Travknappsrenovering pågår!

 En bild från senaste Atlikursen - i november. Helt otroligt hur mycket snö vi fått sedan dess...!!! Idag var jag i stallet på morgonen och red ett pass på ridbanan, med fokus på att träna övergångar till trav.  Det behövdes, kan man säga.. Hamingja verkar fortfarande vara skeptisk till behovet av denna gångart - varför tjafsa med sådant när det går så bra att tölta i alla olika former, tempon och oavsett storlek på volten?!? HELT obegripligt att matte plötsligt fått en sådan "hang up" på detta!!!

Efter sedvanlig uppvärmning i först skritt på volt och flytta ut bakdelen och sedan samma sak i tölt, kompletterat med tölt längs spåret kände jag mig redo att ta tag i traven. Och till att börja med var faktiskt Hamingja det också! Först en stunds skritt på hellånga tyglar på volten i höger varv och sedan kunde jag korta upp tyglarna utan att hon började "tänka tölt" och första övergången till trav satt som en smäck!!!

Hon fick förståss MASSOR av beröm medan vi arbetade med traven både på volten och längs spåret. Jag såg även till att byta till vänster varv för att passa på att trava även där ifall det skulle visa sig att hon fortfarande inte tänkte ägna sig åt travövergångar i det varvet... Så visade sig också vara fallet... Trots att jag försökte göra på EXAKT samma sätt som nyss - d v s låta henne slappna av helt med mulen nere i marken i skritt en stund för att sedan försiktigt korta upp tyglarna innan jag bad om trav så var hon oerhört konsekvent i att hela tiden välja tölt istället... Inte heller det som tillslut fungerade senast, d v s att vända igenom volten innan travsignalen var tillräckligt för att övertyga lilla fröken idag...

Några travbommar att lägga ut på ridbanan hade säkert gjort susen - men dessa ligger tyvärr under ett snölager på över en meter... Minst lika effektivt hade det säkert varit att rida i någon dryg dm nysnö - men som läget är just nu har jag bara två ytterligheter av ridunderlag att tillgå: nyplogat eller den där dryga metern med packad snö...

Så när desperata tider kräver desperata åtgärder gjorde jag just en sådan - d v s bytte tillbaka till höger varv, lät Hamingja först "dammsuga" ridbanans underlag med mulen en stund på högervolten innan jag försiktigt tog lite tygelkontakt och bad om trav. "Plättlätt!!!" sa Hamingja och travade på som om hon aldrig gjort annat...! Förutom massor av beröm fick hon åter trava på en stund på volten och sedan längs spåret innan jag bytte till vänster varv och jobbade vidare där både på volt och längs spåret.

När sedan även det tredje försöket till travövergång på högervolt funkade klockrent red jag omväxlande på volt i höger resp vänster varv en ganska lång stund. Några gånger kände jag att hon började "tänka mot tölt" men när jag var snabb att lägga till lite mer skänkel så var hon tillbaka i "travinställningen" igen!

Under tiden vi bytte fram och tillbaka mellan de båda varven i trav försökte jag också analysera om jag kunde hitta någon ledtråd till varför hon gör så klockrena övergångar i ena varvet men inte alls "lyssnar på det örat" i andra varvet... Då noterade jag att hon kändes aningen mer ovillig att böja sig runt innerskänkeln i vänster varv... Kan det möjligen vara detta som också stör travövergången i det varvet?!

Under våra träningar ute längs vägen i vinter har jag fokuserat mycket på böjning i högersidan - eftersom hon tidigare varit ovillig att ta stöd på vänstertygeln. Jag får väl helt enkelt tänka på att böja mer i vänstersidan igen - även i tölten - och se om det blir någon skillnad. Samt när vi använder ridbanan se till att trava mycket på volt i vänster varv, även om jag behöver göra själva övergången i höger varv för att det ska fungera. Alltid finns det mer att träna på - och det är ju detta som är så ROLIGT!!!

Hasskydden från BoT fick följa  med hem idag. Tänkte tvätta dem för att i alla fall eliminera risken att de skaver p g a smuts. I morgon blir det Smärtkliniken igen för matte och vilodag för Hamingja. Så får vi se om det blir ridning igen redan på torsdag eller om matte behöver vänta till fredag. 

Lååång hals - fast åt fel håll...!!!

Hamingja spanar in mot byn (Alviksträsk).

(Att det inte är en dagsaktuell bild avslöjas av de nästan obefintliga plogvallarna...!)

Efter att ha morgonfodrat hästarna red jag Hamingja in till byn. Jag hade egentligen tänkt ta av åt motsatt håll i "världens ände-korsningen" och rida lite galoppintervaller längs kanten på åkern ifall de hunnit ploga upp skogsbilvägen igen efter senaste snövädret. Eller också - ifall det var oplogat - nyttja snön för att träna övergångar till trav. För i lite djupare snö skulle kanske inte ens Hamingja hellre skulle tölta en trava...

Men det visade sig att jag inte kunde sätta någon av dessa planer i verket... Ingen träning av travövergångar p g a att det visade sig vara ytterst välplogat. Och inte heller några galoppintervaller, p g a att det var en skogsmaskin i arbete borta i skogskanten. Tidigare när vi passerat har det på sin höjd varit en parkerad skogsmaskin som både varit helt stilla och helt tyst. Men nu både lät den och rörde på sig - vilket förståss gjorde min lilla fröken VÄLDIGT uppmärksam och hon skickade upp huvudet som om det vore ett periskop! Man brukar ju visserligen eftersträva en lååååång hals i ridningen - men inte lång åt det hållet...!!! Jag insåg att vi i detta läge - i bästa fall - skulle kunna prestera någon form av "giraffgalopp" och det kändes INTE som något vi behövde träna på!

Istället blev det alltså en sväng in till byn - i den riktning som Hamingja står och spanar på bilden ovan. Och i alla fall en galopp i den backe man anar där framme. Sedan fortsatte vi töltträningen och jag tänkte på Atlis ord: att "Alla som är kunniga inom ridning är eniga om att innerskänkel mot yttertygel gör susen! Men då måste man rida så att man har en inner- och yttersida, d v s hästen måste vara böjd!" "Bara den som verkligen kan böja sin häst klarar av att rida den rak!" är en annan av hans klassiker. Precis som "Det är bara den som verkligen kan rida sin häst på volt som inte behöver göra det!" resp "Öppna är ridning på volt fast rakt fram!"

Ovanstående citatsamling kan tjäna som ledtrådar till vad vi ägnade oss åt på hemvägen! Tillbaka i stallet fick Hamingja sedan ha hasskydden från BoT på medan hon åt kraftfoder och sedan gå ut i hagen igen, utan hasskydd men med BoT täcke. I morgon blir det vilodag - matte lär ha fullt upp på jobbet med allt som samlats på hög under min semester så det lär inte finnas någon ork kvar till ridning. Men det gör det förhoppningsvis på tisdag!

Hemma hos Hamingja!!!

Igår eftermiddag landade vi i Luleå igen efter en jättehärlig och avkopplande vecka på Kap Verde. Vädret här hemma uppenbarligen varit ganska extremt medan vi varit borta ("snösmockor" med 3 dm snö på kort tid, -30 grader och sedan 0-gradigt och regn mindre än ett dygn senare...!) Men lagom till vår hemkomst har SMHI uppenbarligen kommit på bättre tankar - eller vad sägs om -15 igår och måttliga -8 dag, dessutom kombinerat med en strålande vintersol??!! 

När jag kom till stallet idag verkade Hamingja glad att se mig - efter en veckas vila ar hon förståss pigg på att komma ut på ridtur igen! Och för att det skulle bli en mjukstart för oss båda bestämde jag mig för att satsa på ridbanan, med fokus på lösgörande i skritt, tölt och trav. Först var hon lite för ivrig för att ha tid att skritta, men när jag styrde in på en volt och bad henne korsa med inner bak visste hon ju direkt vad som gällde. Hon korsade bra i båda varven och varje gång jag gav långa tyglar sträckte hon belåtet ut hela halsen så att hon nästan drog mulen i backen.

En stund senare gjorde jag en övergång till tölt med låååång hals och redan efter 4-5 steg började hon frusta så belåtet! Favoritgångarten!!! Efter en stunds arbete på volt övergick jag till att vända in med ytterhjälperna i kringelikrokar hit och dit på ridbanan - och hon kändes fortsatt riktigt mjuk och avslappnad. 

Sedan tyckte jag att det var dags för trav - men där visade sig våra åsikter gå isär... Det var i o f s ganska väntat i o m att vi hade delade meningar kring detta innan jag åkte på semester. Då kunde hon bara tänka sig att trava på en högervolt, så därför började jag i det varvet idag. Men lilla fröken tyckte inte alls att det fanns någon anledning att trava, när det ju gick SÅ bra och var SÅ mysigt att tölta istället...! Oavsett storlek på volten eller krav på samling i tölten fanns inte minsta antydan till att hon funderade på att välja trav...

Efter ett stort antal misslyckade försök bytte jag tillslut varv - och till min förvåning funkade övergången till trav på första försöket! Till att börja med kändes hon också oerhört stabil i traven, tog stöd på yttertygeln och böjde sig fint runt min innerskänkel. Jag hade tänkt nyttja denna stabilitet till att byta om volt efter ett tag för att "lura" henne att även trava i höger varv. Men lilla fröken lyckades förekomma mig mig genom att plötsligt gå över i tölt igen innan jag hunnit byta varv... Jag saktade av till skritt och försökte göra en ny travövergång - fortfarande i vänster varv - men det som nyss varit helt OK var nu tydligen HELT uteslutet... 

Ett antal misslyckade övergångar senare testade jag att byta tillbaka till höger varv - och vips travade Hamingja igen! Tala om att lilla fröken skämtade med mig aprillo idag!!! Den här gången såg jag verkligen till att driva henne fram mot bettet hela tiden, för att förhoppningvis inte ge utrymme för någon övergång till tölt. Och det fungerade, Hamingja travade på så stabilt oavsett hur många gånger jag bytte varv! Jag hade förståss berömt henne massor när hon valde traven och sedan lät jag henne också trava mycket längs spåret - med förhoppningen att hon skulle tycka det vara riktigt roligt när hon inte bromsades på en volt utan kunde ta ut stegen ordentligt. Ska man trava ska det vara STOOOOORA kliv - om man frågar Hamingja! Det blir intressant att se om hon kan tänka sig att trava igen i morgon, och i så fall i vilket varv...!!!

När massör-Thomas behandlade henne senast ordinerade han hasskydd på igen, så länge det är broddsäsong. Men innan jag åkte till Kap Verde upptäckte jag att hon börjat få lite skav i pälsen, f f a av det högra skyddet... (Jag har hört att vinterpälsen är porösare och därmed känsligare för nötning än sommarpälsen så jag visste ju att risken fanns.) I o m att hon och jag skulle ha semester fanns det ju ingen större anledning att hon skulle ha dem heller. Men när jag hade tänkt sätta på dem igen idag upptäckte jag att pälsen släppt helt på det område på höger bak där jag upptäckt ett begynnande skav för en vecka sedan...

