagarna. (Det skulle visa sig att detta rubbade hans cirklar för resten av dagen - han började sedan se faror både här och där… )

Just när jag skulle rida in till första finalen säger man i högtalarna att det inte är tillåtet med broddar. Jag blev alldeles iskall – Feykir hade ju broddar på alla fyra hovarna! Var det alls lönt att jag red då – om jag ändå skulle bli diskad? Bestämde mig för att rida i alla fall – för poängens skull. Vi red vår final och det var riktigt kul! Tölten var OK, traven stressig med taktstörningar så där blev poängen lite lägre än de borde, skritten riktigt bra och galoppen bra. (Det var dock snarare ”ligga ner i kurvorna” än galopp i form… )

När vi ridit klart hade tävlingsledningen en LÅNG diskussion med domarna om broddarnas vara eller inte vara. Det hade nämligen kommit många protester till sekretariatet, inte minst från våra långväga gäster från Gällivare och Kiruna där man fortfarande har massor av snö och is. I det läget känns det ju hårt att behöva sko om hästen inför en inofficiell tävling som den här. Tillslut kom så det efterlängtade beskedet – broddar var OK så länge hästen hade lika många på alla hovar! Jag kunde andas ut och sedan glädjas åt att våra poäng räckte till en tredjeplats som vi delade med Kristin och Funi! När det var dags för ärevarv blev Feykir jätterädd för applåderna, kastade sig runt och jag trodde nästan att han skulle försöka hoppa över prisbordet. Det måste vara ”sviterna” efter tumultet kring hästen som fastnade i eltråden som satt i för igår brydde han sig inte alls om några applåder…

De ”sviterna” satt i även på eftermiddagen. Inför B-finalen i Lätt tölt började jag med att skritta iväg runt ridanläggningen för att han skulle få mjuka upp kroppen ordentligt. Feykir såg verkligen spöken överallt. Han kastade sig för allt möjligt, tvärstannade och var oerhört misstänksam så snart asfalten ändrade färg, var rädd för vägbrunnar… D v s allt sådant som Reykur är expert på men som aldrig brukar röra Feykir i ryggen. Återvände till paddocken och sysselsatte honom med uppvärmning på samma sätt som på förmiddagen. Varför ändra ett vinnande koncept? Sedan gick töltfinalen riktigt, riktigt bra! Han kändes mjuk och trevlig och draghjälpen från de andra hästarna bidrog säkert till att vi nu faktiskt fick till något som kunde kallas ökningar! Vi vann faktiskt finalen!!! Min duktiga kille!!! Jag hade redan bestämt att jag inte ens skulle försöka rida ärevarv denna gång utan tog emot prisrosett och pris stående på marken. Skickade iväg de andra på ärevarvet och hade sedan fullt sjå att lugna Feykir när publiken började applådera. Hoppas verkligen att han blir sitt vanliga trygga jag igen när han kommer hem till flocken i Mariebäck!

Under hela dagen fortsatte det att gå bra för mina kompisar också – Sylvia blev faktiskt tvåa i T1 med en ridskolehäst som hon bara tränat för detta i ett par dagar. Jag föreslog att hon skulle lämna sin tävlingshäst – varför hålla på och träna honom hela tiden - när det bara är att plocka in en ridskolehäst och snabbträna några dagar innan resp tävling? På det sättet skulle hon ju spara massor av tid! ;- ) Anna M fick hederspris som bästa Midur junior, bl a för segrar med en av Sylvias hästar. Och en annan Midurtjej blev både bästa Midur-senior OCH bästa senior totalt. I många klasser var det dessutom Miduriter både på första, andra och tredjeplatsen. Jättekul! Vi är inte så många i Midur, men vi är faktiskt väldigt duktiga!

Midurs klubbtävling: uttagningar

Det är alltid lika roligt att komma till Midurs tävling och träffa alla gamla bekanta från Norrbotten och Västerbotten som letat sig hit! I år var det nytt rekord med 48 ekipage och riktigt många kom ända från Gällivare (25 mil) samt Kiruna (35 mil). Dessutom fick jag träffa Malin S (nästan) från teamet eftersom hon var en av domarna.

Vår första klass var Lätt tölt. Det kändes verkligen ringrostigt – det är ju åtta månader sedan vi tävlade sist! Hade inga stora förväntningar på uttagningen. Underlaget i ridhuset var tungt – han kändes framtung och ganska stark samt den lilla detaljen att vi inte har något som kan kallas ökningar ännu… Men utifrån förutsättningarna var jag ändå nöjd när jag red ut efter att ha fått en fempoängare för korta tempot och fyror i övrigt. Poängen räckte till delad 6:e plats och B-final! (En kompis make kunde dock inte låta bli att ”uppmuntra” genom att tala om att jag missat A-finalen med 0,1 poäng…) Feykir var föresten hur cool som helst i ridhuset – när publiken applåderade verkade han närmast blasé!

