Ingen faora med Laora!!!

Lára fick lugnande inför röntgenundersökningen och blev snabbt jäääääätte sööööömnig...!!! Men först gjorde de faktiskt ett försök att röntga utan att ha drogat ner henne. Hon är ju en sådan sömngångarvariant av sig själv just nu så veterinären trodde hon skulle stå tillräckligt stilla.

Men när Lára insåg att hon riskerade att uppfattas som mesig tog hon sig rejält i kragen och efter ett försök att vräka undan både veterinär, djurskötare och röntgenapparat fick hon sig ändå en lugnande spruta. "Vi ger henne bara en micro-dos" sa veterinären. Men ändå tog det bara ett par minuter innan hon började "tappa" huvudet medan underläppen blev läääängre och läääängre.

Här har de ställt fram ett bord som hon får vila mulen mot - det är ju inte så lätt att röntga tänderna på en häst som har mulen i golvet! Röntgenbilderna visade i alla fall att den misstänkta beten inte är orsaken till att hon är så hängig. Dess rot var nämligen hur hel och fin som helst, att den del man kan se med blotta ögat ser så konstig ut beror antagligen på att den varit missbildad från början. Dock fick veterinären ta bort lite tandsten från den, samt fluorlacka ett kariesangrepp  på dess baksida. "Kommer hon att få ett klistermärke nu när hon varit så duktig?!" undrade jag.

När det konstaterats att beten inte var "roten till det onda" gick de vidare med provtagning. Och då visade det sig att min första misstanke varit den riktiga, nämligen en luftvägsinfektion. Blodprov visade dock att denna "läkt ut", men att den resulterat i ett mycket lågt blodvärde vilket enligt veterinären är det som gör att hon är så jättehängig. En kontroll av luftvägarna (de använde sitt fölendoskop på min nätta dam!) visade att dessa inte längre var irriterade och det fanns bara några ytterst små rester av slem kvar.

Ordinationen blev därför att ge tillskott av järn, koppar och B-vitamin den kommande månaden samt att låta henne vila tio dagar till innan vi börjar rida igen. Efter undersökningen var Lára fortfarande alldeles för påverkad av det lugnande medlet för att åka hem på en gång. Veterinären tyckte att vi skulle vänta minst en timme, så jag fick lämna Lára i en box "på uppvaket" medan jag åkte för att äta lunch. Passade även på att besöka Granngården i Boden och köpa de tillskott veterinären ordinerat.

Måste ju också berätta att det första veterinären sa när hon kom in i undersökningsrummet där Lára och jag stod och väntade var: "Jasså, det är du som har MIN häst!!!" Under den kommande timmen återkom hon gång på gång hur mycket hon uppskattat de tillfällen som hon ridit Lára hos Sylvia. Jag påpekade att det måste vara mer än fem år sedan senast, eftersom jag ägt henne i tre år och hon gått med föl och vilat två år när jag köpte henne... Veterinären bekräftade att det var väldigt länge sedan, men sa att Lára gjort sådant fantastiskt intryck på henne, "med sin fantastiska energi som bara bubblade!"  "Jag har förstått att Lára verkligen är något extra, för Maria pratar om henne titt som tätt!" bekräftade djurskötaren.

Och jag är förståss inte det minsta förvånad - min lycko-Lára ÄR ju gravt beroendeframkallande!!! Och nu ska den där härligt bubblande energin förhoppningsvis snart vara tillbaka igen, m h a järntillskottet och tio dagars ytterligare vila!