Alltså får hon fortsätta utan hasskydden - jag vill ju verkligen inte riskera att det nöter så att det blir ett sår..! Istället får hon stå ut med att ha BoT-täcke i hagen - så att hon i alla fall får BoT-effekten på musklerna uppe i korset. De besvär hon hade i bakdelen tidigare verkade ju komma uppifrån detta område även om de senare spred sig även ner till ena hasen. Så nu håller jag alla tummar för att täcket räcker som förebyggande!!! Jag kände mig dock ganska kluven inför beslutet att låta henne gå med täcket... De senaste åren har jag ju fått lära mig att man oftast stjälper mer än hjälper när man sätter på hästen ett täcke som trycker ihop vinterpälsen och därmed hindrar en stor del av dess isolerande förmåga.

Men så länge som temperaturen håller sig kring beskedliga -8 grader hoppas jag "skadan" av täcket inte är allt för stor utan uppvägs av BoT-effekten. Men det lär ju bli kallare igen - så jag får väl helt enkelt ompröva från dag till dag om det blir täcke eller inte. Tyvärr tror jag att det kommer att dröja innan tillräckligt med päls hunnit växa ut för att täcka den nu kala fläcken på höger bak... och innan dess kommer jag inte att våga använda hasskydden annat än stunden hon står inne och äter kraftfoder efter våra träningspass. 

Ruggigt väder men en STOR dag för ridsporten!!!

Hremsa, Hamingja (?!), Mysla och Ljufa som unghästar

Så härligt väder som på den gamla "arkivbilden" har det tyvärr inte varit de senaste dygnen... utan snöoväder med hårda vindar. Inget som den här "skröppelkroppen" jag har uppskattar direkt... Av min suveräne smärtläkare har jag fått lära mig att vila för att musklerna ska få återhämtning i form av syresättning och smärtorna därmed minska. Så jag försöker hålla mig till det, förutom jobbet då förståss. 

Sådana här gånger är det verkligen en fördel att Hamingja trivs så bra i hagen med sin flock! Visserligen är hon alltid glad och positiv när hon får komma ut och arbeta. Men hon står inte vid grinden och suktar som Lára gjorde utan "hänger" nöjt, oftast vid den andra ladan nere i vinterhagen. Många gånger står hon där helt själv - att hon förväntas vara ett flockdjur verkar hon inte alltid fästa så stor vikt vid (så länge det inte dyker upp något skrämmande.) Och eftersom hon så uppenbart är nöjd med livet i hagen är det lättare att undvika dåligt samvete när det inte blir ridning så ofta som jag egentligen hade tänkt. 

I vår var det ju annars en VÄLDIGT stor dag för ridsporten, när först Skatteverket meddelade att ridning ska räknas som avdragsgill friskvård. Och det var VERKLIGEN på tiden att en av Sveriges största sporter sett till antalet utövare, den allra största handikappidrotten och en av få där kvinnor och män tävlar på lika villkor, inte längre ska drabbas av denna negativa särbehandling! Och sedan får Peder Fredricsson - MYCKET välförtjänt - Jerringpriset för andra året i rad!!! PLÖTSLIGT HÄNDER DET!!!

En älg stökar till det...

Hamingja och Litlamin "hänger"!

Dagens ridpass inleddes - som vanligt - med att flytta undan för skänkeln på volt i skritt utanför stallet och fortsatte sedan längs bilvägen till vänster mot Avan. Hamingja kändes mjuk och avslappnad till att börja med - men det blev inte så länge... Strax innan det första lilla "galoppbacken" sprang nämligen en älg tvärs över vägen framför oss! :-O Då blev det förståss tvärstopp för lilla fröken, som varit paniskt rädd för älgar sedan vår "nära älg-upplevelse" i slutet av sommaren...

Vid vår senaste närkontakt med älgar lyckades jag tillslut få henne att passera förbi och trodde att hon skulle lugna ner sig. Men t o m när vi kommit tillbaka till stallet var hon helt panikslagen och försökte hoppa ut ur boxen, först när jag tagit in Dottla som moraliskt stöd i boxen bredvid lugnade Hamingja ner sig tillräckligt för att tillslut kunna äta sitt kraftfoder. Fast när jag sedan släppte ut henne i hagen rusade hon ner till staketet och spanade oroligt åt "älghållet"... 

Den här gången frös hon visserligen fast på stället, men gjorde i alla fall inga ansatser att vända och fly hemåt. Jag lät henne först stå och spana efter älgen i lugn och ro en lång stund, innan jag tog till Atlisignalen för att sänka huvudet (ställa lätt höger-vänster). När hästen sänker huvudet utsöndras nämligen "lugn och ro-hormoner" varför man på detta sätt kan hjälpa hästen att slappna av. Det fungerade riktigt bra - även om jag förståss fick upprepa signalen ett antal gånger då "giraffhalsen" kommit tillbaka. 

Hamingja var alltså BETYDLIGT lugnare än vad hon varit vid de tidigare älgmötena, men inte så lugn att hon ville fortsätta framåt. Och jag bestämde mig för att inte vara påstridig. Jag testade ju den strategin senast och resultatet (en jättestressad och rädd Hamingja som försökte hoppa över boxväggen) var verkligen inget jag ville uppleva igen. Nu var hon ju ändå fortfarande kontaktbar så jag bestämde mig för att se det som ett steg framåt. Istället för att försöka pressa henne att fortsätta framåt, skulle jag försöka vända hemåt utan att trigga hennes flyktreflexer mer och fokusera på att avsluta ridpasset på en avslappnad häst.

När vi kom tillbaka till gården red jag därför in på ridbanan, där hon fick arbeta på volt och flytta undan för innerskänkeln i skritt och tölt till dess hon började frusta avslappnat. Passade även på att rida trav på volt - där hon fortfarande INTE ville göra några travövergångar i vänster varv... För att få trava på vänstervolten fick jag alltså börja i höger varv och sedan byta om volt. Då kändes hon ändå mjukare och stadigare i traven än senast - så jag hoppas att det ändå går åt rätt håll och att vi snart kan göra övergång till trav i båda varven igen! 

Mitt huvudfokus denna dag var ju ff a att avsluta ridpasset på en riktigt avslappnad häst. Och när hon avslutningsvis fick hellånga tyglar i skritten och då nästan skrapade mulen i backen medan hon frustade om och om och om igen hade jag ju verkligen uppnått målet! Jag vet ju inte om detta kan göra att hon inte blir riktigt lika rädd nästa gång vi stöter på älg - men jag hoppas det i alla fall!

"Titta så FINT jag töltar!!!"

Rimfrostigt!!!

Apple har verkligen ett och annat att lära från bilbranschen, som ser till att vintertesta sina produkter i Norrbotten...! Sekunden efter att jag fotat ovanstående bild signalerade mobilen att batteriet plötsligt var slut och mobilen stängdes av... När jag senare satte mig i bilen för att åka hem från stallet och anslöt laddningskabeln så vaknade telefonen inte bara till liv igen, den visade dessutom att batteriet var laddat till nästan 90 %... Trist att inte kunna lita på att mobilen fungerar även vintertid... dagens 15 minusgrader är ju ändå inte någon extrem kyla...!

Innan mobilhaveriet hade Hamingja och jag varit ute en dryg timme, när vi red längs bilvägen till världens ände, några galoppintervaller längs kanten på ängen och sedan fortsatte vi efter vägen längs med sjön bort till skoterklubbens stuga. Massor med trevlig tölt blev det! Och riktigt, riktigt trevlig galopp längs ängskanten! Det har kommit en knapp dm snö sedan de plogade upp där, vilket uppmuntrade till lite mer höjd i sprången än det annars tenderar att bli på plan mark. Faktiskt var vänstergalopperna allra bäst - med trevlig bärighet och längd på halsen! 

Men när jag föreslog att vi skulle trava var inte Hamingja och jag lika överens längre... "Jag för inte den produkten!" konstaterade lilla fröken "Men titta så FINT jag töltar!!!" Hm... det skulle nog ha behövts ett par dm nysnö för att få henne att ändra sig. Det är väl bara någon vecka sedan vi hade en "nästan töltfri dag" då vi travade och travade och travade - men det kanske är därför hon nu tycker att det är färdigtravat för ett bra tag framöver?! Det får nog bli ett nytt pass på ridbanan i början på nästa vecka få se om hon i alla fall kan tänka sig att bjuda på "högertrav"?!

"Vänstertravens" vara eller icke vara...!

Hamingja travar - under senaste Atlikursen.

Till skillnad mot när bilden togs har vi nu MASSOR av snö - nästan upp till den övre tråden! Men i söndags kunde jag för första gången på länge träna på ridbanan, för Janne hade plogat. Då var underlaget VÄLDIGT isigt, så jag valde att bara rida skritt och tölt. Men sedan dess har det kommit ett tunt lager snö som sedan hunnit frysa fast på isen, så i kväll kändes det tryggt att även rida trav.

Hamingja vill ju helst springa FORT när hon travar, så jag behöver verkligen använda volter för att kunna bromsa upp henne. ALDRIG bromsa med båda tyglarna, då får du bara en spänd häst, säger ju Atli. Och det brukar gå undan rejält även under de första varven trav på volt, så jag vill veta att det är ett underlag med bra fäste så att hon inte börjar "sladda" - för då blir hon spänd och springer ÄNNU fortare... 

Men i kväll var underlaget alltså perfekt även för trav! Fast vi började som vanligt med uppvärmning i tölt på volt, där Hamingja kändes mjuk och fin från start och när hon redan efter en kort stund på volten började frusta så belåtet fick hon övergå till att tölta längs spåret. "Rid bara på volten så länge som det behövs!" är ju en annan av Atlis käpphästar. (Även om man ju oftast behöver rida mer på volt än man faktiskt gör - fast inte riktigt alltid!) 

När det sedan var dags för trav på volt började jag i höger varv och Hamingja gladde mig med en klockren övergång! Jag försökte fokusera på att hålla min blick mot mitten av volten, för att därmed hålla kroppen i rätt position. Och när detta fick Hamingja att böja sig runt innerskänkeln började hon vila mer i steget så att jag t o m kunde driva henne fram emot bettet utan att det blev racertrav. HÄRLIGT!!!

Efter detta bytte vi till vänster varv, men när jag bad Hamingja om en ny övergång trav var hon inte lika övertygad, utan det krävdes flera försök innan hon var med på noterna. Och de vanliga knepen för att "lura fram" traven funkar ju inte på henne som kan tölta i precis hur låg form som helst och på hur små volter som helst (inte bara kan förresten - hon ÄLSKAR det!) Men tillslut kunde vi ändå enas om att avrunda uppvärmningsfasen med trav även i detta varv. 

Som "själva arbetet" blev det idag först tölt fram och tillbaka längs ena långsidan, med "Atlivändningar" (att vända runt med ytterhjälperna) varje gång vi kom till ett hörn. Och sedan övergångar från samlad skritt till dito tölt. Hon arbetade med trevlig längd på halsen, men det hade inte skadat med mer energi så att hon kommit upp mer med bogarna...

