She sparks joy!!!

Mitt lyckopiller - henne behåller jag!!!

Den japanska organisations-gurun Marie Kondo har utarbetat en metod för organisering i hemmet som fått väldigt stor spridning i hela världen. Hon säger att när man går igenom sina ägodelar ska man bara behållas sådant som "sparks joy" (ger glädje). Och dit hör ju DEFINITIVT Hamingja!!!

Idag fick lyckohästen och jag verkligen ha en MAGISK söndagmorgon tillsammans! Jag hade morgonfodringen och när jag kom till stallet vid kl 7 strålade solen redan från en klarblå himmel, det var 7 plusgrader och HELT vindstilla! Inte ens de tunnaste kvistarna högst upp i björkarna rörde sig ö h t! När jag sedan red ut vid 8.30 verkade inga skoteråkare ha vaknat ännu och utan vind var det helt tyst förutom fåglarna och ljudet av hovar - svårslaget!!!

Jag red till världens ände-korsningen och sedan till skoterklubben. Efter gårdagens aktivering av "gasen" fick vi (som väntat) jobba lite mer med bromsen idag och vi höll oss enbart till skritt och tölt. Vänsteröppna, högersluta, "tänka samlad skritt med sätet" och fokus på min sits... det var inga nyheter direkt....! Men under hemvägen fick jag tillslut uppleva en sekvens med riktigt trevlig bärighet i tölten! 

Extra inspirerad av vädret red jag längre än jag brukar, över en timme blev det och när detta skrivs kan jag konstatera att det var att förivra mig... för sedan jag kom hem från stallet har det varit viloläge i soffan som krävts... men å andra sidan gav det en underbar upplevelse och då kan det ju vara värt lite "följdeffekter"...!

Hamingja fick också jobba ordentligt - hon var REJÄLT svettig och t o m skummig på sina ställen. Men nu blir det ett par välförtjänta vilodagar för henne - något matte definitivt behöver...!

Lite eljest!

Uuuuunderbart vårvinterväder idag också!!!

Men för säkerhets skull kanske jag ska börja med en liten språklektion för dem som ev inte känner till det västerbottniska ordet "eljest" vilket ungefär betyder att något/någon är annorlunda/"lite annars". En av de stora Västerbottensförfattarna, P O Enqvist beskrev t ex att en person som är eljest är en sådan som man kan tro går med finskorna i djupsnön! Och idag var det min och Hamingjas ridtur som var eljest när jag faktiskt lyckades riktigt bra med min tidigare föresats att variera ridningen mera!

Vi fick ut hårt redan från start med vad som också skulle kunna beskrivas som en mjukstart: skritt på hellånga tyglar mot Avan ända fram till första lilla uppförsbacken. Där drog vi igång uppvärmningen med en vänstergalopp och när jag vågade mig på att smacka en gång alldeles i början av galoppen blev det rejält med tryck i steget ända till dess jag visslade i slutet av den långa raksträckan. (Väntar jag för länge med smackningen gör den bara att hon blir väldigt spänd och tappar galoppen.) 

Efter mer skritt var det dags för lite tölt och i nästa uppförsbacken testade jag sedan att göra övergång direkt från tölt till trav - vilket funkade jättebra!!! Varför har jag inte kommit på det tidigare??!! (I o m att Hamingja både föredrar tölten och dessutom gärna töltar även på hellånga tyglar är det annars en ganska svår övergång att få till för oss - jag brukar oftast behöva sakta av till skritt där emellan.) I fortsättningen ska jag definitivt se till att träna mer på detta i uppförsbackar!

Ännu mer galopp blev det sedan på hemvägen, uppför den långa backen vid kalhygget. Då blev Hamingja riktigt "i gasen" och jag hann undra om jag skulle få stopp på henne innan det blir utförsbacke igen... men även denna gång räckte en vissling för att hon skulle sakta av. (Galopp utför är INTE min grej... Med Reykur eller Lára var det en annan sak - dessa islandsfödda naturbegåvningar tror jag knappt snubblade eller halkade en enda gång under hela sina liv...! Men Hamingja har verkligen behövt träna på att "hålla sig på benen"...!)

Lite mer tölt hann vi sedan "slänga in" under hemvägen, men sammantaget blev det definitivt lite mer variation än vad det brukar bli. Det är ju det "luriga" med tölten - att man ALLTID har så mycket att träna på där så det är lätt att "fastna" (i alla fall för mig...!) 

Vårkänslor!!!

Mattemys!!!

Om man har ridjackan helt öppen trots kraftig motvind... då är det VERKLIGEN ovanligt varmt för att vara februari!!! :-O  För första gången denna vinter har vi blidväder - och med hela +8 så har det gått "laviner" från taken både här och där!

När jag skulle rida iväg från gården såg det ut att kunna rasa från Josefshallens tak ner på vägen vilken minut som helst... så jag drev på Hamingja så vi skulle SKYNDA oss förbi och hon bjöd direkt på en riktigt trevlig tölt! Härligt avslappnad kändes hon - vilket knappast skulle ha hållit i sig om vi hamnat i en lavin...! :-O  (När vi kom tillbaka efter ridturen hade en stor del av "lavinen" hunnit rasa ner medan vi var borta - det gäller att ha tur ibland!!!)

Längs bilvägen hade jag en härlig utmaning i att försöka bibehålla den trevliga känslan i tölten, med en kombination av lösgjordhet och energi. Det där med energi är verkligen svårt... ju lägre tempo desto mer drivning behövs för att bibehålla energin har både Sylvia och Atli försökt förklara för mig. Nyligen hörde jag en annan beskrivning "tänk att du hela tiden vill att hjulen ska fortsätta snurra - även/särskilt när du töltar långsamt!" 

