SMHI läser bloggen - och agerar!!!

Än en gång har det visat sig att SMHI läser min blogg! I o f s ingen nyhet, men att de skulle agera så snabbt och redan idag erbjuda det kallare väder jag efterlyste så sent som igår, är ju faktiskt ganska imponerande! Och efter vad som känns som en evighet med ständigt mulet och snöande, var det ju extra välkommet att solen idag sken från en klarblå himmel! Snön på marken och i träden gnistrade så vackert och det kändes som ljusterapi i kubik!!! Under ridturen idag fick vi sedan inte minsta antydan till styltor, trots att vägen inte var plogad. Och därmed halkade heller inte Lára en enda gång! Tack för det, SMHI!!!

Tänkte passa på att fota Lára i hagen innan jag hämtade in henne, nu när ljuset för en gångs skull var så bra. I vanliga fall brukar jag ju få stå och ropa på henne en stund innan hon möjligen kan tänka sig komma, så jag tyckte ju att jag skulle ha gott om tid att ta bilder. Men bara därför var hennes strategi för dagen att genast komma fram till matte... och inte hjälpte det att jag succesivt backade undan, hon kom raskt efter och såg hela tiden till att hålla sig "för nära för en bild"... Och när hon ju faktiskt gjorde precis vad jag brukar vilja att hon ska göra, var det bara att ge upp. Hon fick sin godis och sedan gick vi in i stallet.

När vi en stund senare skrittade iväg från gården kunde jag snabbt konstatera att Lára precis som när Eva red sist verkade ha ett il av "nerverna utanpå" idag. Normalt skrittar hon nämligen i mycket friskt tempo, men nu kändes det som om handbromsen var åtdragen... jag fick hela tiden driva framåt för att hon inte skulle stanna för att spana & lyssna efter läskiga saker. Det hördes flera skotrar på avstånd - och det gjorde det visst även när Eva red - så det kan ju ha varit en orsak. (Skotrar har tydligen ett mkt skarpt ljud från sina motorer, som människoörat inte kan uppfatta, men som är obehagligt för hästarna.)

Värmde som vanligt upp i trav, där det inte var helt lätt att få henne att slappna av och länga halsen... Några galopper blev det också, där avsaktningarna avslöjade att hon var ovanligt spänd i o m att hon varje gång gick över i tölt ett antal steg innan hon tog traven.

Här spanar Lára in galoppbacken, in mot byn. Vi presterade en riktigt trevlig högergalopp (rätt vid första försöket!) uppför backen och fortsatte in i byn för att hinna med en liten skrittpaus innan det var dags att vända hemåt igen. Min plan var nämligen att hinna rida samlad skritt en längre sträcka innan vi sedan töltade utför galoppbacken. Precis som igår försökte jag se för min inre syn hur Atli samlade henne i skritten - och jag tycker att det hjälper!

Smög sedan iväg i riktigt långsam tölt innan vi var framme vid backen - för att hinna känna att jag verkligen hade henne samlad. Och sedan i backen fick vi förståss bakbenen med oss ännu mer! Hon gjorde inga försök att dra iväg i tempo, varken i backen eller när vi kommit på plan väg igen, utan töltade bara på med "massor av bakben" och rygg. Jag tycker det verkar som att man kan komma in i en god cirkel ifall man lyckas samla hästen tillräckligt i tölten. Då kan man hitta ett läge där man har "ingenting" i handen och all ytterligare drivning bara tolkas som uppåt, inte framåt, av hästen. Fick uppleva det vid två tillfällen när jag red Feykir för Atli - det kändes verkligen magiskt! Och nu har jag fått uppleva det ett par gånger med Lára också! TÄNK om man en dag kommer så långt att man lyckas framkalla denna goda cirkel så snart man vill?!!

Efter ytterligare härlig "muskelbyggartölt" ville jag testa att rida ökat tempo igen. Det gick ju så väldigt bra sist jag testade - och idag var det för kallt för styltor i hovarna så vi riskerade inte att halka. Men tyvärr fick vi inte alls till ökningarna idag... Vet inte riktigt varför, men vi hamnade hela tiden i att hon började rolla och sökte sig mot galopp... Efter ett antal försök gav jag upp. Tänkte att jag ville avsluta ridturen med en bra känsla istället... så vi återgick till "muskelbyggartölten" och där var hon precis lika trevlig som tidigare!

Även i "off knapp-traven" kändes hon riktigt, riktigt fin! Men vi har ett jättejobb framför oss i att träna på att rida med andra hästar. Att få henne avslappnad och fokuserad på mig när vi rider själva är en sak. Att uppnå samma sak tillsammans med andra hästar är något HELT annat... och på tävlingsbanan kommer vi ju inte att vara ensamma... Men det är ju ett tag kvar till våren och utbudet av ridsällskap lär ju öka när de andra i stallet succesivt sätter igång sina hästar igen efter vilan.

På vägen hem från stallet passerade jag detta långtradarsläp som låg i diket strax innan korsningen vid Gäddviksbron... Antagligen inte helt lätt att få upp ett sådant... Hemma igen gjorde jag sedan en liten insats (med betoning på just "liten") med att skotta bort en del av plogvallen som uppstod när de plogade vår gata i går morse. Normalt undviker jag att skotta i o m att jag får ännu mera ont av det. Men Johan ligger fortfarande hemma i feber, så jag hade inte så stort val. Men jag har bara tagit lite i taget. I går morse gjorde jag bara ett hål tillräckligt stort för att köra ut bilen från garaget. Och nu gav jag tidningsbud och brevbärare större chans att ta sig till brevlådan.

Tyvärr syns inte närmaste grannen till idag, annars var min plan att be honom om hjälp. Skulle nog gå ganska fort för honom med snöslungan... Hoppas nu jag inte tog i för mycket, vill ju så gärna både sova i natt och kunna rida i morgon! Vill avsluta med en hälsning till SMHI, som ju bevisligen läser bloggen: TACK för kylan idag! Men snälla, inget mer snöande nu förrän Johan är på benen igen!