När det började vara dags för att avrunda fick hon först sträcka ut och "mystölta" med långa tyglar i riktigt låg form  och sedan följde riktigt trevlig trav på volt i höger varv. Men när jag sedan bytt till vänster var blev det knepigare... "I vänster varv travar jag INTE!" sa Hamingja och töltade istället... Jag gjorde hur många försök till travövergångar som helst, men lilla fröken var hur konsekvent som helst: "Titta så fint jag kan tölta i vänster varv!!!" tycktes hon säga. 

För att komma runt detta bytte jag tillslut tillbaka till höger varv - och då fungerade övergången till trav åter på första försöket...! Sedan bytte jag varv igen UTAN att sakta av till skritt först - så att vi i alla fall skulle få jobba med "vänstertraven" också. Nu travade hon på, men ibland ville hon korta upp sig lite i nacken och börja "tänka tölt" så jag fick parera med extra drivning för att hon skulle bibehålla traven. Det var alltså MYCKET nyttigt för oss att träna trav på volt - och det får bli en hel del "vänstertrav" för oss framöver!!!

Flest böjda spår vinner!

Uppvärmningstölt. 

En bild från senaste Atlikursen får symbolisera att ridbanan är plogad och ridbar igen!

Efter morgonfodringen kollade jag in snöläget vid hästtransporten. Janne hade plogat hela vägen bort till parkeringen vid kyrkan vilket innebar att det blev ÄNNU tydligare vilken ENORM mängd snö som vinden drivit ihop framför och runt min transport... Det var bara att inse att min fysik inte skulle räcka till för att få undan all den snön. 

Jag hade tagit med mig ett takskottningsverktyg (en slags raka med teleskopskaft) och gjorde ett försök att i alla fall dra bort snön från taket, men även detta visade sig för ansträngande... Jag får be Johan följa med och hjälpa mig med detta! Än så länge är snön i alla fall kall och därmed lätt, så det är ju "ingen ko på isen" för takets skull. 

Någon träning på BRK skulle det i alla fall inte bli i kväll - skulle jag försöka skotta fram transporten så skulle jag definitivt inte vara i skick att rida eller göra något annat vare sig i kväll eller någon av de närmsta dagarna... Det fick bli ridning på hemmaplan istället! Fast först fick jag äta frukost i Josefshallen i väntan på att Hamingja och de andra skulle ha ätit klart. 

Hamingja är så UNDERBART positiv till arbete! Den enda häst jag träffat som kunnat slå henne på den punkten var Lára, som t o m slutade äta och snabbt slog över på "work mood" ifall man råkade visa henne tränset! Men Hami är alltså bara "snäppet" efter, vilket visade sig så tydligt idag när jag suttit upp i sadeln utanför stallet. Jag hann bara krama lite lätt i vänster tygel innan hon stegade iväg med lååånga, ivriga steg bort till och in på ridbanan! Hela hon utstrålade ett glatt: "Här ska arbetas!!!"

När jag nu inte behövde vara begränsad av bilvägens begränsade bredd och dess höga plogvallar passade jag förståss på att rida på volter och böjda spår! I sann Atlianda startade vi som vanligt med skritt på volt och flytta ut bakdelen. Och Hamingja stortrivs verkligen när hon känner sig trygg med vad som förväntas av henne - så hon slappnade av, sträckte ut överlinjen och frustade så oerhört belåtet!

Efter att först ha gjort samma sak även i tölt fortsatte jag töltarbetet med att vända in m h a ytterhjälperna. Jag red alla möjliga böjda spår varvat med volter, till dess hon kändes riktigt mjuk och följsam "åt alla håll" och varje böjning medförde en successivt allt längre hals. Jag tyckte vi hittade fram till det läget oväntat snabbt, trots att vi varit hänvisade till att bara rida rakt fram längs vägen så pass länge... ett mycket positivt besked! 

Som avslutning tränade vi ryggning och samlad skritt m h a säte och skänklar, varvat med pauser i skritt på lång tygel (alltså inga övergångar till tölt). Hamingja fortsatt energisk och fokuserad medan matte då och då även lyckades vinkla sitt bäcken rätt i samlingen och t o m höja blicken vissa stunder! "Plötsligt händer det - ÄVEN för Hamingjas matte!!!" Så jag var lika nöjd som Hamingja efter dagens träningspass!

Aktuellt snödjup: ca en islandshäst!

Hamingja efter "djupdykningen" i snödrivan framför min hästtransport...!

I morse fick jag upp ett Facebookminne från den här dagen 2016, vilket visade att vi då hade en riktig köldknäpp - eller vad sägs om -26 grader på termometern och dessutom en vind som resulterade i en köldfaktor på -35??!! Idag var det BETYDLIGT mer beskedliga temperaturer som tur var: bara -7 grader även om den även idag bitande vinden gjorde sitt till... När jag kom till Mariebäck mötte jag Malin som precis var på väg hem. Hon gav mig rådet att INTE rida mot Alviksträsk idag, det hade hon nämligen gjort och det hade känts så skönt med vinden i ryggen... men på hemvägen hade istället motvinden gjort det ISKALLT i ansiktet... 

Alltså fick det bli att rida bilvägen åt andra hållet, mot Avan. De ENORMA plogvallarna p g a all snö gör ju att vi inte har några alternativ till bilvägen längre... Efter lite voltarbete i skritt och flytta undan för innerskänkeln så att Hamingja fick stretcha musklerna i bakdelen ordentligt begav vi oss ner på bilvägen. Där vi som vanligt värmde vi upp med tölt med lååååång hals. 

