Trettondagsridning

Hremsa, Lára, Ispertla och Mysla. 

När jag, på väg till stallet, svängde av på vägen mot Selet kunde jag konstatera att den inte var plogad efter nattens och morgonens snöfall, så snön var mer än en dm djup. "Inget töltföre idag alltså, får satsa på trav och galopp i cavalettisnön" tänkte jag. Fast när jag en stund senare svängde in på grusvägen mot stallet var den lilla vägen minsann nyplogad och slät som ett salsgolv! Eller som en töltväg, kanske jag ska säga?! 

Hann tänka att det var skönt att den var plogad, då behövde jag inte oroa mig för att behöva möta plogbilen när jag var ute och red. För med de enorma plogvallar vi har nu är man ju "fånge" på vägen och kan inte ta vägen någonstans... men sedan såg jag att man på ena sidan vägen plogat ut den övre delen av plogvallen längre ut i diket - men inte på den andra sidan. Ännu.... alltså kunde plogbilen ändå dyka upp när som helst. 

(Vill helst inte möta den med bilen heller, så smal som vägen är nu känner man sig ganska "fångad i en fälla" vid ett sådant möte, även om man inte sitter på hästryggen. Jag brukar stanna bilen, så långt ut på kanten som jag vågar, och sedan blunda när plogbilen passerar. Samt hålla andan och bara vänta på att få höra den skrapa i längs sidan på bilen...) 

Red in mot Alviksträsk idag. Efter att vi mjukat upp med öppnor och slutor skulle jag fortsätta med "Atli-konceptet" och värma upp i trav i grundform. Men det gjorde alldeles för ont i mina SI-leder att rida lätt, så jag blev tvungen att övergå till tölt istället. Men det är väl ändå tanken som räknas?! Hann även med både höger och vänster galopp innan vi kom fram till korsningen vid sjön. Hade bestämt att jag skulle vända hemåt redan där, eftersom kroppen kändes så mörbultad idag. Och när jag sedan fick uppleva den isande motvinden attackera i ansiktet var jag VÄLDIGT glad att jag inte ridit längre!

Använde första delen av hemvägen till den nyttiga (och SVÅRA!!!) samlade skritten. Smög sedan iväg i långsam tölt och det är verkligen en HÄFTIG känsla när man har "så mycket bakben"!!! I o m att motvinden var så plågsam blev det ingen ytterligare sekvens samlad skritt. Istället töltade vi större delen av hemvägen. Men genom att då och då fylla på med energi genom att peta till med pisken i rumpan, samt inte låta henne dra iväg i tempo, så fick jag ändå njuta av ganska häftig tölt! 

När det var dags att varva ner i lugn trav hade jag hunnit bli varm i kroppen, så nu var det faktiskt nästan smärtfritt att rida lätt. Behövde alltså inte frångå Atlis instruktioner om ridpassets upplägg helt och hållet ändå! Och när vi sedan svängde in på gården hade vi varken behövt träffa på plogbil eller ligistcyklist - ibland har man tur!!!

I stallet träffade jag sedan Fia, som var ute för att pyssla med sin vintervilande Ljúfa. Även Yvonne var på plats. Jättekul att träffa lite folk, efter alla ensamma kvällar i stallet den senaste tiden!!! Fia verkade också uppskatta att få prata lite häst! Ylva träffade jag föresten innan jag red ut - hon hade ridit på Gabriel. Rena folksamlingen idag alltså! ;-)