Inför vår uttagning i Lätt fyrgång var jag riktigt laddad – jag tycker det är en sådan rolig gren att rida! Dessutom brukar man alltid få rida töltklassen först, så till fyrgången känner man sig mer varm i kläderna. Det gick också RIKTIGT bra för oss! Så bra att vi kom trea och gick till A-final! Inför övergången från skritt till galopp valde jag att ge oss ordentligt med tid till förberedelse – strax före kurvan började vi trava för att kunna göra en riktigt bra galoppfattning mitt på kortsidan. När jag sedan fick domarkommentarerna kunde jag att konstatera att den tidiga övergången kostat oss 1 poäng – men det fick det vara värt för galoppen blev bra. Jag kunde också konstatera att om jag ”rensade” poängen från denna påverkan för att få fram kvalitén på själva gångarterna så hade vi 4,5 från en domare avseende tölten, i övrigt hade vi 5.0 eller 5.5 på allt! Tänk att vi kunde ta oss upp ur formsvackan så snabbt! Det måste väl betyda att jag verkligen lärde mig något av teamdagarnas föreläsning om att toppa formen??!! ;- )

Väldigt roligt var också att det gick så bra för mina kompisar! Kristin t ex gick till A-final i båda sina grenar så här sista tävlingen inför hennes barnafödande. Och Sylvia som ”dammat av” två ridskolehästar under de sista dagarna, eftersom hennes fina Krummi är halt, gick till final med båda!

På kvällen hade vi ryttarmiddag och jag fick tillfälle att prata mer med Malin S och hennes kollegor. Trevligt! Vill passa på att skicka ett meddelande till dem som ska planera möhippan för Malin när hon gifter sig i sommar: det är onödigt att ni kostar på henne ett strippogram – hon kommer bara att sova sig igenom det hela! ;- )

Stora hästtvättardagen & halvt kandar

I morgon ska jag tävla – så KUL!!!

Har ”snickrat ihop” ett träns till Feykir idag. Jag rider honom på ett fullcheek-bett för att kunna göra one rein-stop ifall han försöker springa iväg med mig. Eftersom bettet har stänger på sidorna passar det inte så bra till remontgrimman på hans nuvarande träns. Har letat efter ett träns med engelsk nosgrimma istället, men det verkar vara helt ute… Aachengrimmor finns förståss, men även om man tar bort den nedre remmen så sitter det ju ett fäste kvar framme på nosgrimman och det är så fult… Men nu kan jag sluta leta! Kom nämligen på att jag ju har kvar kandaret som jag red Reykur på sista åren. Plockade huvudlaget till stångbettet samt nosgrimman från det och vips hade jag ett nytt islandshästträns med engelsk nosgrimma! Det känns dessutom bra att i alla fall halva kandaret kommer till användning igen!

I dag var det stora hästtvättardagen i Mariebäck. Det är hela 7 hästar från vårt stall som ska vara med på tävlingen i helgen, så det har varit ett pusslande med pauser mellan hästarna för att alla ska hinna bli tvättade i någorlunda varmt vatten. Som tur var tvättade Sylvia och Anna M två hästar redan igår. Bestämde att hästarna ändå får gå ute i natt, som de brukar. Det är ju bäst om de fått röra sig så mycket som möjligt inför tävlingen. MEN man vill ju inte att de ska bli jättesmutsiga igen… Jag löste dilemmat genom att spraya massor av pälsglans i Feykirs man och svans för att det ska vara lätt att få bort skräp ur dem i morgon. Dessutom får han ha regntäcke på sig i hagen – då är det inte så stor del av sig som han kan smutsa ner. Natten mellan lördag och söndag kommer de också att stå ute – i en hage i Boden. Det får bli regntäcket på då också.

Insåg i kväll att jag fortfarande har isbroddarna kvar på Feykir. Jag orkar inte ta av dem själv och har inte kommit ihåg att be någon annan hjälpa mig heller. (Det är inte så länge sedan vi hade isiga fläckar kvar på skuggiga ställen i skogen.) Jag frågade Sylvia om man får tävla med broddar. ”På vår lilla skittävling kan det inte vara något problem” trodde hon. En av hennes hästar hade också broddar kvar. Det skulle dock visa sig vara något mer komplicerat än så…

Tänk så snabbt allt kan ändra sig!

I går morse var jag helt inställd på att det inte skulle bli något tävlande för oss den närmaste tiden. Men nu har jag bestämt att jag ändå ska vara med i helgen samt har dessutom precis anmält oss till Skellefteåtävlingen om tre veckor! Det känns så KUL att rida igen och så KUL att tävla! Red Feykir på banan igen - med ungefär samma upplägg som igår - och även idag gick det över förväntan.

Provade även att rida tävlingsprogrammen och kunde bl a konstatera att vi inte har något som ens påminner om tempoökningar i tölten... Får verkligen se till att rida i microtempo på kortsidorna för att ha någon chans att det blir en skillnad i tempo på långsidan! Finns det någon regel som begränsar hur lång tid man får befinna sig på kortsidan innan man blir diskad? ;- ) I traven får han bråttom och jag känner hur han väntar på att få galoppera - men om jag INTE tar i tyglarna utan istället "bromsar" honom med rösten blir traven lugnare och bättre.