Igår testade jag ju konceptet "nästan töltfri dag" genom att trava ovanligt mycket. Och var så nöjd med att Hamingja gjorde klockrena övergångar till trav hela tiden - får hon välja själv tar hon ju helst tölten! Men uppenbarligen tyckte hon nu att det var färdigtravat för ett tag framöver, för idag fungerade INTE min travsignal... Och att bara ge längre tyglar funkar ju inte alls på henne som ÄLSKAR att tölta med hellånga tyglar och nosen i backen... Men det är klart att utifrån hur mycket vi travade igår var väl sannolikheten för att matte skulle be om trav även idag så oerhört låg att Hamingja tyckte att hon helt kunde bortse från den...?!!!

En enda övergång till trav lyckades, men sedan övergick hon till galopp redan efter ett par steg så den räknas ju inte riktigt... Och utan möjlighet att rida på volt kändes det som ett omöjligt uppdrag varför jag gav upp travförsöken och fokuserade på samling i tölt istället. Då och då under detta töltarbete kom jag faktiskt på mig själv med att BÅDE hålla mitt bäcken vinklat framåt OCH hålla blicken rakt fram - d v s det jag verkligen kämpat så länge med... Jätteroligt att se att det fungerar korta stunder i alla fall! 

Några galopper uppför de backar vi passerade hann vi också med - närmare bestämt två vänster galopp och en höger. Alla tre kändes ovanligt bra! Kanske för att vi i samtliga fall hade ridit samlad tölt strax innan så att vi redan hade samlingen "med oss"?! T o m i den sista vänstergaloppen, när vi var på hemväg, bjöd Hamingja på runda, fina språng istället för att kasta sig iväg i ett whiplash-riskerande tempo. HÄRLIGT!!! 

Tillbaka på gården bestämde jag mig för att rida till hästtransportparkeringen borta vid kyrkan för att se om det var ett akut behov av att skotta transporttaket. Och för att bedöma sannolikheten att jag skulle kunna komma ut med transporten för att åka till BRK och träna i ridhuset i morgon kväll. I o m att det inte bara snöat utan även blåst en hel del de senaste dagarna var snödjupet ganska ojämnt längs den lilla vägen om än hanterbart. 

De sista tre-fyra meterna närmast min hästtransport hade dock snön drivit ihop till vad som såg ut som en ganska rejäl driva. Men riktigt hur djup snön var förstod jag inte förrän Hamingja - på mattes uppmaning - tog några steg in i drivan och hamnade med en stor del av huvudet under snön...! Min kämpe till häst hade ändå tänkt fortsätta längre in i snödrivan! 

När jag istället gav henne signal om att vända tillbaka hade jag hunnit konstatera att snödjupet på taket i alla fall inte såg helt alarmerande ut. Och det var ju en lättnad med tanke på hur svårt det skulle ha varit för mig att ta mig ända fram till transporten när det var svårt t o m till häst! När Sylvias Janne senare kom hem lovade han att se om han kunde skotta sig fram till transporten med traktorn - så KANSKE finns det ändå en möjlighet att kunna åka till BRK i morgon kväll. I så fall blir det två vändor till stallet för mig i morgon, för jag har morgonfodringen i morgon bitti. Jag får väl helt enkelt se hur "transportläget" resp dagsformen ser ut.

En tölt fri dag är ALLDELES för jobbigt!!!

Islandshästgurun Ia Lindholms "Månadens tips" på hennes och Dennis hemsida brukar alltid vara mycket lärorika! Igår läste jag hennes tips nu för januari och det handlade om att ha en töltfri dag varje vecka, då man istället fokuserade helt på övriga gångarter. Redan när jag hade läst så långt i texten insåg jag hur oerhört svettigt det skulle vara för mig - f f a att rida så mycket trav - och sedan nämner Ia DESSUTOM att hon brukat rida extra långt under dessa dagar...!

Alla Hamingjas halvsyskon (med samma mamma) har förärats den STORA traven med REJÄLT tryck i steget - även Sylvia och Atli tycker det är riktigt ansträngande att rida dem i trav. Och med Mökkur som pappa dessutom har ju Hamingja inte fått någon liten dos av detta...! Så det är inte bara för att min kondition skulle kunna vara bättre än den är som jag jämställer travträning med ett spinningpass...!

Med det skulle definitivt INTE skada att rida mer trav än vad jag oftast gör - så varför inte införa en "NÄSTAN töltfri dag"?! Och eftersom idag var första dagen på resten av mitt och Hamingjas liv bestämde jag mig för att börja med detta genast! Vi mjukstartade dock med vår vanliga uppvärmningstölt med lååång hals och jag förstod också att vi skulle behöva avrunda träningspasset på samma sätt, eftersom jag behöver trava Hamingja på volt om jag ska ha en chans att lugna ner travtempot till något som i alla fall liknar nedvarvning.

Men där emellan blev det i alla fall ovanligt mycket trav - med matte flåsandes på ryggen...! Och jag höll mig kvar i sadeln även om det här och där kändes som att jag skulle kunna flyga av! Övergångarna till trav fungerade riktigt bra - faktiskt även på hemvägen när hon annars kan ha för bråttom för att ha tid att trava... Men när jag ville höja ribban ytterligare och böja henne lite i vänstersidan var hon snabb att gå över i tölt istället. Ö h t gäller det för mig att kunna komma till ridning i traven och inte bara klamra mig fast uppe på ryggen och åka med - så nog är det bra om vi kan ha fler sådana här "nästan töltfria dagar" inte bara för mattes kondition!

