Jag får uppenbarligen det jag önskar!

När jag steg upp i morse visade termometern -19 grader. Visserligen har jag önskat mer kyla, men nu  tyckte jag att SMHI började överdriva lite...! I Mariebäck brukar det dessutom vara ett antal grader kallare än hemma, så jag trodde inte det skulle bli någon ridning för mig idag. Min kropp och kyla är ju ingen höjdarkombination direkt... Men ganska snart steg faktiskt temperaturen till -15, och då kunde jag ju inte låta bli att åka till min lyckohäst! När jag kom fram såg det dock inte ut som på bilden ovan (med Tildra och Mysla närmast kameran). Hela stoflocken stod nämligen inne i stallet för att hjälpa till att hålla värmen. I morse hade det nämligen varit minusgrader där inne... 

Fick föresten ytterligare ett exempel på att jag bör tänka mig för vad jag önskar mig här i bloggen. Inte bara SMHI verkar göra som jag önskar... Skrev ju igår att Lára och jag skulle behöva öva mer att rida med sällskap, för att träna henne på att kunna slappna av och fokusera på mig trots andra hästar som man skulle kunna springa ikapp med. Och redan idag dyker plötsligt Kristin upp och ska rida Funi! (Minns inte riktigt när vi hade sällskap med någon senast.. men nog tror jag i alla fall att vi ridit ensamma de 15 senaste ridturerna...)

Vi kan ju låtsas att det var lika fint väder som igår! (Fast i verkligheten var det inte bara kallare, det var också väldigt dimmigt... lite konstigt att det kan vara sådan tät dimma i kylan...!) Vi red in till byn och vid båda våra två galopper inväntade Lára min galoppskänkel - så att det verkligen blev den högergalopp jag bad om. Trots att den andra galoppen var uppför backen in i byn, där vi alltid brukar galoppera. Duktig tjej!

När vi vände hemåt igen hann jag rida lite samlad skritt innan vi sedan töltade nerför galoppbacken. I den samlade skritten var det verkligen en ytterligare svårighetsgrad att det var en annan häst med - Lára ville ju verkligen inte riskera att hamna på efterkälken... särskilt inte när vi var på hemväg! Efter samlad tölt utför backen fick hästarna sedan rulla på i ett litet högre tempo - och de verkade mycket nöjda med det!

Och i avslutningen av ridturen kom Lára sedan att verkligen imponera på matte! Först i den avslutande traven, där vi efter en lite stökig start hittade ett trevligt, avslappnat tempo. Och detta trots att Funi travade på ganska snabbt. Duktig tjej!!! Den avslutande skritten var jag också väldigt nöjd med! Jag fick visserligen någon gång då och då bromsa upp henne lite. Men där emellan skrittade hon på riktigt lugnt och avslappnat! Vi har verkligen jobbat mycket på det där med skritten, att kunna få längd på halsen och långa, lugna steg istället för korta, trippiga. Så det var ju fantastiskt kul att se att det kunde fungera så bra även med sällskap!

När jag berättade för Kristin att jag verkar få vad jag önskar mig här i bloggen, vare sig det handlar om kallare väder eller ridsällskap, så tyckte hon att jag idag skulle önska mig att vinna en miljon. Så det får jag väl göra nu! En liiiten hake i sammanhanget är väl möjligen att jag aldrig köper lotter... brukar hävda att jag har alldeles för tur i kärlek för att ha en chans att vinna. Men det vore kanske läge att köpa en lott ändå i morgon, eller vad tror ni? (Lára ska få vilodag i morgon, så jag har ändå ingen anledning att önska något hästrelaterat till dess...)