Inför förra årets Midurtävling var min målsättning att vi över huvud taget skulle hålla oss kvar på banan. Det klarade vi, med 5 cm marginal (någon smällde i en dörr till ridhuset och Feykir tog ett STORT skutt åt sidan.) Så mycket högre förväntningar ska jag väl inte ha i år heller. Eftersom vi har befunnit oss i en sådan svacka får man väl vara nöjd med att vi överhuvudtaget kommer till start.

Det blir tävling i helgen i alla fall!

Ringde Sylvia på morgonen och fick höra att hon tyckte att det fungerat betydligt bättre med Feykir när hon tränade honom igår. Han hade uppenbarligen mått bra av att träna galopp med Anna M, för nu kunde han galoppera på volt i höger varv riktigt bra. Och i vänster varv klarade han att hålla galoppen i princip ett varv - han klarade tre hörn av fyra. I tölten gick det mycket bättre också - han protesterade inte alls lika mycket. Så nu tyckte Sylvia det var dags för mig att rida igen.

Jag berättade att jag ställt in mig på att INTE tävla i helgen - men det tyckte hon visst att jag ska göra. "Bara du ser till att rida rätt varv!" Det blir alltså att snabbt ställa om sig för tävling igen! Inför kvällens ridning har jag fått order om att verkligen aktivera honom varje sekund; ändra tempo, flytta, böja o s v HELA TIDEN. Han ska inte få en chans att börja fundera på dumheter. Hm... låter inte så enkelt...

Har ringt en equieterapeut med goda referenser och hon ska komma onsdag nästa vecka för att gå igenom Feykir. Det är både med anledning av hans vilda protester den senaste tiden (fast sådana perioder har han haft förr också) samt att hovslagaren vid senaste skoningen såg att höger bakhov blivit mindre än de andra.

Åkte till stallet efter jobbet och till att börja med höll jag inte på att hitta min häst i hagen! Det fanns visserligen en häst som vagt påminde om Feykir, fast den hade mycket mindre mage… Fel färg var det också! På framdelen, där han varit klippt, hade massor av svart, blank sommarpäls växt ut istället för det ljusa ”underullen” och på resten av kroppen hade han tappat massor av de grövre, mörkare överhåren så att det var nästan bara ljus ”underull” kvar. Han hade redan gått ner endel i vikt de senaste veckorna, men nu när Sylvia ridit honom så många dagar hade det verkligen hänt mycket! Tänk att pälsen hunnit ändras så drastiskt också på bara en vecka!

När jag sedan började rida på banan kände jag inte heller igen honom. Han skrittade på så energiskt och så snart jag gjorde halt (enl CR!!!) skyndade han sig att flytta undan bakdelen åt höger – d v s det som han försökt övertyga mig om att han ABSOLUT inte kan! Red kors och tvärs i skritt och flyttade bakdelen omväxlande höger och vänster. Sedan var det dags för tölt. Försökte verkligen vara riktigt aktiv. När jag vill ha mer energi vinklar jag bara ut pisken – då gör han oftast ett skutt framåt – och sedan en tydlig halvhalt. Sylvia har sagt att jag måste göra detta OFTA och det försökte jag verkligen. Visst var det några protester i början – han försökte slänga framdelen utåt och började viksla. Men jag bara drev på mer och då slutade han väldigt snabbt. Provade trava och det gick bra längs långsidorna. När vi närmade oss kurvan ville han galoppera men jag kom på att om jag INTE tog i tuglarna utan bara bromsade med rösten så travade han på lugnt och avslappnat.

Sedan var det äntligen dags att testa galopp och i höger varv kändes det jättebra!!! Lite av den runda, fina galoppen han hade innan han ”blev femgångshäst” hade kommit tillbaka! Jag kunde ställa honom inåt och driva in inner bak i kurvorna. DUKTIG kille!!! I vänster varv var det förståss svårare. Lyckades dock för första gången på evigheter hålla vänstergaloppen förbi grinden – där brukar det alltid bli korsgalopp. Vi pustade en stund och sedan avslutade vi med mer tölt. Tycker det gick över förväntan att aktivera honom – fast han kändes lite spänd i nacken. Sylvia hade kommit in för att rida en häst som hon anmält till lätt klass. ”Ställ lite höger-vänster hela tiden” sa hon och när jag gjorde så blev han direkt mycket mjukare!

När jag åkte hem var det med en HELT annan känsla och inställning än de senaste dagarna! Inte hade jag trott att det skulle kännas så här bra att rida Feykir! Sylvia har verkligen gjort underverk – inte bara med hans figur! Nu får jag se till att memorera tävlingsprogrammet. (Med Reykur red jag alltid FIPO-klass med fri gångartsföljd och lade då skritten efter galoppen istället för före, som man måste göra i lätt klass.)