Nu hade jag ett lite lättare utgångsläge i o m att Hamingja till att börja med fixade den där energin på egen hand. Så jag försökte hålla blicken lyft för att känna så snart takten började bli lite sämre, då försökte jag vara snabb att "rida samlad skritt" med sätet vilket verkade ha bra effekt på energin och därmed takten! Lite trav hann vi med också - fast då började matte snabbt flåsa så väldigt i värmen så Hamingja blev tvungen att ta en lite längre skrittpaus...!

I "världens ände-korsningen" vid sjön blev det lite voltarbete i skritt innan vi töltade vidare en bit längs vägen in mot stan. När vi sedan vänt hemåt igen vågade jag mig åter på att i högersluta hålla båda tyglarna i högerhanden för att kunna lägga pisken lätt mot vänster bak.  Och även idag innebar det bara ett "begränsat trauma" för lilla fröken, så jag kunde hålla kontrollen. Det tar sig - så sakteliga i alla fall! 

Under hemvägen hade vi kraftig motvind - ändå hade jag jackan helt öppen och det var bara svalkande och skönt! Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att Hamingja var skummig både på bakbenen och på bogen. Så man kan väl säga att både Hamingja och jag hade ALLDELES för varma kläder på oss för dagens "vårvärme"!

Vilket Hamingja-moment!!!

Vilken FANTASTISK ridtur Hamingja bjöd på idag!!!

Efter att ha snöat en stor del av dagen klarnade det upp och solen skymtade t o m genom molnen när jag körde mot stallet efter jobbet - så härligt! I hagen kom sedan Hamingja när jag ropade på henne! Och det var ändå bara början...! 

I fredags red jag bort till nya kalhygget för vad som jag antog skulle vara sista chansen till "hyggesgalopp" i o m att det skulle komma så mycket snö de kommande dagarna. Och snöat har det verkligen gjort sedan dess...! Men eftersom hoppet är det sista som överger människan bestämde jag mig ändå för att rida dit idag - för TÄNK om det på något mirakulöst sätt bildats virvelvindar som blåst nysnön ut i skogen, eller nå´t...??!! 

På vägen dit värmde vi upp i tölt medan jag m h a vänsteröppna, högersluta resp många halvhalter med sätet försökte aktivera Hamingjas bakben och tyckte också att takten kändes allt bättre - särskilt de stunder här och där som jag fick hyfsad ordning på min sits...! Lite trav hann vi med dessutom, då jag försökte driva henne fram emot bettet för att fortsätta på temat "aktiva bakben". 

Redan när vi närmade oss kalhygget började Hamingja snedda över till vänster sida av vägen och det var ingen tvekan om hur gärna hon ville gå in där! Någon magisk virvelvind hade dock inte rensat området på lös snö, så det var bara att konstatera att fredagens "hyggesgalopp" blev säsongens sista. Men Hamingja lät sig inte nedslås av detta - för man kunde ju fortfarande skritta och pulsa i snö är ju bland det bästa hon vet! 

Det var en glad häst med ivrigt spetsade öron som plöjde sig fram genom snön när vi följde ytterkanten runt hygget. Det blev ju en lång sträcka att pulsa i snön som bitvis drivit ihop i ganska stora högar dessutom, så jag lät Hamingja själv välja när hon ville stanna och vila en stund. Men det var uppenbarligen alldeles för roligt för att hon skulle vilja vila någon längre stund utan snart var hon igång igen! Tillbaka på bilvägen fick hon ändå skritta på hellånga tyglar en ganska lång sträcka och hade faktiskt ro att göra det också trots att vi var på hemväg! 

Den senaste tiden har jag allt oftare fått uppleva en nedvarvningstölt med fortsatt väldigt aktiva muskler i överlinjen. Något jag annars bara upplevt på Atlikurserna ibland, då Atli också utropat: "DÄR har du känslan du ska leta efter!!!" Han har förklarat att det jag ska sträva efter är att tillslut kunna skapa samma aktivitet i överlinjen redan under uppvärmningen. Något som definitivt känns som ett livstidsprojekt....men att ö h t få en liknande känsla i nedvarvningen när jag ridit på egen hand har ju känts som ett riktigt STORT steg i min lilla värld!!!

Och när vi faktiskt hittat dit har jag tolkat det som ett tecken på att jag under det ridpasset lyckats aktivera Hamingjas bakdel lite bättre i tölten - det som ju är mitt ständiga långtidsprojekt. Idag ville jag dock inte kräva någon större grad av samling eftersom hennes muskler redan borde vara rätt möra efter all snöpulsning. Men då var det ju ett bra tillfälle att få stämma av om vinterns träning även inneburit någon "långtidseffekt" som kunde märkas även om vi inte ridit samlad tölt just idag...

Så efter att ha försökt få ordning på min sits, vilket innebar att Hamingja direkt började samla sig för tölt, red vi kanske 15-20 meter tölt i högre form innan jag successivt började ge henne längre tyglar. Och gissa om matte "gick i spinn" när Hamingja svarade med att hålla en lika aktiv överlinje som när vi jobbat riktigt mycket med samling i tölt??!! Det sägs ju att man ska sluta när man ligger på topp - så kanske borde jag sluta rida nu?! Fast då skulle jag ju missa chansen att kanske få uppleva samma sak igen...! Och en sak kan ni vara HELT säkra på: min häst är INTE till salu!!!

Årets bild??!! 

I alla fall DEFINITIVT världens finaste häst OCH världens mest sociala katt...!!! När jag hämtade Hamingja i hagen idag och kände de ISANDE vindarna som fick termometerns till synes beskedliga -12 att upplevas som minst det dubbla var det VÄLDIGT tydligt: idag gällde det verkligen att undvika motvind...! 

Så efter det vanliga voltarbetet i skritt utanför stallet red jag vänstra skogsvägen bakom vägbommen där vi galopperade (vänster galopp) upp till vändplanen och efter nytt voltarbete galopperade (höger galopp) tillbaka. Red sedan ändå en bit till höger längs bilvägen för att få "känna lite" på tölten - men eftersom vinden verkligen "hetsade minusgraderna att anfalla" blev det ingen längre sträcka. 

Idag kändes det lite för lätt att hålla ett långsamt tempo i tölten så nästa gång behöver jag nog låta henne "gasa på" mer igen. (Fast det kan ju också ha berott på att vi nu för andra gången denna dag red bort från stallet...) När vi åter vände hemåt var det i alla fall en trevlig aktivitet i överlinjen vilket jag tolkade som att hennes bakdel ändå varit bra aktiverad i tölten. Och att åter få vinden i ryggen var ju verkligen inte fel det heller...!!!

En av de aha-upplevelser jag fått sedan jag blivit bättre på att rida med blicken lyft är hur Hamingja tar alla chanser att skjuta ut högerbogen... så under skrittpauserna t ex behöver jag komma ihåg att "ta med" bogen åt vänster igen m h a sidförande tygeltag. (Utifrån Atlis devis: använd skänklarna för att kontrollera bakdelen och tyglarna för att kontrollera framdelen.) 

Tillbaka i stallet fick Hamingja stå med nättäcket från Back on Track medan hon mumsade i sig sin MAT UR HINK inkl mineraler och vitaminer! Men när jag sedan även försökte bjuda på en riktig hästgodis släppte hon den på golvet... hon utgick uppenbarligen fortfarande från att det matte ger ur handen i stallet bara är "låtsasgodis" som bör undvikas i alla lägen förutom när man blir hämtad i hagen...! 

Kvällspasset

I kväll hade jag nästan en skimmel igen!!!

Jag har inte varit i någon vidare form idag... men efter en heldag i soffan (medan jag löste ett mord i Åre) piggnade jag på mig tillräckligt för att rida innan jag skulle kvällsfodra! Det har snöat oavbrutet hela dagen och med dålig sikt kändes det inte så lämpligt att ge sig ut längs bilvägen i mörkret utan jag valde vänstra skogsvägen bakom vägbommen. 

Men först hade vi jobbat lite på volt i skritt utanför stallet, då jag kunde konstatera att Hamingja kändes riktigt mjuk och liksidig! Ingebjörns behandling nyligen gjorde verkligen susen! Men så sa han ju också att hon var bättre än att sett henne någon gång redan innan han började behandla henne. Nu är det "bara" upp till mig att försöka bibehålla detta också...! 

Med ca 1 dm kall nysnö på skogsvägen tyckte både Hamingja och jag att det passade perfekt att galoppera och en högersluta innan halten resulterade i en klockren vänstergalopp som vi sedan höll i nästan ända bort till vändplanen. Där blev det ännu en stunds skrittarbete på volt innan vi vände hemåt igen. Min grundplan hade varit att rida höger galopp på hemvägen - men när Hamingja på egen hand började förbereda sig för tölt genom att samla sig i skritten kunde jag inte låta bli att haka på! 

När jag försökte tänka på samma sätt som igår: "joystickförhållningar" med STORA eftergifter och rama in bakdelen med vänsterskänkeln (och lite pisk) för att sedan hålla koll på bogen genom att ställa höger samtidigt som jag försökte slappna av i sitsen. Och även nu hittade vi till en ganska trevlig känsla i tölten! 

Efter en skrittpaus vände jag tillbaka och red höger galopp mot vändplanen igen (det är ju, som sagt, "bara" upp till mig att bibehålla lösgjordhet och liksidighet...!) Och jag konstaterade att ett bra "knep" för att komma ihåg att lyfta blicken är att galoppera i mörker - då MÅSTE man ju hålla blicken lyft för att ha någon hjälp av pannlampan...! Avslutade sedan i nedvarvningstölt med riktigt härlig aktivitet i överlinjen när det samtidigt kändes som att jag hittade en bra sits! 

Tillbaka i stallet fick Hamingja MAT I HINK och jag kunde nöjt konstatera att det inte var många smulor av mineralerna kvar när hon omsorgsfullt slickat hinkens botten... men det kan ju fortfarande vara nyhetens behag så jag ska väl inte "ropa hej" riktigt ännu...!

Det gäller att passa på!!!

Väderprognoserna hotar med mycket snö de närmaste dagarna, så snart kanske det blir svårare att rida (=galoppera) på nya kalhygget när man inte riktigt kan ha koll på var underlaget är bra... Så Hamingja och jag var HELT eniga om att det var bäst att passa på!!!

Under vägen dit red värmde vi upp i tölt där jag använde vänsteröppna och lätta pet med pisken på vänster bak för att aktivera bakdelen - vilket faktiskt var relativt traumafritt (för att vara Hamingja!) Och sedan blev det alltså "kalhyggesgalopp"! Började då med vänster galopp som jag förberedde genom högersluta innan jag gjorde halt och galoppfattning. Hamingja tog rätt galopp direkt och då blev ju matte supernöjd! Men när jag sedan skulle fatta höger galopp tog hon vänster igen och först vid tredje försöket kunde vi enas om höger galopp... Men senast var det ju faktiskt tvärt om så  det borde ju betyda att hon i alla fall håller sig relativt liksidig än så länge...!

När jag sadlat om inför hemvägen kunde jag konstatera att detta hygge verkligen erbjuder hur många naturliga "uppsittningspallar" som helst till Hamingjas stela matte! Under hemvägen ville jag sedan köra favorit i repris från senaste ridpasset, då jag m h a tyglarna i högerhanden kunde rida högersluta i tölt där pisken i vänsterhanden kunde förstärka effekten av ytterskänkeln när Hamingja ville skicka bakdelen åt vänster. Men idag lyssnade hon så pass bra på vänsterskänkeln (f f a när jag först såg till att ha kontroll på vänster bak innan jag ställde henne åt höger) att jag bara någon enstaka gång behövde påminna lite med pisken! 

Så med fokus 1: "joystickförhållningar/-eftergifter" och fokus 2: rama in med vänster skänkel och höger tygel kunde vi ganska snart hitta och bibehålla ett läge där Hamingja töltade avslappnat trots att matte höll om lätt med skänklarna och matte i sin tur kunde slappna av och hålla hyfsad ordning på sitsen! Något som i båda fallen gick ytterligare lite bättre sedan Hamingja fått börja sträcka ut i nedvarvningstölt!

För att variera oss avslutade jag med att låta henne galoppera uppför vägen till kyrkan istället för att följa bilvägen sista biten. Det var första gången i vinter vi red där så det var lite lagom spännande för fröken Hamingja... men hon blev ändå aldrig så spänd att hon tappade galoppen. 

Tillbaka i stallet hände sedan något STORT: HAMINGJA FICK MAT UR HINK!!! Det var väääldigt länge sedan sist...! Hon har ju oturen att höra till de oerhört lättfödda hästarnas skara - brukar t ex vara en av de som blir tjockast på sommarbetet trots att hon brukar vara den enda av hästarna som rids under sommaren. Och även resten av året lägger hon lätt på sig även när hon bara får hö så något kraftfoder behöver hon verkligen inte. 

Men mineralfoder och vitaminer behöver hon ju ändå och under åren har jag testat att blanda dessa på olika sätt för att nyttigheterna ska slinka ner. I början blandade jag med betfor eftersom jag levde i tron att alla hästar ÄLSKAR betfor. Så när Hamingja lämnade det mesta i krubban ökade jag succsessivt på mängden betfor för att hon inte skulle känna smaken av det andra... till dess jag upptäckte att hon inte gillade betfor...!

Lucern tycker hon däremot om och det räknas ju som grovfoder - och därmed extra bra för hästens matsmältning och näringsupptag -  så de senaste vintrarna har jag försökt hitta en balans med så lite lucern som möjligt (eftersom hon INTE behöver energin den innehåller) men ändå tillräckligt mycket för att hon ska äta upp alla nyttigheterna. 

Men här om veckan drog jag mig till minnes att när jag hade foderhäst i början på 80-talet fick alla hästar förutom betfor även vetekli. Och när jag googlade kunde jag läsa mig till att det innehåller mycket fosfor och B-vitaminer vilket tillsammans med det höga fiberinnehållet är bra för hästens matsmältning. När man ger det uppblött får hästen dessutom i sig extra vätska vilket också är bra f f a vintertid. Det innehåller en hel del protein medan energiinnehållet är lågt - så sammantaget kändes det definitivt som något värt att testa!

Och när Hamingja idag alltså fick MAT UR HINK slurpade hon glatt i sig hela innehållet (det är annars ganska fascinerande hur hästar kan lyckas sortera ut och lämna mineralerna men äta upp allt man blandat ut dem med...!) Det KAN ju dock ha varit nyhetens behag, så jag ska nog inte "ropa hej" riktigt ännu...!

Lyft blicken - känn skillnaden!!!

 

Kanske aaaaningen överbyggd...! ;-)

Som ni ser var Hamingja strängt upptagen när jag kom till hagen för att ta in henne idag... men efter en stund kunde hon ändå tänka sig att ta en paus från utforskandet av "det som göms i snö..." och hänga med mig på en ridtur! 

På temat "variera mera" inledde vi uppvärmningen med att gasa på i snabb tölt följt av trav med ett härligt "tryck" och sedan lite terrängridning i "blandade gångarter" på nya kalhygget. När vi sedan vände hemåt igen vad det dags att träna tölt. 

Under alla mina år på hästryggen (ca 45 vid det här laget) har jag alltid fått höra uppmaningen: "Lyft blicken!!!" Och jag har alltid tänkt att syftet är att man då automatiskt rätar upp sig i sadeln och sträcker lite på ryggen. Men när Feykir och jag red på en clinic för Johanna Elgholm (måste vara drygt 10 år sedan) fick jag lära mig att den viktigaste anledningen att höja blicken är för att det då blir möjligt att KÄNNA hur hästen rör sig. 

Johanna förklarade att synen är människans dominerande sinnesintryck och så länge ögonen fokuserar på något nära (ni vet hur fixerad man blir på hästens öron eller på manen...!) så får hjärnan nästan bara information från ögonen. Men om man lyfter blicken och ställer om den till "långseende" kopplas synens dominans bort och man kan istället ta in andra sinnesintryck - och i ridningen då f f a KÄNNA hur hästen (och man själv) rör sig. 

