Woodfieldväder!

Med bara 10 plusgrader, regn och blåst kändes det bra att få svepa in sig i min långa och hääärliga Woodfieldrock! Den fick jag föresten i 40 årspresent - så precis som bilden ovan är rocken alltså nästan helt ny...! ;-)

Med gummistövlar och regnrock på red jag idag ut längs bilvägen mot Alviksträsk och vidare mot Bälingeberget. Redan när vi skrittade igång på volt utanför stallet kändes Hamingja mjuk i kroppen och korsade med lätthet över med inner bak när jag bad henne gå undan för skänkeln. (I höger varv red jag först några steg sluta för att hon verkligen skulle böja innersidan och inte bara skicka iväg bakdelen åt vänster som Sylvia gjorde mig uppmärksam på att Hamingja gärna gör.)

Uppvärmningen fortsatte sedan i tölt där jag - också efter Sylvias instruktioner - böjde omväxlande  höger-vänster följt av STORA eftergifter. Och snart kändes hon så avslappnad att jag kunde minska graden av böjning. Efter en skrittpaus började jag förbereda för tölt genom att smacka lite - som vanligt med häftiga reaktioner från lilla fröken... men genom att sedan åter böja höger-vänster kom längden på halsen successivt tillbaka och sedan kunde jag göra övergång till tölt med relativt mycket energi utan att hon var spänd och hög i nacken.

När jag smackar i tölten och Hamingja gör sina "kast med liten ryttare" har jag så väldigt svårt att bibehålla sitsen, så det blir ofta en ofrivillig belöning när jag "släpper trycket"...  Jag försöker jobba på saken men också varva med att lägga in steg i högersluta för att rama in och aktivera bakdelen på det sättet också.

Regnandet gjorde att bilvägen kändes lite mjukare än vanligt så jag passade på att fortsätta töltträningen ända bort till skoterklubben innan vi vände hemåt igen. Och när jag som vanligt inledde hemvägen med en skrittpaus - kunde jag även här känna av en tydlig "Sylviaeffekt" när Hamingja skrittade med en härlig rörelse genom hela kroppen!

Sedan red vi ytterligare ett par sekvenser långsam tölt, innan jag även testade ökat tempo. Där behöver jag verkligen jobba med lösgjordheten, men nu tänker hon i alla fall verkligen framåt och det är ju ett viktigt första steg! Avslutade sekvensen med en nedtagning till arbetstempo enbart genom att vissla och göra förhållningar med sätet - vilket gav en nedtagning helt utan något i handen! Och detta kunde vi faktiskt upprepa en gång till sedan! WOW - vilken härlig känsla!!!

När Hamingja sedan fick sträcka ut i tölt på långa tyglar tackade hon genom att frusta så belåtet om och om igen - vi var nog lika nöjda båda två! Av olika anledningar fick Hamingja vilodag både fredag och lördag, men istället tänkte jag nog vara "wild and crazy" och rida i morgon FAST det är måndag. Over and out!