Hur man blir Hamingja-hög!!!

Oj, vilket HÄRLIGT träningspass vi fick till på ridbanan idag! Med bara en vecka till höstens första Atli-kurs var det hög tid att finslipa detaljerna - och det gör man ju faktiskt bäst på ridbanan! I alla fall är det min upplevelse att det är mer avslöjande att rida där - man märker plötsligt hur hästen lyckats lura en på olika sätt för att det ska bli mindre jobbigt...!

Inledningsvis blev det en uppvärmning som för ovanlighetens skull inte följde det vanliga Atli-upplägget utan även innehöll skritt på en stor åtta med sidförande över diagonalerna. Jag försökte även fokusera på min sits under skritten, så att jag verkligen skulle sitta på "hela rumpan" - något som jag faktiskt tycker att jag blivit liiiite bättre på! I alla fall kommer jag oftare ihåg att känna efter om jag behöver korrigera sitsen och det är ju första steget till en förändring! Som avslutning på uppvärmningen fick hon "rulla på" längs spåret i tölt i högre tempo följt av några sekvenser tempoväxlingar.

Efter detta satt jag av och flyttade bak sadeln innan det var dags för "själva arbetet". Inledde detta i vänster varv med samlad skritt (inkl pisken lätt på rumpan) och övergång till arbetstempo tölt (också med pisken lätt mot rumpan då och då). Det kändes väldigt ovant att kunna använda pisken på detta sätt utan att få en enda "chockreaktion" från Hamingja! Och dessutom kändes det faktiskt som att jag lyckades bibehålla en hyfsad sits även under töltsekvenserna!

När vi bytte till höger varv orsakade pisken åter chockreaktioner hos lilla fröken - både i samlad skritt och i tölt - men inte på långa vägar så kraftiga reaktioner som det brukat vara så även här går det så sakteliga framåt! I högervarvet har ett stort problem varit att Hamingja velat skjuta ut högerbogen istället för att böja sig i högersidan. Ett problem som jag dessutom (ofrivilligt) förvärrat genom min tendens att "fastna" och bli stum i högerhanden, så att Hamingja triggats att bita tag i bettet på den sidan, rusa iväg och skjuta ut högerbogen ÄNNU mer...

Men nu gick det överraskande bra att rida samlad tölt i höger varv och när jag började analysera kom jag fram till att det fanns två viktiga anledningar till detta. Dels att jag använde sidförande tygeltag för att få högerbogen på plats i hörnpasseringarna men f f a att jag lyckades bibehålla en mjuk, fjädrande högerhand! Möjligen ett litet steg för mänskligheten med ett STORT steg för Anna!!!

Hamingja lyckas fortfarande bättre med att få mig att falla framåt och "tappa sätet" i högervarvet så jag behöver verkligen fokusera massor på sitsen där...! Men förhoppningsvis blir det lite lättare för mig att åtgärda när jag har med mig lite av känslan från vänstervarvet och tydligare känner vad det är som saknas. Och när jag lyckades kombinera dessa insikter med att då och då snabbt krama på högertygeln för att ställa henne lätt i nacken hände STORA saker med tölten! Det kändes verkligen som att hon kom upp med bogarna ordentligt och tog i så att hon nästan töltade mig ur sadeln! WOW, WOW, WOW!!! Önskar bara att jag hade fått se hur det såg ut också!!!

Efter ett par sådana sekvenser var hon så "taggad" att jag knappt kunde få henne att skritta när jag ville ge henne en paus... Så efter en avslutande "njutsekvens" av trevligt arbetstempo blev det en extra omsorgsfull nedvarvning i tölt, både på volt och längs spåret i båda varven, till dess hon verkligen sträckte ut överlinjen och slappnade av igen. Som Atli alltid brukar påpeka: Eftersom hon har en tendens att jaga upp sig när hon verkligen får ta i och jobba så är det EXTRA viktigt att se till att hon åter är riktigt avslappnad innan vi avslutar ridpasset.

I den avslutande traven på volt kom förståss "turbobakbenen" igång igen, men även här hittade vi ett mer avslappnat läge efter en stund. Tillbaka i stallet blev det en dusch och Hamingja fick sedan även stå kvar i spolspiltan en stund och "ånga av" för extra effektiv nedkylning. Och ångade gjorde det - så mycket att det knappt fanns något vatten att skrapa ur pälsen! Sedan kom jag även ihåg att stretcha och Hamingja stod så stilla och verkade tycka att det var jätteskönt - även att sträcka ut vänster bak!
Detta var definitivt vårt mest intensiva träningspass på riktigt länge! Så nu passar det bra att hon får tre vilodagar när jag inte hinner rida något i helgen. Fast efter detta är jag ju så enormt Hamingja-hög att jag egentligen skulle vilja rida ALLA dagar framöver...!!!

När "the bottom is nådd" kan det ju bara gå uppåt...!

Bästa lyckopillret: en häst som t o m HETER lycka (=Hamingja)!!!

Det var ingen bra dag igår... men idag har jag varit tillräckligt "på banan" för att BÅDE jobba och sedan rida! En dryg timme blev det t o m ute i det härliga vädret med min lyckohäst! Det blev ännu en sväng bort till Torrbergsvägen där vi tog ett par galopper och en sträcka ökad tölt (jo, matte var HELT galen och smackade i tölten även idag! OM man har tillräckligt starka nerver för att överleva en sådan chockupplevelse blir det minsann REJÄLT drag under galoscherna...! :-O

Testade sedan att rida in längs den väg där vi vände hemåt igår och hade inga större förväntningar då det på håll såg ut som att den ganska snart övergick till sankmark (det finns ONÖDIGT mycket av den varan i skogarna runt Mariebäck...) Men istället överraskade den med torrt underlag en ganska lång sträcka, fram till en mindre vändplan. När vi vänt hemåt testade vi hur den fungerade att galoppera på och den var bitvis i ojämnaste laget för en snubbelfröken som Hamingja... men vi höll oss på benen i alla fall! 

Efter omsadling och lång skrittpaus hann vi med lite arbetstempo tölt också - där jag även idag kunde peta till med pisken i både samlad skritt och tölt utan trauman, utan "bara" ökad grad av samling. (Ja inte VARJE gång förståss, men FLERA gånger ändå!) Jag hade då pisken i vänster hand och kompletterade även med högersluta som hade riktigt, riktigt trevlig effekt på bärigheten i tölten!!!

Matte och häst fick ta igen sig med skritt hela vägen hem genom skogen innan hästen stretchades och smordes med tjärsalva mot de jobbiga knotten (både "svidarna" och de vanliga) som verkligen svärmar i hagarna nu... 

HÄRLIGT!!!

Vilket UNDERBART väder vi haft idag!!! Och tillsammans med Hamingja har jag fått njuta av ett riktigt härligt träningspass!!! Än en gång red jag till Torrbergsvägen och som vanligt satt jag av ett par gånger under ridturen för att sadla om och samtidigt kolla att hennes skav från sadelgjorden inte rivits upp igen. I så fall skulle jag ha skrittat tillbaka hem direkt, men till min lättnad klarade det sig även idag! Den smala sadelgjorden med "ludd" fortsätter göra sitt jobb!

Framme vid Torrbergsvägen red jag åt vänster och inledde med flera lite längre galoppintervaller innan jag gjorde en övergång från galopp till (vad jag tänkte skulle vara ) ökad tölt. Till att börja med var tempot blygsamt, men efter att matte "blivit grov i mun" - d v s smackat en gång - blev det rejält drag under galoscherna! Jag hade för säkerhets skull tagit ett mantag innan jag smackade, för att inte råka dra henne i munnen ifall det blev katapulteffekt på smackningen - och det visade sig vara mycket klokt!

Tidigare dagar har vi ridit upp efter skoterleden mot Ale, där vi nyttjat backen till fortsatt galopp. Men idag "blåste" vi (MÖJLIGEN ett önsketänkande från min sida när det gäller farten i vår "ökade" tölt..!) förbi både denna och nästa avtagsväg innan vi först vid den tredje vägen in till höger stannade för kombinerad andhämtningspaus och kontroll av skavsår resp omsadling. Jag kan inte minnas att jag ridit in längst någon av de två senare skogsvägarna så jag ska försöka leta upp dem på en karta för att se om det verkar vara vägar som går lite längre och därmed kan vara trevliga att utforska!