Jag har verkligen MYCKET kvar att jobba med när det gäller att lyfta blicken... men tack vare min HeadQ som jag köpte för ett par år sedan, som ger in signal när man tittar ner så har jag blivit liiite bättre på det! Så här under vintern gör tjocka halsdukar och kragar att den inte fungerar så bra så jag ger den ett långt "jullov". Men flitig användning under vår-sommar-höst har gjort att jag betydligt oftare än förr själv kommer ihåg att lyfta blicken! Och när man så börjar KÄNNA så kommer en massa aha-upplevelser!

En sådan aha-upplevelse som jag fått i sen tid är hur Hamingja gärna skickar ut bakdelen till vänster. Jag har ju länge hört Atli och Sylvia säga det, men nu har jag själv faktiskt börjat KÄNNA att hon gör det vilket ju är första steget! Men när jag försöker åtgärda problemet genom att drar bak vänsterskänkeln har också insett/känt att hon (precis som med halvhalterna) bara lyssnar ibland... 

Alltså gäller det (precis som med halvhalterna) att jobba med signalkänsligheten. Och då har jag ju ett av Atlis "mantran" som rättesnöre: "Börja alltid med den lätta signal som du VILL att hästen ska lyssna på. Men gör den inte det är det inte lönt att fortsätta med fler sådana signaler, då gör du bara hästen avtrubbad. Istället ska den andra signalen vara MYCKET kraftigare än den första, så ökar chansen att hästen svarar redan på den lätta signalen nästa gång! Då får du en lyhörd häst som du kan rida på små, fina hjälper!"

Jag har fått lära mig att rida högersluta för att rama in och få bärighet i skritt och tölt. Men en sluta förutsätter ju att hästen lyssnar på ytterskänkeln så nu behövde jag alltså ägna mig åt "reparation" av den... Att flytta in bakdelen genom att lägga till pisken på ytter bak testade jag här om dagen och det gav önskad effekt. Men när jag samtidigt skulle ställa/böja framdelen åt höger så nådde jag inte längre med pisken om jag inte släppte vänstertygeln... och med tanke på Hamingjas nära döden-upplevelser när pisken nuddar henne har det känts säkrast att hålla i båda tyglarna...

Men lilla frökens spö-trauma har faktiskt mildrats den senaste tiden så idag var det dags för matte att tuffa till sig tillräckligt för att hålla båda tyglarna i högerhanden och därmed frigöra den vänstra handen till pisken. Och det funkade jättebra! Jag började i samlad skritt och då lyssnade hon redan ganska bra på ytterskänkeln. Men när vi gjort övergång till tölt dröjde det inte länge förrän bakdelen åkte ut åt vänster och då tyckte Hamingja inte längre att hon behövde lyssna på vänsterskänkeln... Ett lätt pet med pisken fick henne snabbt på andra tankar - för en stund... Det krävdes ytterligare några sådana "reparationer" men sedan kunde jag TYDLIGT känna hur hon flyttade bakdelen åt höger så snart jag drog bak min vänsterskänkel! 

Så ROLIGT det är med nya aha-upplevelser!!! Och en förutsättning för dessa är ju att jag då och då själv kommer ihåg att lyfta blicken och därmed får en chans att KÄNNA vad Hamingja gör. Först känna i vilka lägen hon skickar rumpan åt vänster och sedan känna att jag verkligen får önskad effekt när jag försöker korrigera detta! Och när detta dessutom kombinerades med "joystick-förhållningar" för kontroll på tempot hittade vi ett läge där vi båda slappnade av, jag fick hyfsad ordning på sitsen och kunde hålla skänklarna lätt mot hennes sidor utan att hon stressade upp sig.

När min duktiga häst sedan fick börja sträcka ut på längre tyglar i nedvarvningstölt gjorde hon det med en härlig aktivitet i överlinjens muskler och matte lyckades samtidigt slappna av bättre och justera sitsen ett litet "snäpp" till - så det blev nog vår allra bästa prestation under detta ridpass! Därmed var jag också väldigt nöjd med att jag börjat nedvarvningen lite tidigare än jag brukar - så att vi hann med lite extra mycket av den!

MAGISKT!!!

Det UNDERBARA vädret fortsätter - det känns som att den härliga vårvintern kommit en månad tidigare i år än vanligt och det tackar vi för!!! I fredags red ju jag och Hamingja förbi det nya kalhygget strax innan korsningen vid sjön och då var avverkningen fortfarande i full gång så vi fick lite nyttig "social träning". Igår när Sylvia, Olivia och Alice kom dit var det färdigavverkat och de kunde sedan rapportera att det nu fanns fina spår att galoppera i! 

Mitt mål med denna härligt soliga dag blev därför att rida dit och testa! Jag hade dock inga större förväntningar på att det skulle funka för lilla fröken att galoppera redan vid första försöket, för det kunde ju antas finnas alldeles för mycket spännande hon behövde titta närmare på först... och när hon under vägen dit visade tydliga tecken på överskottsenergi genom att se spöken både här och där sjönk ju förväntningarna ytterligare...

Därför var det desto roligare när det visade sig att galopp uppför tidigare okänt kalhygge inte alls var något problem! Längst ner närmast vägen hade skogsmaskiner kört kors och tvärs, men ute längs den vänstra kanten såg jag ett maskinspår som verkade gå ganska rakt upp mot toppen på hygget. Jag hade fortfarande tänkt att vi skulle hålla oss till trav, men Hamingja visade ganska snart att det gick alldeles utmärkt att galoppera så då lät jag henne göra det!

