412 kg, myggor och beslutsångest

I fredags slog löven ut och i måndags kom äntligen vårvärmen till Luleå! Idag kom de första myggen... Feykir hade fått en del bett i skapet. Jag smorde med Skillingarydssalva och han grimaserade belåtet! Efter alla år med exemhäst känns det skönt att inte behöva dela Reykurs ångest över insekterna den här sommaren. (Och skönt att veta att även hans nya ägare tar exemet på stort allvar.)

Hade planerat att träna på banan idag - trav och galopp. Men visste inte om jag vågade göra det utan boots... Ville inte riskera att han skulle råka slå sig så här nära inpå tävlingen och bli jättespänd i galoppen sedan.... Sylvia tyckte inte heller att jag skulle ta risken, men hon var bussig att låna ut ett par läderboots till mig så att vi ändå kunde träna som planerat!

Efter uppvärmning i skritt och lite tölt på volt med framdelsvändningar i "hörnen" gav vi oss i kast med dagens egentliga uppgift. Började med höger varv som han har mycket lättare för. Vi kan galoppera ett helt varv avspänt, men sedan vill han bli stel i innersidan och jag får jobba för att böja honom ordentligt i hörnen. När vi sedan testade vänster varv var det tydligt att det var mycket jobbigare: galoppen var bara avspänd ett halvt varv - sedan ville han ställa sig utåt. Sylvia tränade på banan samtidigt och hon sa att han blir spänd för att han blir trött - så det är bara att "nöta på" för att han succesivt ska bli starkare.

Efteråt tvättade jag och smorde karlederna för att såren där ska läka ordentligt. Har läst i två böcker om mugg - i den ena stod att man ska tvätta och smörja varje dag. I den andra stod att man absolut inte ska tvätta utan hålla torrt och bara borsta med mjuk borste. Verkligen inte lätt att veta vad som är bäst! Jag har i alla fall valt att tro på bok nr 1.

De senaste månaderna har Feykir tappat mycket av sin "vintermage" så jag tycker han börjar se ganska trevlig ut, även om det förståss finns en hel del kvar att ta av ännu. Jag letade fram mitt viktmåttband för att se vad det innebär i kilon. Har faktiskt aldrig mätat honom i vinter, men förra vintern vägde han (enligt måttbandet) 366 kg - det gjorde han faktiskt hela första året jag hade honom. Gissa om jag blev förvånad när måttbandet nu visade på 412 kg??!! HUR tjock har han egentligen varit i vinter???

Innan jag hunnit avverka tävlingen till helgen måste jag bestämma mig om nästa - Bifrost i Gällivare har tävling 9-10/6 och sista anmälningsdag är nu på fredag. Sedan blir inte nästa tävlingstillfälle för oss förrän i slutet av augusti. Hade ändå bestämt att jag INTE ska åka till Gällivare, eftersom hälsan inte är den bästa just nu... Får varken äta antiinflammatorisk medicin eller extra starka värktabletter längre heller, då läkarna tror att alla mediciner jag ätit de senaste fyra åren medfört blödningar på magslemhinnan... Lyckades faktiskt överleva nästan 6 veckor på bara Panodil, men sedan några dagar tillbaka har jag känt mig tvungen att ta till i alla fall de antiinflammatoriska tabletterna igen. Har nu lovat mig själv att jag ska få äta dem till efter helgens tävling. Tack vare tabletterna mår jag så mycket bättre (eller i alla fall inte alls lika dåligt) och då blir jag ju väldigt sugen på att anmäla mig även till Gällivare... Fast efter den här helgen ska jag ju sluta med dem igen och jag vet ju inte hur det går... Ibland blir jag så LESS på att en dum sjukdom ska bestämma en massa i mitt liv - jag vill faktiskt bestämma själv! :- (