Min vackra Lára - med Eva i sadeln!
Min kompis Eva är hemma från Förenade Arabemiraten på semester och idag tog Lára och jag oss an uppgiften att börja hennes återanpassning till träd och grönska i skogen. (Ja, Haminja fick förståss vara behjälplig också genom att ha mig på ryggen.) "Vad är det här gröna som finns överallt?! Det verkar lite otäckt...! Och var är öknen???!!!" undrade Eva.
Först såg det ut som att det kanske inte skulle bli någon gemensam ridtur, för när jag hämtade in hästarna från hagen upptäckte jag att Lára tappat en baksko... Men hoven var hel och fin (det är bara fyra veckor sedan hon skoddes så det hade inte hunnit bildas någon kant på utsidan som riskerade att brytas av) så jag bestämde att vi ändå skulle rida. Fast istället för - som i ursprungsplanen - hålla oss längs bilvägen där det förhoppningsvis fläktade lite mer fick det bli ridning på mjuka skogsstigar.
Vi red upp bakom bommen, till den vänstra vändplanen och fortsatte sedan in i skogen där hästarna fick trampa runt i nästan en timme. I o m att de hela tiden behövde lyfta ordentligt på fötterna var det ju mycket bra styrketräning! Men viss konditionsträning tror jag också för man såg att de svettades endel. För Lára var det nog faktiskt den mest optimala formen av träning just nu: lågintensiv så att hennes begränsade syresättning ändå hann med. För även om hon trampade på i ganska högt tempo så snart hon fick chansen så blev hon aldrig flåsig.
Även Haminja mådde uppenbarligen bra av få kroppen ordentligt uppmjukad i terrängen på detta sätt. För när vi tillslut lämnat skogen och töltade hemåt igen längs skogsvägen så fick jag uppleva den absolut bästa tölten hittills med henne!!! HÄRLIGT!!! Förutom att ridturen var ett mkt trevligt tillfälle att umgås med Eva så gav den mig också chansen att beundra min vackra häst! I vanliga fall ser jag ju henne mest i exemtäcket sommartid... förutom när jag själv rider men då ser jag ju bara ovansidan av halsen...!
Håll nu tummarna för att hovslagaren snart kan slå på en ny sko på Láras bakhov så att vi kan göra om detta snart igen! För jag tror inte jag vill chansa allt för många gånger att rida utan skon ändå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar