Dagens diagnos från läkarfrun: Fladdrande vad! (Jag ber att få återkomma när jag kollat upp det latinska namnet...!) En mycket allvarlig åkomma som riskerar att bli kronisk... :-O Men min smärtläkare brukar säga att "kronisk smärta behöver inte betyda livslångt lidande, men den innebär att kroppen hamnat i en ond cirkel som den inte kan ta sig ur på egen hand utan måste få hjälp att bryta." Så förhoppningsvis finns det ändå visst hopp även för en kroniskt fladdrande vad...!
När jag kämpar med sitsen - f f a i tölten - har jag nämligen insett att jag inte bara tenderar att hamna i framvikt utan dessutom har så SVÅRT att hålla om hästen med skänklarna... Även i skritten behöver jag påminna mig själv om att inte "tappa" högerskänkeln och jag hinner knappt göra en övergång till tölt förrän höger underben fladdrar iväg... Det är knappast någon slump att alla mina hästar haft ovanan att skjuta ut just högerbogen...! :-O
Så när jag idag red genom skogen bort till Torrbergsvägen som jag sedan följde bort till vändplanen och tillbaka, försökte jag verkligen fokusera på hur det kändes de stunder när jag hade höger underskänkel "på plats" med förhoppningen att med tiden skapa något slags muskelminne av detta.
Det var riktig sommarvärme idag - roligt för alla som har skolavslutning! Men så blev vi också REJÄLT svettiga både Hamingja och jag. Och när jag efter ridturen skulle använda mobilen, fungerade det inte att låsa upp den genom ansiktsigenkänning... det tog jag som ett tydligt tecken på att jag definitivt borde undvika allt vad speglar (och selfies) heter...!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar