Midurstävling: finaler!

Vår första final var A-final i Lätt fyrgång. Eftersom gårdagens uttagning gick så bra försökte jag värma på samma sätt som då. D v s:
1. rida mycket skrittövningar där han fick flytta bakdelen åt båda hållen
2. rulla igång i tölt utan alltför mycket krav
3. trav och galopp på volt
4. mera tölt, nu med större krav på samling samt hålla honom lösgjord i vänstersidan
5. mera skrittövningar där vi flyttar bakdelen – till dess det är dags att rida in.

Vi använde en paddock utomhus för värmningen och utanför denna fanns provisoriska daghagar av eltråd för de tävlande hästarna. När jag höll på att värma Feykir var det en häst som lagt sig ner för att rulla för nära stängseltråden, trasslade in sig och fick panik när han fick ström. Han sprang genom ett antal hagar och stort tumult uppstod. Men som tur var kom ingen till skada! Feykir blev dock riktigt skärrad och sedan ville han absolut inte gå på den del av paddocken som var närmast de aktuella hagarna. (Det skulle visa sig att detta rubbade hans cirklar för resten av dagen - han började sedan se faror både här och där… )

Just när jag skulle rida in till första finalen säger man i högtalarna att det inte är tillåtet med broddar. Jag blev alldeles iskall – Feykir hade ju broddar på alla fyra hovarna! Var det alls lönt att jag red då – om jag ändå skulle bli diskad? Bestämde mig för att rida i alla fall – för poängens skull. Vi red vår final och det var riktigt kul! Tölten var OK, traven stressig med taktstörningar så där blev poängen lite lägre än de borde, skritten riktigt bra och galoppen bra. (Det var dock snarare ”ligga ner i kurvorna” än galopp i form… )

När vi ridit klart hade tävlingsledningen en LÅNG diskussion med domarna om broddarnas vara eller inte vara. Det hade nämligen kommit många protester till sekretariatet, inte minst från våra långväga gäster från Gällivare och Kiruna där man fortfarande har massor av snö och is. I det läget känns det ju hårt att behöva sko om hästen inför en inofficiell tävling som den här. Tillslut kom så det efterlängtade beskedet – broddar var OK så länge hästen hade lika många på alla hovar! Jag kunde andas ut och sedan glädjas åt att våra poäng räckte till en tredjeplats som vi delade med Kristin och Funi! När det var dags för ärevarv blev Feykir jätterädd för applåderna, kastade sig runt och jag trodde nästan att han skulle försöka hoppa över prisbordet. Det måste vara ”sviterna” efter tumultet kring hästen som fastnade i eltråden som satt i för igår brydde han sig inte alls om några applåder…

De ”sviterna” satt i även på eftermiddagen. Inför B-finalen i Lätt tölt började jag med att skritta iväg runt ridanläggningen för att han skulle få mjuka upp kroppen ordentligt. Feykir såg verkligen spöken överallt. Han kastade sig för allt möjligt, tvärstannade och var oerhört misstänksam så snart asfalten ändrade färg, var rädd för vägbrunnar… D v s allt sådant som Reykur är expert på men som aldrig brukar röra Feykir i ryggen. Återvände till paddocken och sysselsatte honom med uppvärmning på samma sätt som på förmiddagen. Varför ändra ett vinnande koncept? Sedan gick töltfinalen riktigt, riktigt bra! Han kändes mjuk och trevlig och draghjälpen från de andra hästarna bidrog säkert till att vi nu faktiskt fick till något som kunde kallas ökningar! Vi vann faktiskt finalen!!! Min duktiga kille!!! Jag hade redan bestämt att jag inte ens skulle försöka rida ärevarv denna gång utan tog emot prisrosett och pris stående på marken. Skickade iväg de andra på ärevarvet och hade sedan fullt sjå att lugna Feykir när publiken började applådera. Hoppas verkligen att han blir sitt vanliga trygga jag igen när han kommer hem till flocken i Mariebäck!

Under hela dagen fortsatte det att gå bra för mina kompisar också – Sylvia blev faktiskt tvåa i T1 med en ridskolehäst som hon bara tränat för detta i ett par dagar. Jag föreslog att hon skulle lämna sin tävlingshäst – varför hålla på och träna honom hela tiden - när det bara är att plocka in en ridskolehäst och snabbträna några dagar innan resp tävling? På det sättet skulle hon ju spara massor av tid! ;- ) Anna M fick hederspris som bästa Midur junior, bl a för segrar med en av Sylvias hästar. Och en annan Midurtjej blev både bästa Midur-senior OCH bästa senior totalt. I många klasser var det dessutom Miduriter både på första, andra och tredjeplatsen. Jättekul! Vi är inte så många i Midur, men vi är faktiskt väldigt duktiga!