När vi sedan red hemåt igen övergick jag till att rida intervaller med samlad tölt. Under våra två senaste ridpass har jag så nöjt konstaterat att jag faktiskt kunnat peta till Hamingja lite lätt på vänster bak med pisken i den samlade skritten UTAN att hon ens vid första tillfället försökt kasta sig iväg utan bara, efter ett ilsket pisk med svansen,  kommit in medan hand och skänkel med en riktigt trevlig bärighet i den samlade skritten! Och när det fungerade lika bra idag dristade jag mig till att göra samma sak för att skapa och bibehålla bärighet i den efterföljande samlade tölten. Även detta resulterade (förutom en "svansprotest") enbart i önskvärd effekt på samling och bärighet! Som jag jobbat för detta i flera års tid - och vilken härlig känsla när jag inser att PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!! (Vis av erfarenhet vet jag att det gäller att fortsätta påminna henne om pisken på detta sätt - för får hon lite paus så "glömmer" hon och så är vi - än en gång - tillbaka på ruta ett...!

Men idag funkade det alltså jättebra och resulterade i riktig "njuttölt"!!! Min duktiga häst fick sedan en låååång välförtjänt skrittpaus när vi red samma väg tillbaka genom skogen som där vi kommit. På grusvägen bakom vägbommen avrundade vi sedan med en omgång "katapulttrav" följt av nedvarvningstölt i (i alla fall ganska) lång och låg form.

Tillbaka i stallet såg jag Sylvia stretcha Hector och påmindes därför om att jag skulle göra samma sak med Hamingja. Efter att ha varit riktigt duktig på att stretcha henne efter ridpassen hela sommaren har jag börjat glömma bort det sedan hon flyttade hem till Mariebäck igen...  Stretching verkar vara något man ägnar sig åt i Höbäcken om man ska tro min hjärna...! Men förhoppningsvis hittar jag snart tillbaka till den goda vanan! Hamingja verkar också tycka att det är skönt - särskilt när vi nu stod i stallet så att hon slapp vara omgiven av svärmande insekter när det var meningen att hon skulle slappna av!

I morgon blir det antagligen en vilodag för henne, i o m att vi red så pass mycket samling i tölt idag - jag vill ju inte riskera att problemen i bakdelen åter ska förvärras för att hon fått för kort återhämtning för musklerna. Istället ska vi nog träna vidare på måndag, precis som vi gjorde denna vecka. Annars brukar måndag nästan alltid vara en vilodag - men ibland kan t o m jag skoja till det!

Hamingja får behålla sin BFF!!!

Det ständiga radarparet: Litlamin (e Démantur u. Lára) och Hamingja!

Nyligen fick vi höra den glada nyheten att Carola får köpa Litlamin av Sylvia - vilket innebär att Litla även i fortsättningen blir kvar i Mariebäck! Litlamin har ärvt sin mammas FANTASTISKA arbetsvilja - en sådan häst man inte kan undgå att förälska sig i, precis som Lára!!! Vi är alla så glada för Carolas skull - och det känns förstås också väldigt bra att dessa BFF inte behöver skiljas åt!

När jag kom till stallet idag visade det sig att Sylvia, Olivia, Sanna och Malin E precis skulle ut och rida, så Hamingja och jag hakade på dem på Torrbergsrundan. Hamingja är den enda av hästarna som ridits i sommar, så när det var dags för de övriga att rida genom skogen tillbaka hem fortsatte jag och Hami hela vägen bort till vägbommen nära Höbäcken innan vi också vände hemåt.

I måndags när jag tränade ganska mycket på övergångar till tölt gjorde jag den trevliga upptäckten att jag faktiskt kunde peta till lite med pisken på vänster bak UTAN att Hamingja försökte kasta sig iväg.  Och till min glädje visade det sig funka lika bra även idag! Ett litet "pet" på vänster bak och vips bjöd hon på en härlig bärighet i samlade skritten och den efterföljande tölten. PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!! (Men luttrad som jag är undrar jag hur länge det ska hålla i sig...?!)

