När allt avslöjas...!

Så här kan det se ut när man försöker "rida svårt"!

Malin W och jag red lektion för Sylvia i kväll - och det blev en REJÄLT svettig historia...!!! OJ, så NYTTIGT säger jag bara!!! Av olika anledningar har jag inte haft möjlighet att rida sedan Ingebjörn behandlade henne i lördags och när jag därmed inte heller haft möjlighet att förstöra något hade man ju kunnat vänta sig att hon skulle vara extra mjuk och liksidig. Men det var inte riktigt så...

Redan när vi skrittade igång på volt och skulle flytta undan för innerskänkeln visade Hamingja att hon tyckte det hela var HELT onödigt...Hon rörde sig ytterst motvilligt, gick emot bettet och blev kort i nacken... Dessutom visade det sig att hon plötsligt sköt ut vänsterbogen istället för högerbogen! Så jag fick fokusera på att räta på mig, hålla om med skänklarna och DRIVA fram emot bettet samtidigt som jag höll ytterhanden mot halsen för att hålla den stadig. Och dessutom skulle jag ha lite mer böjning i halsen i vänster varv och lite mindre i höger varv - istället för tvärt om!

När vi tillslut blev överens om detta i skritt fick vi gå igenom samma process i tölt: först på volt och sedan längs spåret. Långsam tölt med massor av drivning "När hon försöker springa ifrån arbetet ska du sitta på rumpan och bromsa upp genom att lägga vikten mer bakåt, hålla om med skänklarna och driva MER samtidigt som du plockar loss i nacken genom att ställa om höger-vänster. Och sedan STOR eftergift när hon kommer in mellan hand och skänkel! Du ska vara jobbig att ha på ryggen när hon går emot och trevlig att ha på ryggen när hon gör det vi vill!" instruerade Sylvia.

Precis som i skritten behövdes mer böjning i halsen i vänster varv för att längden på halsen skulle börja komma tillbaka. Och i höger varv mindre böjning i halsen, varvat med att rida henne utåtställd.  För även nu var det vänsterbogen som behövde kontrolleras och hon ville också "sladda ut" åt höger med bakdelen, istället för tvärt om. Det kändes ganska bakvänt att i höger varv plötsligt få "ta med framdelen" ut åt höger med tyglarna och samtidigt dra bak högerskänkeln för att hålla bakdelen på plats!

Jag kan direkt säga att jag INTE hade upptäckt detta om jag ridit på egen hand, särskilt som Ingebjörn så sent som i lördags konstaterade att hon "sladdade ut" åt VÄNSTER med bakdelen när hon travade...! :-O Som alltid är det så TUR att Sylvia finns - henne lurar man inte!!!


När Hamingja började länga halsen i tölten fick jag börja lägga till extra energi genom en liten smackning. Och när jag förberedde mig noga innan,  genom att kontrollera att jag verkligen satt ordentligt tillbaka på rumpan, stadigt höll om henne med skänklarna (vinkla in benet ända uppifrån höften), höll halsen böjd i innersidan och ett STADIGT stöd på yttertygeln kunde hon inte lika lätt "dra mig ur sadeln" när jag chockade genom att smacka lite lätt. "Krama loss i nacken och bli sedan mjuk och följsam igen!" sa Sylvia.  Och så ska JAG kontrollera tempot - det ska gå LÅÅÅÅNGSAMT!!!

Successivt började det komma en helt annan rörelse i kroppen på Hamingja!!! "Det behövs så liiiiite extra för att hennes tölt ska bli så oerhört mycket bättre!" konstaterade Sylvia. Och påminde också om att när jag bromsar måste jag tänka på att sitta på rumpan och lägga vikten bakåt så att jag bromsar f f a med kroppen och tyglarna bara "följer med bakåt".

Vi fick verkligen jobba riktigt, riktigt mycket i tölten så vi svettades floder både jag och min häst... Och det slutade inte där utan sedan skulle vi trava låååångsamt på böjda spår medan jag skulle skjuta fram höfterna, hålla om med skänklarna, räta på mig och dra bak axlarna... och dessutom skulle jag lyckas RIDA också...! :-O Det var så SVÅRT och plötsligt kändes stiglädren minst någon dm för långa... Och jag mindes en kompis i Kiruna som när han försökte lära sig rida sa: VARFÖR heter det "rida lätt" när det borde heta "rida svårt"??!!

Jag tyckte jag fick trava runt och kämpa med detta hur länge som helst - och det kändes hela tiden bara mer och mer svårt...  men Sylvia tröstade mig med att det faktiskt blev liiiite, liiiite bättre eftersom. Jag brukar säga att det bästa med ridning är att man aldrig blir färdig, utan man har ALLTID mer kvar att jobba med. Och man kan väl säga att jag fick "äta upp" det uttalandet i kväll...! :-O