Sedan hade vi faktiskt två gångarter till som var tillåtna idag - galopp och skritt! (Ja, rent tekniskt är ju Hamingja femväxlad, med pass också, men det är än så länge verkligen överkurs för matte...) Så vi passade på att nyttja de backar vi passerade till galopp - och jag gjorde dessutom fattningarna tidigare än vi brukar så att det fanns utrymme för lite längre galoppintervaller än vanligt. Till min glädje lyckades jag ovanligt bra med att bibehålla en bärig galopp samt återfå bärigheten efter att hon börjat spänna upp sig lite i nacken - det känns som att det sakta men säkert går åt rätt håll för oss i galoppen!

Skritt är väl den gångart som blir mest styvmoderligt behandlad... Trots att det enligt uppgift är den gångart där hästen använder flest muskler och därmed är ett MYCKET effektivt verktyg för att styrketräna hästen. (Detta har jag fått lära mig av kunniga "tregångsmänniskor" - jag antar att eftersom rörelsemönstret i tölt är ungefär detsamma som i skritt borde tölten vara lika effektiv på detta område för hästar som även har denna gångart.)

När våra längre sekvenser i trav idag gjorde att jag behövde extra tid för att hämta andan igen så hade det också den positiva bieffekten att det även blev längre sträckor skritt än vad jag brukar rida! Det handlade då dessutom om riktig "muskelbyggarskritt" där Hamingja tog i ordentligt bakifrån vilket resulterade i en aktiv överlinje och trevlig längd på halsen! Sådan skritt har jag f f a brukat rida sista biten tillbaka till stallet, då hon tack vare att hon lärt sig att jag inte kommer att be henne om någon snabbare gångart igen, kunnat slappna av tillräckligt psykiskt för att kunna vila i steget och skritta riktigt bra "genom kroppen".

Jag började träna skritten på det sättet med Lára, som verkligen gjorde sitt bästa för att övertyga ryttaren om att skritt inte ens existerade som gångart... Och det fungerade så bra på henne att jag fortsatt på samma sätt med Hamingja också. Vilket uppenbarligen även varit mycket bra för henne - för nu kunde jag alltså rida ordentligt i skritten UTAN att hon började varva upp mentalt och vara beredd att börja springa! Det är verkligen fantastiskt hur mycket små detaljer det finns att träna på - och det är ju det som gör att jag tycker ridning är så ROLIGT!!!

Den senaste tiden har jag på massör-Thomas inrådan låtit Hamingja ha hasskydden från BoT på sig i hagen, i förebyggande syfte. Efter varje ridpass har hon dessutom fått stå med nättäcket från BoT medan hon ätit sitt kraftfoder. Han förklarade nämligen att säsongen som kräver isbroddar alltid innebär en viss extra belastning på hästen och vi vill ju inte att de besvär hon haft i bakdelens muskler ska komma tillbaka igen...

I o m att Hamingja går på lösdrift blir det dock aldrig någon längre stund hon hinner stå med nättäcket så här till vardags. Men jag har ju även BoT:s regntäcke, som håller för utevistelse, och idag bestämde jag mig för att låta henne gå med detta på till i morgon - för maximal BoT-effekt. Mitt ojämförligt mest lästa blogginlägg handlar visserligen om hur mycket bättre det är för hästen att INTE ha täcke i hagen, men det finns ju alltid undantag..! 

Sluta aldrig rida sluta!

Hamingja hör Sylvias röst - och då lyssnar man!!!

Bilden är dock från en tidigare dag, när jag hade möjlighet att rida i dagsljus, idag var det mörkerridning som gällde... Jag valde att följa bilvägen bort till "världens ände" idag och förundrades än en gång över hur lätt man tappar orienteringen i mörkret...! Inte så att vi skulle ha kunnat hamna vilse, de får årstiden osedvanligt höga plogvallarna garanterar att man inte kan lämna vägen ens av misstag. Och så ofta som jag ridit denna vägsträcka skulle man kunna tro att jag skulle kunna göra det i sömnen... vilket jag säkert kan förresten, men att veta precis var längs vägen vi befinner oss vid varje tidpunkt DET är inte lätt i mörkret...!

Väljer jag istället att följa bilvägen åt andra hållet, till Avan, så hjälper alla kurvor och inte minst alla små backar till med orienteringen. Men de som byggde vägen fick uppenbarligen helt slut på backarna och nästan slut på kurvorna just när de kom till infarten till Mariebäck, för den sträckan bort till "världens ände-korsningen" vid sjön är helt plan och består av långa raksträckor mellan de få kurvorna. Så det man ser i pannlampans sken är mest hela tiden samma sak: plan väg rakt fram. Och jag märker att de få hållpunkter som ändå finns längs vägen aldrig dyker upp lika snabbt som jag förväntar mig, så man skulle nästan kunna tro att vägen är längre i mörker! :-O

Förutom att misslyckas med orienteringen (vilket kan tyckas extra pinsamt med tanke på att jag faktiskt tävlat i orientering under flera år och t o m blev skolmästare i orientering i 9:an) så ägnade jag mig åt att rida tölt idag. Precis som de senaste dagarna försökte jag också "spänna bågen" lite mer när det gällde tempo. Och insåg att det faktiskt finns en fördel med att vi tidigare knappt ägnat oss åt det - nämligen att jag då inte heller hunnit "fastna" i en ineffektiv sits. Så jag tycker faktiskt det känns lättare att rida så att det stramar på rätt ställen än när jag rider kort tempo. Alltid något!!!

När vi kommit fram till "världens ände" nyttjade jag som vanligt utrymmet i korsningen till voltarbete i skritt där jag bad henne flytta ut bakdelen så att hon korsade över med inner bak. Och hon kändes lika mjuk och smidig som hon gjort de senaste dagarna! Dessutom provade jag att flytta bogarna omväxlande till höger resp vänster m h a tyglarna och även då följde hon med hur smidigt och mjukt som helst! 