M h a högersluta gick det dessutom ganska bra att bibehålla bärigheten i tölten - så jag var riktigt nöjd när min duktiga häst sedan fick skritta hela vägen tillbaka hem genom skogen. Det var VARMT idag, så det var skönt för oss båda med en längre paus i träningen! Tillbaka på grusvägen bad jag sedan om trav och då hade lilla fröken uppenbarligen hämtat sig för hon var än en gång nära att trava mig ur sadeln! DET ÄR SÅ ROLIGT ATT RIDA!!!

Tala om timing!!!

Ända sedan tidigt i morse har regnet VRÄKT ner... men lagom till att jag skulle rida efter jobbet såg det ut så här! Och vi fick oss ett riktigt härligt träningspass på en dryg timme, när jag red bort till och en bit längs Torrbergsvägen samt början av skoterleden mot Ale. Jag försökte galoppera en hel del och Hamingja gjorde fina galoppfattningar och för det mesta till en galopp med trevlig bärighet. 

MEN den lilla detaljen att vi inte ridit längs Torrbergsvägen under hela sommaren och att det ihållande regnvädret gjort att det både var många pölar och dessutom mycket annat som var blött och därmed blänkte stökade till det för lilla fröken... Det blev ett antal tvärstopp och ännu fler tillfällen när hon förvandlades till giraff och totalt tappade bärigheten när hon överraskades av sådant som hon tolkade som tecken på fara. Men förhoppningsvis går det bättre nästa gång (eller då nästa!)

Under hemvägen nyttjade jag först skoterleden och sedan gräskanterna längs Torrbergsvägens sidor (eftersom de var mer sviktande än själva grusvägen) till att rida intervaller i samlad tölt. Över lag upplevde jag det som att jag lyckades hålla blicken lyft i ganska stor utsträckning idag och det hade jag god hjälp av när jag under sekvenserna samlad skritt resp samlad tölt ganska bra kunde känna hur Hamingja använde sin kropp samt när och hur jag behövde "fylla på" inramningen. Riktigt roligt!!!

Efter detta blev det välförtjänt skrittpaus hela vägen genom skogen hemåt. Och när vi var tillbaka på grusvägen bakom vägbommen avslutade jag med att varva samlad skritt med fri dito. En riktigt utmaning att övertyga Hamingja att kortare tyglar och mer samling inte MÅSTE innebära att man direkt ska börja springa.... oerhört nyttigt m a o!

Tillbaka i stallet kom jag faktiskt ihåg att stretcha henne fast vi var i Mariebäck och inte i Höbäcken - ett steg framåt jämfört med senast alltså! I morgon blir det vilodag för lilla fröken så får vi se vad som händer på onsdag!

"Kvaliteten på den samlade skritten...

...ger kvaliteten i tölten!" Ännu ett "mantra" från Mäster Atli! 

Därför är det EXTRA roligt att Hamingja efter behandligen i tisdags bjuder på sådan härlig känsla i samlad skritt! Igår blev det ett kort träningspass på ridbanan då jag inte ville riskera att de tidigare skavsåren från sadelgjorden skulle rivas upp igen. Men den nya, smalare sadelgjorden med "ludd" verkade ju fungera bra så idag vågade jag mig istället på ett ovanligt långt ridpass (1,5 timme) bort till Torrbergsvägen. 

Mycket sidförande i skritt blev det inledningsvis, uppvärmningstölt, terrängtrav genom skogen och ett par galopper. Och jag försökte verkligen vara extra noga med att göra allt lika mycket "åt båda hållen" - för det vore ju trevligt om jag kunde bibehålla den trevliga liksidigheten hon har nu ett tag i alla fall...!!! 

Efter omsadling vände jag hemåt och övergick till att träna samling i tölt. Men upptäckte att jag varit riktigt klantig och satt sadeln väldigt snett till höger... så ganska snart satt jag av för att sadla om en gång till när jag var extra noga med att sadeln skulle ligga rakt. ÄNDÅ kändes det fortfarande som att jag satt VÄLDIGT snett till höger när jag suttit upp igen... Var det Hamingjas nya liksidighet som så tydligt avslöjade mattes bristande dito??!! :-O  

Mycket skritt - både samlad och fri - blev det sedan som avslutning.  Men när jag skriver detta inser jag att stretchingen blev bortglömd... Att flytta hem hästarna till Mariebäck känns ju bra för att man kommer tillbaka till de vanliga rutinerna... men samtidigt uppenbarligen glömmer den goda vanan man skaffat sig under sommaren...!

Vilken WOW-känsla!!!

Idag skulle jag premiärrida efter equiterapeutbehandlingen i tisdags och få veta om behandlingen denna gåg gett lika tydlig effekt som senast, då det f f a kändes stor skillnad i traven. Det Inge-Björn då beskrev som att hon "sladdade" ut med bakdelen åt höger hade uppenbarligen minskat så att mer av kraften från bakbenen användes för att ge bärighet och hon höll verkligen på att trava mig ur sadeln!

Och idag blev jag verkligen inte besviken - redan när jag började förbereda för tölt märktes det STOR skillnad när hon så direkt och som det kändes helt utan att det tog emot någonstans kom in mellan hand och skänkel. (Det var som Lárakänslan - att hela hästen var "mjuk som smör"!) Bärigheten i den efterföljande tölten gav verkligen en fantastisk känsla och matte blev "hög som ett hus"!!! WOW!!! Man skulle nästan kunna tro att Sylvia haft Hamingja på träning i flera veckor - så bra kändes det!!!

Dagens träningspass var också ett test av en ny sadelgjord med "ludd" som ska minska risken för nytt skav. Den nya gjorden är dessutom betydligt smalare än lädergjorden jag brukat använda, något som också ska vara en fördel i detta fall. För med en bred gjord är det större risk för skav av hästens rörelser om den glider långt fram (p g a "sommarbetesmage") vilket antagligen också är vad som hänt i Hamingjas fall.

Och efter dagens ridpass kunde jag konstatera att inget av de gamla skavsåren rivits upp igen - hoppas det fortsätter så!!! Självklart fortsatte jag sedan min goda vana att stretcha och när vi nu stod inne i stallet och gjorde detta istället för i "insektsmolnet" utanför sommarbeteshagen var det förståss lättare för Hamingja att slappna av under tiden! Nu längtar jag REDAN till nästa träningspass med min FINA häst - förhoppningsvis blir det redan i morgon!

"Det blir bättre och bättre dag för dag!"

Idag på förmiddagen var Inge-Björn (equiterapeut) tillbaka i Mariebäck för att följa upp behandlingen som Hamingja m fl fick i början av sommaren. Själv behövde jag vara på jobbet, men Sylvia var bussig och assisterade med Hamingja. Jag var väldigt spänd på vad han skulle tycka, om hennes problemområden hunnit bli bättre. Jag hoppades förstås det, särskilt som jag varit så noga med att stretcha henne enligt hans instruktioner efter varje ridpass hela sommaren. Och även anpassat ridningen för att få henne att arbeta mer liksidigt förstås.

När rapport sedan kom så var den glädjande nog också positiv! Hamingjas problem (som härrör från bakdelen men "spiller över" på framdelen) var visserligen inte helt borta. Men det hade definitivt gått åt rätt håll - han uppskattade att hon var ca 30 % bättre än senast. M a o ska jag fortsätta på den inslagna vägen. Riktigt skönt att få bekräftelse på att det går åt rätt håll, eftersom jag inte själv kunnat se någon tydlig skillnad. (Förutom att det numera oftast går riktigt bra att stretcha hennes vänstra bakben som hon inte brukat tycka om att man lyft i alls.) 

I morgon får lilla fröken vilodag efter behandlingen - sedan blir det spännande att rida igen på torsdag och se om det även denna gång känns en tydlig skillnad. Efter förra gången var det f f a STOR skillnad på traven. Något som jag känt men inte kunnat förstå och sätta ord på, men som Inge-Björn förklarade med att hon "sladdade" åt höger med bakdelen, hade försvunnit/minskat kraftigt så att mycket mer av kraften i travstegen gick uppåt och gav bärighet istället för att "försvinna ut åt sidan"!

Hemma!

Höbäcken bra med hemma bäst! tycker Hamingja!

Efter jobbet idag åkte jag till Höbäcken för att hämta hem Hamingja från sommarbetet så att hon är på plats till i morgon fm när equiterapeuten kommer för att kolla henne och ett par till hästar igen. 

Hamingja, Hulda, Herman och Hremsa (alla med "efternamnet" från Mariebäck).

Så nu får hon dela hage med det här gänget! När Hulda var föl var Hremsa en mesig mamma som lät Dotla och skäck-Hremsa lägga beslag på hennes dotter. Och när Hamingja och Litlamin senare anslöt till flocken och gjorde ett försök att "skaffa sig ett föl" så var det Dotla som satte dem på plats, inte Hremsa... Men nu var Hremsa överraskande tydlig när hon snabbt satte Hamingja på plats - och sedan verkade det färdigdiskuterat!

Jag hade förresten sådan tur att när jag kom till Höbäcken så var Carola där för att kolla till hästarna så jag fick hjälp att lasta! Hamingja är visserligen mycket lättlastad så jag kan göra det själv, men det underlättar ju att ha någon som stänger bakom henne är hon gått in medan jag står kvar vid hennes huvud. För sedan jag lärde henne att backa ut själv när man ska lasta av vill hon gärna vara duktig och backa ut direkt jag lastat in henne också...! Carola och John följde dessutom med tillbaka till Mariebäck så jag fick assistans även där - vilken service!

Bra trav är kanske inte bara bra...

Hamingja bjöd på en trevlig ridupplevelse idag igen - inte minst en RIKTIGT maffig trav!!! Fast när jag sedan satt av för att sadla om för andra gången upptäckte jag att sadeln glidit fram så att gjorden börjat nöta på ett av de tidigare skavsåren... Det var alltså inte bara matte som höll på bli "travad ur sadeln" utan hela sadeln hade fått några rejäla skjutsar framåt...! :-O

Det fick för säkerhets skull bli skritt hela vägen hem till Höbäcken igen. Dock en ovanligt välanvänd "skrittpaus" eftersom jag passade på att fokusera extra mycket på att hålla blicken lyft, korrigera min sits vid behov och dessutom m h a sidförande tygeltag "ta med" Hamingjas bogar tillbaka åt höger när hon ville skjuta ut vänsterbogen.

Innan den maffiga traven hade vi hunnit med ett par galoppintervaller samt en sekvens tölt med riktigt trevlig bärighet (sedan matte varit fräck nog att låta pisken nudda vänster bak i den samlade skritten)! Så det kändes som ett väl använt ridpass även om jag förstås önskat att hon sluppit nytt skav... Nu måste jag försöka få tag i en fårskinnstunnel/-skydd till sadelgjorden att använda till dess pälsen hunnit växa ut igen. Om det nu finns till en sadelgjord som bara är 40 cm...?! Tips mottages tacksamt!!!

Vägen till hästarnas hjärta går (också) via magen...!

Hela stoflocken stod parkerad uppe vid grinden när jag kom till Höbäcken och eftersom det var jag som hade tillsynsansvaret för hästarna denna dag passade jag på att visitera och preparera dem med insektsmedel när de alla var samlade. Vallackflocken var däremot utom synhåll, så jag tänkte vänta med dem till efter att jag ridit. Men när Hamingja och jag lämnat stohagen kom grabbarna springande för att se vad som var på gång - så jag kunde även titta till dem.

Det är två vallacker som INTE gillar att man sprayar dem och förra sommaren var det svårt att ens komma nära dem med insektssprayflaska i handen, i alla fall för mig som inte hanterar dem i vanliga fall. Men i sommar har jag varit lite taktisk och passat på att klappa och ge en godis nästan varje gång jag varit i Höbäcken, alltså i de flesta fall utan att behöva utsätta dem för någon spray. Och när det sedan varit mina tillsynsdagar har det varit SÅ mycket lättare! För vad gör man inte för något gott?!!

Och med detta uppdrag utfört var det dags för höjdpunkten för dagen: att rida Hamingja! Det blev en favorit i repris - ungefär samma upplägg som igår fast med lite mer samlad tölt och istället bara tre galopper (två höger och en vänster). Det var varmare idag också och säkert delvis därför som jag fick korta ner de två senare galoppintervallerna när hon började mattas av och nästan tappa galoppen på slutet. Men efter detta skrittade vi hela vägen ut till asfaltsvägen så att hon verkligen skulle få jobba bort ev mjölksyra ur musklerna.