Uppe på höjden fick man en bättre överblick och jag kunde se flera maskinspår som också såg ut att löpa ganska rakt uppför hygget. Jag valde ett av dem och började skritta tillbaka ner till dess spåren började gå kors och tvärs igen. Då vände jag och galopperade tillbaka upp längs samma spår som vi ridit ner. Uppe på höjden valde jag sedan ännu ett nytt spår för att skritta ner och sedan galoppera tillbaka upp - och sedan samma sak i ett fjärde spår. 

Jättekul att helt plötsligt ha så många nya bra ridvägar - särskilt som plogkanterna nu blivit så höga att vi i övrigt är ganska "instängda" längs bilvägen...! Galopp i uppförslut är ju mycket bra muskelträning - precis som terrängskritten på vägen ner igen! Galopp är ju också lösgörande i sig och när hästen dessutom hela tiden behöver korta och länga sprången utifrån ojämnheter i underlaget blir ju den lösgörande effekten ÄNNU större! Dessutom fanns det ju hur många ställen som helst att använda som naturlig "uppsittningspall" för Hamingjas stela matte efter att hon suttit av och sadlat om inför hemvägen...!

När vi sedan red hemåt igen längs bilvägen bjöd Hamingja på helt MAGISK tölt!!! Det var sedan matte i samlad skritt fått vänster bak på plats i en högersluta genom ett lätt pet med pisken, innan övergången till tölt. Och sedan fokuserat på förhållningar genom att agera "joystick" med kroppen. När Hamingja efter en stund började skicka ut högerbogen igen samtidigt som bakdelen åkte iväg åt vänster kom jag dessutom på den goda idén att FÖRST "ta tag i" bakdelen med vänsterskänkeln och SEDAN ställa henne åt höger för att få högerbogen på plats. Och jag tror det var tack vare det som vi så lätt hittade tillbaka till en härlig bärighet i tölten! (Annars brukar jag ha gjort tvärt om: först ställa höger för att få högerbogen på plats men sedan har det varit svårt att "få tag" i vänster bak... så denna gång hade jag uppenbarligen tur när jag tänkte!!!)

Så underbart att få avrunda helgen med en så HÄRLIG tölt!!! Och sedan fick jag även uppleva en nedvarvningstölt som antagligen skulle ha gjort Atli smått lyrisk ifall vi lyckats åstadkomma den som inledning till ett ridpass: när Hamingja sträckte ut på längre tyglar med bibehållen aktivitet i överlinjen SAMTIDIGT som matte faktiskt lyckades hitta en ganska bra position i sadeln! Det kan möjligen låta som ett litet steg för mänskligheten... men skulle ha inneburit ett STORT steg för Anna och Hamingja!!!

STRÅLANDE!!!

 

Idag fick Hamingja pulsa i snö - och DESSUTOM tillsammans med bästa kompisen Litlamin - en svårslagen kombo! Vid det här laget har vårt hittillsvarande spår hunnit bli ganska bra upptrampat, så idag förlängde vi nästan ända ner till sjön. En timmes skrittur innebar en härlig upplevelse med trevligt sällskap och UNDERBART väder - samtidigt som hästarna fick jättebra muskelträning!

På eftermiddagen kom sedan equiterapeuten Ingebjörn för en ny koll av hästarna. Senast sa han om Hamingja att hon var bättre än hon varit någon gång tidigare då han behandlat henne. Och till min glädje tyckte han idag att hon var ännu lite bättre! När han känt igenom henne konstaterade han att skevheterna minskat ytterligare och att hon var mycket jämnare musklad, något som också visade sig när jag fick springa med henne och han kunde se att hon tog i mycket jämnare med bakbenen. 

Sedan hon fått stå med akupunkturnålarna började han själva behandlingen och konstaterade då också att hon nu för första gången sedan han började behandla henne var helt obesvärad när han lyfte höger bakben. Det som krävdes störst insats av honom idag var nacken, där hon hade en låsning på vänster sida som krävde lite arbete innan den lossade. 

I o m att det så tydligt fortsatt åt rätt håll fick jag instruktionen att träna vidare på samma sätt - med mycket bakbensaktivitet och stor variation!

Friday fun!

Så SPÄNNANDE med en lastbil på gården!!!

På temat "variera mera" valde jag idag att inleda ridpasset på ridbanan för att sedan också rida ut en sväng. När vi inledde i skritt på volt kändes Hamingja riktigt mjuk och avslappnad! Fortsatte sedan med låååååångsam tölt på volt och när vi fick lite koll på bogar och bakdelar slappnade hon av och frustade - och då blev ju genast takten bättre också. 

Sedan var det dags för det som egentligen var målet med att rida på banan: att träna trav på alla möjliga böjda spår. Efter en rivstart som antydde att vi borde träna mer på travövergångar lugnade vi ner oss lite och efter en god stund med "kringelikrokar" över ridbanan började Hamingja kännas riktigt mjuk och följsam! 

För att fortsätta på variera-temat red jag sedan upp till vänster bakom vägbommen där Hamingja fick galoppera nästan hela vägen till vändplanen. Jag hade även tänkt låta henne galoppera när vi vände hemåt. Men när lilla fröken själv började samla sig i skritten och ladda för tölt kunde jag ju inte låta bli att haka på! 

Några pet med pisken på vänster bak hjälpte till att hålla bakdelen "på plats" och jag försökte sedan komma ihåg allt det där med sitsen som jag behöver få ordning på... TILLSLUT kom jag också ihåg att göra förhållningarna med kroppsvikten följt av STORA eftergifter. "Man ska använda kroppen som en joystick" som Atli sa någon gång. Och när även joystick-poletten trillade ner för matte så hände det riktigt trevliga saker med hästen! Vilket i sin tur innebar att jag kunde sitta avslappnat och samtidigt hålla om med skänklarna. Note to self: försök komma ihåg detta liiiite tidigare nästa gång och inte först när vi nästan är hemma igen...!