Under hemvägen gjorde jag övergångarna till tölt ur en högersluta, för att vi skulle ha bakdelen med oss ordentligt. Vid några tillfällen lyckades jag sedan också "hämta tillbaka bakdelen" m h a ett par steg sluta UTAN att samtidigt bromsa upp henne för mycket. En riktigt härlig känsla!!!

I söndags när hon fick tölta fort blev hon ju ganska uppjagad av detta och hade sedan mycket svårt att varva ner igen mentalt... Men redan idag gick det bättre! När jag tyckte det var dags att börja varva ner kunde hon först tölta lugnt med lååååång hals och sedan även skritta med mulen i backen när jag gav hellånga tyglar. Lilla fröken briljerade dessutom med att BÅDE kunna göra en övergång till trav och DESSUTOM hålla sig till traven utan minsta försök att dra iväg i galopp - TROTS att vi var på hemväg! Är hon en stjärna eller är hon en stjärna??!! 

Även matte förtjänade "några extra poäng" idag - först genom att komma ihåg att sidföra ett par steg i samband med alla nedtagningar, för att motverka att Hamingja skulle hamna "på framdelen". Och sedan dessutom göra halt ur en sluta - så att vi t o m fick med bakbenen där! När vi tränade i ridhuset på BRK senast avslöjade ju Sylvia på sitt totalt obarmhärtiga sätt hur Hamingja i våra halter hela tiden stannade med bakbenen lååååångt bakom sig... Och jag behövde ju bara kasta en blick i någon av ridhusspeglarna får att se att Sylvia - som vanligt - hade rätt... 

Sedan dess har jag försökt träna på att göra halt på riktigt. Och dagens försök att använda slutan är det som verkat mest effektivt hittills så det ska jag fortsätta med! ÄNNU ett användningsområde för detta så effektiva "verktyg"! Sluta aldrig rida sluta, alltså!

Nytt år - nya möjligheter!

En bild från förra året - d v s igår! (Idag var himlen så gråmulen att den inte alls inbjöd till något foto.)

Första januari är det alla hästars födelsedag och min Hamingja blir 11 år! (Tänkte först att hon fyllde 10, men kollade hennes pass för säkerhets skull och insåg att tiden som vanligt går mycket fortare än vad man tror!) Stort GRATTIS till alla hästar idag och till min syster som också fyller år! (Även vår farmor Adéle skulle ha firat sin födelsedag idag om hon fortfarande levt.)

Dagens ridpass började som de flesta, med voltarbete i skritt utanför stallet då Hamingja fick stretcha igång genom att korsa ordentligt med inner bak. Men sedan gällde verkligen: nytt år - nya möjligheter! Eftersom hon precis som igår känts väldigt mjuk och smidig i musklerna i bakdelen lät jag henne skritta rakt fram på hellånga tyglar när vi lämnade gården. Och när hon var så lugn och avslappnad att detta innebar en mule nästan nere i marken passade jag på att låta henne gå med hellånga tyglar en riktigt lång stund.

Jag valde att följa bilvägen mot Avan och tänkte först att vi kanske skulle hålla oss till skritt idag?! Men sedan tänkte jag om! Vi galopperade uppför första lilla backen, främst för galoppens lösgörande effekt, och när vi sedan lyckades göra en övergång till tölt UTAN att jag samtidigt råkade bromsa henne allt för mycket passade jag på att försöka tölta fort! 

Nyligen insåg jag att jag i princip alltid tränar tölt bara i ett lågt tempo, eftersom jag har tillräckligt svårt att få ordning på sitsen och hjälpgivningen då...  Men i o m att det är så svårt att rida långsamt med bibehållen energi är ju risken att Hamingja börjar tölta "med handbromsen åtdragen"... Och dessutom kommer jag ju aldrig att lära mig rida ökat tempo tölt om jag inte tränar på det! Så idag fick helt enkelt bli första dagen på resten av Hamingjas och mitt liv - då vi ÄVEN kommer att tölta fort! 

I o m vår "flygande start" med övergången från galopp till tölt gick det också över förväntan då Hamingja redan "tänkte framåt" och jag blev peppad att använda större delen av träningspasset till detta (varvat med skrittpauser förstås)! Hamingja verkade JÄTTENÖJD med att verkligen få "gasa på" för en gångs skull! 

Men det är lätt att hon jagar upp sig mentalt när hon får springa fort och det märktes tydligt när jag som avslutning ville få henne att varva ner genom att sträääääcka ut överlinjen ordentligt i långsam tölt... Då var den psykiskt avslappnade hästen från början av ridpasset som bortblåst... Jag har ju tidigare märkt detta när vi galopperat, att hon lätt jagar upp sig mer och mer så jag har varit noga med  att alltid skritta mellan galoppintervallerna. Och numera har detta blivit så inprogrammerat att jag oftast kan ge henne hellånga tyglar direkt hon saktat av till skritt efter en galopp, varpå hon slappnar av och skrittar helt avslappnad med "mulen i backen". 

Uppenbarligen behöver vi träna in motsvarande "off-knapp" efter sekvenser med ökat tempo i tölten, för att inte få dagens stjärnkikare/giraff-tendenser och att hon successivt bygger upp allt mer spänningar i tölten. Precis som Atli varit så noga med att instruera mig när vi jobbar med samlingen i tölt. För att ju mer hästen lär sig att ta i desto viktigare blir också att man har en "off-knapp" för att inte hamna i en ond cirkel med en allt mer spänd häst. Särskilt då när hästen har så starka flyktinstinkter som Hamingja har! Här har vi alltså ytterligare något att träna på under 2018 - så roligt!!!