Precis som igår hade jag suttit av för att sadla om två gånger, för att hålla koll på att sadelgjorden inte börjat skava igen. Och kunnat konstatera att även om hon svettades en hel del och sadeln som vanligt åkt fram lite så hade gjorden aldrig nått fram till de tidigare skavsåren. Och tillbaka i Höbäcken blev det sedvanlig stretching innan hon fick gå tillbaka till stoflocken igen.

Jag är faktiskt lite imponerad över mig själv som lyckats hålla i med stretchingen efter varje ridpass hela sommaren! Nu till veckan kommer equiterapeuten tillbaka för att kolla hästarna igen - det blir verkligen intressant att höra om han märker någon skillnad på henne! Förhoppningen är ju att hon blivit jämnare musklad över bogarna, men själv tycker jag det är svårt att se någon skillnad... 

"Spegel, spegel på väggen där...

...säg mig vem vackraste hästen är?" Vilken KORKAD fråga - det är väl HELT uppenbart??!!

Med en ny uppsättning skor på hovarna och läkta skavsår fanns inget som hindrade oss i kväll! Och eftersom det snart är dags för hästarna att flytta hem till Mariebäck igen ville jag ju passa på att nyttja den perfekta galoppträningssträckan vi hittat efter Hultetvägen! Efter uppvärmning i tölt resp trav längs några av de andra traktorvägarna samt en stunds "vända in m h a ytterhjälperna" i korsningen vid vägen in till Avan tyckte jag vi var redo för att ta tag i galoppen.

Men först satt jag för säkerhets skull av och sadlade om för att försäkra mig om att inte sadelgjorden glidit fram och börjat skava igen - men det hade den inte! I kväll blev det fyra galoppintervaller, tre i höger galopp och en i vänster galopp (eftersom vi allt för länge prioriterat vänstergaloppen och nu  måste "jämna ut".) Varje gång förberedde jag för galoppen genom att rida samlad skritt, för att sedan fatta galopp från stillastående.

Ett vanligt misstag man som ryttare gör är att titta ner på bogen när man ska fatta galopp, vilket kan medföra att man "tappar sätet" och därmed ger hästen en otydlig signale... I sommar har jag ju fokuserat extra mycket på att hålla blicken lyft när jag rider - förstås med varierande framgång... Men i kväll insåg jag plötsligt två saker: för det första att jag inte behövde tänka på att hålla blicken lyft i galoppfattningarna utan det gjorde jag faktiskt automatiskt! PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!! Och för det andra: att tack vare en lyft blick behövde jag inte heller titta ner efter fattningen för att se om Hamingja tagit rätt galopp för det kände jag hur tydligt som helst! Det är verkligen precis som i citatet jag läste nyligen: "Lyft blicken, känn skillnaden!"

Efter vår fjärde galoppintervall satt jag av igen och sadlade om - eftersom hon alltid lyckas skjuta sadeln framåt när hon galopperar. Men inte heller nu hade sadelgjorden glidit fram så att den börjat skava. Lättad över detta lät jag sedan min duktiga häst - som känts ganska matt i bakbenen i slutet av de två sista galoppintervallerna - skritta hela vägen ut till asfaltvägen.

Där kom Hamingja sedan verkligen att imponera på mig, när vi som vanligt red nedvarvningstölt och plötsligt fick möte med en motorcykel som kom dundrande i MYCKET hög fart. Jag hade precis ridit över till vänster sida av vägen eftersom vi alldeles strax skulle svänga in till Höbäcken, men insåg att vi inte skulle hinna göra det innan vi mötte motorcykeln, trots att vi töltade ganska snabbt. Och motorcyklisten tyckte uppenbarligen att hen bara behövde lätta en aaaaaning på gasen, men höll i alla fall ut lite. (Undrar om hen skulle ha hållit lika hög fart ifall det varit en älg istället för en häst på vägen? Antagligen inte...! )

Och vad gör då lilla Hamingja i denna situation, när hon dessutom redan springer? Fröken som verkligen brukar kunna ge flyktreflexen ett ansikte... hon fortsätter lugnt att tölta framåt utan minsta tillstymmelse till att vare sig tvärvända eller kasta sig åt något håll! Oj, så mycket beröm hon fick av matte!!! Och nog såg hon rätt mallig ut också - men det med rätta! Efter stretching, grundlig avsvampning och insmörjning med tjärsalva där knotten biter mest var det en MYCKET nöjd häst som rullade sig oerhört noga när hon fått komma ut på betet igen!

