Det går framåt!

I somras kliade Lára bort det mesta av pannluggen... men idag upptäckte jag att den faktiskt vuxit ut så mycket att jag behövde skjuta den lite åt sidan för att pannbandet skulle synas! Och det är inte den enda som gått framåt - läs vidare så får ni se!

Efter tre dagar i sängen kände jag mig ääääntligen lite bättre idag, så nu var det dags att göra något åt hästabstinensen. Har ju faktiskt inte ridit på en hel vecka! :-O (Måndag var inplanerad vilodag för Lára, tisdag red Eva och på onsdag "däckade" jag efter jobbet...) Lára verkade också tycka att det var hög tid att matte visade sig, för hon behövde knappt någon betänketid alls för att lämna höbalen och istället fokusera på det där äpplet matte hade i handen...!

När vi sedan red iväg var det ganska uppenbart att en av oss ägnat fyra dagar till att samla energi - och det var inte jag...! Bestämde mig för att låta henne galoppera - hon fick springa och jag fick åka - alltså perfekt för oss båda! Att hon hade energi så att det nästan pyste ur öronen blev tydligt under den första galoppen. Hon hade direkt tagit höger galopp och jag var så nöjd med att åka med. Men så plötsligt konfronterades hon med en snöklump som uppenbarligen ramlat ner från plogkanten och ut på vägen.... Lára ryckte i nödbromsen och gjorde en slide-stop i värsta Reykurstil! :-O  (Visserligen har jag ju nämnt ibland att hon på många - trevliga - sätt påminner om salig Reykur - men hon behövde väl inte ta det SÅ bokstavligt?!)

I fortsättningen klarade vi oss dock från sådana överraskningar. Lára fick fortsätta att galoppera och succesivt medförde det väl att hon fick "lätta på trycket". När vi sedan vände hemåt fick jag istället "åka tölt" - en sådan här gång känns det verkligen lyxigt att ha den möjligheten!

Den avslutande traven var sedan en riktig höjdare! Lára travade så trevligt och avslappnat, helt lätt i handen och utan minsta antydan till att vilja dra iväg i tempo. All vår träning på detta har verkligen gett resultat!!! Och sedan fortsatte hon att imponera genom att skritta på hellång tygel, utan minsta tendens till att börja takta. Som vi har fått jobba med det... så det är ju verkligen roligt när träningen börjar ge resultat!!!

Faktiskt brukar hon numera också inleda ridturerna med SKRITT på lång tygel - inget taktande där heller! Och så var det verkligen inte när jag köpte henne i augusti...! Skritten är väl egentligen hennes enda svaga punkt... Hon har ju trevlig skritt om hon vill, men i hennes värld har väl skritt aldrig varit en gångart, utan bara ett besvärande slöseri med tid som till varje pris bör undvikas... Därför blir jag så GLAD när hon nu är så DUKTIG!!!

När duktiga Lára rullat sig omsorgsfullt i hagen såg det ut som om hon skaffat sig svart bläs!