Och vem dök sedan upp bakom nästa krök om inte bästa kompisen Litlamin - så det var två VÄLDIGT glada hästar som hälsade på varandra! Litlamin må ha ärvt en otrolig arbetsvilja efter mamma Lára, men den här gången hade hon nog faktiskt helst följt med Hamingja tillbaka till stallet. 

Nu kommer ljuset!!!

Det är så HÄRLIGT när ljuset kommer tillbaka - och VARJE år blir jag lika glatt överraskad över hur FORT det går när det vänder! (I teorin VET jag att det blir ca 1 timme mer soltid/vecka i Luleå så här års - men det känns ändå så otroligt...!)

Idag verkade det som att Hamingja ville kompensera för att hon i måndags skyndade sig bortåt när hon såg mig komma in i hagen...! På min väg till stallet skymtade jag min häst långt bort i hagen, nedanför en av ladorna. Jag ropade och visslade och då sträcker hon alltid upp huvudet och spanar åt mitt håll - men jag hade inga som helst förväntningar om något mer. (Jo, kanske att hon i alla fall inte skulle skynda iväg ännu längre bort, som i måndags...!) 

Så döm om min förvåning - och glädje - när jag kommer ut ur stallet med grimman i högsta hugg och Hamingja står ända framme vid grinden och väntar!!! Hon måste t o m ha SPRUNGIT för att ha hunnit - snacka om att gårdagens totaldiss av matte var glömd!!!

På temat "variera mera" valde jag att rida längs bilvägen bort till korsningen vid sjön då jag redan under uppvärmningstölten försökte rama in genom att ställa henne till höger men samtidigt dra bak vänsterskänkeln för att hon inte skulle skicka iväg bakdelen åt vänster och de stunder jag lyckades med detta kändes takten bättre. 

Lite social träning fick vi också när det visade sig att skogsavverkning pågick för fullt samtidigt som vi skulle passera mellan stora och för Hamingja helt nya timmerupplag på båda sidorna av vägen. Men det fixade hon väldigt bra - både på vägen dit och hem! När vi började tölta hemåt och åter närmade oss avverkningsplatsen undvek jag dock "bromsreparationer" i form av "tvärnit" - eftersom det brukar trigga Hamingjas flyktbeteende... För enda anledningen att matte vill stanna så snabbt MÅSTE ju vara att hon upptäckt någon riktigt farligt??!!

Resterande del av hemvägen var min målsättning att tölta i relativt lågt tempo och försöka få Hamingja avslappnad trots att jag höll skänklarna lätt mot hennes sidor. Och så skulle ju matte också slappna av... ibland lyckades vi! Under den efterföljande nedvarvningstölten bet motvinden lite extra i ansiktet... men då tog jag fram esset ur (rid-)rockärmen och lät Hamingja trava en stund - sedan var matte varm i hela kroppen!

Veckan börjar bra!

När Hamingja idag såg mig komma in i hagen fick hon väldigt bråttom att gå iväg BORT från mig... men då visste hon ju inte att vi skulle ut och pulsa i snö...! Men jag gladde henne alltså med att precis som senast rida längs skogsmaskinspåren ovanför vägbommen. Idag fick hon dessutom både trava och galoppera och även om vi till stor del följde våra gamla spår så fick hon ändå en viss "dos" av favoritsysselsättningen att ge sig ut i ospårad snö!

Under hemvägen längs skogsvägen fick vi med lite tölt också - då jag försökte rida långsamt trots att jag höll underskänklarna lätt mot hennes sidor. Hon vill fortfarande stressa upp sig när hon känner skänklarna - vi behöver verkligen träna på att slappna av i tölten båda två...! Vi var tillbaka i stallet igen redan efter en dryg halvtimma, vilken kändes väldigt "lagom" för mig denna dag. Och Hamingja var ändå ganska svettig - tack vare snöpulsningen hade hon uppenbarligen ändå fått jobba lite!

Pulsa i snö är toppen!!!

Den vackraste Yeti som någonsin skådats!!!

Idag har vi pulsat i snö - något som Hamingja verkligen gillar! Ännu har jag inte en enda gång varit med om att hon velat vända p g a djup snö.  T o m nyligen när snön började närma sig mina knän när jag satt i sadeln var det jag som tyckte vi skulle vända, inte Hamingja! Så idag tänkte jag glädja henne med att vi skulle testa att rida längs spåren efter skogsmaskinerna där de avverkat nu i vinter. 

När vi började rida längs den vänstra skogsvägen bakom vägbommen började jag fundera på om det var älgar i närheten för Hamingja blev väldigt spänd och uppjagad och förvandlades till en giraff... Mina försök till uppvärmningstölt blev därmed inte särskilt framgångsrika.... men giraffer har ju sällan någon vidare tölt...! :-O

 

Men så snart hon fick lämna skogsvägen och följa ett av skogsmaskinspåren verkade allt annat vara glömt. Giraffen ersattes med ens av en avslappnad häst som belåtet frustande banade sig väg genom snön! I o m att det inte var så länge sedan maskinerna hade kört här var snön för det mesta bara knädjup - men helt klart tillräckligt för att innebära bra styrketräning! 

Precis som vanligt var det matte som tillslut tyckte att det var dags att vända hemåt igen. Och då tyckte ju jag att det vore ganska smart att rida i samma spår tillbaka för att vi skulle skapa en tydligare stig att följa framöver. Man kunde ju också förledas tro att Hamingja skulle tycka det var ganska skönt att gå i sitt redan upptrampade spår... men inte min yeti - hon ville ju göra NYA spår! Så jag fick hela tiden styra henne tillbaka till det upptrampade spåret... tala om att hon råkat ut för en glädjedödare till matte!!! 

I o m att jag var osäker på hur underlaget såg ut under snön höll vi oss till skritt idag, men det kändes stabilt och bra så nästa gång ska vi nog även våga oss på trav i alla fall.  Men idag fick Hamingja i alla fall trava när vi kommit tillbaka upp på skogsvägen igen. Nästan tillbaka på gården mötte vi Elisabeth och Démantur som skulle ge sig ut och följa våra spår i snön - så nu blir stigen ÄNNU tydligare! Och tillbaka i stallet kunde jag konstatera att Hamingja var svettig på halsen även om vi mest skrittat, så hon hade uppenbarligen fått ett bra styrketräningspass!

SÅ UNDERBART VÄDER!!!

Med 4 minusgrader och STRÅLANDE sol var det rena vårvintervädret idag (jo, det droppade t o m lite från taken så det är alldeles uppenbart att solen redan värmer!) Och i sadeln på favorithästen blev ju allt ÄNNU bättre!!! Idag behövde Hamingja inte ha samma "järnspett" på ryggen heller som senast... eller kanske fortfarande ett "järnspett" men den här varianten hade ändå visst inslag av stretchmaterial...! En intressant skillnad var hur olika jag upplevde längden på stiglädren: senast, när jag var så stel i kroppen, kändes de alldeles för korta men nu kändes de hur bra som helst!

Vi red längs bilvägen bort till Avan och under vänstergaloppen uppför den första lilla backen vågade jag mig på en smackning redan innan Hamingja hade börjat tappa "trycket" från bakbenen. Och det gav samma trevliga resultat även idag: istället för att bli spänd och tappa galoppen drog hon igång turbon i bakdelen och höll en riktigt trevlig galopp ända till dess jag bad henne sakta av i slutet på den långa raksträckan. 

Under hemvägen blev det sedan två galoppvändor uppför långa backen vid kalhygget - och här behövdes det minsann inte minsta antydan till smackning! Utöver detta ägnade vi oss förståss åt töltträning där matte försökte komma ihåg alla detaljerna kring sitsen... och när jag lyckades rama in genom att "tänka högersluta" blev takten ganska trevlig. 

Det krävdes många halter i tölten idag och det var först alldeles i slutet av hemvägen som halvhalterna började fungera som de skulle. Då plötsligt gick det också mycket bättre för mig att vara avslappnad och följsam i sadeln. Än en gång påmindes jag om hur helt avgörande det är även för min sits att Hamingja tar halvhalterna - det är alltså där jag ALLTID måste börja om jag ska få det övriga att fungera bättre.

Hamingja lurar man minsann inte...!!!

Jag VET att du har morötter!!!

Vidalins matte hade köpt morötter till hästarna - gissa om det var populärt??!! Men innan det bjöds på dessa kulinariska läckerheter genomförde Hamingja och jag ett träningspass på ridbanan. Jag hade inte någon av mina bättre dagar... efter två VÄLDIGT intensiva dagar på jobbet kände jag mig som ett järnspett och kroppen ville aldrig riktigt slappna av...och då kunde jag ju inte begära att Hamingja skulle göra det heller...

Men det började faktiskt riktigt bra, med den inledande skritten då ett lager nysnö på ridbanan gjorde att jag kunde hålla väldigt bra koll på att vi höll oss på samma voltspår när jag varvade vår vanliga "korsa bakbenen" med att dra bak ytterskänkeln och "tänka sluta" i höger varv. 

När jag dessutom lyckades få med de flesta "sits-detaljerna" (vikten först framåt för att dra bak skänklarna och "hålla om" med dem, lyfta blicken, dra bak axlarna för "nyp" mellan skulderbladen samt "vinglasen" i händerna) så återkom den härliga känslan av att Hamingja i princip läste mina tankar och gjorde det jag ville innan jag tyckte att jag hunnit be om det! 

Övergick sedan till att värma upp i riktigt långsam tölt med MASSOR av förhållningar följt av korta sekvenser tempoväxlingar. När jag sedan successivt ökade graden av samling blev det allt tydligare hur "motvalls" och stel min egen kropp var och då det blev ju förstås ingen "wow-tölt" från Hamingja heller... Så för att göra det bästa av situationen passade jag på att m h a ytterhjälperna rida alla möjliga varianter av böjda spår - som det ju inte finns utrymme för när vi rider längs vägen. 

När jag sedan lät Hamingja börja sträcka ut på längre och längre tyglar i nedvarvningstölt gjorde hon det ändå med en väldigt aktiv överlinje så uppenbarligen hade jag aktiverat bakdelen hyfsat ändå - antagligen tack vare alla vändningarna! Och efter det var det ju väldigt välförtjänt att hon fick mumsa på ett par morötter! Tack snälla Monika för dem!!! Och tack Christina som bjöd på morötter tidigare!!! Hamingja hälsar till er båda att det gärna får bli en vana! ;-)

Så här efteråt känns det som att jag har mjölksyra i musklerna i hela kroppen och så brukar det kännas inför vissa kraftiga värkskskov...får nog bli en av mina "in case of emergency-värktabletter" i kväll så att jag förhoppningsvis ändå får sova lite i natt...