Släktträff i Mariebäck!

Hamingja hälsar på sina syskonbarn Hulda och Hermann!

...vars mamma Hremsa också ville hälsa på sin lillasyster!

I kväll fick Hamingja göra en utflykt hem till Mariebäck för att hovslagaren skulle komma och sko henne. Hon blev väldigt upplivad av att få komma hem så när jag släppte henne i en hage i väntan på hovslagaren sprang hon runt och showade massor! I o m att hon saknade sko på ena framhoven hade jag inte velat rida innan skoningen, något jag annars ofta brukar göra för att hon sedan ska tycka att det är ganska skönt att stå stilla och inte ska bli så otålig. Men hon skötte ju motionerandet rätt bra på egen hand - och även att uppföra sig under skoningen TROTS att det innebar att hon behövde stå inne i stallet LÄÄÄÄÄÄNGE...!

När hon sedan fick komma tillbaka till betet i Höbäcken blev hon lika jätteglad över det som hon tidigare under kvällen blivit av att komma till Mariebäck - så man kan verkligen säga att hon hade en lyckad kväll!!! Och i morgon ska jag rida igen - det ser jag verkligen fram emot!!!

Rötmånad med skavsår och tappsko...

När matte idag börjat om att jobba efter semestern har Hamingja sett till att skaffa sig semester...!

Det har inte funnit så mycket att rapportera om här under de senaste dagarna, när jag bara försökt hålla koll så att skavsåren Hamingja fick av sadelgjorden i torsdags läker som de ska. Och det gör de - peppar, peppar - trots att det är rötmånad. Skönt! Nylanders hästkräm har än en gång levererat!

Men nu har Hamingja försäkrat sig om att få fortsätta sin semester ett tag till, genom att ta av sig ena framskon... Det började ändå vara dags boka in hovslagaren för hennes del och när hoven fortfarande ser hel och fin ut kan man väl inte säga annat än att Hamingja sköter detta ganska snyggt?! 

Kvällspasset, med flera på vårt lag!

Värmen som tagit paus några dagar var delvis tillbaka idag, så jag sparade ridningen till kvällen när det blivit lite svalare igen. När jag skulle hämta Hamingja i hagen stod hon precis utanför den snåriga delen vid bäckens bortre del. När jag tagit på henne grimman passade jag på att gå en sväng inne bland snåren för att leta den försvunna flughuvan - och där låg den!

När vi red iväg fortsatte jag på samma "spår" som igår: med att flytta undan för högerskänkeln samtidigt som jag parerade vänsterbogen genom att då och då snabbt ställa om nacken till vänster. Fortsatte sedan med uppvärmning i tölt resp trav med både öppna och sluta till vänster. 

Jag upptäckte att en av traktorvägarna vi brukar rida på fortsatte längre än jag sett tidigare vilket innebar att Hamingja strax ställdes öga mot öga med ETT MONSTER!!! Det var INTE lätt att övertyga henne om att det faktiskt var en fågelskrämma - alltså någon/något som var "på vårt lag" MOT mördarfåglarna...!

Senare under kvällen gjorde hon ytterligare en felbedömning av samma slag, när en man som kom cyklande med sin älghund tolkades som en mördarälg när de i själva verket ju också var "på vårt lag" och kunde skrämma älgarna...! Det är inte lätt att vara liten häst...!!!

Efter två galopper som jag förberett med samling i skritt innan vi gjorde halt för galoppfattningen kunde vi hålla bärigheten nästan hela vägen. Men hon blev REJÄLT flåsig så det fick räcka med dessa två innan vi skrittade tillbaka till Höbäcken. När jag sadlade av upptäckte jag att hon fått skavsår av sadelgjorden, så utöver den planerade vilodagen i morgon får hon ytterligare några dagars "semester" så att det hinner läka.