Idag har vi BETYDLIGT svalare - bara 20 grader i skuggan - d v s riktigt härligt ridväder!!! Och dessutom en hel del vind som håller insekterna på avstånd, vilket uppskattas av både hästar och ryttare!
Jag hade turen att stoflocken redan var uppe vid stallet när jag kom ut för att hämta Lára och Haminja. Till min glädje kunde jag konstatera att Láras steg åter börjar bli mer energiska - ser verkligen fram emot att ha min "gamla" häst tillbaka snart!!! Fast vi hade inte hunnit så många steg mot stallet förrän det blev tvärstopp. Flockens nykomling hade gjort ett förhoppningsfullt försök att haka på oss mot stallet, så Lára blev förståss tvungen att stanna och ge henne en rejäl dos av "onda ögat" för att hon skulle förstå att hon gått över gränsen. The Queen vill ju INTE beblanda sig med pöbeln - och att Haminja skulle följa med var definitivt illa nog...!!!
Haminja verkade föresten också rätt omdömeslös, när hon gjorde ett försök att följa med in i den box där Lára skulle få äta sitt kraftfoderspetsade järntillskott - var hon less på livet, eller?! Som tur var hann jag hindra henne så det behövde inte bli någon dramatik.
Dramatik blev det istället när "Hammi" och jag red ut och nästan direkt vi kommit ner på bilvägen attackerades av en hästmördande joggare! "Oj, ser jag SÅ farlig ut??!!" undrade den mycket lugnt "luffs-joggande" mannen förskräckt när han såg Haminja tvärvända och försöka springa hem. "Jodu, kolla själv i spegeln när du kommer hem...!" sa jag. ;-)
Till Haminjas försvar ska sägas att hon mycket tidigt i sin inridning hade en våldsam nära svan-upplevelse då hon blev så rädd att hon faktiskt gick omkull (hon hade inte hunnit lära sig hålla balansen så bra med ryttare på ryggen ännu). Sårskadorna som uppstod i fallet läkte, men såren i själen har hon kvar. Och nu är det ju dessutom flera månader sedan hon lämnade tryggheten i hagen senast, så då blir omvärlden förståss extra spännande.
Efter detta fortsatte hon att vara ganska spänd hela ridturen - men några fler mördarjoggare behövde vi som tur var inte stöta på! Hon är ju dessutom ganska stel, efter den långa vilan, så en stor del av ridpasset tillbringade vi ute i terrängen för naturligt lösgörande arbete i alla fyra gångarter. På det viset kombinerade vi ju med konditionsträning, som hon ju verkligen också behöver just nu.
När det var dags att släppa ut henne i hagen igen efter ridpasset visade hon sig var smått desperat... Jag hade vänt ryggen mot henne för att öppna grinden när jag kände hur hon började dra i grimskaftet. Utgick ifrån att det berodde på att hon försökte komma åt några extra goda grässtrån en bit bort... men när jag vänder mig om upptäcker jag till min förvåning att hon redan lagt sig ner för att rulla sig! Och det var verkligen inte lätt att få upp henne på benen igen så att hon kunde gå de sista stegen in i hagen...!!! Jag hade alltid så roligt åt Reykur, vars ben alltid verkade vika sig så snart han kom innanför grinden i hagen. Där fick verkligen ingen tid gå förlorad innan han fick rulla sig!!! Men Haminja hade inte ens tid att vänta på att jag skulle öppna grinden till hagen...!!!
Innan Lára också fick gå ut i hagen hade jag smort hennes svansrot lite extra - för hon kliade den endel inne i boxen. En rejäl dusch med insektsmedel blev det förståss också. Nu är det i alla fall inte så många dagar innan jag får börja rida henne igen - jag längtar!!!
Nu mot Hamnfesten i Luleå, för att se Bo Kaspers orkester resp våldsamt ösige Samuel Ljungbladh!
Jag hade turen att stoflocken redan var uppe vid stallet när jag kom ut för att hämta Lára och Haminja. Till min glädje kunde jag konstatera att Láras steg åter börjar bli mer energiska - ser verkligen fram emot att ha min "gamla" häst tillbaka snart!!! Fast vi hade inte hunnit så många steg mot stallet förrän det blev tvärstopp. Flockens nykomling hade gjort ett förhoppningsfullt försök att haka på oss mot stallet, så Lára blev förståss tvungen att stanna och ge henne en rejäl dos av "onda ögat" för att hon skulle förstå att hon gått över gränsen. The Queen vill ju INTE beblanda sig med pöbeln - och att Haminja skulle följa med var definitivt illa nog...!!!
Haminja verkade föresten också rätt omdömeslös, när hon gjorde ett försök att följa med in i den box där Lára skulle få äta sitt kraftfoderspetsade järntillskott - var hon less på livet, eller?! Som tur var hann jag hindra henne så det behövde inte bli någon dramatik.
Dramatik blev det istället när "Hammi" och jag red ut och nästan direkt vi kommit ner på bilvägen attackerades av en hästmördande joggare! "Oj, ser jag SÅ farlig ut??!!" undrade den mycket lugnt "luffs-joggande" mannen förskräckt när han såg Haminja tvärvända och försöka springa hem. "Jodu, kolla själv i spegeln när du kommer hem...!" sa jag. ;-)
Till Haminjas försvar ska sägas att hon mycket tidigt i sin inridning hade en våldsam nära svan-upplevelse då hon blev så rädd att hon faktiskt gick omkull (hon hade inte hunnit lära sig hålla balansen så bra med ryttare på ryggen ännu). Sårskadorna som uppstod i fallet läkte, men såren i själen har hon kvar. Och nu är det ju dessutom flera månader sedan hon lämnade tryggheten i hagen senast, så då blir omvärlden förståss extra spännande.
Efter detta fortsatte hon att vara ganska spänd hela ridturen - men några fler mördarjoggare behövde vi som tur var inte stöta på! Hon är ju dessutom ganska stel, efter den långa vilan, så en stor del av ridpasset tillbringade vi ute i terrängen för naturligt lösgörande arbete i alla fyra gångarter. På det viset kombinerade vi ju med konditionsträning, som hon ju verkligen också behöver just nu.
När det var dags att släppa ut henne i hagen igen efter ridpasset visade hon sig var smått desperat... Jag hade vänt ryggen mot henne för att öppna grinden när jag kände hur hon började dra i grimskaftet. Utgick ifrån att det berodde på att hon försökte komma åt några extra goda grässtrån en bit bort... men när jag vänder mig om upptäcker jag till min förvåning att hon redan lagt sig ner för att rulla sig! Och det var verkligen inte lätt att få upp henne på benen igen så att hon kunde gå de sista stegen in i hagen...!!! Jag hade alltid så roligt åt Reykur, vars ben alltid verkade vika sig så snart han kom innanför grinden i hagen. Där fick verkligen ingen tid gå förlorad innan han fick rulla sig!!! Men Haminja hade inte ens tid att vänta på att jag skulle öppna grinden till hagen...!!!
Innan Lára också fick gå ut i hagen hade jag smort hennes svansrot lite extra - för hon kliade den endel inne i boxen. En rejäl dusch med insektsmedel blev det förståss också. Nu är det i alla fall inte så många dagar innan jag får börja rida henne igen - jag längtar!!!
Nu mot Hamnfesten i Luleå, för att se Bo Kaspers orkester resp våldsamt ösige Samuel Ljungbladh!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar